De senaste åren har inneburit en gynnsam utveckling, både av syssel-
sättningstillfällen och skatteunderlag i landet. Obalansen är dock stor.
Medan antalet jobb ökar mycket starkt i Storstockholmsområdet är
arbetslösheten fortfarande mycket hög bland annat i Bergslagen.
Också inom länen är obalansen stor. Universitets- och residensstäder
utanför storstadsområdena växer, men inte mer än att merparten kan möta
utvecklingen med den bostadsmarknad och service man byggt och bygger
upp. Andra kommuner i samma län tappar en stor del av sin befolkning och
står med en överdimensionerad service samtidigt som man tvingas riva
moderna bostäder.
Den regionala obalansen leder till allvarliga problem. Storstadsområdena
brottas med allvarliga trafikproblem, som måste få sin lösning samtidigt som
bostadsmarknaden är begränsad. Det ligger därför i hela landets intresse att
den regionala obalansen kan brytas.
I samband med centraliseringsvågen på sextiotalet genomförde staten en
omfattande utlokalisering av statliga verk. Erfarenheterna från denna är i
huvudsak goda och ingen ifrågasätter nu de förändringar som gjordes trots att
protesterna då var starka från många grupper.
Idag ska fortfarande alternativ lokalisering prövas när nya myndigheter
startas, men motståndet i och utanför departementen är ofta så starkt att en
egentlig prövning inte kommer till stånd. Samtidigt har många statliga jobb
försvunnit i takt med att verksamheterna effektiviserats. Det gäller i hög grad
arbetstillfällen inom statliga verk och bolag, vars verksamheter tidigare varit
koncentrerade till många orter, som idag är utflyttningsorter. Problemet
kommer att aktualiseras ytterligare i anslutning till den Försvarsproposition,
som lämnas senare under hösten.
Inom länen sker också en koncentration av verksamheter. Kronofogde-
myndigheter har lagt ner kontor utanför residensstäderna, skatte-
myndigheterna är i färd med att koncentrera delar av sin verksamhet och
många andra exempel kan anges. Sedda ensidigt utifrån den enskilda
myndighetens perspektiv kan de många gånger förklaras, men utifrån en mer
helgjuten syn på den regionala utvecklingen förstärker de den obalans som
pågår.
Inom domstolsväsendet är riskerna för nedläggning av tingsrätter och
koncentration till residensstäder påtagliga. De tankar som nu väckts om att,
genom att öka domsagornas storlek, säkra att de små tingsrätterna behålls
och t o m kan få möjlighet att ansvara för vissa specialfunktioner inom
respektive domsaga är därför en intressant öppning på en hittills olöslig
konflikt mellan regionala behov och verksamhetens intressen.
Skälet till att statlig verksamhet spelar en så viktig roll för den regionala
utvecklingen är självfallet att den bidrar till ett inte obetydligt antal jobb,
men kanske i ännu högre grad att verksamheten normalt är kunskapsintensiv
och bidrar till att ungdomar, som lämnat sin hemort för högskolestudier, kan
få möjlighet att återvända till orten. Många privata verksamheter har också
nära samband med statlig verksamhet, vilket påverkar antalet jobb också
inom kvalificerad och akademikertät privat verksamhet.
Det finns därför skäl till ett mer samlat grepp på hur lokaliseringen av
statlig förvaltning kan bidra till den regionala utvecklingen.
En analys av möjligheterna till utlokalisering av statlig verksamhet från
storstäder till residensstäder och från residensstäder till utflyttnings-
kommuner måste utgå från de radikalt förbättrade förutsättningar ny teknik
ger. Den ska också väga in de förändringar av kommunikationer och
utbildning, som skett på senare år. Så betyder t ex Mälarbanan och de nya
snabbtågen att städer som Örebro, Eskilstuna, Karlskoga, Västerås och
Karlstad, som tidigare upplevts ligga långt från Stockholm, nu nås snabbt
från huvudstadsområdet.
En analys av förutsättningarna för en mer offensiv statlig lokaliserings-
politik bör bland annat innefatta:
- Kartläggning av statliga myndigheter, som kan flyttas från Storstock-
holmsområdet.
- Analys av vilka förändringar i myndighetsstrukturen, som erfordras för
ökad utlokalisering. I det bör ingå möjligheterna att föra samman delar av
flera myndigheters verksamhet till gemensamma kontor för att skapa en
gynnsam kritisk massa vid lokalisering till mindre orter.
- Studie av förutsättningarna att föra delar av vissa myndigheters verk-
samhet till Bergslagen och andra delar av landet, som drabbats särskilt
hårt av utflyttning.
- Studie av möjligheterna att öka samspelet mellan verksamhet förlagd till
storstadsområdena och andra delar av landet genom nya former av
distansarbete.- 10F- P
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en utredning om en mer aktiv
lokaliseringspolitik för statlig verksamhet.