WTO, Världshandelsorganisationen, ska se till att den internationella
handelns regelverk följs. WTO har för närvarande 133 medlemsländer.
Bland dem som bara är observatörer finns till exempel de baltiska
staterna, många stater i det forna Sovjetunionen och det forna
Jugoslavien, Albanien, Kina, Vietnam, Laos, Sudan, Algeriet och
Saudiarabien.
WTO:s regelverk är ekologiskt och fördelningspolitiskt "blint".
Regelverket tar inte heller rimlig hänsyn till u-ländernas speciella behov
eller lägger någon vikt vid hur mänskliga rättigheter respekteras.
Den faktiska processen och instrumenten i WTO har borttagande av vad
som kan kallas handelshinder som ett självändamål, trots att offentliga
deklarationer idag talar ett annat språk.
WTO:s egna kontinuerliga uppföjningsmekanismer granskar enbart om
regelverket följs - inte effekter i förhållande till målsättningar om fattig-
domsbekämpning och hållbar utveckling.
En grundläggande principiell ståndpunkt är att det inte är trovärdigt att
säga att WTO har mål som syftar till att förbättra levnadsvillkoren för alla
människor, eller att de verkar för en hållbar utveckling om dess instrument
inte medger flexibilitet att ändra sig om de faktiska konsekvenserna av
verksamheten pekar i en annan riktning än målen.
Borttagande av handelshinder kan leda till positiva och negativa effekter
gentemot människa och miljö. I vissa fall kan borttagande av tullar och andra
handelshinder gynna en hållbar utveckling. I andra fall kan borttagande av
tullar leda till effekter som knappast kan ses som positiva i förhållande till
hållbar utveckling. Det kan finnas behov för länder att till exempel skydda
inhemsk livsmedelsproduktion, motverka miljöfarlig industri etcetera.
För att mål om fattigdomsbekämpning ska få trovärdighet måste målen
vara relaterade till instrumenten och regelverken på ett sådant sätt att
instrumenten är tillräckligt flexibla för att kunna ändras för att mer precist
gynna målen.
Vid WTO:s senaste ministermöte, i Genève i maj 1998, höll Nelson
Mandela ett uppmärksammat tal där han vädjade om ett mer rättvist
handelssystem. De regler som nu finns är inte anpassade efter u-ländernas
verklighet, eftersom det var i-ländernas bekymmer och problem som låg till
grund för det nuvarande avtalet, påpekade Mandela. Det är bra med
internationella regler, men om WTO försvarar rådande strukturer för
produktion kommer man att misslyckas. De konkurrensfördelar som u-
länderna kan ha, har de inte så mycket glädje av på grund av alla undantag.
I slutdokumentet från Genève finns vissa försiktiga kompromis-
skrivningar om arbetsrätt och barnarbete. Men några konkreta lättnader för u-
ländernas i deras försök att få rättvisa förutsättningar i handeln, finns inte
med.
De afrikanska handelsministrarna enades i sitt motstånd mot att WTO
skulle åläggas nya uppgifter innan tillräckliga åtgärder hade vidtagits för att
öka de fattigaste ländernas möjligheter att delta i och ha nytta av det
nuvarande WTO-avtalet. Först kräver de en ordentlig utvärdering av
effekterna av tidigare avtal - främst Uruguay-rundan.
Inom utvecklingsländerna finns en kraftig kritik av effekterna av tidigare
avregleringsrundor. Man menar att utvecklingsländerna har varit de stora
förlorarna. Man är också kritisk till bristen på reellt inflytande för
utvecklingsländerna i WTO och att det civila samhället inte har en given
plats i WTO - till skillnad från FN. En stor del av den reella makten inom
WTO ligger hos dem som har de juridiska experterna och resurserna. Vid
WTO-förhandlingar kommer USA med en delegation på över 100 personer
medan ett land som Burkina Faso enbart har råd och resurser att skicka sin
finans- och handelsminister.
