Av Sveriges drygt 600 000 företag har 99,8 procent färre än 200 anställda. Hela 71 procent av företagen i Sverige har inga anställda, dessa företag drivs av företagaren själv, ensamföretagaren. Ensamföretagaren är Sveriges vanligaste företagare.
I många andra jämförbara länder är andelen företagare satt i relation till det totala antalet förvärvsarbetande större eller mycket större än i Sverige.
I Sverige sysselsätter ensamföretagen 445 000 personer (vissa personer har flera företag registrerade). Det kan jämföras med att storföretag med fler än 200 anställda sysselsätter 745 000 personer. Ensamföretagaren är således ett viktigt inslag i marknadsekonomin och står för en stor del av sysselsätt- ningen i landet.
Ensamföretagaren driver sin verksamhet i konkurrens med alla andra små och stora företag och har att verka inom samma regelverk som övriga, han eller hon måste också kunna stå emot samma konkurrenssnedvridning från offentliga, skattefinansierade aktörer som i många fall drabbar företagsam- heten.
Det som rör ensamföretagaren gäller också för alla andra företagare. Politiker och lagstiftare kan genom att skapa ett bra regelverk bidra till goda förutsättningar för alla företagare. Det arbetet kan också ses i vidare perspek- tiv; förslag och beslut ger uttryck för värderingar och attityder som indirekt påverkar människors synsätt och egna beslut. Det gäller också i hög grad och i synnerhet ensamföretagandet.
Mycket kan göras för att principiellt och praktiskt främja förutsättningarna för ensamföretagarna i Sverige.
1 Ensam som medvetet val
Att verka som ensamföretagare är för alltfler människor ett medvetet val i förvärvslivet. Det innebär i många fall att en person, god efterfrågan och lönsamhet till trots, väljer att bedriva sin verksamhet som ensamföretagare. Det finns många skäl som kan tala för att inte anställa; annat och större risktagande, ökat ekonomiskt ansvar, annorlunda arbetsledning, arbetsgivaransvar, liten om ens någon nettoökning av det personliga ekonomiska utfallet osv.
2 Stimulera till fler ensamma
Antalet ensamföretagare har i Sverige ökat de senaste decennierna. I en internationell jämförelse har, som nämnts, Sverige fortfarande en mycket låg andel ensamföretagare. Under 90-talet då nyföretagandet ökade kraftigt, mycket med anledning av hög arbetslöshet. Nu ser vi en vändande trend med minskande nyföretagande. År 1990 var det 80 000 nya företagsregistreringar. 1998 sjönk det till 50 000 och under 1999 kommer den siffran att sjunka ytterligare. En sjunkande arbetslöshet kan visserligen påverka intresset för somliga att starta eget företag men det viktiga är att även fokusera på människor med entreprenörsanda som vill starta eget och underlätta för dem även i tider med avtagande arbetslöshet.
3 Rättvisare trygghet för ensamföretagare
Trygghetssystemet är uppbyggt för att erbjuda skydd för individer i utsatta situationer. Trygghetssystem och trygghetsförsäkringar skiljer i många fall på arbetstagare och företagare. Sådana skillnader, som kan variera med olika företagsformer, slår särskilt hårt mot ensamföretagaren. I ett aktiebolag betraktas ensamföretagaren som anställd och det är personens faktiska lön som är den sjukpenninggrundande inkomsten. Aktiebolaget/företaget står för de första 14 dagarnas sjukersättning, vilket inte gäller för en enskild firma eller ett handelsbolag.
Den som startar en enskild firma kan istället få sjukpenningen grundad på en fiktiv inkomst, beräknad på vad personen skulle haft i lön som anställd i samma bransch. Den som har en enskild firma kan också välja karenstid om 1, 3 eller 30 dagar.
