Miljöpartiet har länge hävdat att det behövs en kraftig utbyggnad av den
svenska vindkraftsproduktionen. Vi har föreslagit åtgärder som syftar till
att utbyggnaden skall nå upp till 12 TWh elproduktion per år. Vi har nu
fått starkt stöd för den ståndpunkten av Vindkraftsutredningen, som
nyligen föreslog att riksdagen i ett första steg antar ett planeringsmål för
vindkraften på 10 TWh per år.
Liksom Vindkraftsutredningen menar vi att ett mål för vindkraftsut-
byggnaden behövs för att kunna hävda vindkraftsintresset som ett
riksintresse i planering och tillståndsgivning. Vi har snart en fullt avreglerad
elmarknad, vilket naturligtvis innebär att det inte är vindkraftsmålet i sig som
styr utbyggnaden av vindkraften. Det är i slutändan vindkraftsnäringens
lönsamhet som avgör utbyggnadstakten. Målet verkar i stället indirekt
stimulerande på vindkraftsnäringen, genom att det möjliggör att de
lämpligaste platserna för vindkraft reserveras i den fysiska planeringen.
När det gäller nivån på målet gör utredningen en rimlighetsbedömning och
kommer fram till 10 TWh. Vi har tidigare i vår energipolitiska partimotion i
samband med det energipolitiska beslutet 1997 (mot. 1996/97:N27) redovisat
beräkningar på olika scenarier utifrån det styrmedelspaket som Miljöpartiet
föreslår i motionen. Vi har då kommit fram till att 12 TWh är en fullt rimlig
nivå i kombination med bl.a. grön skatteväxling och avveckling av
kärnkraften.
Vi hälsar med tillfredsställelse att Socialdemokraterna nu äntligen kommit
till insikt om vindkraftens betydelse för omställningen av energisystemet.
Detta kom till uttryck i statsminister Göran Perssons linjetal den 16
september 1999 i Västerås:
Vindkraften har en enorm potential i ett land som vårt med långa
kuststräckor. I Danmark har man satt upp målet att till år 2005 täcka en
tiondel av elbehovet med vindkraft, och till år 2030 med närmare hälften.
Jag vill se en svensk vindkraftsindustri växa fram. Vi kommer kanske inte
lika långt. Men låt oss sätta upp målet att vindkraftsproduktionen i Sverige
bör motsvara Barsebäcks två reaktorer inom tio år. Utbyggnaden bör ske
främst till havs, men också på land - varsamt och anpassat till mycket vacker
och känslig kustnatur.
Miljöpartiet konstaterar att detta är en radikal kursändring jämfört med
det nuvarande energipolitiska målet om en ökad årlig elproduktion från
landbaserad vindkraft med 0,5 TWh inom fem år fr.o.m. 1998.
Med det nyvunna och oväntade stödet från statsministern föreslår därför
Miljöpartiet att riksdagen i ett första steg beslutar att anta ett planeringsmål
för vindkraften som innebär en utbyggnad upp till produktionen 12 TWh per
år.
2 Riksintresse för vindkraft
Syftet med planeringsmålet för vindkraft är i första hand att ge
vindkraften tillräcklig vikt i den fysiska planeringen. Genom att
riksdagen betonar vindkraftens betydelse i ett särskilt planeringsmål kan
3 kap. 8 § miljöbalken fungera också för vindkraften. I denna paragraf
sägs att områden av riksintresse för bl.a. energiproduktionsanläggningar
så långt möjligt skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra
tillkomsten eller utnyttjandet av sådana anläggningar. Det innebär enkelt
uttryckt att kommuner och myndigheter skall reservera de för vindkraft
lämpligaste platserna för just vindkraft. Detta underlättar i sin tur plan-
och tillståndsprocessen för nya vindkraftsanläggningar.
För att riksintresset skall fungera i praktiken krävs att regeringen initierar
ett intensivt arbete på länsstyrelser och Energimyndigheten för att inventera
områden med särskilt goda förutsättningar för vindkraftverk. Kriterier för
detta har föreslagits av Vindkraftsutredningen och tidigare av
NUTEK/Energimyndigheten. Vissa länsstyrelser, t.ex. länsstyrelserna på
Gotland och i Västra Götaland, har redan arbetat med planering för vindkraft
i sina respektive län. Idén med riksintressen är dock att skapa en helhetsbild
över hela landet, för att sedan prioritera de lämpligaste områdena utifrån
denna. Det är viktigt att ett sådant arbete sker parallellt med riksdagens
arbete med att fastställa planeringsmålet, så den översiktliga planeringen kan
justeras så snart som möjligt efter det att riksdagen antagit planeringsmålet.
