Motion till riksdagen
1999/2000:N245
av Thalén Finné, Ewa (m)

Skånes energiförsörjning


Tillgång till energi är en förutsättning för välstånd. I samhället använder
vi energi såväl för vår produktion som för vårt dagliga liv. Utan energi
stannar Skåne och Sverige.
Skånes elanvändning uppgår till cirka 14 TWh per år (cirka 10 procent av
nationens elanvändning). Av dessa 14 TWh produceras 8 TWh i
Barsebäcksverkets två reaktorer.
Enerigkällornas elproduktionskostnad är ungefär:
Kärnkraft               15      öre/kWh
Naturgas                20-25   öre/kWh
Fasta biobränslen       40-45   öre/kWh
Vindkraft               35-40   öre/kWh
Bioförgasning           50-55   öre/kWh
Sol             500     öre/kWh
Skånska större energianläggningars årliga produktion av el och värme
fördelar sig enligt följande:
Anläggning              El-TWh  Värme-TWh
Barsebäcksverket        8       -
Malmö           0,3     1,2
Lund            0,1     0,2
Helsingborg             0,2     0,5
Ängelholm               0,1     0,1
Kristianstad            0,01    0,2
Vindkraften i Skåne står för en årlig produktion på cirka 0,08 TWh och
det finns cirka 100 stycken vindkraftverk i Skåne.
Den absolut största produktionen av el kommer i Skåne från kärnkraften.
Utan produktionen i Barsebäck finns i dag ingen inhemskt reservkraft att
tillgå, eftersom det i princip inte finns mer överföringskapacitet norrifrån.
Vad som dessutom är mycket allvarligt är hur Skånes energiförsörjning ska
klaras av vid mycket sträng kyla då produktionen är i topp. Kraftindustrin i
Sverige håller förutom hotet om Barsebäcks stängning på att ställa av eller
har ställt av sex oljeeldade kraftverk. Statens energimyndighet har
uppmärksammat problemet med svag inhemsk kapacitet vid sträng kyla.
Analyser visar att i stället för att som i dag kunna exportera el kommer vi för
en lång tid framöver att vara tvungna att importera el.
Med tanke på utvecklingstakten av andra energikällor kan Barsebäcks
produktion i dag bara ersättas genom ökad import, då framför allt från
Danmarks koleldade kraftverk. Detta kommer att försämra luftkvaliteten i
Skåne genom ökade utsläpp. Bl.a. kommer koldioxidutsläppen att öka med
cirka fem miljoner ton, därtill kommer ökade utsläpp av svaveldioxid och
kväveoxider som också innebär ökad försurning i Skåne, det över ett område
av Sverige som redan är hårt miljöbelastat, det minsta krav som kan ställas
på regeringen är att den gör en miljökonsekvensbeskrivning för regionen
Skåne och Danmark.
Företrädare för kraftindustrin anser att det kommer att ta 20-50 år att på ett
ekologiskt hållbart sätt ersätta energibortfallet från kärnkraften. För att nå
ett
samhälle där vi har tillgång till den energi som behövs krävs det
målmedvetet och uthålligt utvecklingsarbete både av staten och av
näringslivet, framför allt från kraftindustrin. Statliga och internationella
spelregler måste vara klara och långsiktiga. För att klara den tekniska
utvecklingen krävs stora forsknings- och utvecklingsinsatser, som bara kan
bäras av en internationell marknad. Sverige klarar inte utvecklingsarbetet
ensamt.
Kärnkraftutbyggnad och utveckling av kärnkraftteknik fortsätter i världen.
Detta borde även kunna vara möjligt i Sverige. För att kärnkraften ska uppnå
ökad internationell acceptans krävs det långsiktiga lösningar på säkerhets-
och avfallsfrågor. En framtid inrymmer måhända ingen ny svensk kärnkraft,
men den förutsätter att vår nuvarande kärnkraft utnyttjas så länge den är
säker och ekonomisk. Genom att behålla kärnkraften kan det ökande
elbehovet klaras med rimliga investeringar i kraftvärme, samtidigt som vi får
råd att göra forskningsinsatser på de mest intressanta alternativen. Då skapas
utrymme för utveckling av långsiktigt hållbara alternativ.
Det rimliga måste vara att fortsätta att använda Barsebäcks bägge
kärnkraftsreaktorer så länge det är säkerhetsmässigt, tekniskt och ekonomiskt
försvarbart, detta för att säkerställa eltillgången i Skåne och ge
kraftindustrin
den möjlighet till forskning och utveckling av långsiktigt hållbara alternativa
energiformer som krävs. Vilket också flertalet anser.
När det gäller produktionen av värme betyder i Skåne naturgasen mycket.
Naturgasens marknadsandel uppgår till mellan 20 och 25 procent inom det
område i sydvästra Sverige där naturgassystemet är utbyggt. Utbyggnaden av
infrastrukturen för naturgas har kraftigt reducerat användningen av olja och
kol, vilket har en positiv inverkan på miljön. Av användarna står industrin i
Skåne för en stor del. Många av de skånska mindre kraftverken är i dag så
kallade hybridverk, där basen för värmeproduktionen är biobränslen som
kompletteras med naturgas. Biobränslen och naturgas kompletterar varandra
och skapar mångfald och flexibilitet i energisystemet. Fördelen med den
utbyggda infrastrukturen för gas är också att naturgasen är utbytbar mot
biogas och troligen också vätgas.
Det finns i dag en tillförselväg för naturgas till Sverige vilket är be-
gränsande när naturgasmarknaden ska avregleras. För att stimulera mark-
nadsutvecklingen och för att öka konkurrensen är ytterligare en tillförselväg
angelägen. Detta skulle betyda mycket för prisbilden av den skånska
naturgasen och är därför angeläget.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att upphäva beslutet om stängning av
Barsebäcksverket,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om forskning och utveckling av ny energiteknik,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ytterligare tillförsel till Sverige av naturgas.

Stockholm den 1 oktober 1999
Ewa Thalén Finné (m)
Sten Andersson (m)
Jan Backman (m)
Inga Berggren (m)
Maud Ekendahl (m)
Ingvar Eriksson (m)
Margit Gennser (m)
Gun Hellsvik (m)
Cristina Husmark Pehrsson (m)
Lars Lindblad (m)
Bertil Persson (m)
Anna Åkerhielm (m)