Det bör vara ett mål för det svenska samhället att ha livskraftiga stammar
av björn, järv, lo och varg. Stammarna skall ha en sådan utbredning att
arternas långsiktiga överlevnad i Sverige kan garanteras.
När dessa grundläggande mål uppnåtts skall stammarnas numerär och
utbredning genom jakt balanseras till nivåer som är acceptabla för
lokalbefolkningen, de areella näringarna inklusive rennäringen, samt de
jägare som beskattar de viltstammar som de stora rovdjuren påverkar genom
predation. Riksdagen bör besluta härom.
För att nå ovan angivna mål är det viktigt att samverkan sker mellan
bevarandeintressen, jaktintressen, människor och näringar som berörs av
rovdjursförekomsten samt utbildning och information.
Förvaltningsplaner bör upprättas länsvis för aktuella rovdjursstammar.
Utgångspunkt för planerna skall vara biologiska förutsättningar,
tamdjursförekomst och andra faktorer som påverkar villkoren för respektive
art. Det är därför angeläget att systematiskt genomförda inventeringar sker i
syfte att följa stammarnas utveckling. Rovdjursförvaltning kräver kunskap
om stammarnas storlek, sammansättning och utbredning.
Det är också viktigt att det sker förebyggande åtgärder mot skador
orsakade av rovdjur. Grundläggande för en samexistens mellan
lokalbefolkning och stora rovdjur är att skador på tamdjur kan minimeras.
Bevarandet av de stora rovdjuren är ett allmänt intresse, varför vi anser att
samhället skall bestrida de kostnader som uppstår. För att det skall uppfattas
som meningsfullt med djurhållning i områden med permanent förekomst av
stora rovdjur, speciellt varg, är skadeförebyggande åtgärder utomordentligt
angelägna.
En utveckling av effektiva skyddsmetoder är angeläget. Tyvärr är de medel
som idag ställs till förfogande för förebyggande åtgärder starkt begränsade.
De motsvarar på inget sätt de behov som finns.
Rovdjursstammarna skall regleras genom jakt som baseras på en biologisk
grund. När stammarna av de stora rovdjuren nått en sådan utbredning och
numerär att deras långsiktiga överlevnad kan garanteras är de jaktbara vilt-
arter. Jakten skall enligt vår mening bedrivas som licensjakt - avlysningsjakt.
Beslut om jakt skall fattas på länsnivå. Detta bör ges regeringen till känna.
Det måste också enligt vår mening skapas ett väl definierat
ersättningssystem som medger full ersättning för skador förorsakade av
rovdjur. Systemet skall omfatta alla olika djur, såväl tamboskap som
jakthundar och även innefatta veterinär- och medicinkostnader för skadade
djur samt för merarbete i samband med dessa skador.
Ett viktigt krav är att det finns entydiga och lika regler för samtliga stora
rovdjur, regler som skall medge "nödvärnsjakt" för skyddande av tamdjur.
Det skall också finnas regler för snabb hantering av ärenden angående
skyddsjakt.
Dessa regelverk skall vara så utformade att åtgärder snabbt kan vidtas då
situationen så påkallar. Tillsammans med ett centraliserat beslutsfattande
från Naturvårdsverk till länsstyrelserna ges grunden för en snabbare
hantering av dessa ärenden än vad som är fallet idag. Därmed skulle irritation
och missnöje hos drabbade regioner och enskilda djurägare kunna minska.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av decentraliserad rovdjursförvaltning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kravet på ett väl definierat ersättningssystem.