Sveriges huvudstad kallas ofta för Nordens Venedig. Nästan var tionde
svensk bor i Stockholms stad och var femte svensk bor i dess
storstadsregion. Här möts människor med olika bakgrunder och olika
kulturer. Det skapar - tillsammans med regionens skönhet - helt unika
förutsättningar. Det finns troligen ingen region med så mycket egen
individuell kraft som just Stockholmsregionen. Det mångkulturella
samhället har unika möjligheter vi vill släppa fram. Men det finns
troligen ingen annan region i Sverige som så lite tar till vara på dessa
möjligheter. Bakom stadens vackra fasad ryms problem och svårigheter,
utanförskap och stora skillnader mellan olika sociala grupper.
Stockholms län präglas av stora och svåra obalanser. Det handlar framför
allt om skillnader på några av livets allra viktigaste områden: social
välfärd, ekonomisk standard, arbetsmarknad och utbildning, hälsa och -
ytterst - livslängd.
Den politik som skall föras för en gynnsam utveckling av regionen kräver
eftertänksamhet och långsiktigt hållbara lösningar. Stockholmsregionen
rymmer många möjligheter och här finns stordriftsfördelar och strukturförut-
sättningar som är gynnsamma för en bärkraftig utveckling. Hela Sverige har
ett stort intresse av att storstadsområdena ges rimliga förutsättningar.
2 Integration och demokrati
Medborgare som har makt över sin egen vardag såsom boende, skola,
fritid, växer som individer och mår bättre. Detta är också nyckeln till att
medborgare tar större ansvar. En framåtsträvande politik skall tillåta
människor att ta makten över sin egen tillvaro och makten över sitt eget
liv. Inga vägar skall stängas p.g.a. människors bakgrund, etniska
tillhörighet eller bostadsort. I ett samhälle där människor kan och vill ta
ansvar växer engagemanget och solidariteten. Avståndet mellan valda
och väljare är för stor. Avståndet kan minska genom t ex
kommundelningar, utvecklade stadsdelsnämnder, institutionsstyrelser,
genomsyn av kommunala bolag, utformning av konkurrensneutrala
system som främjar valfrihet till skolor och omsorg.
För många invandrare är möjligheten att erövra makten över vardagen nära
förbunden med hur Sverige klarar att utvecklas som ett mångkulturellt
samhälle. Segregation och utanförskap leder till vanmakt. Integration och
innanförskap leder till ett samhälle där olika etniska, kulturella, idéburna
eller andra grupperingar lever sida vid sida i relation till varandra och i
ömse-
sidigt beroende. I ett mångkulturellt samhälle tillåts olikheten bli styrkan.
Gemensamma grundläggande värderingar såsom demokrati, jämställdhet och
tolerans och ett gemensamt språk är då nödvändigt för att bygga broar mellan
människor.
3 Politik för ökad sysselsättning
Att ha ett arbete är av absolut avgörande betydelse för vuxna att uppnå
makt över sin egen vardag. Att kunna försörja sig själv och sina nära med
eget arbete ger självrespekt och kontroll över tillvaron. En kraftfull
politik för att skapa förutsättningar för fler arbetstillfällen och nya
företag måste föras. Stockholmsregionen har strukturfördelar och
stordriftsfördelar som är gynnsamma för en bärkraftig utveckling och
området har goda möjligheter till tillväxt och ökad sysselsättning och
fler arbetstillfällen. Stockholmsregionen är, i nära samverkan med övriga
delar av Mälardalen, en konkurrenskraftig region också i ett europeiskt
perspektiv.
Regionen skänker även stora möjligheter till internationellt samarbete, inte
minst med länderna på andra sidan Östersjön. En ordentlig satsning på före-
tagandet skulle bidra till att förstärka Stockholm som ett centrum i Östersjö-
området.
