Den svaga ekonomiska utvecklingen i Sverige i början av
1990-talet och de senaste årens nödvändiga budgetsanering
har verkat i en kraftigt centraliserande riktning. Tillsammans
med den alltmer internationaliserade ekonomin har det
bidragit till en stor utflyttning från bl.a. Dalarna.
Storstadsregionerna, universitets- och högskoleorter har
samtidigt ökat sin befolkning. Skillnaderna i
sysselsättningsgrader och arbetslöshet mellan olika regioner
har ökat som följd av att expansionen i näringslivet
företrädesvis skett inom näringar som är starkt koncentrerade
till tillväxtorterna. Samtidigt har sysselsättningen inom
traditionell industri och offentliga sektorn minskat i de
områden som minskat sin befolkning.
Den avregleringspolitik som förts under 1990-talet och som haft som ett av
flera syften att genom ökad konkurrens sänka kostnaderna har tyvärr också
bidragit till en ökad regional obalans. Avreglering av godstrafiken på
järnväg, avreglering av flygtrafiken och konkurrensutsättning av Posten har
lett till uppenbara försämringar där det bara finns en operatör. Samtidigt har
så kallad "russinplockning" lett till försämrad ekonomi för dem som har ett
nationellt ansvar. Resultatet får negativa regionala effekter. Biljettpriset på
flyget blir orimligt högt på icke konkurrensutsatta linjer. Postkontoren
försvinner och lantbrevbäringen hotas.
När nu den offentliga ekonomin förbättras och antalet sysselsatta ökar
måste också den regionala utvecklingen uppmärksammas. Det går inte att i
en ny ekonomisk situation och i en tid när arbetstillfällena ökar acceptera
fortsatt utflyttning och att flera orter och kommuner i Dalarna och
skogslänen får uppenbara svårigheter att upprätthålla en rimlig servicenivå.
För att skapa stabil tillväxt, utveckling och nya jobb måste hela landets
resurser tas tillvara, såväl glesbygdens som storstadens. Det är bara i
samverkan och solidaritet mellan olika regioner som vi har möjlighet att
klara de uppgifter som ligger framför oss. Det är viktigt att slå fast att den
tillväxt som vi nu ser framför oss inte får ske till priset av fortsatt ökning
av
de regionala obalanserna. Vi har helt enkelt inte råd att inte ta tillvara hela
landets resurser.
De regionala obalanserna måste bekämpas med kraft, främst genom att
staten har en helhetssyn på sin verksamhet och ser till att inte strävan efter
regionalpolitisk balans äventyras genom att olika sektorer av den statliga
verksamheten agerar utan hänsyn till helheten. Avgörande för människors
och regioners möjlighet att utvecklas är den samlade politiken. Skall
människor och företag utvecklas måste de leva i ett fungerande samhälle.
Kommunikationer måste fungera och ha bra standard. För Dalarnas del kan
konstateras att vägnätet inte håller tillräckligt bra standard för den
omfattande turisttrafiken. Det är bra att Vägverket i sin omsorg om
trafiksäkerheten ser över hastighetsgränserna på vägarna. Men för Dalarna
får det till konsekvens att även de stora stråken till och från länet får så
stora
restriktioner att det menligt kommer att påverka såväl industrins transporter
som turismutvecklingen. Fortsatta upprustningar av vägnätet är därför
nödvändigt liksom att E 16 från Bergen/Oslo förlängs genom Dalarna ut till
Gävle.
Järnvägen måste utvecklas ytterligare. Planeringen av utökad persontrafik
"Tåg i Bergslagen" pågår och torde också komma till stånd. Det är därför
viktigt att investeringar i bannätet följer med i utvecklingen. För
turismtrafiken är en utbyggnad av elektrifierad järnväg till Sälenområdet en
angelägen fråga. Godstrafiken som domineras av skogs- och stålindustrins
transporter kräver satsningar på Bergslagsbanan. Vi menar att staten måste ta
ansvaret för en grundläggande standard för elektronisk kommunikation, flyg,
väg, järnväg, tele- och postservice.
Kostnaderna för företag och boende i glest befolkade områdena måste
hållas på en rimlig nivå. Det bör inte vara någon skillnad i pris för tele- och
IT-kommunikationer beroende på placering i landet. På grund av de långa
avstånden bör bensinpriset vara lägre i glesbygd. Dessutom bör kostnaden
för flygbiljetter till Dalarna och skogslänen kunna minskas. En jämförelse
med våra nordiska grannar visar att vi i Sverige har högre priser på
inrikesflyget.
Utbildning och kompetensutveckling är viktiga inslag i regionalpolitiken.
Etablering av verksamheter bygger numera i stor utsträckning på tillgång till
rätt kompetens. Även de offentliga verksamheterna redovisar i dag problem
med personalförsörjning. Satsningen på flera högskoleplatser är därför
välkommen och viktig för att öka kompetensen, stärka konkurrenskraften
och möjliggöra för företag och offentlig sektor att klara personal-
försörjningen. Högskolan måste dock få större möjligheter att utveckla och
bedriva egen forskning. Dessutom måste ytterligare satsningar göras för att
sprida högskoleutbildning genom distansundervisning.
De regionalpolitiska stödformerna måste ses över. Stödsystemet måste
vässas och bli mer effektivt. Även indelningen i stödområden måste ses över,
så att de regionalpolitiska åtgärderna verkligen riktas mot de områden som
har långsiktiga strukturproblem. Den svenska myndighetsstrukturen på
området måste också ingå i den kommande översynen utifrån att
regionalpolitiken nu är splittrad på flera olika verk och myndigheter. En
gemensam regionalpolitisk myndighet skulle kunna ge större kraft och
effektivitet åt regionalpolitiken. Det är därför positivt att en utredning nu
tillsatts med uppgift att lämna förslag om den framtida inriktningen och
utformningen av den svenska regionalpolitiken. Vi utgår ifrån att de
synpunkter som vi framför beaktas i utredningsarbetet samt att detta
utredningsarbete sker skyndsamt.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förutsättningar för regional utveckling i Dalarna