Annars finns risk att vindkraftsutbyggnaden går i stå i avvaktan på att
riksintresseinventeringen blir gjord. Detta måste undvikas. Därför bör
regeringen snarast möjligt sätta i gång arbetet med riksintressen för
vindkraft.
I detta arbete bör regeringen utnyttja Vindkraftsutredningens idé om att
inrätta ett tillfälligt gemensamt kompetenscenter. Centret bör tillhandahålla
relevant fackkompetens inom plan- och bygg-, energi-, miljö- och
naturvårds- samt kulturminnesvårdsområdena. Kompetenscentret kan
lämpligtvis lokaliseras till en högskola för att också involvera högskole-
kompetens på området. Sådan högskolekompetens finns vid Gotlands
högskola. Ett syfte med ett sådant kompetenscenter är att förmedla
erfarenheter och ge råd till såväl kommuner som länsstyrelser om hur
vindkraften kan behandlas i planeringen. Ett annat syfte bör enligt vår
mening vara att sprida information om vindkraften, riktad till såväl företag,
organisationer och privatpersoner som till övriga delar av den offentliga
förvaltningen. Centret bör avvecklas då planerings- och informationsarbetet
bedöms vara slutfört.
3 Övergripande kartläggningar
För att stödja den ovan diskuterade inventeringen av riksintressen för
vindkraft behöver det övergripande kunskapsunderlaget kompletteras.
Det gäller främst vindenergikarteringar, förutsättningar för
havslokalisering samt förutsättningar för fjällokalisering.
3.1 Vindenergikartering
Den viktigaste delen i bedömningen om en viss plats är av riksintresse
för vindkraften är naturligtvis tillgången på vindenergi. I dag finns
vindenergikartor som omfattar södra Sveriges kustområden och vissa
andra områden i landet. Hittills gjorda vindenergikarteringar måste
kompletteras så att alla intressanta områden i landet blir karterade. Kust-
och havsområden och fjällvärlden bör prioriteras.
Vindkraftsutredningen har dessutom pekat på behov av ett antal
utvecklingsinsatser för att förbättra kvaliteten i de vindenergidata som tas
fram. Det gäller bl.a. utveckling av de modeller som beräknar lokala och
mellanskaliga vindförhållanden, förbättringar av nätet av väderobserva-
tionsstationer och uppföljningar av gjorda vindenergiberäkningar mot faktisk
produktion. Regeringen bör ta tag i dessa frågor så snart som möjligt.
3.2 Förutsättningar för havslokalisering
Miljöpartiets bedömning är att det är till havs som den avgjort största
möjligheten till vindkraftsutbyggnaden finns i landet. Det är därför
glädjande att så pass många nya ansökningar om utbyggnad till havs
under senare tid inkommit till myndigheter och kommuner. Etablering av
vindkraft till havs skulle underlättas av en särskild utredning som
övergripande väger samman ekologiska, ekonomiska, tekniska,
landskapsbildsmässiga och säkerhetsmässiga aspekter på
havslokalisering. Detta skulle behöva utredas områdesvis för hela landet
och på så vis också vara ett underlag för planeringen och för
inventeringen av riksintressen samt även utgöra kunskapsunderlag för
konkreta vindkraftsprojekt. Det är i detta sammanhang särskilt viktigt att
söka finna svar på frågor om motstående intressen mellan vindkrafts-
etablering och marina naturvärden som lekbottnar, flyttningsvägar för
fåglar och sälskyddsområden, samt om ljud-, vibrations- och
ljusstörningars inverkan på främst fauna (se vidare avsnitt 5).
Vindkraftsutredningen har i övrigt utvecklat lämpliga utgångspunkter för
en utredning om förutsättningar för havslokalisering. Regeringen bör ges
i uppdrag att utreda detta.
3.3 Förutsättningar för fjällokalisering
Anspråken på vindkraftsutbyggnad i fjällen har ännu inte väckts i samma
utsträckning som när det gäller havsutbyggnad, men ett antal
ansökningar är nu aktuella. På motsvarande sätt som för havslokalisering
behövs en central utredning som på ett övergripande plan väger samman
ett antal viktiga aspekter på fjällokalisering av vindkraft. Också denna
bör arbeta områdesvis så att ett planeringsunderlag för hela fjäll- och
förfjällsområdet tas fram. En särskilt viktig utgångspunkt i detta
sammanhang är givetvis avvägningar mot de mycket starka
bevarandeintressen som finns för vår fjällmiljö, liksom för rennäringen
och för samisk kultur. Dessutom finns särskilda frågor som vägtillgång,
anslutning till elnätet, isbildningsproblem m.m. Vindkraftsutredningen
har i övrigt utvecklat lämpliga utgångspunkter för en utredning om
förutsättningar för fjällokalisering. Regeringen bör ges i uppdrag att
utreda detta.