4 En levande skärgård
I Stockholms län finns stora kontraster. Utanför stenstaden finns den
världsunika skärgården med 24 000 öar och skär. Av dessa är 130
bebodda med sammanlagt nästan 7 000 invånare, varav ca 5 000 bor på
öar utan fast landförbindelse. Skärgården är en av Stockholmsregionens
och vårt lands största tillgångar. Sveriges näst mest tätbefolkade län har
flest boende i glesbygd. I skärgården, några mil från regeringsbyggnader
och varuhus, lever man med förutsättningar och kostnader motsvarande
de man finner för företagande och samhällsservice i Norrlands inland
eller annan glesbygd.
Tack vare ett intensivt och målmedvetet arbete har den tidigare så negativa
trenden mot avfolkning kunnat vändas. Mycket återstår dock. Satsningen på
skärgårdssamhällen har medfört fler arbetstillfällen och bättre service. För en
fortsatt positiv utveckling krävs insatser på många områden; samhällsservice,
trafik, farleder, småföretagande, fastighetstaxering. Skärgårdens unika
miljöer och djurliv, på land och till sjöss, är hela landets ansvar att bevara.
T.ex. behövs det snabba åtgärder för att kunna rädda det unika fågel-
beståndet i Stockholms ytterskärgård. Länsstyrelsen och Naturvårdsverket
bör t.ex. få i uppdrag att arbeta med ett program för att rädda och bejaka
fågellivet. Behovet av samordnade statliga insatser i skärgården är stort,
liksom nära samarbete mellan stat, kommun och landsting. En
samhällsgaranti för grundläggande service i skärgårdssamhällena behövs.
Många kustområden är mycket beroende av sommargäster och turister. För
att ta till vara den expansionsmöjlighet som finns inom turistbranschen vore
det förstås en fördel om turistmomsen sänktes. Nybebyggelse i skärgården
och permanentning av boende leder till ökad förbrukning av sött grundvatten.
Vattenförsörjningen måste tryggas. Detta är en nationell angelägenhet. Staten
bör ge särskilda bidrag till utbyggnad av vattenförsörjning t.ex. för
inrättande av avsaltningsanläggningar och för vidareutveckling av sådan
teknik. Den statliga regionalpolitiken får dock i vissa lägen rent absurda
konsekvenser för skärgården. Avstånd till service, arbeten, skolor m.m. kan
inte mätas i kilometer när man betraktar skärgården, det vill säga när vatten
skiljer land från land.
Regeringen bör ändra bedömningsgrunderna för vad som är glesbygd, så
att skärgården ges samma möjligheter till utveckling som övrig glesbygd.
5 Utbildning
Barnen är framtidens vuxna. En skola som ger människor jämlika
livschanser och goda möjligheter att utvecklas, är därför av största vikt.
Problemen i skolan är mycket stora. Var femte elev lämnar grundskolan
utan tillräckliga kunskaper och färdigheter i läsning, skrivning och räkning.
Svenska lärare tjänar avsevärt sämre än sina europeiska kollegor. Sedan
Göran Perssons gymnasiereform har gymnasieskolan hamnat i en akut kris.
Avhoppen är omfattande.
Folkpartiet vill betona kunskap och bildning genom att stärka bas-
kunskaperna, höja läraryrkets status genom högre löner, inrättande av
lektorat och andra karriärtjänster samt införandet av en lärarlegitimation.
Sverige behöver en nationell skolinspektion för att kraftigt stärka statens
utvärdering och uppföljning av skolans resultat.
Elever med särskilda behov måste få den hjälp och det stöd som de
behöver för att nå skolans mål. Införandet av en tioårig grundskola skulle ge
fler elever bättre möjligheter att nå längre i sin kunskapsutveckling.
Ett särskilt program för arbetsro, mot skolk och mobbning bör tas fram för
att tillförsäkra att skolans arbetsmiljö förbättras.
