Inledning
Debattens vågor går fortfarande höga om ripjakten i fjällen. Miljöpartiet har i flera motioner och interpellationer tagit upp dagens system, som vi inte anser ekologiskt hållbart. Vi kritiserar såväl jakttiden som avsaknaden av inventeringar av rippopulationerna. Det visar sig nu att dessa utarmats på vissa håll, t ex i Stekenjokk. Det finns därför anledningar att upprepa några av våra förslag i tidigare motioner.
Jakttiden
I en interpellation under riksdagsåret 1995/96 tog jag upp jakttiden för ripa. Den börjar idag den 25 augusti. Många jägare med lång erfarenhet av ripjakten menar att det inte är ovanligt att ripkycklingarna inte är flygga vid tiden för jaktstarten i Sverige, framför allt under vädermässigt ogynnsamma år.
I Norge anses inte kycklingarna ha nått tillräcklig storlek och mognad förrän 14 dagar senare. Jakten startar där den 10 september.
Dessa olika startdatum för jakten har fått till effekt att jakttrycket på den svenska stammen under de första veckorna av jakttiden är mycket stort, eftersom även många norska jägare kommer till den svenska fjällvärlden för att jaga. Detta märks enligt uppgift på ripstammen på många håll nära gränsen till Norge, där stammen minskat väsentligt.
Starten för jakten på ripa bör vara densamma i Sverige och Norge. Enligt uppgift är starten på den svenska sidan anpassad till älgjakten, inte som i Norge till vad som är biologiskt acceptabelt. Det finns alltså goda skäl att anpassa den svenska jaktstarten till den norska.
Principer för ekologiskt anpassad jakt
Miljöpartiet anser att dagens ripjakt måste förändras. I flera motioner har vi presenterat ett förslag till ekologiskt anpassad jakt, som tar hänsyn till de andra arter i fjällvärlden, som är beroende av ripan för sin existens. Dit hör fjällvråk, blå kärrhök, kungsörn, jaktfalk och fjällräv. Så här tänker vi oss den jakten:
1. Jaktområdet skall vara högst 100 kvkm. Ett förhållandevis litet jaktområde är en förutsättning för att jaktuttaget ska kunna anpassas till de lokala ekologiska förutsättningarna, vilka omfattar både riptillgång och förekomst av predatorer. Det är ingen nackdel om jaktområdet är ännu mindre.
2. Populationsuttaget genom jakt skall i ett enskilt jaktområde aldrig överstiga 20 %. Det innebär att jakttrycket får vara högst tre man- jaktdagar/kvkm. Med tanke på dalripans stora betydelse för den biologiska mångfalden i fjällens ekosystem bör uttaget i ett större område - i storleksordningen en hel kommun - ligga på en lägre nivå. Den totalt tillgängliga resursen ("räntan på kapitalet") uppgår i slutet av augusti normalt till 40-70 % av dalripepopulationen. Det ska räcka till samtliga predatorer, inklusive jägaren och dessutom, genom utvandring, kunna kompensera för lokalt försvagade ripbestånd. I det perspektivet är det inte rimligt att låta jägaren ta mer än högst en fjärdedel av "avkastningen", dvs ett populationsuttag på högst 10 %. Omräknat till jakttryck innebär det ett genomsnitt på max 1,5 manjaktdagar/kvkm i en hel kommun.
3. Permanent jaktfria områden måste finnas som refuger och referensområden. En rimlig målsättning kan vara att avsätta cirka 20 % av den tillgängliga jaktmarken för dylika jaktfria områden, förslagsvis i första hand naturreservaten. Därutöver kan givetvis andra områden behöva vara jaktfria av hänsyn till renskötsel och rörligt friluftsliv. Temporärt kan även vissa små och känsliga områden behöva avlysas av naturskyddsskäl.
4. Jakttrycket ska anpassas efter årets reproduktion hos riporna. Regelrätta ripinventeringar är mycket resurskrävande och är i praktiken sannolikt möjliga att genomföra bara i ett fåtal områden i fjällkedjan. Reproduk- tionsresultatet är lättare att bestämma genom att man i början av jakten undersöker förhållandet mellan unga och gamla fåglar i jaktutbytet. Ett femtiotal fåglar krävs för att underlaget skall bli pålitligt. Det uppnår man normalt i ett 100 kvkm stort jaktområde redan efter en jakt som understiger en manjaktdag/kvkm. Riktlinjer för bedömning:
- < = 35 % ungfåglar - ingen ytterligare jakt
- > 35 % ungfåglar men < =50 % - maximera årets jakttryck till två man- jaktdagar/kvkm
- > 50 % ungfåglar inga restriktioner utöver de i punkt 2.
