1 Kristdemokratiska utgångspunkter för regional-
politiken
Ett välfärdssamhälle kräver en samhällsekonomi i balans. En
förutsättning för en god välfärd är en effektiv och ansvarsfull
marknadsekonomi. En väl fungerande marknadsekonomi bygger på ett
samhälle med en grundläggande etisk samsyn.
Marknadsekonomin är dock i sig inte tillräcklig för att skapa det goda
samhället. Den måste styras av sociala och ekologiska hänsyn. Det är utifrån
ett socialt ansvarstagande viktigt att alla människor oavsett var de bor i
landet har tillgång till arbete, service och en god miljö. Regionalpolitikens
uppgift är att bidra till att utveckla livskraftiga regioner i hela landet.
För att skapa regional balans är det nödvändigt att arbetsmarknads-
politiken, näringspolitiken och den ekonomiska politiken harmoniseras med
regionalpolitiken. I huvudsak krävs en generell regionalpolitik där
människor, näringsliv och offentlig sektor i glesbygd ges möjligheter att
verka trots långa avstånd, avfolkning, små lokala marknader, brist på
utbildad personal, sämre kringservice etc.
En effektiv regionalpolitik med målet att hela Sverige ska leva motverkar
att "flaskhalsar" uppstår i ekonomin i en uppgångsfas och minskar sårbar-
heten i en konjunkturnedgång.
Den statliga sektorspolitiken måste ta regionalpolitiska hänsyn. Samord-
ning och helhetssyn över sektorsgränserna måste vara vägledande. För att
underlätta detta beslutsfattande bör regionalpolitiska konsekvensanalyser
upprättas innan beslut tas som kan komma att förändra förutsättningarna i
områden som är beroende av en aktiv regionalpolitik.
Ett exempel är domstolsväsendet där man nu diskuterar att ta bort de
mindre tingsrätterna. Om det förslaget genomförs innebär det att man
försämrar rättssäkerheten och sysselsättning samt service i många av just de
områden som bör stödjas regionalpolitiskt.
Ett annat exempel är det statligt ägda Posten AB som spelar en mycket stor
roll för att hela Sverige skall leva. För många människor i glesbygd är den
dagliga kontakten med posttjänstemannen/brevbäraren ett slags livlina som
inte kan ersättas med en aldrig så effektiv bredbandsteknik.
Bredbandstekniken utgör en av de viktigare förutsättningarna för förbätt-
rad tillväxt också i de svagare regionernas näringsliv eftersom den appellerar
till yngre generationers möjligheter och förutsättningar.
Med dessa två exempel vill vi visa på hur viktigt det är med en helhetssyn
där de regionalpolitiska konsekvenserna belyses innan beslut fattas om
förändringar.
Riksdagen har i flera år framhållit devisen hela Sverige skall leva som ett
mål för regionalpolitiska strävanden. Det blir med nödvändighet många
aktörer som måste till för att devisen skall bli verklighet. Men nu är
aktörerna så många att det är svårt att "se skogen för alla träd".
Ett led i regeringens sökande efter nya möjligheter och beslutsvägar är
införandet av regionala tillväxtavtal. Enligt vår uppfattning synes det dock
tveksamt om den nya ordning som regeringen inför med dessa medför så
stora förbättringar som regeringen tror. De förslag till tillväxtavtal som under
sommaren och hösten förhandlas mellan regeringen och länsstyrelserna/-
sektorsorganen är av så varierande kvalitet att förutsättningarna för genom-
förande ter sig ganska olika ute i landet. Tillväxtavtalen föreslås av
regeringen prioriteras vid utnyttjandet av många anslag inom flera utgifts-
områden.
Det är Kristdemokraternas uppfattning att utgiftsområdet Regional
utjämning och tillväxt bör samordnas med Regional näringspolitik och EU:s
regionalpolitik i Sverige och att antalet stödformer minskas. Det bör bli ett
förslag den kommitté som utreder den framtida regionala tillväxtpolitiken,
direktiv 1999:2, lägger när den redovisar sitt arbete. Dagens snårskog av
regionalpolitiska regler måste bli överblickbara. Det nuvarande systemet
missgynnar inte minst småföretagare som inte har möjlighet att tränga in i de
komplicerade regelverken.
I avvaktan på utredningens kommande förslag ser Kristdemokraterna inga
skäl att lägga förslag till omfattande förändringar av regionalpolitiken.
Föreliggande motion presenterar dock huvuddragen i en ny regionalpolitik
som kan vända de senaste årens nedslående utveckling.