Något fritt gymnasieval finns inte, eftersom kommunen bara behöver
betala interkommunal ersättning i det fall man själv inte bedömer att
motsvarande utbildning kan erbjudas. Allt detta begränsar elevernas
valmöjligheter såväl som skolornas möjlighet till profilering. Den skola som
inte är attraktiv har inget att frukta av konkurrens från andra, så länge
elevernas valmöjligheter är så kraftigt begränsade. Detta är särskilt tydligt i
Stockholms län. Länet är en arbetsmarknads-, företags- och bostadsregion,
det borde också vara en utbildningsregion. Kommunerna agerar idag som om
de ägde eleverna. Dessa måste ges en möjlighet att, precis som på
arbetsmarknaden, röra sig fritt över kommungränserna.
Kommunernas möjlighet att begränsa tillkomsten av fria gymnasieskolor
bör avskaffas, skolpengen bevaras och rätten att välja en annan skola än den
av kommunen anvisade vara grundregeln.
6 Högre utbildning
I ett samhälle som förändras snabbt är människors vilja och förmåga att
ta del av ny kunskap och nya idéer avgörande. Ständigt återkommande
chanser till utbildning är en viktig förutsättning för människors möjlighet
att forma sin vardag och framtid. Samtidigt saknas det i storstadsområdet
komvux, folkhögskolor och högskoleutbildningar. Tillgänglighet till
utbildning lockar människor och där högre utbildning och forskning
finns sker avknoppningar, företagsetableringar och lokal utveckling.
Storstockholmsområdet är underförsörjt på utbildningsplatser i den högre
utbildningen. Ingen annan del av vårt land har ett så kvalificerat och kun-
skapsberoende näringsliv. Samtidigt har ingen annan del av vårt land en
sådan brist på utbildningsplatser vid universitet och högskolor i relation till
såväl ungdomarnas efterfrågan som arbetsmarknadens behov. Redan idag är
det stor brist på högskoleutbildade människor och denna brist kommer att
växa.
En kraftig utbyggnad av högskoleutbildningen i Stockholmsregionen är
nödvändig och viktig för utvecklingen såväl i vår region som i övriga
Sverige. När det inte finns tillräckligt många personer med högskole-
utbildning i Stockholmsregionen för att möta arbetsmarknadens behov så
innebär det att andra delar av landet förlorar många unga välutbildade som
lockas att flytta. En satsning på fler högskoleplatser i Storstockholm är något
hela landet vinner på. Utveckling i Storstockholm står inte i motsats till
utveckling i Bergslagen, Norrland eller Sydsverige utan tvärtom så
konkurrerar Storstockholm främst med andra storstäder i Europa. En
utveckling i Storstockholm drar andra delar av landet med sig. En kraftfull
satsning i huvudstadsregionen blir extra bränsle till den motor som
huvudstadsregionen utgör för nationen.
Stockholmsregionen har den lägsta andelen av befolkningen som går direkt
från gymnasiet till högskolan. En stor del i detta har Göran Perssons
gymnasiereform som skapat utslagning från gymnasieskolan. Endast hälften
av regionens tjugoåringar når högskolebehörighet.
Länets lokala rekrytering till högskolor är mycket hög, endast högskolan i
Uddevalla har högre lokal antagning. Det beror på det stora befolknings-
underlaget och det breda utbudet. En utökning av den högre utbildningen
skulle därför leda till att andelen med akademisk examen skulle öka i vårt
län.
Stockholm har högst betygspoäng och flest sökande per plats. Det finns
ingen högskoleort som har tillnärmelsevis så många sökande per plats. Det
driver i sin tur upp antagningspoängen.
Stockholm är alltså underförsörjt med utbildningsplatser i förhållande till
befolkning och arbetsmarknadens behov. Det är dessutom så att andelen
högskoleplatser per unga personer är ännu lägre, eftersom länet har en
förhållandevis ung befolkning. Trots expansionen vid nya Södertörns
högskola halkar Stockholm alltmer efter övriga landet.
