En del av den svenska exportindustrin som har affärer med Tyskland har under året drabbats av stora problem. Den 1 april införde Tyskland en lag som tvingar tyska beställare av "monteringsleveranser" att betala in nära 31 procent av fakturabeloppet (inklusive moms) som preliminärskatt tills den utländska säljaren har bevisat att den inte har något "fast driftsställe" i Tyskland. Först då slipper företaget betala in skatt.
Om ett svenskt företag till exempel uppför en hus i Tyskland åläggs den tyska kunden att hålla inne 25 procent av fakturabeloppet, plus moms, och betala in detta till den tyska skattemyndigheten inom åtta dagar efter det att fakturan betalats.
Ett svenskt företag får alltså bara 75 procent av fakturabeloppet i betalning. Resterande belopp tvingas den tyske köparen betala in till skattemyndigheten där huset uppförts. Det svenska företaget får sedan ansöka om att få tillbaka pengarna från den tyska skattemyndigheten men detta kan ta tid vilket innebär att företagen tvingas ligga ute med stora belopp som de inte får någon ränta på.
Detta får till följd att särskilt mindre svenska företag kan komma i en akut likviditetskris om man inte kan ordna fram lån under tiden som man väntar på de resterande 25 procent för en skickad leverans. Det kan leda till att en del svenska företag inte klarar denna likviditetsbrist och tvingas gå i konkurs.
Under frågestunden i riksdagen den 3 juni 1999 svarade handelsministern på en fråga av Jan-Evert Rådhström om regeringens agerande i ärendet och gav då bl.a. följande till svar: "vi skall vara glada att de svenska räntorna är låga så att den kostnad som blir resultatet av den försämrade likviditeten för företagen blir liten". Handelsministern avslutade sitt anförande med att han hoppades att vi tack vare de låga räntorna i Sverige inte skall behöva bråka med Tyskland.
Det nya tyska systemet fungerar som ett effektivt handelshinder för framför allt de mindre företagen. Signaler har nu kommit från den tyska regeringen att de avser att dra tillbaka den aktuella lagstiftningen. Svenska regeringen måste bevaka att så verkligen sker, för att i andra fall agera för att på andra sätt få bort detta handelshinder. Exemplet visar vikten av att den svenska regeringen med kraft driver frågorna om borttagande av, och förbud mot, olika typer av handelshinder i EU. Det är viktigt att den inre marknaden inte saboteras av olika typer av handelshinder. Det är extra viktigt för de mindre företagen som drabbas hårdast av olika handelshinder.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skyndsamt vidta åtgärder mot olika typer av handelshinder i EU.
Stockholm den 4 oktober 1999
Jan-Evert Rådhström (m)
Ola Karlsson (m)