2 Förutsättningar för boende
Flyttlassen har gått tätt från glesbygd, mindre städer och tätorter till
tillväxtområdena, främst storstadsområden och universitetsorter. SCB:s
siffror för första halvåret 1999 visar exempelvis att från Norrbotten
flyttar 920 personer, Västerbotten 986, Jämtland 682, Västernorrland 1
277, Dalarna 978 och Gävleborg 688. Stockholm däremot ökar med 9
322, Skåne med 1 020 och Västra Götaland med 1 188 personer.
Dock är forskarna oeniga om huruvida den rena glesbygden är förloraren
eller om det är landsbygdskommunernas mindre tätorter. Storstadslänen har
ökat sin befolkning under de senaste åren medan så gott som samtliga övriga
län har minskat. Storstadsområdena kan karaktäriseras som vinnare på
befolkningsomflyttningen i vårt land, vilket där skapar särskilda problem,
medan de flesta andra kommuner drabbas hårt. Särskilt allvarlig blir
situationen för de kommuner som under en följd av år åderlåtits. Minskat
skatteunderlag skapar svårigheter att upprätthålla en god service för de allt
äldre invånarna. Nu måste en ny politik utformas, en ansvarig politik, som
kan förhindra de negativa följder för olika landsdelar som avfolkning medför
och därmed lägga en bättre grund för en positiv utveckling i hela landet.
Orsakerna till regionala obalanser har förändrats över tiden. Efter
jordbrukets rationalisering på 1960-talet som ledde till inflyttning till
växande industriverksamheter i befolkningscentra bromsades flyttlassen upp
under 1970-talet. De inomregionala obalanserna förblev dock stora.
Städerna/tätorterna fortsatte att växa medan landsbygden avfolkades. Så
bodde t ex 2/3 av befolkningen på landsbygden år 1971 när Alvesta kommun
bildades. Sedan ett par år tillbaka är förhållandet det omvända, nu bor 2/3 i
kommunens 3 större tätorter.
Under 1980-talet stannade tillväxten av inom den offentliga sektorn vilket
bidrog till att göra strukturproblemen synliga. Tidsbegränsade regional-
politiska åtgärdspaket genomfördes med avsikt att genom en koncentrerad
satsning under en kort period lösa strukturproblemen. Under högkonjunk-
turen i slutet av 1980-talet framstod de regionala problemen som koncentre-
rade till inlandet. Regionalpolitiken inriktades på att kompensera framförallt
norra Sveriges befolkning och näringsliv för lägesnackdelar som långa
avstånd och små lokala arbetsmarknader. Det kristdemokratiska förslaget
lagt inom utgiftsområde 3 Skatter om sänkt gräns för reseavdrag är en viktig
förutsättning för landsbygdsboende eftersom den egna bilen, eller bilarna, är
oumbärliga för resor till och från arbetet. Kollektiva färdmedel är sällan ett
alternativ. Landsbygdsbefolkningen måste kompenseras för de allt högre
drivmedelspriserna.
För att underlätta nybyggnad av villor på attraktiva sjötomter i vårt sjörika
land bör reglerna för dispens av reglerna för strandskyddet lättas.
Den instans som bäst känner förhållandena i de enskilda fallen och därmed
kan göra den träffsäkraste avvägningen är kommunerna.
De senaste årens, liksom de i höst aviserade, kraftiga nedskärningar i
försvarsbudgeten har inneburit och kommer att innebära ytterligare svårig-
heter ur regionalpolitiskt perspektiv. Den kommande höstens beslut om
nedläggningar av militära enheter, som en följd av Socialdemokraternas och
Centerns uppgörelse, kommer att drabba många orter mycket hårt.
Sammanfattningsvis kan man säga att den offentliga servicen snabbt
försämras och koncentreras till länens eller regioners huvudorter. Detta gäller
ex vis polisverksamheten och försäkringskassan. De små tingsrätterna har
tidigare varit på förslag att dras in och deras fortsatta verksamhet är ännu
inte
avgjord. Många mindre lasarett är i farozonen liksom vissa andra sjukvårds-
specialiteter i mindre kommuner. Den viktiga detaljhandeln krymper kraftigt
i mindre och mellanstora tätorter i hela landet. Detta visar tydligt att
regionalpolitik inte bara är en fråga för den s k lilla regionalpolitiken. En
helhetssyn är nödvändig så att den s k stora regionalpolitiken också får rätt
inriktning.
