Det råder uppenbarligen stor oenighet bland olika intressen om hur stort bestånd av sälar det finns runt Sveriges kuster. Men att antalet sälar torde vara betydligt större än på länge framgår inte minst av den ökande omfattning av skador som sälarna åstadkommer på fångst- och fiskeredskap längs våra kuster. Avsaknaden av naturliga fiender har gjort att sälarna finns nära land och i princip fritt tillåts härja i fiskeredskapen. Detta medför stora förluster i form av förstörda redskap och förlorad fångst.
Effekterna och kostnaderna för de skador gråsälen åstadkommer bland nät och andra fiskeredskap får alltmer till följd att både yrkes- och fritidsfiskare inte längre ser det som meningsfullt att bedriva ett kustnära fiske. För yrkesverksamma fiskare innebär skadorna och förstörd fångst uteblivna inkomster och dryga reparationskostnader som inte tillnärmelsevis täcks av statens sälskadeersättning. Till fritidsfiskarna utgår ingen statlig ersättning men de biinkomster som fisket utgör för många, går förlorade. En negativ effekt av att det kustnära fisket avtar eller upphör är att den dagliga tillsynen av våra kuster som yrkes- och fritidsfiskare står för också riskerar att avta i omfattning.
En reglerad skyddsjakt på säl bidrar sannolikt till att sälarna skräms till att hålla sig borta från redskapen vilket kan medföra att inte fler djur avlivas än som nu dör genom drunkning i fiskeredskap.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att införa skyddsjakt på gråsäl längs våra kuster.
Stockholm den 2 oktober 1999
Björn Kaaling (s)
Barbro Andersson Öhrn (s)
Mats Berglind (s)