Motion till riksdagen
1999/2000:N206
av Frebran, Rose-Marie (kd)

Riskkapital för nystartade företag m.m.


Riskkapital för nystartade
företag och småföretag som
vill växa
Under de senaste åren har nyföretagandet minskat i stort sett
i hela landet. Under det första halvåret i år minskade
nyföretagandet i Sverige med 6,6 % jämfört med samma
period 1998.
I vårt land finns en mängd små företag som inte kan eller vill växa och ett
antal större företag som har vuxit och mer och mer blir utlandsägda. De
flesta politiker talar sig varma för nyföretagande och företagstillväxt. Bakom
varje företag, befintligt eller potentiellt, finns då en person som ska fatta de
avgörande besluten utifrån skattesituation, arbetssituation, kunskapsnivå,
personaltillgång, anställningssätt, kapitaltillgång och så vidare.
Det är ingen brist på kapital i Sverige för den som har rätt kontakter, är
inom en populär bransch eller har en bra styrelse med rätt kontakter. Det lilla
företaget har oftast inte dessa fördelar, utan är hänvisat till lokala banken -
som inte får ta några risker - och ALMI som i vissa fall går in med en liten
summa. Utöver dessa lokala regionala aktörer finns det ett antal
riskkapitalbolag som ska kunna gå in. Men de har ofta policyn att ett företag
måste kunna uppvisa verksamhet och resultat i minst två år eller tillhöra nya
intressanta tillväxtbranscher för att komma i fråga. För det lilla nystartade
företaget finns det minimalt med finansiärer.
Finansieringen är en mycket stor och viktig fråga. Med ett engagemang
från det offentligas sida kan en förstärkning ske av både nyföretagandet och
tillväxtmöjligheten hos befintliga företag. Det behövs inte fler ALMI,
Industrifonder eller liknande. Inte heller mer investeringsbidrag, fler miljö-
miljarder eller liknande, utan en enkel lösning som förmodligen kommer att
kosta betydligt mindre än den apparat som idag finns för bidrag, lån osv via
statliga organ.
En enkel uppbyggnad för finansiering skulle kunna innehålla tre delar:
Företagaren satsar 5-10 %.
Staten bidrar med en bankgaranti på ca 30-35 %.
Lokala banken går in med ett lån på 55-65 % med företagsinteckning som
säkerhet.
För att åstadkomma detta är lokala banken det enda ställe där penning-
transaktion krävs med företaget. En lokal organisation (t.ex Nyföretagar-
centrum) kan vara den externa part som utvärderar projektet tillsammans
med företagaren och lokala banken. I organisationen och dess styrelse finns
det erfarna företagare som kan bidra med råd och fadderverksamhet. Banken
får tillfredsställande säkerhet och företagaren får tillgång till riskkapital
som
staten garanterar. Om lokala banken inte ser en möjlighet att bedöma
projektet p g a storlek och specialitet finns det kompetens att tillgå i den
egna
organisationen samt i branschorganisationer. Med rätt stöd och rådgivning
finns förutsättningar för att fler personer vågar satsa på eget företagande.
Med en väl fungerande statlig bankgaranti kan ny- och småföretagande få
tillgång till nödvändigt riskkapital. Pengar som idag fördelas via ALMI,
Industrifond, länsstyrelser osv kan dras in. På så sätt får alla företag en
likvärdig behandling och samma konkurrenskraft. Statens förluster i form av
infriandet av garantin skulle vara försumbar i förhållande till kostnaden att
driva nuvarande institutioner.
Om det inte utvecklas en gemensam linje där det offentliga tar ett ansvar
för den fortsatta utvecklingen är det stor risk att många idéer inte utvecklas
till den nivå som är möjlig de närmaste åren. En modell med statlig
bankgaranti bör därför omgående utredas med sikte på införande år 2001.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en utredning om statlig
bankgaranti för att tillförsäkra ny- och småföretagande nödvändigt
riskkapital.

Stockholm den 24 september 1999
Rose-Marie Frebran (kd)