3 Viktiga faktorer för regional utveckling
Regionalpolitiken kan inte ses isolerad. Insatser från flera olika politik-
områden påverkar den regionala utvecklingen långt mer än de
förhållandevis små anslag som finns för regional utveckling över
statsbudgeten och de något större via EU:s strukturfonder. De direkta
anslagen till regionalpolitiken kan trots det ha en stor betydelse för den
regionala utvecklingen om de satsas på rätt ställe i rätt tid.
Det är i första hand människorna i regionerna som själva ska ta ansvar för
sin utveckling. Ökad kommunal självstyrelse och regional självstyrelse
genom direktvalda regionala fullmäktige stärker kommunernas och regioner-
nas möjligheter att ta detta ansvar.
Samhället har i första hand ett ansvar att skapa grundläggande och goda
förutsättningar för den regionala utvecklingen genom att garantera utbild-
ning, infrastruktur och goda villkor för företag och företagande.
4 Sveriges regionalpolitiska målsättningar i EU
Sverige måste i egenskap av medlem i EU påverka utformningen av de
regionalpolitiska stöden. De ska fylla samma funktion bland EU-länderna
som vi menar är avsikten för regionalpolitiska stöd inom Sverige -
nämligen att ge alla människor oavsett var de bor förutsättningar för
arbete, service och en god miljö.
Sveriges inriktning vid medlemskapsförhandlingarna var att skapa goda
möjligheter för återflödet från strukturfonderna och på så sätt förstärka de
nationella satsningarna. Den svenska regeringen måste med all kraft värna
svenska intressen i de pågående förhandlingarna.
Det är också en ytterst angelägen uppgift att Sverige så långt som möjligt
utnyttjar de regionalpolitiska stöd från EU som kan komma ifråga. I det
avseendet finns det skäl att kritisera regeringen. För svenskt vidkommande är
det viktigt att kommuner i samverkan med länsstyrelser, regionala organ och
arbetsgrupper finner former för ett effektivt samarbete om de regionala
tillväxtavtalen. Avsikten är att dessa skall träda ikraft den 1 januari 2000 för
att gälla en treårsperiod.
Det förslag till nationellt stödområde som nu förhandlas med EU är alltför
snävt tilltaget. Generellt sett är det oacceptabelt att endast 15,9 % av
svenskarna bor inom nationella stödområden i jämförelse med EU där
42,7 % kommer att bo inom områden som kan få regionalpolitiska anslag.
Område A sammanfaller med EU:s gamla målområde 6 och gäller för
norra Norrland.
För det föreslagna område B blir det ganska stora förändringar i södra
delarna av landet jämfört med tidigare mål 5b-området. Fyra kommuner i
Östergötlands, två i Kronobergs och fyra i Blekinge län samt åtta kommuner
i Bohusdelen av Västra Götalands län kommer inte med. För exempelvis de
svaga kommunerna i östra delen av Kronobergs län, där befolkningen
minskar kraftigt, blir det svårt att klara nödvändig tillväxt för att
upprätthålla
en acceptabel kommunal service.
Regeringen begär av riksdagen att få bestämma över de förslag till
nationella stödområden man skall förhandla med EG-kommissionen om att
införa. Kristdemokraterna anser att riksdagen kraftfullt skall uttala sig mot
detta.
En framgångsrik ekonomisk politik för hela landet får positiva
konsekvenser även för den regionala utvecklingen. Det skapar också
utrymme för särskilt angelägna regionalpolitiska satsningar. Dessvärre
har regeringens politik inte bidragit till ett gynnsammare företagarklimat
vilket därmed också missgynnar den regionala utvecklingen. För att de
nya jobben ska komma hela landet till del är det viktigt att villkoren för
ny- och småföretagande förbättras. Nya arbetstillfällen på landsbygd och
i glesbygd skapas i huvudsak inom småföretagen. Ju fler småföretag
desto mindre sårbarhet vid konjunkturnedgång och desto bättre
förutsättningar att klara av strukturomvandlingar. Det är också omkring
företag som olika former av service i privat eller offentlig regi skapas.
De förslag om regelförenklingar som lämnas i budgetpropositionen är inte
tillräckliga för att göra företagarklimatet attraktivt nog. I regelverk och
förordning måste företagets men också företagarens förhållanden beaktas. Vi
föreslår att samtliga Småföretagardelegationens förslag genomförs.
