Motion till riksdagen
1999/2000:MJ918
av Gerdin, Viviann (-c)

Vargstammen


Myndigheternas mål att få en livskraftig rovdjursstam i Sverige har
medfört att vi idag har den starkaste vargstammen på över 100 år.
Ökningen har setts som positiv och har fått allmänhetens acceptans, så
länge vargen befinner sig på en annan ort än där allmänheten är.
I takt med att vargen kommit närmare människorna har debatten om
vargens framtid ökat. Ett delbetänkande av Rovdjursutredningen SOU
1999:50 kom i april 1999. Utredningen föreslår där att det under vissa förut-
sättningar ska  bli tillåtet att skjuta en varg som angriper. Undertecknade
anser också att riksdagen samtidigt bör ändra i jaktförordningen så att beslut
om skyddsjakt flyttas från Naturvårdsverket till länsstyrelserna.
Ett klarläggande angående nödvärnsrätten bör också göras, där det framgår
rätt till nödvärn vid angrepp. Dagens lagstiftning kräver att angreppet ska ha
påbörjats innan rätt att ingripa föreligger.
Det måste även bli möjligt att utlysa licensjakt på varg. Den passivitet som
hittills utmärkt hanteringen av vargfrågan stärker inte tilltron till myndig-
heterna.
Det är viktigt att få rovdjursstammarna accepterade hos den lokala befolk-
ningen. Det arbetet kan underlättas genom att utlysa licensjakt.
Det är också viktigt att djurägare erhåller ekonomisk ersättning för djur
som det är uppenbart att varg har skadad eller dödat. Den enskilde ska inte
behöva drabbas av höga försäkringspremier pga att det finns rovdjur där
hundar och tamboskap vistas. Ersättning bör utbetalas sedan en värdering av
djuret har gjorts.
Möjligheterna till såväl skyddsjakt som licensjakt är förvaltnings-
instrument som måste finnas tillgängliga för att nå balans mellan lokalbe-
folkningsintressen och rovdjursbevararnas intressen. Detta vill vi ge
regeringen till känna.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av skyddsjakt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att rätten till nödvärn utvidgas mot varg,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av licensjakt,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att ersätta djurägaren för skador som
varg orsakar på tamboskap och husdjur.

Stockholm den 4 oktober 1999
Viviann Gerdin (c)
Runar Patriksson (fp)