Allmänna principer
De internationella kontakterna och handelsförbindelserna har varit och är en oundgänglig förutsättning för tillväxt i den svenska ekonomin och därmed den höjning av levnadsstandard och välfärd som skett under hela industrialiseringen. Sverige som en liten öppen ekonomi med ett stort internationellt beroende har ett starkt intresse av att handelsförbindelser och andra internationella utbyten kan ske så obehindrat som möjligt, men samtidigt inom ramen för ett fungerande system av rättsregler och överenskommelser. Därför är de kommande förhandlingarna inom WTO, som WTO:s ministerkonferens i Seattle den 30/11-3/12 1999 förhoppningvis skall fatta beslut om, och som bör leda till ytterligare liberaliseringar av handeln och förbättring av de internationella spelreglerna, mycket angelägna från svensk synpunkt.
Det är ingen slump att frivilliga överenskommelser som syftar till förbättringar kallas liberaliseringar. Även länder och regimer som på intet sätt kan kallas liberala inser många gånger i praktiken att förändringar i liberaliserande riktning gynnar också den egna nationen. Samtidigt skapar också liberaliseringar inom handelns område på lång sikt ett tryck på demokratisering i auktoritära och odemokratiska länder.
Liberalisering av världshandeln har varit en motor för tillväxt i olika länder. Det är de länder som varit öppna mot omvärlden som lyckats bäst sett i ett längre perspektiv. Det finns idag en oro främst i i-länderna för att konkurrens från låglöneländer ska slå ut företag och jobb i industrivärlden. Men erfarenheten från vår egen industrialiseringsprocess visar att vår ökade öppenhet mot omvärlden ledde till tillväxt och ökad sysselsättning i både Sverige och de länder vi handlat med. Att försöka skydda sig mot omvärlden genom tullar och andra handelshinder kan verka tryggt på kort sikt men leder bara till förstelning, sämre standard och lägre sysselsättning.
Den finansiella oron under senare år har lett till att regleringsivrare av olika slag gripit tillfället att propagera för allehanda slag av handelshinder såsom regleringar, skatter och andra ingrepp. Sådana förslag bygger dock i flera avseenden på en felsyn. De utgår från att det är "en ohämmad marknadsekonomi" som orsakat krisen. Så är inte alls fallet. Det är i stället främst de länder som präglats av regleringsekonomi och bristande demokrati och insyn som drabbats värst. En liberal marknadsekonomi innebär öppenhet och snabb spridning av information. Den finansiella krisen har drivits fram av t.ex. dold kreditgivning till dåliga företag, mer eller mindre dolda kopplingar mellan stat, banker och vissa företag etc. Detta är raka motsatsen till marknadsekonomisk öppenhet. Det är trycket från de internationella finansmarknaderna som lagt kriserna i dagen. När de enskilda länderna och deras företag kommit under finansmarknadernas granskning har bristerna uppenbarats.
Arbetet för en öppnare handel måste fortsätta, både för ekonomins och demokratins skull. Det är därför oerhört angeläget att den kommande WTO- rundan leder till resultat. Med en bred inriktning och omfattande ett stort antal länder ökar sannolikheten att varje land kan finna något positivt för egen del i denna process. Områden som är aktuella är jordbruk, tjänster och t.ex. frågor som rör elektronisk handel, sambandet mellan handel och investeringar, konkurrenspolitik och offentlig upphandling.
Sverige kan främst spela en roll genom att försöka påverka EU:s förhandlingsposition. EG-kommissionen har som allmänna utgångspunkter angivit att syftet med förhandlingarna bör vara:
- att säkra meningsfulla handelsliberaliseringar och ökat marknadstillträde,
- att stärka WTO:s multilaterala handelssystem,
- att stärka WTO:s roll och kapacitet på utvecklingsområdet,
- att WTO skall fortsätta att ta hänsyn till aspekter som den breda allmänheten fäster särskild vikt vid, t.ex. hälsa, miljö och sociala frågor.
Miljö- och hållbarhetsaspekterna skall beaktas under hela förhandlingen.
Med denna allmänna inriktning kan man, som regeringen gör, i huvudsak ställa sig bakom dessa riktlinjer. Det avgörande är vad som sedan kommer att läggas in i dem.