6 Kvinnors företagande
Utvärderingar av regionalpolitiska stöd visar att företag som drivs av
kvinnor är underrepresenterade bland företagen som fått regionalpolitiskt
företagsstöd.
Jämställdhetsfrågorna har en särskild dimension i det regionala utveck-
lingsarbetet. Ensidiga lokala arbetsmarknader ger inte kvinnor rimliga
möjligheter till jobb och utveckling. Den nya tekniken, ett decentraliserat
utbildningsutbud och ett ökat kvinnligt företagande kan ändra på detta. Det
har blivit bättre men ännu har vi inte nått upp till de 40 % som föreskrivs.
7 Jordbruks-, skogsbruks- och fiskepolitiken
Trots att antalet jordbruk dramatiskt har minskat under de senaste
decennierna utgör just jord- och skogsbruken en betydande del av
småföretagen i glesbygd och på landsbygd. Villkoren för dessa näringar
får alltså stor betydelse för den regionala utvecklingen liksom för
bosättning på landsbygden.
Ur regionalpolitisk synvinkel utgör en livskraftig fiskerinäring en viktig
förutsättning för en levande skärgård.
Det handlar om att ge dessa näringar förutsättningar för att kunna växa.
Från Kristdemokraternas sida motsätter vi oss en regionalpolitik som leder
till färre lantbruksföretag. Basen för sysselsättning och boende på lands-
bygden är konkurrenskraftiga jord- och skogsbruksföretag. Därför krävs att
skatter som ur konkurrenssynpunkt slår hårt mot dessa företag, som
exempelvis el- och dieselbeskattningen, sänks. De kristdemokratiska
förslagen för ökad rättvisa för jordbruksnäringen redovisas i en separat
motion.
8 Infrastrukturen
En grundläggande förutsättning för ett Sverige i regional balans är väl
utbyggda och fungerande kommunikationer. Under flera decennier var
investeringarna i väg- och järnvägsnäten såväl som nybyggnation
eftersatta. Under fyrklöverregeringen åren 1991-1994 trefaldigades
investeringarna. Den socialdemokratiska regeringen började därefter en
gradvis nedrustning som måste stoppas.
Kristdemokraterna kräver att investeringarna ökas. De måste självklart
bygga på noggranna samhällsekonomiska bedömningar av olika
investeringars lönsamhet. Framväxten av det gränslösa Europa och Sveriges
dubbla avståndshandikapp, både det inom landet och det till våra viktigaste
exportmarknader, leder bland annat till att svenska företags transport-
kostnader blir relativt större än europeiska konkurrenters. Det gäller i
synnerhet för företag i Norrland. Ett effektivt transportsystem är därför
nödvändigt för att göra näringslivet i hela Sverige konkurrenskraftigt. Den
föreslagna höjningen av dieselskatten med 25 öre/liter slår mycket hårt mot
åkerinäringen och blir en direkt konkurrensförsvårande kostnad.
Enligt vår mening är den dessutom miljömässigt kontraproduktiv eftersom
långtradare och bussar kan förmodas tanka billig, men miljömässigt sämre
diesel innan de kör in i Sverige. Vi förlorar i sådana fall hela skatteintäkten
men får nedsmustningen. Vi avvisar denna skattehöjning.
Infrastruktur omfattar även tele- och datakommunikation. Utnyttjandet av
modern informationsteknologi skapar ständigt nya möjligheter att
effektivisera näringsliv, utbildningsväsende och offentlig förvaltning. Det
skapar också helt nya förutsättningar för att utveckla landsortsregioner.
Möjligheterna att decentralisera verksamheter och lokalisera företag till
dessa områden förbättras genom användningen av modern informations-
teknologi. Landsbygden har betydande konkurrensfördelar i förhållande till
storstäderna, som drabbas av höga lokalkostnader, höga lönenivåer och stor
personalomsättning.
Ytterligare en viktig del av infrastrukturen är en fungerande postgång som
är heltäckande och omfattar hela landet. Postservicen och möjligheten att
snabbt och säkert ta emot och skicka post och paket utgör ett väsentligt
inslag i en aktiv regionalpolitik. Inte minst för mindre landsortsföretag är
posten en viktig del av infrastrukturen för att sälja och leverera varor.
Människors och företags tillgång till en god postservice måste säkerställas
även i landsorten.
9 Utbildning och forskning
För den regionala utvecklingen är det av stor betydelse att det finns
tillgång till väl utbildad arbetskraft i hela landet. De mindre och
medelstora högskolorna har en viktig uppgift i detta avseende. Dessa
högskolor har också visat sig kunna ta vara på och koppla ihop
utbildning med de olika regionernas särskilda förutsättningar. Initiativ för
att främja utbytet mellan högskolor och näringsliv ska uppmuntras.
