Ökningen av rovdjursstammen har under de senaste åren medfört
konflikter mellan fastboende, näringsidkare, jägare och allmänhetens
tillgång till friluftsliv. De fyra stora rovdjursarterna samt örnarna utgör
värdefulla inslag i vår fauna. Det råder en brett förankrad uppfattning om
att Sverige ska bevara livskraftiga rovdjursstammar så att arterna kan
överleva och finnas kvar i framtiden. Den biologiska mångfalden ska
bevaras, och i den kedjan ingår rovdjuren som ett viktigt inslag.
Under de senaste åren har det förekommit en kraftig ökning av varg inom
begränsade områden. Med det antal vargkullar som fötts så går det att förutse
en ytterligare tillväxt de kommande åren. Koncentrationen är stark till de inre
delarna av södra Norrland och nordvästra Svealand.
Med växande antal vargar följer risk för ökade skador på bl.a. tamdjur. Inte
minst hundägare upplever den ökade tillgången på varg som ett hot, främst i
samband med jakt. Tamboskap som får och ren blir till och från offer för
vargens naturliga instinkt att skaffa sig föda. Ännu har ingen människa
kommit till skada vid möte med varg. Det kan dock inte bortses från att före-
komsten av rovdjur kan göra att många inte vågar sig ut i skog och mark.
I gränstrakterna mellan Värmland och Dalarna är vargförekomsten stor
inom ett mycket begränsat område. Konflikter mellan varg och andra in-
tressen har redan blivit uppenbara. Området är delvis glest befolkat. Den
rikliga tillgången på framför allt älg och rådjur har medfört att jakttradi-
tionerna är starka i området. Till det kommer att området i stor omfattning
används för turism och annat friluftsliv.
Rovdjursförekomsten påverkar även förutsättningar för tamdjursskötsel
och fäbodbruk. De åtgärder som gjorts med insatser från länsstyrelserna med
stöd till elstängsel som skydd för tamboskap har visat sig effektiva och bör
stimuleras. Fäbodbruket redovisar i dag inga större konflikter, men vi ser det
angeläget att rovdjursförekomsten inte får äventyra levande fäbodar. Det
finns en oro bland fäbodbrukarna för vad som kan hända i framtiden om
vargstammen ökar.
I SOU 1999:50 redovisas bl.a. att de flesta vill se en växande vargstam. I
samma delbetänkande sägs också att en positiv syn på varg inte behöver
innebära att man i allt är nöjd med hur vargfrågorna hanteras. Även den som
vill att vargstammen skall få växa kan anse att skyddsjakt skall få bedrivas
under vissa förutsättningar. Många uttrycker att det finns en förtroendeklyfta
mellan å ena sidan människor som bor i områden där rovdjur förekommer
och å andra sidan myndigheter. Från en rad olika håll har det sagts att
konsekvensen kan bli att enskilda människor tar saken i egna händer, dvs.
skjuter eller på annat sätt dödar rovdjur oavsett om det är tillåtet eller inte.
Den av regeringen tillsatta rovdjursutredningen har som huvudsaklig
uppgift att utforma ett förslag till en sammanhållen rovdjurspolitik med en
helhetssyn på de biologiska, jaktliga och näringsmässiga frågorna. I det
sammanhanget ser vi det som viktigt att även de konflikter som belyses i
motionen får en allsidig belysning. Det finns i dag en förtroendeklyfta mellan
myndigheter och de som bor i områden med rovdjursförekomst.
Vår uppfattning är att den skyddsjakt på varg som utredaren föreslår är en
del i att öka förtroendet för rovdjurspolitiken. Men även det avstånd som i
dag upplevs mellan myndigheter som handhar rovdjursfrågorna och
befolkningen måste överbryggas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att de konflikter som anges i motionen bör
beaktas i det fortsatta arbetet med en sammanhållen rovdjurspolitik.