Trots att behovet av välutbildad arbetskraft är störst här och antalet
utbildningsplatser redan sedan tidigare är underdimensionerat, får Stockholm
färre platser än resten av landet.
Det råder i dag brist på studentbostäder i Stockholmsregionen. Bristen på
bostäder leder till att ungdomar väljer att studera på annan ort och att
Stockholm därmed förlorar viktig försörjning av högkompetent arbetskraft.
Det är därför viktigt att tillse att regionen är försörjd med studentbostäder.
Om inga förbättringar sker kommer det att leda till en utarmning av
Stockholms konkurrenskraft, färre utbildningsplatser per capita än rikssnittet,
lägre utbildningsnivå hos befolkningen och ökad segregation. Vi vill att fler
utbildningsplatser ska fördelas till universitetet och högskolorna i
Stockholms län.
7 Kultur
Kulturens betydelse för samhället är ovärderlig, ett aktivt kulturliv ökar
attraktiviteten i en region. I Stockholms län, som har en stor
besöksnäring, har kulturen också en stor ekonomisk betydelse. Ett
intressant kulturutbud är dessutom en viktig faktor vid beslut om
lokalisering av företag och av bostadsort.
Kulturen lagrar samhällets och människornas minnen i sina museer och
arkiv, den bär samhällets kunskap i sina bibliotek, den ger samhället röst i
sina böcker och den blickar mot framtiden genom sina nyskapande
konstnärer.
Det sociala arvet är i hög grad ett kulturellt arv. Möten mellan barn från
olika kulturer är idag vanligare än det var för bara ett decennium sedan.
Barnkultur och kulturmöten är därför ett viktigt och effektivt medel för
integration.
Ett nytt designmuseum eller designforum har under en längre tid
diskuterats. Stockholm är en naturlig lokaliseringsort för verksamheten.
Många konstnärliga utbildningar finns i Stockholm. Formgivare, designers
etc har sin verksamhet och en stor del av sin publik och köpare i regionen.
Det finns också redan mycket aktiva grupper och nätverk som arbetar kring
hur svensk design ska kunna hävda sig ytterligare även internationellt.
Många av landets besökande turister och näringslivsföreträdare kommer till
Stockholm. Dessa bör självklart komma i kontakt med svensk form.
Staten måste ta sin del av ansvaret för att fullfölja de goda verksamheter
som startade under kulturhuvudstadsåret. Den tystnad som råder från
regeringen på området vittnar tyvärr om en stor likgiltighet inför Stockholm
som ett viktigt kulturcentrum för landet. Kulturhuvudstadsåret får inte ses
som en kortsiktig händelse. Istället måste det ses som ett led i en process för
ett starkt kulturliv i huvudstadsregionen och övriga landet.
Det är glädjande att regeringen nu tar avstånd från planerna på att flytta
ledningen för Statens sjöhistoriska museer från Stockholm. Huvuddelen av
myndighetens verksamhet ligger i Stockholm och de allra flesta av
myndighetens personal kommer att arbeta där. Det är både kulturpolitiskt och
ekonomiskt vansinne att flytta ledningen bort från verksamheten. Tyvärr är
detta ett undantag i regeringens allmänt Stockholmsfientliga politik.
Marionetteatern i Stockholm har funnits i drygt 40 år. Teatern är
föregångare inom barnkulturen. Den är Sveriges första representant för
scenkonstformen dockteater. Marionetteatern har vunnit stor uppskattning
vid gästspel över hela världen. Teatern svarar för yrkesutbildning inom sin
genre och den har skapat ett unikt museum för stiliserad scenkonst -
Marionettmuseet. Det statliga stödet till Marionetteatern bör öka med
1 000 000 kronor.
Ett flertal av Europas huvudstäder har en heltids blåsorkester, så dock inte
Stockholm. Det borde vara av nationellt intresse att även Sveriges huvudstad
har tillgång till en arvoderad blåsorkester. Med tanke på dess nationella och
officiella karaktär borde den erhålla statliga medel.