Ökade krav på flexibilitet i arbetslivet ställer också större krav på
fortlöpande kompetensutveckling. Förutom högskolorna är även
gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen viktiga resurser i
detta arbete.
I en särskild motion utvecklas Kristdemokraternas syn på en lärlings-
utbildning som kan göra "en händernas fil.kand" möjlig för skoltrötta elever
med mera handlag än läshuvud. Det gäller att ta tillvara alla medborgares
resurser, inte bara de teoretiska begåvningarnas. I ett väl fungerande
samhälle behövs alla och det finns plats för alla.
10 Kultur
Ett rikt kulturliv bidrar till att göra orter och regioner attraktiva för såväl
arbetskraft som företag. Det kan dessutom direkt innebära att
arbetstillfällen skapas inom exempelvis turistnäringen. Det är viktigt att
de insatser som görs inom kulturområdet från olika myndigheter och
kommuner samordnas och sker utifrån en samlad och långsiktig strategi.
11 Regionalpolitiska stöd
Som vi tidigare slagit fast är de direkta insatserna för regionalpolitiska
stöd tämligen begränsade. Genom EU:s strukturfonder har Sverige nu
tillgång till ännu ett antal stödformer i mån av nationell, regional,
kommunal och privat delfinansiering. Denna möjlighet bör framdeles
användas fullt ut för att öka möjligheterna till arbete och boende i hela
landet. Stödformer som har direkt motsatt effekt, exempelvis
flyttningsbidraget, bör avvecklas.
Målsättningen med det regionalpolitiska stödet måste vara att det ska ge en
så hög utväxling som möjligt mot de regionalpolitiska målen. Eftersom
medel från flera bidragsformer nu styrs över till medfinansiering av
tillväxtavtalen blir det ännu viktigare med en noggrann prövning av bidrag
utan för dessa. Ett litet stöd placerat på rätt ställe i rätt tid kan få stor
betydelse för den totala utvecklingen.
Regeringen föreslår att systemet med nedsättning av sociala avgifter som
tillämpas för företag i delar av Norrlands inland förändras. Från och med den
1 januari 2000 ändras det geografiska område som omfattas, endast vissa
branscher av servicekaraktär. Dessa ska få lägre avgifter och vidare föreslås
att vissa begränsningar införs för att förhindra överkompensation för de
nackdelar man har i form av regionalt betingade merkostnader.
Förändringarna görs delvis för att möta de krav som ställts av EG-
kommissionen. Kristdemokraterna anser att också jordbruksföretag ska ingå i
den förteckning över branscher som får nedsättning av de sociala avgifterna.
Detta bör ges regeringen tillkänna.
12 Kommunala fastighetsavgifter för vattenkrafts-
stationer
I och med att uttaget av skatt på elström som produceras av vattenkraft
nu gjorts om till en fastighetsskatt aktualiseras ett kristdemokratiskt
förslag som skulle gynna de vattenkraftsproducerande länen. Vårt förslag
är att fastighetsskatten i ett längre perspektiv växlas över till en
kommunal fastighetsavgift. Detta skulle bli en mycket kraftfull
regionalpolitisk insats, inte minst för de län som producerar el baserad på
vattenkraft. Regeringen bör återkomma med förslag till hur en successivt
sänkt fastighetsskatt i ett längre perspektiv skall kunna växlas över till en
kommunal fastighetsavgift. Särskilt bör utredas hur fastighetsskatten på
vattenkraft skall kunna komma de vattenkraftsproducerande
kommunerna eller länen till del vid en skatteväxling.
13 Landsbygdsutveckling
Att skapa en livskraftig landsbygd med människor i alla åldrar och med
arbetsmöjligheter, god service, bra miljö och rik kultur är ett centralt mål
i regionalpolitiken. Det bör betonas att det ska vara en politik för
förnyelse där landsbygdens resurser tillvaratas på ett ansvarsfullt sätt.
I detta sammanhang menar vi kristdemokrater att det är av särskild vikt att
det ideella engagemanget stimuleras. Motsatsförhållande får inte finnas
mellan offentlig och privat service å ena sidan och ideella initiativ å andra
sidan. Det är istället viktigt att skapa förutsättningar för ett utökat
samarbete
där det ideella engagemanget tillvaratas och att undanröja hinder för
föreningar, kooperativ och enskilda till ett ökat ansvarstagande.
