Det händer inte så sällan att jägare/markägare vill ha sina bytesdjur i fred för rovfåglar. Om det t ex blir för många duvhökar minskar antalet fasaner och rapphöns till förfång för jakten. Jakträttsinnehavaren har i så fall att söka tillstånd att jaga den rovfågel han vill reducera antalet av.
Tillvägagångssättet att fånga t.ex. duvhök är att man har en c:a 1 kubik- meter stor nätbur med ett innergolv c:a 20 cm från marken. I detta utrymme placeras en levande duva. Taket på buren är utformat som en fallucka som slår igen om rovfågeln när den dyker ner i buren för att ta duvan.
Första gången jag hörde talas om denna fångstmetod trodde jag inte det var sant och än mindre lagligt tillåtet. Om buren är utformad så att lockbetet blir frisläppt i samma ögonblick som rovfågeln fångas vore förfarandet accepta- belt. Men att i timmar och kanske dagar stressas av varandras närvaro anser jag vara helt oacceptabelt för båda fåglarna.
Jag är inte vegan och jag är inte medlem i Nordiska samfundet mot plåg- samma djurförsök, men jag anser att denna form av jakt med levande lockbete är djurplågeri. Den är inte etiskt försvarbar och bör därför förbjudas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fångst och jakt med levande lockbete i bur skall förbjudas.
Stockholm den 4 oktober 1999
Harald Bergström (kd)