Motion till riksdagen
1999/2000:N269
av Skårvik, Kenth (-m)

Ensamföretagaren


Av Sveriges drygt 600 000 företag har 99,8 procent färre än 200
anställda. Hela 71 procent  av företagen i Sverige har inga anställda,
dessa företag drivs av företagaren själv, ensamföretagaren.
Ensamföretagaren är Sveriges vanligaste företagare.
I många andra jämförbara länder är andelen företagare satt i relation till det
totala antalet förvärvsarbetande större eller mycket större än i Sverige.
I Sverige sysselsätter ensamföretagen 445 000 personer (vissa personer har
flera företag registrerade). Det kan jämföras med att storföretag med fler än
200 anställda sysselsätter 745 000 personer. Ensamföretagaren är således ett
viktigt inslag i marknadsekonomin och står för en stor del av sysselsätt-
ningen i landet.
Ensamföretagaren driver sin verksamhet i konkurrens med alla andra små
och stora företag och har att verka inom samma regelverk som övriga, han
eller hon måste också kunna stå emot samma konkurrenssnedvridning från
offentliga, skattefinansierade aktörer som i många fall drabbar företagsam-
heten.
Det som rör ensamföretagaren gäller också för alla andra företagare.
Politiker och lagstiftare kan genom att skapa ett bra regelverk bidra till goda
förutsättningar för alla företagare. Det arbetet kan också ses i vidare perspek-
tiv; förslag och beslut ger uttryck för värderingar och attityder som indirekt
påverkar människors synsätt och egna beslut. Det gäller också i hög grad och
i synnerhet ensamföretagandet.
Mycket kan göras för att principiellt och praktiskt främja förutsättningarna
för ensamföretagarna i Sverige.
1 Ensam som medvetet val
Att verka som ensamföretagare är för alltfler människor ett medvetet val
i förvärvslivet. Det innebär i många fall att en person, god efterfrågan
och lönsamhet till trots, väljer att bedriva sin verksamhet som
ensamföretagare. Det finns många skäl som kan tala för att inte anställa;
annat och större risktagande, ökat ekonomiskt ansvar, annorlunda
arbetsledning, arbetsgivaransvar, liten om ens någon nettoökning av det
personliga ekonomiska utfallet osv.
2 Stimulera till fler ensamma
Antalet ensamföretagare  har i Sverige ökat de senaste decennierna. I en
internationell jämförelse har, som nämnts, Sverige fortfarande en mycket
låg andel ensamföretagare. Under 90-talet då nyföretagandet ökade
kraftigt, mycket med anledning av hög arbetslöshet. Nu ser vi en
vändande trend med minskande nyföretagande. År 1990 var det 80 000
nya företagsregistreringar. 1998 sjönk det till 50 000 och under 1999
kommer den siffran att sjunka ytterligare. En sjunkande arbetslöshet kan
visserligen påverka intresset för somliga att starta eget företag men det
viktiga är att även fokusera på människor med entreprenörsanda som vill
starta eget och underlätta för dem även i tider med avtagande
arbetslöshet.
3 Rättvisare trygghet för ensamföretagare
Trygghetssystemet är uppbyggt för att erbjuda skydd för individer i
utsatta situationer. Trygghetssystem och trygghetsförsäkringar skiljer i
många fall på arbetstagare och företagare. Sådana skillnader, som kan
variera med olika företagsformer, slår särskilt hårt mot
ensamföretagaren. I ett aktiebolag betraktas ensamföretagaren som
anställd och det är personens faktiska lön som är den
sjukpenninggrundande inkomsten. Aktiebolaget/företaget står för de
första 14 dagarnas sjukersättning, vilket inte gäller för en enskild firma
eller ett handelsbolag.
Den som startar en enskild firma kan istället få sjukpenningen grundad på
en fiktiv inkomst, beräknad  på vad personen skulle haft i lön som anställd i
samma bransch. Den som har en enskild firma kan också välja karenstid om
1, 3 eller 30 dagar.
Konsekvenserna av sådana skillnader är svåra att överblicka i valet av
företagsform för en nyföretagare. Dels är det svårt att bedöma effekterna på
kort och lång sikt, dels har man olika behov i olika faser i livet som också
måste beaktas. Exempelvis har en kvinnlig företagare, som efter några års