Konsekvenserna av sådana skillnader är svåra att överblicka i valet av företagsform för en nyföretagare. Dels är det svårt att bedöma effekterna på kort och lång sikt, dels har man olika behov i olika faser i livet som också måste beaktas. Exempelvis har en kvinnlig företagare, som efter några års företagande får barn och tar ut föräldraledighet, helt olika ekonomiska situation beroende på valet av företagsform. Det gäller också den kärnfriske nyföretagaren som plötsligt drabbas av en långvarig sjukdom. Har han eller hon dessutom gjort tunga investeringar de senaste åren har hans löneuttag förmodligen varit låga, vilket direkt påverkar sjukpenningen. En situation som nyföretagare ofta är i.
För att mildra denna rättsosäkerhet bör reglerna om sjukpenning förenklas och göras neutrala i förhållande till olika företagsformer.
4 Byråkrati
I dag finns ca 10 000 regler som direkt berör företagandet. För de flesta ensamföretagare är tiden en bristvara, de ska hålla sig à jour med branschens förändringar och sköta alla detaljer i företagets dagliga drift. Dessutom ska han/hon lära sig och bevaka förändringarna i regelsystemet som på olika sätt påverkar både företaget och privatpersonen.
Naturligtvis kan ensamföretagare, som alla andra, köpa in kompetens på de områden han eller hon inte kan eller vill lämna ut på uppdrag, exempelvis bokföring, men allt är en ekonomisk avvägning och fråga om ekonomiska resurser i företaget. Varje sådan tjänst blir relativt sett större för ensam- företagaren än för företag med många anställda. Det är därför viktigt att entreprenörskapet inte hindras av krångliga och hindrande regler. En minsk- ning och förenkling av reglerna skulle minska byråkratin och uppmuntra fler att bli och förbli företagare.
En viktig åtgärd är att införa en frivillig förenklad självdeklaration. För ensamföretag skulle detta vara en mycket välkommen reform.
En lika viktig åtgärd är att se över regler och rutiner för erhållande av F- skattsedel. För att få fler ensamföretagare bör alla som vill pröva en affärsidé kunna få F-skattsedel. Endast personer med näringsförbud skall undantas.
5 Myndighetsutövning och rättssäkerhet
Det är viktigt att man som företagare får snabba och klara besked i kon- takterna med myndigheter och tjänstemän. Det gäller givetvis alla företagare, men återigen är ensamföretagarens situation mer utsatt än andras.
I en undersökning, gjord av Företagarnas Riksorganisation 1999, visar att hela 90 procent av de tillfrågade företagarna upplever att företagets storlek styr myndighetsbesluten. Likaså upplever man att tjänstemannens personliga åsikter har betydelse för beslutet och att beslutet påverkas av om man känner tjänstmannen personligen. Undersökningen visar också att många upplever sig osäkra i kontakterna med myndigheten.
Ett exempel är PRV:s orimligt långa handläggningstider som måste för- kortas. Dessa leder till stora och olyckliga fördröjningar till förfång för ett effektivt ensamföretagande.
Resultatet visar ett klart behov av ett fast regelverk med en högre service- nivå på myndigheter.
Det är också principiellt mycket viktigt att det finns en stark legal infra- struktur inom vilken även ensamföretagare känner sig trygga.
6 Successionshinder för ensamföretag
Ensamföretag bör kunna överlåtas i rimliga former. Nuvarande regler om arvs- och gåvoskatt försvårar möjligheterna att föra ensamföretagen över ett generationsskifte. Skatten ska betalas med beskattade medel, vilket för med sig att relativt låga belopp kräver höga uttag ur företaget i form av lön eller i förekommande fall aktieutdelning. Därigenom försämras likviditeten i företaget på ett märkbart negativt sätt. Arvs- och gåvoskatten ger en förhållandevis liten intäkt till staten.
Skattesystemet ska underlätta ett övertagande, företagets överlevnad ska inte hotas av generationsskiften. Arvsskatten bör därför slopas.
7 Konkurs och lönefordran
Om ensamföretagaren tvingas lägga ned sin verksamhet genom konkurs uppstår stora skillnader i jämförelse med den anställdes situation. Anställda anses ha behov av ett starkt skydd för sina lönefordringar vid arbetsgivarens konkurs varför dessa till viss del garanteras sina fordringar genom den statliga lönegarantin. För företagare är villkoren annorlunda. Den som själv eller tillsammans med närstående äger en väsentlig andel av företaget, ca 20 procent, och dessutom har ett väsentligt inflytande över verksamheten, utesluts från garantin. Ensamföretagarens lönefordran blir en oprioriterad fordran i konkursen vilket i de flesta fall innebär att betalning helt uteblir.