Regelverket tar inte hänsyn till de speciella problem som utveck-
lingsländerna har i fråga om råvaruberoende, livsmedelssäkerhetsproblem
med mera. Hemligstämpling och tystnadsplikt är dessutom huvudregel inom
WTO-systemet.
Inom WTO-processen finns det beslut om att genomföra en översyn av
ett antal områden som WTO redan beslutat om. Dessa beslut kallas för den
inbyggda agendan. Dessa beslut om översyner har av EU-länderna och EU-
kommissionen tagits som intäkt för att driva en närmast regelrätt kampanj
om att nya och omfattande förhandlingar inom WTO:s ram är nödvändiga
och oundvikliga.
Enligt WTO:s jordbruksavtal ska nya liberaliseringsförhandlingar starta
vid årsskiftet 1999/2000. En ytterligare avreglering av handeln på detta
område riskerar dock att negativt drabba den lokala matproduktionen, som är
en förutsättning för livsmedelssäkerhet i till exempel Afrika söder om
Sahara. Livsmedelssäkerhet är också nära knuten till miljöfrågorna och
Sverige bör i WTO driva att man bör söka åtgärder, som både säkrar
människors rätt och möjlighet att producera mat lokalt och som främjar ett
ekologiskt hållbart brukningssätt.
Införandet av klausuler mot miljöförstöring och omänskliga arbets-
förhållanden, som u-länderna oftast motsätter sig, måste därför kombineras
med att u-länder ges andra handelsfördelar, och rätt att skydda sin egen
produktion, till exempel i form av skyddstullar.
I-länderna och särskilt EU bör avskaffa sina handelshinder och
subventioner på jordbruksområdet som undergräver jordbruksproduktionen i
u-länderna. I stället bör de ge marknadstillträde för u-ländernas produkter.
Uppskattade siffror från UNCTAD visar redan vem det är som tjänar på
de nya GATT/WTO-reglerna. Det är redan rika områden i världen som får
del av dynamiken och inte fattiga u-länder.
Sverige måste driva på att WTO följer ILO-konventionerna. Svenskt stöd
har getts till ILO-konventionsarbetet för social märkning av varor. Sverige är
också djupt engagerat i frågan om barnarbete och frågan bör drivas även
inom WTO. Även EU-kommissionen anser att gällande upphandlingsregler
gör det möjligt att ställa krav på att lagstiftning grundad på ILO-
konventionen ska tillämpas Vid offentlig upphandling kan således
anbudsgivare som bryter mot gällande lagstiftning på området uteslutas.
Även handeln med tjänster kan ingå i orättfärdiga strukturer. Ett
alarmerande exempel är exporten av hembiträden från Filippinerna till andra
länder i Sydostasien. Unga mammor tvingas av ekonomiska skäl lämna sina
familjer för att arbeta under ytterst dåliga förhållanden i rika familjer
utomlands, utan att kunna åka hem under åratal. Liknande exempel finns från
Mellanöstern.
På World Food Summit i november 1996 ställde sig världens regeringar
bakom målsättningen att halvera världssvälten till år 2015. Livsmedels-
säkerhet borde vara det övergripande målet för alla jordbruksavtal, såväl
inom WTO som inom EU. EU:s nuvarande subventioner av det egna
jordbruket försvårar situationen för u-länderna, genom att priserna på
världsmarknaden dumpas och genom att de hindras från att få tillträde till
EU-marknaden.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen bör verka för ökad kunskap i
Sverige om handelsreglerna och effekterna av industriländernas
handel med fattiga länder,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att den svenska regeringen skall verka för en
grundläggande förändring av WTO:s inriktning, där regelverket och
utvärderingsinstrumenten anpassas och görs mer flexibla för att mer
precist kunna verka till förmån för världens fattiga,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att öppenhet skall vara huvudregel inom WTO-
systemet
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att WTO respekterar ILO-konventionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att kommuner, landsting och stat vid all offentlig
upphandling skall utesluta företag som utnyttjar barnarbete.1