Dagens debatt om kärnkraftens vara eller icke-vara tar
fortfarande i hög grad sin utgångspunkt i 1980 års
folkomröstning. Det förefaller dock som om
folkomröstningen är viktigare som argument i debatten
politiker emellan, än den är för människor i allmänhet.
De flesta politiska debattörer söker relatera sina ställningstaganden till
folkomröstningen och anser att just deras tolkning av resultatet är den rätta.
Frågan är dock om detta alls är ett relevant perspektiv.
1980 års folkomröstning om kärnkraft och den därefter följande
hanteringen av frågan hade så allvarliga brister att legitimiteten för och
bärigheten på dagens ställningstaganden i vart fall kan diskuteras.
Brister i folkomröstningens legitimitet
Det fanns inte någon möjlighet för den som ville att
kärnkraften skulle kunna byggas ut till mer än 12 reaktorer
att ge detta till känna i folkomröstningen. Alla linjer var
avvecklingslinjer, med begränsning av kärnkraftens
utbyggnad och användning. Detta ter sig i efterhand som ett
demokratiskt problem.
Det fanns på valsedlarna inga reservationer för att nya tekniska inno-
vationer kunde förändra såväl säkerhets- som miljöaspekter av kärnkrafts-
användning. Ett beslut grundat på 1980 års tekniska utvecklingsnivå skulle
alltså gälla också framdeles. För Sverige och svensk industri innebär detta en
risk att hamna på efterkälken när nya tekniksprång tas.
Denna teknikutvecklingsfientliga inställning underströks senare av den så
kallade tankeförbudslagen, en paragraf i kärntekniklagen, som förbjuder
planer på konstruktion av nya reaktorer.
Splittringen på tre linjer, varav två hade identisk text på valsedelns
förstasida, bidrog till att göra valresultatet än mycket svårare att tolka.
Detta
minskar ytterligare den demokratiska legitimiteten av omröstningen. Här
skiljer sig folkomröstningen om kärnkraft från den senare folkomröstningen
om EU, där det gavs två alternativ, ett ja eller ett nej till medlemskap i
enlighet med det avtal Sverige förhandlat fram med EU.
Årtalet 2010 som slutdatum för svensk kärnkraftsanvändning nämndes
aldrig på valsedlarna. Trots detta har 2010 kommit att användas som ett
heligt datum i kärnkraftsdebatten. 2010 som slutdatum etablerades genom ett
beslut av riksdagen efter folkomröstningen, närmare bestämt den 10 juni
1980. Beslutet var att den "sista reaktorn ska stängas 2010" (1979/80:NU70,
mom. 1). Slutdatumet 2010 var följden av ett vanligt riksdagsbeslut och
riksdagsbeslut kan ändras av efterföljande riksdagar.
En rad saker som däremot tydligt skrevs ut på valsedlarna har fallit i
glömska. Vem minns - eller känner sig bunden av - att linje 2 lovade att el-
produktionen skulle vara socialiserad och att "Övervinster i vatten-
kraftproduktionen indrages genom beskattning"? Tack och lov knappast
någon. Viktigare är att det slogs fast på linje 1:s och 2:s valsedlar att
"Säkerhetssynpunkter blir avgörande för den ordning i vilken reaktorerna tas
ur drift." Vidare stod att läsa att "Kärnkraften avvecklas i den takt som är
möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av
sysselsättning och välfärd." Dessa båda uttryckliga kriterier har regeringen
nu frångått vid förtidsnedläggningen av Barsebäck. Detta visar att regeringen
struntar i folkomröstningen när så gynnar dess politiska syften.
Väljargruppen förändras
Det har nu gått snart 20 år sedan folkomröstningen och de
därpå följande riksdagsbesluten. Det gör att såväl riksdagens
sammansättning som väljargruppen totalt sett har förändrats
ordentligt. Av dagens aktiva riksdagsledamöter och ersättare
satt bara 16 i riksdagen vid tiden för folkomröstningen i mars
1980. Lägger man till dem som var tjänstlediga är siffran 21,
enligt Riksdagens Utredningstjänst. 41 av dagens ordinarie
ledamöter saknade till och med rösträtt i folkomröstningen.
Av de riksdagsledamöter och ersättare som var aktiva vid tiden för 1980
års energibeslut i juni 1980 är blott 22 stycken ordinarie riksdagsledamöter
idag. Av dessa 22 är 18 stycken aktiva ordinarie ledamöter. Fyra ledamöter
är tjänstlediga som statsråd, allt enligt Riksdagens Utredningstjänst.