8 Vardagstryggheten
Stockholms läns invånare utsätts för dubbelt så många brott som
invånarna i
Norrbotten. Jämfört med Göteborg och Malmö så är skillnaden 20 respektive
16 procent fler brott per invånare här än där. Trots detta så har länets
polismyndighet en budget i obalans, vilket leder till än färre polistjänster
åren framöver.
Det framkommer dessutom att man i Stockholm tvingas avskriva nästan
vart femte misshandelsbrott som specialkommissionen har haft att utreda på
grund av att preskriptionstiden har gått ut. Detta trots att det uppenbarligen
funnits många fall där gärningsmannen är känd och fallet borde varit relativt
lättutrett. Detta är självklart inte acceptabelt ur ett
rättssäkerhetsperspektiv.
När samhället så tydligt visar att det inte klarar vardagstryggheten för vanliga
stockholmare riskerar vi att fler försöker skydda sig själva. Då närmar vi oss
snabbt en amerikansk situation. Vi riskerar en självutnämnd sheriff i varje
kvarter.
För många - inte minst kvinnor - som varje dag tvingas vänta på dåligt
upplysta busshållplatser - som alltför ofta är nedklottrade eller sönderslagna
- för att sedan åka i en tunnelbana - som vissa tider är stängd på grund av att
tryggheten inte kan garanteras - är situationen djupt otillfredsställande.
Känner man inte en vardagstrygghet i att man själv och anhöriga kan ta sig
tryggt till eller från sin bostad, då växer man inte som individ. När man
samtidigt vet att så få brott verkligen klaras upp börjar man fundera över
vilket samhälle vi politiker erbjuder. För att brotten skall minska måste de
som begår brotten i större utsträckning riskera att åka fast. Det fodrar att vi
får fler poliser med bättre utrustning men också att våra åklagarmyndigheter
och domstolar sedan kan ta vid med sina utredningar och sedan komma till
snabba domar. Även våra invånare har rätt till denna grundläggande
trygghet. Klarar vi inte att skydda våra invånare bättre och stoppar nyrekry-
teringen av nya brottslingar, ja då är vi farligt ute. Då är rättssäkerheten i
fara.
Det går inte att fortsätta nedrustningen av våra rättsvårdande myndigheter.
De som drabbas mest och får betala det högsta priset för en sådan politik är
alltid de redan mest utsatta grupperna i samhället.
9 Trafikfrågor
I Stockholms län bor ungefär 20 procent av Sveriges befolkning, arbetar
ungefär 20 procent av de sysselsatta i riket samt produceras drygt 20
procent av bruttonationalprodukten. Den höga boende- och
arbetsplatstätheten ställer höga krav på länets infrastruktur. Man kan
konstatera att Storstockholm är förfördelat jämfört med övriga landet när
det gäller väganslag.
Stockholms läns andel av de totala statliga väginvesteringarna ligger på
knappt tio procent, alltså hälften så stor andel som vad gäller befolkning.
Motsvarande andel gäller för statens drift och underhållskostnader.
Innan Stockholmsregionens flygplatsproblem fått en slutgiltig lösning
måste vi behålla Bromma flygplats. Regeringen, landstinget, staden och
övriga kommuner i Stockholmsregionen bör tillsammans försöka finna ett
alternativ till Bromma. Ett ensidigt nedläggningsbeslut skulle enbart hota
arbetstillfällen och försvåra förutsättningarna för Stockholms näringsliv.
För att minska miljöbelastningen bör tillkommande färjetrafik förläggas
till Nynäshamn eller Kapellskär. Genom att t.ex. göra en satsning på
Nynäshamn som hamn så förkortar man färjor och lastfartygs färdväg genom
skärgården för att komma ut på Östersjön. Standarden på riksväg 73 mellan
Stockholm och Nynäshamn måste förbättras. Detta är inte minst motiverat
med tanke på Nynäshamns betydelse för Gotlandstrafiken.
