I den ekonomiska vårpropositionen 1999 föreslog regeringen ett
omfattande utrednings- och analysarbete till grund för utformningen av
statliga åtgärder för att främja nyföretagande och företagsutveckling.
Detta gällde bl.a. samordning och effektivitet i det statliga stödets
riskkapitalförsörjning. Detta är bra. Riskvilligt kapital är ett av de stora
problemen för framför allt nya småföretag i regionerna utanför
storstäderna och de tillväxande städerna.
Riskvillig finansiering sker genom flera olika instanser och det är
glädjande att ALMI genom avtal med Europeiska Investeringsfonden kan
utöka sin utlåning till småföretag med ytterligare 600 miljoner de två
kommande åren.
Fonder som ett instrument i regionalt utvecklingssyfte är inget nytt och har
bl.a. använts i Kanada med bra resultat. När delstaten Québec under 80-talets
början förlorade 150 000 jobb bildade fackföreningsrörelsen Québecs
arbetares solidaritetsfond. Huvudsyftet med fonden var att motverka
arbetslöshet och främja uppbyggnaden av bl.a. småföretag.
Regeringen gav fonden sitt stöd genom att införa en lagstiftning till stöd
för fonden. Lagen innebar också att den som köpte andelar i
solidaritetsfonden fick en skatterabatt på insatt kapital. Till detta kom senare
att fonden godkändes som skattemässigt gynnat pensionssparande. Provinsen
Québec och den federala regeringen tillsköt dessutom ett startkapital på tio
miljoner CAD vardera som räntefria lån.
Fondens mål i enlighet med lagen var att:
- Investera i Québecföretag och ge stöd för att skapa, upprätthålla och
bevara jobb.
- Främja arbetares ekonomiutbildning för att öka deras inflytande över
den ekonomiska utvecklingen.
- Stimulera Québecs ekonomi genom investeringar.
- Främja utvecklingen genom fler andelsägare.
- Fonden ser sig själv som en utvecklingsfond.
Resultaten av fondens insatser har betytt mycket för utvecklingen av
näringslivet i Québec. Enligt solidaritetsfonden har deras satsningar fram
till 1997 skapat 57 000 nya jobb. För att hela Québec skulle få del av
fondens kapital och för att korta beslutsvägarna har man sedan 1995
arbetat med att starta regionala och lokala fonder. 1998 fanns det 16
regionala fonder. Onekligen är den kanadensiska modellen intressant och
skulle kunna vara en möjlig form av fond även i Sverige.
I Sverige finns också intressanta försök att skapa lokala fonder. Ett sådant
gott exempel är Arvidsjaur innovestment AB. Den bärande idén är det lokala
engagemanget bland företagen och allmänheten för att utveckla kommunens
näringsliv och innovationer, bl.a. genom att på detta sätt få fram lokalt
riskvilligt kapital. En annan viktig del i konceptet är också möjligheten att
ta
till vara den kompetens som finns samlad hos alla i Arvidsjaur. Inte minst
hos dem som har lång arbetslivserfarenhet, före detta företagare eller
politiker som pensionerats och har erfarenhet av att bedöma
näringslivsfrågor. Tanken är att genom andelsförsäljning, 5 000 kronor per
andel, skapa ett grundkapital.
Arvidsjaurkonceptet visar att idéer och kreativitet finns i glesbygden om
hur man skall lyckas att utveckla och tillskapa framåtanda och
arbetstillfällen. Om regionala eller lokala fonder skall bli lyckosamma måste
staten ta ansvar för medfinansiering i syfte att skapa den ekonomiska
plattformen. Kommuner eller länsstyrelser, eller både och, bör finns med i
fonderna för att tillse den demokratiska kontrollen.
Vi anser att tanken om regionala och lokala fonder är högintressant och
bör utredas. Detta bör ges regeringen till känna.
Det är trots allt i regionerna och ytterst i kommunerna som vetskapen om
vilka satsningar som är bra för att utveckla bygden finns.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utreda statliga stimulanser för skapandet av
regionala och lokala fonder.