Enligt Riksdagens Utredningstjänst, som har försökt göra en grov upp-
skattning, har ca 2,1 miljoner väljare tillkommit sedan mars 1980. Dessa har
inte fått säga sitt om en fråga som påverkar oss alla och som i praktiken ännu
inte är avgjord. Ett stort antal av dem som deltog i folkomröstningen har
avlidit under de 20 år som gått sedan dess.
Till den förändrade väljargruppen skall läggas SIFO-mätningar som visar
att väljarna ger ett helt annat opinionsstöd för kärnkraften idag, än de gjorde
1980. Svenska folket stöder helt enkelt inte en förtida kärnkraftsavveckling.
Brister i den efterföljande
hanteringen av kärnkraftsfrågan
Hanteringen efter folkomröstningen väcker en intressant
moralisk fråga: Om ett beslut varken verkställs eller fullföljs
- hur länge skall det ändå anses vara legitimt?
Riksdagen har nu haft två decennier på sig att fatta de beslut som borde
kommit för att fullfölja folkomröstningens resultat och utfästelser gjorda i
samband med denna. Likväl har det inte skett. Kärnkraftsfrågan har i stället
kommit att bli en förfuskad fråga, där löften givits och dragits tillbaka.
Taktisering har ersatt politiskt ansvar för landets energiförsörjning och
välfärd.
Det är orimligt att dagens politiker skall behöva känna sig bundna av
gamla misstag. De låsningar som hanteringen av 1980 års folkomröstning
skapat kan lösas upp genom att riksdagen ger till känna att så lång tid har
förflutit och att frågan hanterats så illa att folkomröstningen saknar bärighet
idag.
Riv upp beslutet att stänga Barsebäck
Den första reaktorn i Barsebäck skall stängas av. Den andra
skall röna samma öde bara något år efter den första. Det
beslutet drev den socialdemokratiska regeringen igenom i
riksdagen. Verkställigheten av beslutet har dock av juridiska
skäl hittills fördröjts.
Det är uppenbart att regeringen lämnat valsedelns löften därhän. Varken
rekvisitet "Säkerhetssynpunkter blir avgörande för den ordning i vilken
reaktorerna tas ur drift", eller rekvisitet "Kärnkraften avvecklas i den takt
som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande
av sysselsättning och välfärd", är uppfyllda. Därigenom visar regeringen att
folkomröstningen också för regeringspartiet är utan giltighet idag.
Regeringen en löst hängande energipolitik, utan förankring hos folket.
Ingen har lyckats eller ens försökt visa att Barsebäck är en mindre säker
anläggning än någon annan. Ingen har lyckats visa att en förtida avveckling
av kärnkraften - i all synnerhet en som fortsätter i jämn takt som regerings-
partiet föresatt sig - inte skulle ge allvarliga effekter på sysselsättningen
och
välfärden.
Det nuvarande energibeslutet är maktpolitiskt betingat. Dess syfte var mer
att säkra fortsatt regeringsinnehav, än god och säker elförsörjning för
Sverige. Redan detta är skäl nog att riva upp det.
Utveckla kärnkraften
Kärnkraften bör inte särbehandlas som energikälla utan
betraktas med samma ögon och behandlas på samma sätt
som olja, kol, gas, vattenkraft och vindenergi. Den
existerande kärnkraften i Sverige är säker och ger
miljömässigt små effekter jämfört med alternativen. I
framtiden är det troligt att såväl kärnkraftens säkerhet som
miljövänlighet kan och kommer utvecklas ytterligare. Det
går inte att utesluta att kärnenergi kan komma att vara en
konkurrenskraftig energikälla framöver. Det är inte rimligt
att Sverige avhändar sig möjligheten att använda kärnkraft
vare sig nu i existerande anläggningar eller i framtiden i
form av nya tekniska lösningar. Säkerhets- och miljökrav bör
tillsammans med ekonomiska aspekter vara styrande för
landets framtida elproduktion.
För att vi skall nå dit krävs att riksdagen förklarar att det nu är så länge
sedan 1980 och frågan varit så illa politiskt hanterad att folkomröstningen
förlorat aktualitet. Således skulle svensk energipolitik kunna kasta av sig
oket av 20 års politiska krumbukter och maktpolitiska spel och åter börja
föras på rationell grund. Samtidigt bör riksdagen riva upp riva upp beslutet
att förtidsavveckla Barsebäck. De existerande reaktorerna kommer att
avvecklas när de inte längre uppfyller säkerhetskraven eller inte längre är
ekonomiskt lönsamma.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om legitimiteten i 1980 års folkomröstning om kärn-
kraft,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att så lång tid har förflutit och att frågan
hanterats så illa att 1980 års folkomröstning om kärnkraft saknar
aktualitet för dagens energipolitik.