4 Tillståndsfrågor
Det har under lång tid framförts kritik mot tillståndsprövningen av
vindkraft från såväl myndigheter och kommuner som av företrädare för
branschen. Man upplever tillståndsprövningen som splittrad, olämpligt
utformad och i vissa fall alltför omfattande. Man pekar på att ett
vindkraftverks effekt inte är ett relevant mått för när en prövning enligt
miljöbalkens bestämmelser bör ske. Vidare framhålls att de effektgränser
som styr i vilken form prövningen skall ske ibland leder till att projekt
delas upp i mindre delar i syfte att undgå en viss prövning.
4.1 Lägre effektgräns för miljöprövning
I dag krävs, enligt miljöbalken och förordningen om miljöfarlig
verksamhet och hälsoskydd, att enstaka aggregat och gruppstationer med
en uteffekt i intervallet 125 kW-1 MW anmäls till den ansvariga
kommunala nämnden. Inget tillstånd från länsstyrelsen behövs. Omfattar
etableringen däremot mer än 1 MW så krävs tillstånd från länsstyrelsen.
Effektstorleken är enligt Miljöpartiet inte ett relevant mått på
miljöpåverkan. Vindkraftverkens visuella påverkan och störning till följd av
ljud och skuggor kan vid samma totala effekt vara väl så stor från flera
vindkraftverk av mindre storlek som från färre men större verk. Dessutom
har effektgränsen visat sig leda till att vindkraftsetableringar delas upp i
mindre delprojekt för att komma under gränsen för den med lagstiftningen
avsedda prövningen enligt miljöbalken. Detta talar för att bestämmelserna i
den till miljöbalken kopplade förordningen (1998:899) om miljöfarlig
verksamhet och hälsoskydd ändras så att alla etableringar om effekten 125
kW eller mer skall tillståndsprövas enligt miljöbalken av länsstyrelsen. Detta
bör regeringen ges till känna.
4.2 Bättre samordning av olika prövningar av vindkraft
Ett annat problem med dagens tillståndsprövning av vindkraftverk är att
kommun och länsstyrelse utför ett dubbelarbete när vindkraftverket skall
prövas dels enligt miljöbalken (MB), dels enligt plan- och bygglagen
(PBL). För att undvika detta och begränsa tidsåtgång och kostnader är
det angeläget att finna former för att samordna planläggningen och
bygglovsprövningen enligt PBL med tillståndsprövningen enligt MB.
Vindkraftsutredningen har i denna del ett antal förslag som alla går ut på
att förenkla handläggning samt samordning och delegation mellan myndig-
heter och kommuner. Detta kan ske när man handlägger ärenden som är väl
utredda i en kommunal plan, som är godkänd av länsstyrelsen, och de i
planen gjorda bedömningarna och avvägningarna fortfarande har giltighet.
Eftersom Vindkraftsutredningens överväganden är tämligen översiktliga, bör
regeringen utreda dessa idéer närmare och förelägga riksdagen ett förslag
med inriktning att samordna och förenkla tillståndsprövningen av
vindkraftverk.
4.3 Prövning av etableringar till havs
Skilda prövningsregler gäller för vindkraftsutbyggnad till havs och i
andra vattenområden jämfört med lokalisering på land. Förutom att
tillstånd från länsstyrelsen krävs oavsett etableringens uteffekt, är
miljöbalkens särskilda bestämmelser om byggande i vatten (tidigare
vattenlagen) tillämpliga. Det innebär bland annat att för att havsbaserad
vindkraft skall vara tillåten måste det visas att fördelarna från allmän och
enskild synpunkt överstiger kostnader, skador och olägenheter. Detta
särskilda lönsamhetskrav kan komma att begränsa utbyggnaden till havs,
i värsta fall helt omintetgöra den. Det särskilda lönsamhetskravet kan
därmed stå i strid med det energipolitiska beslutet och övriga allmänna
intentioner att bygga ut förnybar vindkraftsproduktion. För närvarande
pågår en prövning i Miljööverdomstolen av ett havsbaserat
vindkraftsprojekt mot denna regel. Om utfallet av denna prövning visar
sig avsevärt försvåra havslokaliserad vindkraft, bör regeringen ta initiativ
till en översyn av miljöbalken i denna del med syfte att möjliggöra sådan
utbyggnad.