företagande får barn och tar ut föräldraledighet, helt olika ekonomiska
situation beroende på valet av företagsform. Det gäller också den kärnfriske
nyföretagaren som plötsligt drabbas av en långvarig sjukdom. Har han eller
hon dessutom gjort tunga investeringar de senaste åren har hans löneuttag
förmodligen varit låga, vilket direkt påverkar sjukpenningen. En situation
som nyföretagare ofta är i.
För att mildra denna rättsosäkerhet bör reglerna om sjukpenning förenklas
och göras neutrala i förhållande till olika företagsformer.
4 Byråkrati
I dag finns ca 10 000 regler som direkt berör företagandet. För de flesta
ensamföretagare är tiden en bristvara, de ska hålla sig à jour med
branschens förändringar och sköta alla detaljer i företagets dagliga drift.
Dessutom ska han/hon lära sig och bevaka förändringarna i regelsystemet
som på olika sätt påverkar både företaget och privatpersonen.
Naturligtvis kan ensamföretagare, som alla andra, köpa in kompetens på de
områden han eller hon inte kan eller vill lämna ut på uppdrag, exempelvis
bokföring, men allt är en ekonomisk avvägning och fråga om ekonomiska
resurser i företaget. Varje sådan tjänst blir relativt  sett större för ensam-
företagaren än för företag med många anställda. Det är därför viktigt att
entreprenörskapet inte hindras av krångliga och hindrande regler. En minsk-
ning och förenkling av reglerna skulle minska byråkratin och uppmuntra fler
att bli och förbli företagare.
En viktig åtgärd är att införa en frivillig förenklad självdeklaration. För
ensamföretag skulle detta vara en mycket välkommen reform.
En lika viktig åtgärd är att se över regler och rutiner för erhållande av F-
skattsedel. För att få fler ensamföretagare bör alla som vill pröva en affärsidé
kunna få F-skattsedel. Endast personer med näringsförbud skall undantas.
5 Myndighetsutövning och rättssäkerhet
Det är viktigt att man som företagare får snabba och klara besked i kon-
takterna med myndigheter och tjänstemän. Det gäller givetvis alla
företagare, men återigen är ensamföretagarens situation mer utsatt än
andras.
I en undersökning, gjord av Företagarnas Riksorganisation 1999, visar att
hela 90 procent  av de tillfrågade företagarna upplever att företagets storlek
styr myndighetsbesluten. Likaså upplever man att tjänstemannens personliga
åsikter har betydelse för beslutet och att beslutet påverkas av om man känner
tjänstmannen personligen. Undersökningen visar också att många upplever
sig osäkra i kontakterna med myndigheten.
Ett exempel är PRV:s orimligt långa handläggningstider som måste för-
kortas. Dessa leder till stora och olyckliga fördröjningar till förfång för ett
effektivt ensamföretagande.
Resultatet visar ett klart behov av ett fast regelverk med en högre service-
nivå på myndigheter.
Det är också principiellt mycket viktigt att det finns en stark legal infra-
struktur inom vilken även ensamföretagare känner sig trygga.
6 Successionshinder för ensamföretag
Ensamföretag bör kunna överlåtas i rimliga former. Nuvarande regler om
arvs- och gåvoskatt försvårar möjligheterna att föra ensamföretagen över
ett generationsskifte. Skatten ska betalas med beskattade medel, vilket
för med sig att relativt låga belopp kräver höga uttag ur företaget i form
av lön eller i förekommande fall aktieutdelning. Därigenom försämras
likviditeten i företaget på ett märkbart negativt sätt. Arvs- och
gåvoskatten ger en förhållandevis liten intäkt till staten.
Skattesystemet ska underlätta ett övertagande, företagets överlevnad ska
inte hotas av generationsskiften. Arvsskatten bör därför slopas.
7 Konkurs och lönefordran
Om ensamföretagaren tvingas lägga ned sin verksamhet genom konkurs
uppstår stora skillnader i jämförelse med den anställdes situation.
Anställda anses ha behov av ett starkt skydd för sina lönefordringar vid
arbetsgivarens konkurs varför dessa till viss del garanteras sina
fordringar  genom den statliga lönegarantin. För företagare är villkoren
annorlunda. Den som själv eller tillsammans med närstående äger en