Dessa skillnader mellan företagare och anställda främjar inte nyföre- tagandet.
8 Flexibilitet i förvärvslivet
Alltfler individer växlar effektivt mellan eget företagande och kortare anställningar. Det kan innebära att individen periodvis inte har något arbete eller uppdrag. I en sådan situation har dessa individer inte någon möjlighet att lyfta a-kassa. De missgynnas jämfört med dem som inte har något företag registrerat och som växlar kortare anställningar och a- kasseperioder.
Detta har praktiska konsekvenser. Det är vanligt att en beställare inom exempelvis musikerbranschen eller byggbranschen kräver att få träffa avtal med en företagare eftersom beställaren inte vill eller kan anställa någon. I perioder utan uppdrag kan, för den som har ett företag registrerat, inga kortare a-kasseperioder komma ifråga.
Individer som har ett företag registrerat skulle kunna bidra till att avsevärt korta ner sina arbetslöshetsperioder. Detta stämmer också väl med den s.k. arbetslinjen i försäkringen som ska uppmuntra arbetslösa att återkomma på arbetsmarknaden i stället för att leva på bidrag.
I dag kan man endast lägga företaget vilande en gång. Det löser inte problemet. Arbetslöshetskassan är inte uppbyggt för denna flexibilitet.
En reformering på denna punkt skulle kunna bidra till att korta ner arbets- löshetsperioderna, vilket är kostnadsbesparande samtidigt som en sådan reform skulle uppmuntra initiativ och ansvarstagande med målet att klara sin egen försörjning.
9 Utbildning
En undersökning gjord av Företagarnas Riksorganisation visar att en tredjedel av de tillfrågade företagarna i konsultbranschen upplever att de inte har tid och råd för egen kompetensutveckling. Ensamföretagare har alltså ofta svårt att planera sin egen kompetensutveckling, trots att det är en av förutsättningarna för ensamföretagarens fortsatta försörjning. Det kan bero på en ojämn orderingång men också på att det helt enkelt kostar för mycket.
Som ovan nämnts, ökar korta projektanställningar kraftigt. Man har också börjat uppmärksamma svårigheter för berörda individer att sörja för sin kompetensutveckling. Likaså finns det ett stort behov av en motsvarande kompetensutveckling för ensamföretagare. Ytterst ska individen ta eget ansvar men denna grupp bör särskilt uppmärksammas när olika skattefinan- sierade bidragsinsatser initieras. Osaklig och onödig diskriminering av ensamföretagare måste avvisas.
10 Skattetrycket
Företagande är förenat med ett risktagande. Vi behöver fler företag som växer. Av de ensamföretagare som vill expandera verksamheten genom att anställa, tvingas många undvika ett stort risktagande genom att helt överge planerna på expansion.
Många ensamföretagare har privatpersoner som kunder. Många privat- personer har inte råd att köpa tjänster exempelvis av målare, frisörer och andra hantverkare och konsulter med risk för en ökande svart sektor som följd. Det minskar skatteintäkterna och urholkar medborgarnas lojalitet med skattesystemet.
11 Ensamföretagarens ställning bör utredas
Ensamföretagare tar ansvar för sin egen försörjning och tillför därmed samhället inkomster genom skatter och avgifter. Möjligheten att starta och driva ensamföretag är en viktig faktor för Sveriges fortsatta tillväxt och välfärd.
En utredning bör tillsättas som får i uppdrag att kartlägga ensamföre- tagarens ställning. Utredningen bör syfta till att föreslå förenklingar och förbättringar för ensamföretagen.
12 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda ensamföretagarens situation.
Stockholm den 30 september 1999
Kenth Skårvik (fp)
Inga Berggren (m)
Holger Gustafsson (kd)
Marianne Andersson (c)
Ola Karlsson (m)
Kerstin Heinemann (fp)
Inger Strömbom (kd)