5 Vindkraftens miljöpåverkan
Vindkraften ger inga utsläpp, ger inget avfall och är inte upphov till
miljöfarliga transporter. Den är med andra ord en mycket ren, förnybar
energikälla. Men vindkraften har en betydande miljö- och
omgivningspåverkan i närområdet som inte skall bortses ifrån. Därför
vill vi understryka att det faktum att vindkraften är en ren energikälla inte
gör att den behöver någon form av gynnande särbehandling i den fysiska
planeringen eller i miljövårdsarbetet i övrigt. Vindkraften skall vägas
mot övriga markanvändningsintressen på likvärdiga villkor. Åtgärder för
att göra vindkraftens villkor likvärdiga har behandlats ovan.
Men det behövs också förstärkt kunskap om vindkraftens miljö- och om-
givningspåverkan. I avsnittet Övergripande kartläggningar har detta
behandlats ur ett planeringsperspektiv. I detta avsnitt beskrivs översiktligt
den nuvarande kunskapen om olika former av påverkan i vindkraftens
närområde samt de brister som finns i denna kunskap. Fakta kommer främst
från Vindkraftsutredningen (SOU 1999:75).
5.1 Ljudstörningar
Det förekommer klagomål på buller från vindkraftverk från dem som bor
i närheten. Detta trots att gällande riktvärden för buller nattetid från
vindkraft inte överskrids. Dessa riktvärden är egentligen inte avsedda för
vindkraftverk, utan de togs år 1978 fram av Naturvårdsverket för
industribuller, dvs. för helt andra miljöer än sådana om vindkraftverk
normalt byggs i. Riktvärdena är 40 dBA för bostäder m.m. och 35 dBA
för planlagd fritidsbebyggelse och planlagt område för friluftsliv.
Mätenheten dBA syftar till att väga ihop ett ljuds olika frekvenser så att
det blir jämförbart med vad örat uppfattar, men kunskaperna om vad ett
ljuds frekvens betyder för upplevelsen av ljudet är bristfälliga. Det finns
mängder med problem i mätningar av det ljud som ett vindkraftverk ger
liksom i beräkningarna av hur detta ljud sprider sig och uppfattas av
människor.
Det finns med andra ord stora osäkerheter när det gäller att mäta, beräkna
och bedöma vilka ljudstörningar som kan orsakas av vindkraftverk. Mät- och
beräkningsmetoderna behöver förfinas. Dagens riktvärden bör enligt Miljö-
partiets mening tillämpas med försiktighet. De bullerstörda måste tas på
allvar och deras problem undersökas. Detta kan ge kunskaper och
erfarenheter som kan utnyttjas i arbetet med att minimera vindkraftens
bullerpåverkan.
5.2 Skuggstörningar
När vindkraftverks rotorblad kontinuerligt bryter direkt solsken kan
besvärande störningar för de boende i närheten uppstå. Ju högre
vindkraftverken är, desto större är deras påverkansområde.
Skyddsavstånden med hänsyn till bullerstörningar har ofta inneburit
tillräckliga avstånd mellan vindkraftverk och bebyggelse för att även
skuggproblemen skall förhindras. Men de relativt sett tystare, större och
högre moderna vindkraftverken är ett växande problem. I dag saknas
riktvärden för skuggpåverkan. Sådana bör arbetas fram så att placeringen av
vindkraftverk också styrs av hänsyn till skuggproblemen.
5.3 Påverkan på djurlivet
Detta är det område där kunskapen är som svagast. De begränsade under-
sökningar som gjorts har för det mesta inte varit systematiska eller sam-
ordnade.
När det gäller fåglar är problemen av två slag, dels att fåglar kolliderar
med vindkraftverk, dels att fåglar skräms bort av vindkraftverk. Beträffande
kollisionsrisken visar ett fåtal studier på små problem, men det finns stor
frågetecken kring stora utbyggnader, havslokalisering samt vissa fågelarter.
Skrämselproblemet förefaller något större, men här finns många aspekter att
undersöka och bara ett fåtal är studerade. Problemen kan gälla störning av
sträckande flyttfågel (viss påverkan), häckning (liten påverkan), födosök på
land (liten påverkan; tillvänjning), födosök i vatten (stor påverkan för vissa
arter).