väsentlig andel av företaget, ca 20 procent, och dessutom har ett
väsentligt inflytande över verksamheten, utesluts från garantin.
Ensamföretagarens lönefordran blir en oprioriterad fordran i konkursen
vilket i de flesta fall innebär att betalning helt uteblir.
Dessa skillnader mellan företagare och anställda främjar inte nyföre-
tagandet.
8 Flexibilitet i förvärvslivet
Alltfler individer växlar effektivt mellan eget företagande och kortare
anställningar. Det kan innebära att individen periodvis inte har något
arbete eller uppdrag. I en sådan situation har dessa individer inte någon
möjlighet att lyfta a-kassa. De missgynnas jämfört med dem som inte har
något företag registrerat och som växlar kortare anställningar och a-
kasseperioder.
Detta har praktiska konsekvenser. Det är vanligt att en beställare inom
exempelvis musikerbranschen eller byggbranschen kräver att få träffa avtal
med en företagare eftersom beställaren inte vill eller kan anställa någon. I
perioder utan uppdrag kan, för den som har ett företag registrerat, inga
kortare a-kasseperioder komma ifråga.
Individer som har ett företag registrerat skulle kunna bidra till att avsevärt
korta ner sina  arbetslöshetsperioder. Detta stämmer också väl med den s.k.
arbetslinjen i försäkringen som ska uppmuntra arbetslösa att återkomma på
arbetsmarknaden i stället för att leva på bidrag.
I dag kan man endast lägga företaget vilande en gång. Det  löser inte
problemet. Arbetslöshetskassan är inte uppbyggt för denna flexibilitet.
En reformering på denna punkt skulle kunna bidra till att korta ner arbets-
löshetsperioderna, vilket är kostnadsbesparande samtidigt som en sådan
reform skulle uppmuntra initiativ och ansvarstagande med målet att klara sin
egen försörjning.
9 Utbildning
En undersökning gjord av Företagarnas Riksorganisation visar att en
tredjedel av de tillfrågade företagarna i konsultbranschen upplever att de
inte har tid och råd för egen kompetensutveckling. Ensamföretagare har
alltså ofta svårt att planera sin egen kompetensutveckling, trots att det är
en av förutsättningarna för ensamföretagarens fortsatta försörjning. Det
kan bero på en ojämn orderingång men också på att det helt enkelt kostar
för mycket.
Som ovan nämnts, ökar korta projektanställningar kraftigt. Man har också
börjat uppmärksamma svårigheter för berörda individer att sörja för sin
kompetensutveckling. Likaså finns det ett stort behov av en motsvarande
kompetensutveckling för ensamföretagare. Ytterst ska individen ta eget
ansvar men denna grupp bör särskilt uppmärksammas när olika skattefinan-
sierade bidragsinsatser initieras. Osaklig och onödig diskriminering av
ensamföretagare måste avvisas.
10 Skattetrycket
Företagande är förenat med ett risktagande. Vi behöver fler företag som
växer. Av de ensamföretagare som vill expandera verksamheten genom
att anställa, tvingas många undvika ett stort risktagande genom att helt
överge planerna på expansion.
Många ensamföretagare har privatpersoner som kunder. Många privat-
personer har inte råd att köpa tjänster exempelvis av målare, frisörer och
andra hantverkare och konsulter med risk för en ökande svart sektor som
följd. Det minskar skatteintäkterna och urholkar medborgarnas lojalitet med
skattesystemet.
11 Ensamföretagarens ställning bör utredas
Ensamföretagare tar ansvar för sin egen försörjning och tillför därmed
samhället inkomster genom skatter och avgifter. Möjligheten att starta
och driva ensamföretag är en viktig faktor för Sveriges fortsatta tillväxt
och välfärd.
En utredning bör tillsättas som får i uppdrag att kartlägga ensamföre-
tagarens ställning. Utredningen bör syfta till att föreslå  förenklingar och
förbättringar för ensamföretagen.

12 Hemställan

12 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utreda ensamföretagarens situation.

Stockholm den 30 september 1999
Kenth Skårvik (fp)
Inga Berggren (m)
Holger Gustafsson (kd)
Marianne Andersson (c)
Ola Karlsson (m)
Kerstin Heinemann (fp)
Inger Strömbom (kd)