En folkomröstning om den svenska kärnkraftens framtida roll på energiförsörjningens område ägde rum i mars 1980. De röstande erbjöds tre alternativ - två i form av JA och ett i form av Nej. Den ena JA-sedeln innehöll ett antal reservationer och krav. Uppläggningen ledde till att det svenska folket inte gavs möjlighet att helt klart ta ställning till ett klart JA eller NEJ.
Nu har i det närmaste 20 år gått. Nya generationer av röstberättigade har kommit till, vars inställning till kärnkraften inte kunnat komma till sin rätt. Opinionsmätningar under senare år ger dock vid handen att inställningen till kärnkraft skiftat.
Det går inte längre att åberopa en 20 år gammal folkomröstning vid utformningen av dagens och framtidens energipolitik. Kärnkraftstekniken har undergått en snabb utveckling - inte minst på säkerhetsområdet. Konse- kvenserna av utsläppen från förbränning av olja, kol och gas är idag kartlagda på ett sätt som de inte var i slutet av 70-talet.
Sverige måste ges en långsiktig energipolitik befriad från utspel om kärnkraften och kvalfulla förhandlingar om avveckling av enskilda reaktorer, som belastar skattebetalarna i form av ökade skatter och onödigt höga energiskatter.
En ny folkomröstning om kärnkraften bör genomföras, som mera rättvist avspeglar det svenska folkets uppfattning och som bidrar till att förlegade politiska låsningar löses upp.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en ny svensk kärnkraftsomröstning.
Stockholm den 24 september 1999
Per-Richard Molén (m)
Olle Lindström (m)