Effekterna på landlevande däggdjur, vilda som tama, verkar vara små eller
inga. Får, kor och älgar har observerats beta alldeles intill. Detta gäller
också
renar, men här finns vissa frågetecken om hur renar reagerar på större
grupper av vindkraftverk. Kunskapsunderlaget är dock svagt också här.
Sälarnas reaktion på vindkraftsutbyggnad är naturligtvis en viktig fråga.
Underlaget är också här dåligt, men det finns inget som belägger negativ
påverkan. Sälarna verkar vänja sig vid fasta installationer, t.ex. broar, fyrar
och hamnar. Helt klart är däremot att sälar är mycket störningskänsliga under
de tider då de föder upp ungar och då de fäller hår, varför anläggnings- och
underhållsverksamhet inte kan accepteras under dessa perioder.
Effekterna på fiskar är ytterligare ett viktigt område där kunskapen är
mycket bristfällig. Man vet att fiskar skräms av ljud i vissa frekvenser och att
vindkraftverk kan alstra dessa frekvenser. Men vilken konkret effekt detta
har på fiskarnas liv, föryngring etc. vet man inte. Klart är också att om
fundament, kabeldragningar m.m. placeras i lek- och uppväxtområden så
skadas dessa. Exploatering av havsbotten kan också ändra mönstret för
vattenströmningen och därigenom påverka biotopen eller störa vissa fiskars
årliga vandringar.
Mot bakgrund av all osäkerhet som finns kring vindkraftens påverkan på
djurlivet anser Miljöpartiet att försiktighetprincipen talar för att inga
vindkraftverk byggs längs viktigare flyttstråk, de viktigaste rast- och födo-
sökningsområdena samt i andra områden som är kända för stora
fågelkoncentrationer. Likaså måste stor försiktighet iakttas vid exploatering
som kan störa fiskfaunan fram till dess bättre kunskaper finns. Vidare bör
stor försiktighet iakttas vid exploatering i sälvatten.
5.4 Vindkraftens påverkan på landskapsbilden
Landskapsbilden är en viktig fråga när det gäller vindkraftens
omgivningspåverkan. Vindkraftverk är höga, ser inte ut som något annat
i landskapet och roterar dessutom, vilket tilldrar sig uppmärksamhet.
Vindkraftverken blir allt större och blir därmed synliga på allt större
avstånd. Vindkraft har en betydande inverkan på landskapsbilden.
Det går att hantera landskapsfrågor i den översiktliga planeringen med de
metoder för landskapsanalys som utvecklats. En analys av landskapsbilden
med avseende enbart på landskapets utseende kan göras objektivt. Denna
måste kompletteras med en värdering av upplevelsen av landskapet, för att
man skall kunna analysera ett landskaps känslighet mot olika slags
vindkraftsexploateringar. Upplevelsen av landskapet är förstås individuell,
men vissa riktlinjer borde ändå kunna mejslas fram till stöd för planering på
såväl storskalig nivå som småskalig nivå. Viktiga steg i denna riktning har
redan tagits i och med Vindkraftsutredningens betänkande.
För att vindkraftens inverkan på landskapsbilden skall kunna hanteras i
exempelvis integrerade landskapsanalyser, måste även de övriga intressena i
den fysiska översiktsplaneringen (t.ex. natur- och kulturmiljöer) som
vindkraften skall vägas emot också ha jämförbara värdebeskrivningar, vilket
inte alltid är fallet. I en analys av dessa värden kan förutsättningar för och
konsekvenser av olika former av vindkraftsutbyggnad beaktas, i stället för att
som det är nu identifiera "konfliktfria" områden utifrån geografiska
avgränsningar av de övriga bevarandeintressena.
5.5 Bättre kunskap om vindkraftens miljöpåverkan
Som framkommit ovan finns stora brister i kunskaperna om vindkraftens
påverkan. Det gäller ljudstörningarna, påverkan på landskapsbilden, i
viss mån skuggstörningarna och i synnerhet vad gäller påverkan på
djurlivet. Det är en angelägen uppgift att vidta åtgärder för att radikalt
förbättra dessa kunskaper, vilket är en uppgift för regering och
myndigheter. I viss mån är detta en del av det övergripande
kartläggningsarbete som diskuterats i ett separat avsnitt ovan, men utöver
detta måste en grundläggande kunskapsförsörjning säkerställas:
- En systematisk insamling av erfarenheter och kunskaper från de anlägg-
ningar som byggs måste organiseras.