Jordbruk
Handeln med jordbruksprodukter är en nyckelfråga, inte minst för u- länderna. Det otillfredsställande utfallet av jordbruksförhandlingarna inom EU visar på behovet av liberaliseringar inom detta område. Det är anmärkningsvärt att Sverige accepterat att kostnaderna för jordbrukspolitiken inom EU skall öka. Sverige bör med kraft driva att EU:s föreslagna förhandlingsupplägg som strävar till att upprätthålla status quo vad gäller de stora jordbruksstöden inte är acceptabelt. Om förhandlingarna skall kunna leda fram till ökade handelsmöjligheter måste strävan vara att uppnå längre gående liberaliseringar av handeln med jordbruksprodukter än vad EG-kommissionen för närvarande tycks vara villig att gå med på. Samtidigt är det viktigt att konsumenternas säkerhet tryggas genom ett förbättrat universellt regelverk för miljö- och folkhälsoskydd.
Tjänster
Ett expanderande område är tjänstehandeln. Två tredjedelar av produktionen i Sverige består av tjänster medan handeln med tjänster är mindre än handeln med varor. Det finns ett betydande behov av avregleringar och borttagande av handelshinder för tjänstehandeln i de kommande förhandlingarna. Förutom de finansiella tjänsterna är transporterna ett sådant område. Det är viktigt att det sker liberaliseringar som ökar u-ländernas handelsmöjligheter även på politiskt känsliga områden.
Regeringen vill i WTO-förhandlingarna gå vidare för att nå en ökad öppenhet för tjänsteutbytet. Det är märkligt att denna insikt om öppenhetens och konkurrensens positiva effekter ifråga om varu- och tjänstehandel inte finns hos regeringen när det gäller den inhemska produktionen av tjänster. Då hyllas i allmänhet (det offentliga) monopolet på ett sätt som är uteslutet när det gäller utrikeshandel. Det är anmärkningsvärt och beklagligt, och medför stora kostnader och besvär för den enskilde, att de insikter om fördelarna med öppenhet och konkurrens som regeringen ändå tycks ha när det gäller utrikeshandel helt saknas vad gäller de offentliga tjänsterna.
Investeringar
Det behov av multilaterala regler för investeringar som inte kunde lösas genom de MAI-förhandlingar som fördes inom OECD kan lösas inom WTO. Syftet bör som kommissionen anger vara att skapa ett stabilt och förutsägbart klimat för investeringar i hela världen. Det är av stor vikt att man kan nå fram till överenskommelser som ger stabila ramar för internationella investeringar och som samtidigt tar hänsyn till olika berörda parters legitima intressen. Ett eventuellt utrymme för nationella regleringar inom miljö-, social- och regionalpolitik får inte användas som förevändningar för protektionism.
Konkurrens
Sverige har ett intresse av att konkurrensfrågor också beaktas i ett internationellt sammanhang. Det är positivt om det går att nå multilaterala överenskommelser som stärker konkurrenspolitiken. Nära kopplat till detta område är antidumpingreglerna. Dessa används ofta i praktiken som handelshinder. Sverige bör eftersträva att EU i förhandlingarna driver en linje som innebär att möjligheterna att åberopa antidumpingklausuler begränsas.
Förenkling av handelsprocedurer
Stor vikt bör läggas vid att förenkla handelsprocedurerna. Regler för informationsflöden och tullprocedurer bör kunna harmoniseras. Enhetliga procedurer bör underlätta strävandena att bekämpa korruption.
Det är anmärkningsvärt att regeringen håller Sverige utanför en av de stora handelsförenklingsmöjligheterna på europeisk nivå, den gemensamma valutan, euron.
Tullar på icke-jordbruksprodukter
Sverige bör verka för att EU med kraft driver linjen att tullar på industrivaror skall avskaffas. Inte minst mot bakgrund av att det inom EU finns en relativt omfattande tekoindustri måste Sverige här kunna spela en viktig roll när det gäller att förmå EU att driva en mera liberal politik än som hittills varit fallet.
Handel och miljö
Handel och miljö är en delvis kontroversiell fråga inom WTO. Många u- länder fruktar att i-länderna använder miljökrav som dold protektionism. Ökad handel bör åtföljas av en effektiv miljöpolitik. Miljöfrågorna bör integreras i rundan på ett sådant sätt att miljöargument inte används som en ursäkt för vad som i realiteten är protektionism.
TRIPS
Handeln med immateriella rättigheter kommer att expandera under kommande år. Det s.k. TRIPS-avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrättigheter inkorporerades med det multilaterala handelspolitiska regelverket i samband med WTO:s tillkomst. Implementering av avtalet pågår. Det är angeläget att vårt intresse av successiva anpassningar av avtalet till den moderna utvecklingen bl.a. på dataområdet sker.