Utifrån subsidiaritetsprincipen anser vi det önskvärt att kommunerna får ett
ökat ansvar och inflytande över det regionalpolitiska stödet. Detta måste
självklart ske i samarbete med länsstyrelserna och Glesbygdsmyndigheten.
En viktigt förutsättning är att kommuner och regioner har väl utvecklade
landsbygdsprogram utformade nedifrån och upp. I detta sammanhang vill vi
gärna lyfta fram byalagen och byutvecklingsgrupperna som redan aktivt
arbetar med att formulera mål och program för sin bygd på olika platser runt
om i Sverige.
Rennäringen och andra samiska näringsgrenar behöver stärkas och
utvecklas. Ett utvecklat samiskt näringsliv innebär de facto också en stärkt
social trygghet och en förbättrad möjlighet för samebyarna att överleva.
14 Kommersiell service och samhällsservice
En förutsättning för landsbygdens fortlevnad är att det finns en
dagligvaruförsörjning på rimligt avstånd. För att lanthandeln ska kunna
fortleva och utvecklas krävs ett ännu bättre samarbete och ett samlat
agerande av alla aktörer på lokal, kommunal, regional och central nivå.
För landsbygdens utveckling är det också av stor betydelse att samhälls-
servicen, dvs utbildning, kultur, samlingslokaler, kommunikationer etc, hålls
på en rimlig nivå. Servicen måste dock anpassas just till glesbygdens
förhållanden och då blir det absolut nödvändigt med sektorssamordning.
Samutnyttjande av lokaler och personal, utnyttjande av modern informations-
teknologi etc är viktiga inslag i en sådan samordning. Nya former av ersätt-
ningar för utfört socialt arbete måste utvecklas. En kommun ska kunna sluta
avtal med en lanthandlare om vissa tjänster som underlättar fortsatt lands-
bygdsboende för dem som är i behov av tillsyn och stöd av olika slag. För att
möjliggöra god service bör ytterligare omstrukturering göras för att finna
lokal samverkan runt verksamheter som exempelvis berör apotek, post,
försäkringskassa och kommunal service. Att finna gemensamma lösningar
som är till gagn såväl för den enskilde näringsidkaren som fortsatt boende i
glesbygd måste vara en kommunal strävan.
Viktigt är också att det finns lokaler som kan fungera som samlingspunkter
för de olika aktiviteter som kan förekomma i en bygd. Inte minst olika
kulturella aktiviteter såsom teater och bygdespel förutsätter att det finns
tillgång till en samlingslokal. Kristdemokraterna satsar därför ytterligare 10
miljoner kronor på anslaget för icke- statliga kulturlokaler.
15 Småskalig turism
Sverige är ett naturskönt land med stor variationsrikedom i landskapet.
De milsvida skogarna, sjöarna, älvarna och fjällen lockar människor från
mer tätbefolkade områden i landet och även från andra länder. Även det
odlade landskapet med hagarna och ängarna och den bygdespecifika
kulturen är attraktivt. Intresset kommer med all sannolikhet att öka i
framtiden.
Turismen ökar kraftigt i hela världen. Mycket talar också för att turismen
är en av de viktigaste framtida näringarna för landsbygden. Kristdemokrater-
na värnar allemansrätten och äganderätten. Kommersiell verksamhet på
annans mark är inte en del av allemansrätten och får inte tillåtas utan ägarens
samtycke.
Det regionalpolitiska stödet har haft och har en stor betydelse för
turistnäringen i många områden, inte minst när det gäller uppförande och
drift av turistanläggningar i olika fjällområden. Den småskaliga landsbygds-
turismen har dock inte dragit någon större nytta av dessa stöd. För att
landsbygdsturismen ska utvecklas på ett positivt sätt krävs en målmedveten
samordning mellan de olika intressenterna. De goda exempel som finns -
t.ex. bondgårdsturism, vildmarksturism m.m. - utgör fina förebilder som
måste vidareförmedlas och utvecklas. Detta bör lyftas upp på ett nationellt
plan till ett programarbete som ger bygdeturismen profil och den status den
är värd. Arbetet måste koncentreras på produktutveckling och marknads-
föring.
Ett unikt samarbete som bör stå som förebild är det samarbete som
etablerats genom IEF, Inlandskommunernas Ekonomiska Förening, där ett
20-tal kommuner från Vänern i söder till Gällivare i norr aktivt samarbetar
med Inlandsbanan och Inlandsvägen som de sammanhållande banden. Detta
har vidareutvecklats i samarbete med kommuner söderut, och ett aktivt
samarbete pågår nu längs med hela sträckan Gällivare-Halmstad.