- Vissa lokaliseringar av vindkraftverk kan ges formen av pilotprojekt,
dvs. ges särskilda förutsättningar för att studera en eller flera speciella
frågor om miljöpåverkan. Detta kan ske inom de stödsystem för
forskning och utveckling som redan finns inom miljö- och
energiområdet.
- Program för kontroll och uppföljning av störningar och skador bör
läggas fast redan vid tillståndsprövningen av enskilda ärenden.
- Det är viktigt att ha kunskaper om förhållandena innan en etablering
kommer till stånd. Därför bör forskningsresurser avsättas för att skapa
fleråriga mätserier över bl.a. frågor om djurlivet i de områden som man i
den kommunala översiktliga planeringen avsätter för vindkrafts-
utbyggnad.
- Tillräckliga resurser för en god grundforskning inom de aktuella om-
rådena måste avsättas.
6 Utbyggnad av elnätet
Omfattande vindkraftsutbyggnad, oftast i glesbygd, kan i nästan alla
delar av landet innebära behov av att förstärka elnäten. De investeringar
som krävs uppgår ofta till miljonbelopp. Som det i dag är belastar dessa
kostnader den enskilda vindkraftsetablering som medför att elnätet når
sin kapacitetsgräns, trots att kapacitetsförstärkningen ofta inte enbart
gynnar den nya vindkraftsanläggningen. Av tekniska och ekonomiska
skäl kan utbyggnaden av elnätet oftast inte anpassas till just den
vindkraftsetablering som kräver kapacitetsförstärkning. Det blir med
andra ord fråga om stora språngkostnader.
Den strukturella utbyggnaden av elnäten är en viktig strategisk faktor när
det gäller utbyggnaden av vindkraftsproduktion. Redan i dag finns många
uppgifter om att planerade vindkraftsprojekt, som i övrigt i de ekonomiska
kalkylerna har bedömts vara realistiska, inte kan genomföras på grund av de
höga kostnaderna för anslutningen till elnätet. Det är naturligtvis inte heller
rimligt att nätägaren fullt ut skall stå för kostnaderna för nätanslutning. I så
fall belastas indirekt alla elanvändare som finns i det aktuella nätområdet
med hela kostnaden.
Utbyggnad av de lokala och regionala näten är inte enbart ett intresse som
berör vindkraftsexploatörer, nätägare och elkonsumenter i det aktuella
området. Det finns också allmänna intressen. Förutom den strategiska
utvecklingen av vindkraften i stort, finns också aspekter som regional
utveckling och glesbygdsutveckling.
Därför är det viktigt att hitta ett system för kostnadsfördelning där lokala
lösningar skapas i en avvägning mellan de olika aktörernas intressen.
Finansieringen i utbyggnaden av elnätet till följd av vindkraftsutbyggnad
måste på ett bättre sätt än i dag fördelas mellan aktörerna utifrån deras
intressen. Det system som skapas bör enligt Miljöpartiet möta följande krav:
- Vindkraftsexploatören måste ha incitament till kostnadseffektiva nät-
anslutningar. Ett system för kostnadsfördelning som inte beaktar den
specifika nätanslutningskostnaden (kostnad för nätanslutningen i relation
till den beräknade produktionen) tenderar att bli kostnadsdrivande.
? De allmänna intressena är inte enbart strategisk utveckling av vindkraft,
utan också regional utveckling och glesbygdsutveckling. Detta måste
avspeglas i det valda systemet för kostnadsfördelning.
- Den allmänna delen av finansieringen måste ha en stabil bas. Det är
mindre lämpligt att utnyttja tidsbegränsade stöd som exempelvis stödet
till lokala investeringsprogram.
- Det är lämpligt att systemet har en koppling till kommunernas planering.
Däremot bör inte kommunerna blandas in i finansieringen av nätut-
byggnaden, ens som samordnare, eftersom de saknar kompetens och
resurser på detta område.
- Systemet för kostnadsfördelning bör givetvis vara så okomplicerat och
obyråkratiskt som möjligt.
Miljöpartiet föreslår att regeringen ges i uppdrag att utreda frågan om
utbyggnad av elnätet i samband med vindkraftsutbyggnad i enlighet med
de riktlinjer som anförts ovan.
