Sverige är ett litet land. I detta lilla land har en handfull människor gjort
det till vana att dunka varandra i ryggen genom att i realiteten utse
varandra till styrelseledamöter i varandras styrelser. Som liten fick man
ofta leka i granngårdens sandlåda om granngårdens barn fick leka i ens
egen sandlåda. Som vuxna har en del låtit detta synsätt följa med: om jag
får sitta i din styrelse så får du sitta i min. Detta är ett demokratiskt
problem. Men förmodligen också ett ekonomiskt och näringspolitiskt.
Färsk statistik visar att ungefär 2 000 av oss som bor i Sverige sitter i mer
än tio styrelser. Ofta i mindre företag. Men för en liten klick gäller det att
man sitter i många större företag. Frågan man måste ställa sig är om de
som har ett antal tunga uppdrag i ett antal tunga företag verkligen förmår
göra ett bra arbete. Och om de förstår att värna det företaget vars styrelse
man för ögonblicket arbetar i. Eller om man glömmer på vilken stol man
sitter. Ett ytterligare problem är att en liten styrelsesamlande klick är
orsak till att intressen och analyser förs från bolagsstyrelse till
bolagsstyrelse, likt gamla tiders kommunister som satt överallt med det
enda motivet att de ansåg sig besitta ovärderlig kompetens och att partiet
behövde kontroll. Genom fingrande i allt kunde de dessutom styra allt,
skapa normer och låta de inte lika uppdragssamlande kamraterna känna
sig lite lagom underlägsna när Röde Storpappan talade. Vi har lite för
mycket av Blå Storpappor i vårt land.
När Aktiespararna krävde att delar av Volvos styrelse borde bytas ut så var
argumentet solklart: Det behövs fler ledamöter som har kompetens på det
område de skall besluta om; i det nämnda fallet tunga lastbilar. Javisst! Lars
Ramqvist är ett exempel på bristerna och fattigdomen i svenskt näringsliv:
tung styrelseledamot i Ericsson, Volvo och Skandia. Och engagemang i
mycket annat dessutom. Det är inte bra. Tvärtom.
Är det undra på att det vi kommit att kalla svenskt näringsliv säljs ut när
styrelseledamöterna är så upptagna av allehanda styrelseuppdrag att de
knappast orkar förena hjärna för strategi med hjärta för det företag man skall
styra. Eftersom näringslivet självt tycks sakna insikt i problemet - ungefär på
samma sätt som de gamla kommunisterna saknade insikt om behovet av
såväl kompetens och mångfald som engagemang och känsla - så bör staten
vara både ett föredöme och en väckarklocka. Det är en bit dit, om man säger
så, för att vara diplomatisk i tider av samarbete ... Föredöme kan man bli
genom att riksdagen beslutar att ge regeringen i uppdrag att se över
problemet, arbeta med inriktningen att begränsa styrelseuppdragen inom
statlig verksamhet samt i de verksamheter där man har ägandeinflytande
driva frågan om begränsat antal styrelseuppdrag. Allt i syfte att förhindra
mental inavel, utveckla kreativitet och ta lärdom av system där brödra-
skapens eliter växt fram. Punkt. Slut.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen på att begränsa antalet styrelse-
uppdrag för styrelseledamöter inom statlig verksamhet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att genom ägarinflytande arbeta för att begränsa
antalet styrelseuppdrag.