Den småskaliga landsbygdsturismen bygger på ett lokalt engagemang som
innebär att de som äger, driver och är sysselsatta inom näringen är bosatta
och/eller har anknytning till orten. Småskaligheten innebär vidare att varje
enskilt företag sysselsätter ett fåtal människor, oftast i form av ett
familjeföretag.
Naturen, kulturen och människorna är de främsta resurserna för
målsättningen att skapa förutsättningar för en ekologiskt uthållig näring.
En väl fungerande infrastruktur är en av grundpelarna för turismen på
landsbygden. Exempelvis spelar priser på flyg och andra persontransporter
en avgörande roll om perifera resmål ska lyckas skapa underlag för en på sikt
lönsam turistnäring.
Ett av de verkligt stora hindren för allt företagande på landsbygden är
transporterna och transportkostnaderna. För att turismen på landsbygden ska
kunna utvecklas är fungerande transporter helt avgörande. Vägarnas standard
betyder självklart mest för den bofasta befolkningen men också mycket för
turistnäringen. De små turistanläggningarna ligger ofta på sidan av de stora
vägarna och tjälskador kan ställa till stora problem för dem som ska färdas
längs vägen. Anslagen till de enskilda vägarna måste värnas annars kan låsta
vägbommar bli vanligare längs de enskilda vägarna.
Järnvägstransporter är det klart miljövänligaste alternativet och bör öka.
Det finns mycket som talar för att järnvägskapaciteten måste anpassas till
variationerna i säsongerna. Kombinationer med utökade godstransporter på
järnväg skapar ibland bättre möjligheter även för person- och turisttrafiken.
Som tidigare nämnts slår de ökande drivmedelskostnaderna mot bl a taxi
och bussbolagen. I områden där järnväg saknas behövs ersättning med
busslinjer. Dessutom är det viktigt att påpeka att resan i sig kan utgöra en
lika viktig upplevelse som själva resmålet. Tågresa längs Inlandsbanan är ett
sådant exempel.
En satsning på förmånliga resepaket där tåg eller flyg och hyrbil ingår till
rimligt pris skulle underlätta för turistnäringen i vårt lands glesbygder.
16 Bygderörelsen i täten
Landsbygdsriksdagen 1998 arrangerades i Linköping och var en kraftfull
manifestation av de många människornas arbete med att utveckla svensk
landsbygd. I fokus stod bl a frågor om att förenkla för företagande, om
utvecklingsprojekt för sysselsättning, om kommunikationer och om
servicen på landsbygd. Den kraft som kommer underifrån ger stort hopp
för landsbygdens möjligheter att leva och utvecklas. Det är viktigt att
uppmuntra denna kreativitet och tillförsäkra såväl folkrörelseråd som
lokala utvecklingsgrupper och byalag statens gillande och stöd.
Folkrörelserådet och Skärgårdarnas riksförbund bör tillförsäkras resurser
för sin fortsatta verksamhet. Det är också angeläget att resurserna inte
bara stannar på central nivå, utan att man finner former för att kanalisera
medel direkt till utvecklingsgrupper och byalag.
Idag är ca 3 750 lokala utvecklingsgrupper knutna till Folkrörelserådet. De
finns från Kiruna i norr till Ystad i söder. De finns i utpräglad glesbygd. De
finns allt oftare också i storstädernas miljonprogramområden. Det lokala
Agenda 21-arbetet och det arbete som bedrivs i de lokala utvecklings-
grupperna har mycket gemensamt: helhetssyn, folkligt engagemang och ett
perspektiv av planering "nerifrån och upp".
17 Skärgårdsfrågor
På relativt kort tid har skärgårdsbefolkningens förutsättningar för fortsatt
utkomst och boende i skärgården försämrats. Fastighetstaxeringen i
kombination med fastighetsskatten innebär för många att det i stort sett är
omöjligt att bo kvar i de fastigheter som ofta gått i arv i flera
generationer. Det handlar också om en avsaknad av statlig samordning av
myndighetsuppgifter i skärgården vilket lett till uppsägningar och
därmed förlust av arbetstillfällen. Vidare har förutsättningarna för
fiskenäringen försämrats genom fortsatt miljöförstöring. Det överfiske
som framförallt andra nationers fiskeflottor stått för innebär också
påtagliga inkomstbortfall för yrkesfisket. Svenska fiskare har dessutom
sämre skattevillkor än de flesta grannländers. Kristdemokraterna föreslår
därför ett yrkesfiskeavdrag.