7 Vindkraftens ekonomi och lönsamhet
7.1 Investeringsstöd
Regeringens neddragning av nivån på investeringsstödet för vindkraft i
det energipolitiska beslutet var mer än vad branschen för närvarande
klarar av. Miljöpartiet föreslog en stödnivå om 25 % samt ett anslag på
200 miljoner kronor per år, totalt 1 miljard kronor över femårsperioden
1997-2001. Till följd av vindkraftens kontinuerligt förbättrade
lönsamhet, förutser vi att nivån på investeringsbidraget för dagens
tillämpningar av vindkraften på lång sikt kan sänkas successivt. Detta
förutsätter att vi får fortsatt gehör för den gröna skatteväxling vi drivit
länge, vilken bl.a. innebär att energiskatterna anpassas för att stimulera
förnybara energikällor. För nya tillämpningar, t.ex. havsbaserad vindkraft
m.m., kan stödet behöva behållas till en senare tidpunkt än vad som
gäller för dagens tillämpningar av vindkraft.
Det energipolitiska beslutet gjordes upp mellan Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Centerpartiet, vilka alltså är ansvariga för det låga
investeringsstöd som f.n. gäller med en stödnivå om 15 % och i en ram på
300 miljoner kronor under femårsperioden, dvs. 60 miljoner kronor per år.
Efterfrågan på investeringsstöd är mycket högt. För närvarande finns 14
ansökningar om sammanlagt 35 aggregat motsvarande ett stöd om 60
miljoner kronor som inte kan beviljas p.g.a. brist på resurser.
7.2 Miljöbonus
Till vindkraftsproducenter utgår ett statligt driftstöd, s.k. miljöbonus,
som för närvarande uppgår till 15,1 öre/kWh. Miljöbonusen är kopplad
till nivån på energiskatten för el. Ett av Miljöpartiets främsta
förhandlingsresultat i överenskommelsen om statsbudgeten för år 2000 är
att en grön skatteväxling inleds. En del i detta är att energiskatten för el
kommer att höjas den 1 januari 2000 till 16,1 öre/kWh och följaktligen
kommer miljöbonusen att höjas till samma nivå. Detta förbättrar den
relativa lönsamheten för försåld vindkraft, men även för solvärme.
Miljöbonusen är en effektiv stödform genom låga administrations-
kostnader. Den har också fördelen att stödet relateras till produktionen,
snarare än till de fasta kostnaderna, vilket gör att de mest effektiva
anläggningarna får högsta stöd, medan de mindre effektiva får mindre stöd.
7.3 Elmarknadens avreglering
Systemet med leveranskoncessioner på el slopas den 1 november 1999
till följd av att schablonavräkning införs som ett sista steg i elmarknadens
avreglering. Det innebär att de lokala energibolagens mottagningsplikt
för den småskaligt producerade elen upphör. I stället skall nu
marknadens aktörer ges möjlighet att på frivillig basis åta sig
mottagningsplikten från 1 november 1999 t.o.m. utgången av år 2000.
Genom ett uppdrag till Svenska kraftnät har regeringen initierat en
konkurrensupphandling där anbudgivarna förbinder sig att köpa hela
eller delar av elproduktionen från de små elproducenterna till en i
anbudet garanterad prisnivå.
Små elproducenter har hittills haft ett garanterat pris för sin elproduktion,
baserat på priset leveranskoncessionären tar ut av hushållskunder och mindre
förbrukare med avdrag för skälig administration och vinst. I början av 1999
var den garanterade ersättningsnivån i genomsnitt ca 25 öre/kWh.
Garantipriset var därmed högre än marknadspriset på el vid samma tidpunkt.
Mellanskillnaden mellan garantipris och marknadspris har hittills belastat
leveranskoncessionären och indirekt alla dennes kunder. Detta system går
inte att upprätthålla efter den 1 november i år.
Därför har ett särskilt, tillfälligt stöd på 250 miljoner kronor till små
elproducenter införts i statsbudgeten under 2000. Stödet finansieras genom
en transiteringsavgift om 0,2 öre/kWh för all el på stamnätet. Det är dessa
medel som nu skall användas för att finansiera mellanskillnaden mellan
nivån i anbuden i den ovan nämnda konkurrensupphandlingen och
garantiprisnivån under övergångsperioden. Regeringen föreslår i budget-
propositionen att den bör bemyndigas att besluta om ersättningsnivån då
resultatet av konkurrensupphandlingen redovisats. Miljöpartiet tillstyrker
detta förslag.