Även järnvägen mellan Västerhaninge och Nynäshamn behöver rustas upp.
Då järnvägslinjen Nynäshamn-Stockholms central invigdes år 1901 tog
färden 65 minuter.
96 år senare tar den 50-55 minuter. Alla övriga pendeltågslinjer har fått
kraftigt förbättrad standard och kapacitet. Länets yttre samhällen, t.ex.
Södertälje, har trafik med 10-15 minuters intervall hela dagarna och inpå
kvällen. Till Nynäshamn är det entimmestrafik utom vid enstaka tätare
avgångar i absolut rusningstid. En upprustning av järnvägen är därför en
investering som bör prioriteras.
Lidingö, Nacka och Värmdö är exempel på stora kommuner som är helt
beroende av ett fåtal förbindelser. Saltsjö/Mälarsnittet och Kistaområdets
bristande väg- och kollektivtrafikkapacitet blir hinder för att skapa nya ar-
betstillfällen för stora företag och detta är exempel på att Stockholms-
regionens möjlighet till god utveckling även är ett statligt intresse. Det här
är
exempel på att behovet av nya finansieringslösningar i Stockholmsområdet
kvarstår.
10 Regionalt självstyre
Regeringens Stockholmsfientliga politik riskerar att försämra
Stockholmsregionens tillväxt och därmed verka hämmande för hela
landets tillväxtmöjligheter. Regeringen har visat stor arrogans mot
Stockholm. Robin Hood-skatter, förbud mot enskilt drivna sjukhus och
straffbeskattning vid försäljning av kommunala bolag är några exempel
på regeringen Perssons klåfingrighet i Stockholmsregionen.
Den nuvarande arbetsfördelningen mellan länsstyrelse och landsting är på
flera områden otydlig och svårbegriplig för medborgarna. Ett vidgat
regionalt självstyre innebär att folkvalda organ får ett ökat direkt inflytande.
Möjligheterna till granskning och öppen debatt stärks genom det regionala
parlamentariska arbetet. Medborgarna får genom detta ökad insyn, bättre
möjligheter att utkräva politiskt ansvar och därmed ökad makt.
En överföring av uppgifter kopplade till det s.k. regionala utvecklings-
ansvaret från länsstyrelse till landsting innebär i Stockholms län endast ett
tydliggörande av den ansvarsfördelning som har funnits sedan storlands-
tingets införande. Självfallet förutsätts inte ansvarsfördelningen mellan
kommunerna och landstinget påverkas av detta. Ett överförande av uppgifter
från länsstyrelsen till landstinget är angeläget för att främja regionens
utveckling, ett rationellt användande av begränsade resurser och en nöd-
vändigt demokratisk förankring av ofta kontroversiella avgöranden. Detta är
särskilt tydligt inom trafikens investeringsplanering. Problemen kring den
s.k. Dennisöverenskommelsen visar på behovet av en bättre fungerande
demokratisk beslutsprocess i dessa frågor. Ansvaret för arbetet med
länsplanen avseende infrastrukturinvesteringar kan också överföras till
landstinget. Om regionen själv bestämmer en annan form för självstyre bör
detta accepteras. Regeringen borde besluta föreslå försöksverksamhet med
vidgat regionalt självstyrelseansvar i vårt län.
11
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om integration och demokrati,3,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en politik för ökad sysselsättning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en levande skärgård,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utbildning,5
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om högre utbildning,5
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kulturpolitiken,4
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om större andel av polisresurserna till Stockholms
län,2
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om trafikpolitiken,6
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om regionalt självstyre.1
Stockholm den 4 oktober 1999
Karin Pilsäter (fp)
Helena Bargholtz (fp)
Ana Maria Narti (fp)
1 Yrkande 9 hänvisat till KU.
2 Yrkande 7 hänvisat till JuU.