En väl fungerande jordbruksnäring skapar sysselsättning och ger förutsättningar för en levande landsbygd. Livsmedelsindustrin hämtar sina råvaror till största delen från jordbruket och är beroende av att ha tillgång till råvaror av hög kvalitet och till konkurrenskraftiga priser. Sverige etablerar inom flera områden högre krav än vad andra EU- länder gör. Det är bra med höga mål, men näringen måste ha samma förutsättningar som konkurrenterna intill dess att resten av EU lever med samma regler. Svenska regler och särbestämmelser som ökar kostnaderna och minskar konkurrensförmågan på den internationella marknaden måste tas bort - eller kompenseras.
I utredningen Livsmedelssektorns omställning och expansion SOU 1997:167 beskrivs bl.a. de försämrade villkoren för odlare och förädlare av industripotatis efter EU-inträdet. Näringen satsar för att förbättra konkurrenskraften både inom industriodlargruppen och inom industriverk- samheten. Trots kraftiga satsningar råder konkurrensunderlägsenhet inom potatisodlingen. Vid EU-inträdet upphörde tidigare stöd för potatisen och gränsskydd. Det råder ett hårt konkurrenstryck på den svenska marknaden, speciellt från stora aktörer i Nederländerna och Belgien.
Industrin i Sverige är beroende av svensk råvara, eftersom fraktkostnad gör råvaruimport omöjlig. Till följd av odlingsintensiteten ökar kostnaden för olika skatter och avgifter, då det för potatis krävs fem gånger insatsen av drivmedel jämfört med en spannmålsgröda. De svenska kontraktsodlarna tillämpar s.k. IP-odling, odlingsmetod som minimerar användandet av handelsgödsel och kemikalier. Stärkelse och skal kan användas för djurföda och biogas.
I SOU 1997:167 vill utredningen poängtera att det svenska jordbruket inte bör påläggas olika skatter och avgifter som sedan kommer som en ytterligare kostnadsbörda - utöver de sämre förutsättningarna p.g.a. klimatet - i jämförelse med konkurrentländerna.
Industrin för förädlade potatisprodukter har i enlighet med förslagen i utredningen inlämnat en handlingsplan för förädlade potatisprodukter för regeringen, som visar under vilka förutsättningar den svenska industrins produkter kan bli konkurrenskraftiga.
I SOU 1997:167 sägs följande: "Om harmoniseringen inom EU inte sker av jordbrukets produktionsskatter inom de närmaste två åren bör de svenska totala produktionsskatterna för jordbruket, enligt utredarens mening, anpassas till nivåer med beskattningen av jordbruket i Sveriges konkurrent- länder."
Nu föreslår regeringen ytterligare höjning av dieselskatten med 250 kronor per m³ helt i strid med utredningens intentioner. Detta kommer att slå mycket hårt och ytterligare pressa lönsamheten i potatisodlingen. Dieselskatten per hektar belastar kostnadskalkylen med 2 336 kronor. Totalt belastas den svenska potatisodlingen på cirka 34 000 ha med dieselskatter på nära 80 miljoner kronor inklusive den nu föreslagna höjningen på 6,8 miljoner. Detta är orimliga kostnader för denna fria och oreglerade gröda.
Enligt vår uppfattning utgör dieselskatten i Sverige en nationell miljöskatt och tillhör inte de produktionsskatter som inom EU är aktuella för en diskussion om harmonisering. Den bör därför i stället sänkas från nuvarande nivå, 2 670 kronor/m³, till 530 kronor per m³ dieselolja. Vidare bör skatten på mineralgödsel snarast tas bort eller sänkas kraftigt. Det är inte mycket som talar för att EU kommer att införa mineralgödselskatter av det slag som f.n. belastar produktionskostnaderna i Sverige.
Näringen står idag inför stora investeringsbeslut. För att uppmuntra investeringar inom landet och därmed bevara arbetstillfällen i Sverige krävs - om inte de höga och konkurrenssnedvridande produktionsmedelsskatterna tas bort eller sänks kraftigt - att industrin kompenseras intill dess att konkurrenterna inom EU har lika förutsättningar.
Det är angeläget att en utvärdering av situationen snarast fullföljs. Regeringen bör därför snarast återkomma till riksdagen med förslag som kan bidra till att den betydelsefulla industripotatisodlingen och vidareförädlingen kan fortleva framöver.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om potatisförädlingsindustrin i Sverige.
Stockholm den 27 september 1999
Ingvar Eriksson (m)
Jeppe Johnsson (m)