Upphandling
I ett stort antal länder sker den offentliga upphandlingen endast i begränsad omfattning i konkurrens. Med ett stort antal multinationella företag skulle Sverige ha mycket att vinna på att upphandlingen i ökad utsträckning skedde i konkurrens. Men detta är inte enbart ett egenintresse för Sverige eller andra i-länder. Liberaliserades den offentliga upphandlingen skulle medborgarna i de länder det gäller få ut mycket mera av den offentliga verksamheten. Ökad frihandel skulle leda till att båda parter skulle vinna.
Tekniska handelshinder
För att undvika att tekniska krav och specifikationer används som dolda handelshinder bör en harmonisering ske på dessa områden. Kommissionen anger bl.a behov av större samarbete när det gäller standarder och föreskrifter, klargörande av definitioner och utarbetande av multilaterala riktlinjer för märkning. Detta är rimliga utgångspunkter.
Handelspolitiska skyddinstrument
Sverige bör med kraft verka för att skärpa villkoren för användande av anti-dumpingåtgärder. Tvistlösningssystemet inom WTO bör ses över. I det s.k. banankriget mellan EU och USA hävdar båda parter att man anpassat sig till WTO:s regler. Förutom det beklagliga att man från EU- håll över huvud taget givit sig in på något som i praktiken liknar protektionism visar detta fall att frågan om hur WTO:s regler skall efterlevas behöver lösas.
Utvecklingsaspekterna
Det är mycket angeläget att den kommande rundan leder till ökad integration av u-länderna i världsekonomin. Detta är till fördel också för i-länderna.
Handel och arbetsvillkor
Internationell handel och arbetsvillkor är ett mycket kontroversiellt område. Många u-länder fruktar med rätta att de krav på förbättrade arbetsvillkor i u-länder som ställs av i-länder i själva verket är en form av protektionism. Det är berättigat att ställa frågan varför inte u-länder skall ha möjligheten att arbeta sig upp ur fattigdom på liknande sätt som de nuvarande i-länderna, däribland Sverige, gjorde under sin industrialiseringsprocess. Samtidigt har det visat sig att de krav som konsumenterna i i-världen ställer på de produkter som bjuds ut kan vara ett kraftfullt instrument för att via de multinationella företagen driva fram bättre arbetsvillkor och utbildning i de u-länder där dessa företag är verksamma.
Övriga frågor
Det avgörande är att man i Seattle verkligen kan komma fram till att en förhandlingsrunda kommer igång och kan presentera resultat. Man får i sammanhanget acceptera stegvisa framsteg, delresultat för olika områden.
Den elektroniska handeln växer starkt. Det är oklart om viktiga handelspolitiska aspekter av elektronisk handel täcks av nuvarande WTO- regler. Det är angeläget att det finns ett fungerande regelverk som inte i onödan hindrar denna handel.
Sammantaget är det oerhört viktigt att den kommande WTO-rundan kan leda till fortsatta handelsliberaliseringar till nytta för människorna i både i- och u-länder.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de allmänna principerna för förhandlingar om liberaliseringar av handeln och förbättringar av de handelspolitiska spelreglerna som väntas starta inom WTO som en följd av Seattlemötet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU:s förhandlingsposition på jordbruksområdet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU:s förhandlingsposition vad gäller investe- ringar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU:s förhandlingsposition vad gäller konkur- rensfrågor,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU:s förhandlingsposition vad gäller förenkling av handelsprocedurer,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU:s förhandlingsposition vad gäller tullar på icke-jordbruksprodukter,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU:s förhandlingsposition vad gäller handel och miljö,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU:s förhandlingsposition vad gäller TRIPS,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU:s förhandlingsposition vad gäller upphand- lingsfrågor,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU:s förhandlingsposition vad gäller tekniska handelshinder,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU:s förhandlingsposition vad gäller handels- politiska skyddsinstrument,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU:s förhandlingsposition vad gäller utveck- lingsaspekterna,1
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU:s förhandlingsposition vad gäller handel och arbetsvillkor,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU:s förhandlingsposition vad gäller övriga frågor, däribland elektronisk handel.
Stockholm den 1 oktober 1999
Eva Flyborg (fp)
Runar Patriksson (fp)
Yvonne Ångström (fp)
1 Yrkande 12 hänvisat till UU.