Det måste definitivt anses vara ett riksintresse att Sveriges skärgårdar kan
hållas levande. Strävan måste vara att möjligheterna till boende i skärgården
förstärks liksom möjligheten till fast utkomst i "skärgårdsnäringar". En
samlad nationell skärgårdspolitik lyser fortfarande med sin frånvaro.
Glesbygdsverket har sedan nämnda utredning i ett brett samrådsförfarande
med dem som är engagerade i skärgårdsfrågorna arbetat fram ett nationellt
strategiskt handlingsprogram för skärgården. Underlag för beslutsfattande
saknas således inte när det gäller skärgårdsproblematiken. Det som saknas är
handlingskraft från regeringens sida vilket vidmakthåller förhållanden som är
till förfång för skärgårdsbefolkningen. Regeringen måste nu samla sig till
förslag om en samlad skärgårdspolitik. Det är många som väntar på konkreta
beslut som kan undanröja de olägenheter som skärgårdsbefolkningen nu är
utsatt för.
Det är nu nödvändigt att samordna olika statliga myndigheters verksamhet
i skärgårdsområdena. Försvaret, Kustbevakningen, Polisen, Posten, SMHI är
exempel på statliga verksamheter som är beroende av att det finns boende i
skärgården. När en myndighet genomför sina egna besparingskrav tenderar
ofta kostnaderna att öka för andra. En besparing hos en myndighet kan leda
till en samhällsekonomisk förlust på grund av att man inte ser till helheten.
En bättre samordning av de olika myndigheternas uppgifter bör innebära
ökade förutsättningar för att arbetstillfällen blir kvar i skärgården. Det är
nödvändigt att tillskapa ett tydligt statligt samordningsansvar för skärgården.
Ett särskilt statligt skärgårdsråd skulle kunna vara en väg att gå för att få
denna samordning till stånd.
Själva begreppet skärgård borde vidgas till att gälla såväl fastlandsremsan i
typiska skärgårdsområden som öar både med och utan broförbindelse.
Sverige borde också verka för detta vidgade skärgårdsbegrepp inom EU så
att den nya programperioden för strukturfondsprogrammen verkligen kan
omfatta hela skärgården.
Fastighetsbeskattningen i kombination med fastighetstaxeringen är idag ett
av de största problemen i skärgården. Man tvingas helt enkelt bort från sina
hem på grund av att regeringen via fastighets- och förmögenhetsbeskattning-
en tar ut orimliga skattenivåer. Fastighetsskatten måste snarast sänkas.
Möjligheten att hävda intresset av bosättning och sysselsättning vid fastig-
hetsöverlåtelse i skärgårdarna är begränsade. Nu måste regeringen på detta
område visa handlingskraft och för riksdagen presentera förslag som stärker
förutsättningarna för permanent boende och sysselsättning i skärgården.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den allmänna inriktningen av regionalpolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att konsekvensanalyser skall göras innan beslut
fattas som får regionalpolitiska konsekvenser,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om samordning av regional utjämning och tillväxt,
regional näringspolitik och EU:s regionalpolitik i Sverige,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sänkt gräns för reseavdrag,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om dispensreglerna för strandskydd,2
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den nationella stödområdesindelningen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Småföretagardelegationens regelförändringar,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att jordbruksföretagen bör ingå i den förteckning
över branscher som får nedsättning av de sociala avgifterna,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fastighetsavgifter för vattenkraftsstationer,1
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om anslaget till icke-statliga kulturlokaler,3
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fastighetstaxering och fastighetsskatt för
skärgårdsboende.1
12.
Stockholm den 3 oktober 1999
Harald Bergström (kd)
Göran Hägglund (kd)
Inger Strömbom (kd)
Mikael Oscarsson (kd)
Mats Odell (kd)
Rose-Marie Frebran (kd)
Holger Gustafsson (kd)
Per Landgren (kd)
Stefan Attefall (kd)
Maria Larsson (kd)
Kenneth Lantz (kd)
Desirée Pethrus Engström (kd)
Rosita Runegrund (kd)
Magnus Jacobsson (kd)
Ragnwi Marcelind (kd)
1Yrkandena 4, 9, 11 hänvisade till SkU.
2Yrkande 5 hänvisat till MJU.