Problemet är alltså löst på kort sikt, men den långsiktiga lösningen
kvartstår. Under år 2000 skall förslag till långsiktiga stödformer utarbetas. I
detta arbete är Miljöpartiets utgångspunkter följande:
- Stabilitet i förutsättningarna för att investera i vindkraft är mycket
viktig. Därför är det viktigt att hitta en lösning som håller på sikt, både
för finansiering och organisation.
- Upphandlingen/försäljningen av de små elproducenternas produktion
bör ske samordnat och i konkurrens.
- Möjligheter till förstärkning av marknadsföringen av miljöanpassad el
och över huvud taget stimulans till marknaden för "grön" el bör under-
sökas.
- Rimliga ekonomiska förutsättningar måste ges också på längre sikt. De
statliga investeringsbidragen till vindkraftsutbyggnad är betydelselösa
om det inte går att få rimlig ekonomi på vindkraftsproduktionen.
- Det rimliga är att alla elanvändare, snarare än alla skattebetalare, bidrar
till finansieringen av ersättningen till de små elproducenterna.
- Definitionen av småskalig elproduktion bör ses över. Dagens gräns, ut-
effekten 1,5 MW, börjar utgöra en teknisk begränsning för vindkraften.
Det bör också understrykas att kompensationen till de små
elproducenterna rimligen är av övergående karaktär. På kortare sikt
behövs det ersättningssystem som diskuterats ovan. På lång sikt bör ett
höjt marknadspris för "grön" el i kombination med en socialekologisk
skatteväxling göra att kompensationen inte behövs. Skatteväxlingen
innebär att den förnybara energiproduktionens konkurrensförutsättningar
gynnas på den mer miljöstörande produktionens bekostnad.
8 Övriga vindkraftsfrågor
8.1 Vindkraft som u-landsbistånd
Genom att vindkraften är lättskött, kan användas helt lokalt och inte
förutsätter ett högteknologiskt samhälle, så har den på många håll blivit
en naturlig del av u-landsbiståndet. På samma sätt bör vindkraften bli en
del av samarbetsprojekten för energifrågorna för östra Europa, där den
kan ersätta mycket miljöförstörande energislag. Det ökar också volymen
för vindkraftsindustrin. I flera u-länder finns redan ett stort antal
vindkraftverk, exempelvis byggde Indien under första kvartalet 1995 ut
100 MW vindkraft. Miljöpartiet anser att satsning på förnybar energi,
däribland vindkraft, bör ingå som en naturlig del av svenskt bistånd.
8.2 Minskad sårbarhet
Försvarsberedningen tog upp kärnkraften som ett säkerhetsproblem.
Kärnkraften, med tolv reaktorer, är lätt att slå ut vid en krigssituation
eller av terrorister. Ett decentraliserat energisystem är betydligt mindre
sårbart. Slås vindkraften ut får det dessutom inte samma konsekvenser
för hälsa och miljö som om exempelvis en reaktor bombarderas. Att
delvis ersätta kärnkraften med vindkraft stärker svensk säkerhetspolitik.
Sårbarheten i fredstid minskar också, eftersom beroendet av elnäten
minskar när mer el produceras lokalt. Många orter kommer att kunna bli
självförsörjande på el genom vindkraft och andra förnybara energikällor.
Detta är i sig själv en effektivisering av energianvändningen, eftersom alla
nättransporter av el är förenade med överförings- och transportförluster.
9 Hemställan
9 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att planeringsmål för vindkraften skall
vara en utbyggnad av produktionen upp till 12 TWh per år,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om riksintresse för vindkraft,3
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vindenergikarteringar,3
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utredning om förutsättningar för havs-
lokalisering, 3
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utredning om förutsättningar för fjällokalise-
ring, 3
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lägre effektgräns för miljöprövning, 2
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bättre samordning av olika prövningar av
vindkraft, 2
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om prövning av etableringar till havs, 2
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bättre kunskap om vindkraftens miljöpåverkan, 2
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utbyggnad av elnätet,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vindkraft som u-landsbistånd. 1
Stockholm den 28 september 1999
Birger Schlaug (mp)
Ingegerd Saarinen (mp)
Kia Andreasson (mp)
Barbro Feltzing (mp)
Gunnar Goude (mp)
Matz Hammarström (mp)
Helena Hillar Rosenqvist (mp)
Mikael Johansson (mp)
Thomas Julin (mp)
Per Lager (mp)
Ewa Larsson (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Yvonne Ruwaida (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Kerstin-Maria Stalin (mp)
Lars Ångström (mp)
1 Yrkande 11 hänvisat till UU.
2 Yrkandena 6-9 hänvisade till MJU.