Redan sommaren 1977 presenterades den statliga utredningen Jaktens villkor (SOU 1997:91). Sedan dess har regeringen flera gånger aviserat en proposition om jaktens villkor. En sådan har dock inte kommit vilket föranleder att motionskrav nu måste resas den vanliga vägen under allmänna motionstiden. Många förslag i utredningen låg i linje med vad vi från kristdemokratisk sida fört fram angående bl a jaktvårdsområden och jaktens administration. Regeringen måste nu rimligen snarast lägga fram en proposition baserad på utredningens resultat.
Ett område som utredningen inte haft i uppdrag att studera är det system som finns för älgjakten. Sedan man i mitten på 1960-talet började införa särskild jakttid, d v s licensjakt, för jakt på älg har systemet för älgjakten varit i ständig förändring. Motsättningarna kring hur älgjakten ska organise- ras har stundtals varit mycket stora främst beroende på den uttalade målsättning som funnits i vissa kretsar att frånta markägare och jaktarrenda- torer med små och medelstora marker rätten att fälla vuxen älg. Nu har riksdagen på senare år, trots de propåer som varit om annat, hållit fast vid principen att markägare med mindre arealer ska ha rätt att jaga vuxen älg.
För framtiden och kommande diskussioner om hur älgjakten ska bedrivas är det nödvändigt med en ordentlig utvärdering av hur älgjakten fungerat och utvecklats i de olika system som funnits alltsedan 1965. En sådan utvärde- ring med perspektiv av 30 års älgjakt skulle exempelvis kunna ge ett fullgott underlag för att ta ställning till om den dominerande formen av jakt, licensjakt, verkligen är bra för älgstammen. En sådan utvärdering skulle också ta kål på myten om att det är på de mindre jaktmarkerna som den stora avskjutningen sker. Tvärtom kommer det att visa sig att på de mindre jakt- markerna fälls numera ett fåtal älgar i förhållande till på de stora licensområdena. Det kanske dessutom är så att statistiken visar att den tidigare allmänna älgjakten var fördelaktig från älgstamssynpunkt. För framtiden kan det vara bra om en vetenskaplig och objektiv utvärdering av de olika jaktsystemen kan göras. Inte minst mot bakgrund av de förslag som presenteras i jaktutredningen om att staten ska ta ett större ansvar för jaktens administration är det nödvändigt med bättre sakkunskap. Jag framhärdar således i kravet på en sådan utvärdering.
Ytterligare en frågeställning som berör älgjakten är den begränsning av jakttiden på de mindre jaktmarkerna som vissa länsstyrelser beslutat om. Jämfört med licensområdenas tid som kan omfatta flera månader måste det anses vara skäligt att man på de mindre markerna åtminstone har fem dagar på sig att fälla det enda djur man har tillstånd att skjuta. Därför bör man stipulera om denna minimitid.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att snarast presentera förslag om jaktens administration och regler för jaktvårdsområden i linje med vad utredningen Jaktens villkor presenterat,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvärdering av älgjaktens bedrivande under de senaste trettio åren,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jakttiden på mindre jaktområden.
Stockholm den 5 oktober 1999
Dan Ericsson (kd)
Erling Wälivaara (kd)