Under de 23 år som redovisas i figur 2 skulle utfallet ha blivit så här: Ingen jakt 1 år, begränsad jakt 5 år, normal jakt 17 år.
5. Biotopmanipulerande åtgärder som att fälla björkar, gödsla och bränna ris skall ej förekomma. Norska studier visar att detta inte leder till ökade ripstammar, vilket är logiskt med tanke på att födan i normalfallet inte är en populationsbegränsande faktor.
6. Rovdjursbekämpning ska normalt ej få förekomma. Detta är visserligen, om den är grundlig, sannolikt en effektiv åtgärd för att höja ripornas reproduktionsresultat, särskilt om den riktar sig mot predatorer på ägg och små ungar. Denna typ av åtgärder har emellertid ingen plats i en ekologiskt anpassad jakt. Indirekta åtgärder som att sköta soptippar och liknande och att se till att inte kadaver och slaktavfall blir liggande ute må vara tillåtna.
7. Jaktstarten bör senareläggas till omkring mitten av september. Skälen är tre: Vissa år är de unga riporna dåligt utvecklade vid den nuvarande jaktstarten 25 augusti. De unga riporna "pipkycklingarna" är mycket lättskjutna, vilket är ett jaktetiskt skäl för senareläggning av jakten. När riporna är lättskjutna blir jakteffektiviteten högre, dvs populationsuttaget blir lätt oacceptabelt högt - ett ekologiskt skäl för senareläggning av jakten. Slutligen är det önskvärt att jaktstarten är lika i Sverige och Norge. Som det nu är blir trycket på de svenska ripmarkerna mycket stort de första veckorna av jakten - ett jaktpolitiskt skäl för en senareläggning av jakten.
8. Jakten bör avslutas senast 31 januari. Den naturliga dödligheten hos riporna är låg efter årsskiftet. Jakt efter årsskiftet får därför en direkt effekt på det häckande beståndet, vilket bör undvikas. Jakt i slutet av februari och början av mars kan dessutom innebära störningsrisker för tidigt häckande rovfåglar som kungsörn och jaktfalk.
9. "Bag limit", dvs en begränsning av jaktuttaget så att varje jägare bara får skjuta ett vissa antal fåglar per dag kan övervägas i vissa fall. Ur ekologisk synpunkt har det liten betydelse eftersom denna "bag limit" normalt bara uppnås när det är gott om ripor, och då är jaktuttagets betydelse ur populationssynpunkt förhållandevis litet. Det är snarare en jaktvårdsfråga eftersom en "bag limit" gör att jaktutbytet fördelas jämnare över säsongen.
10. Fortlöpande årliga inventeringar av jagade arter och predatorer är nödvändiga både i områden där det jagas och i referensområden.
Ändra jakten på ripa
Vi anser att det är på tiden att ripjakten förändras. Signalerna från bl a Stekenjokk visar att dagens system inte är långsiktigt hållbart. I Norge finns erfarenheter som visar att ett för högt jakttryck kan ödelägga en rippopulation.
Jakten måste också bedrivas på ett sådant sätt att de rovdjur, som är beroende av ripan, inte drabbas menligt. De har inte jakten som nöje och de kan inte ändra kost. De är i många fall helt beroende av tillgång på ripa. Detta gäller framför allt under smågnagarfattiga år. Mest beroende är de arter som lever av ripor under senhöst och vinter, dvs revirhävdande jaktfalkar och i viss mån kungsörn.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jakttiden för ripa,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nytt system för ripjakt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att säkerställa att de rovdjur som är beroende av ripa inte drabbas menligt av ripjakten.
Stockholm den 4 oktober 1999
Gudrun Lindvall (mp)
Kia Andreasson (mp)
Gunnar Goude (mp)
Per Lager (mp)
Helena Hillar Rosenqvist (mp)
Mikael Johansson (mp)