Rovdjurens antal och utbredning har under åren genomgått stora och
snabba förändringar. Under 1800-talets senare hälft decimerades
stammarna i Sverige och övriga Norden kraftigt. Under 1900-talet har
förändringarna varit påtagliga men gått i motsatt riktning. Samtliga fyra
stora rovdjursarter ökar numera i landet såväl till antal som i utbredning.
Antalet stora rovdjur är idag större än det varit någon gång under modern
tid. Det är av stor betydelse för den biologiska mångfalden att
livskraftiga rovdjursstammar kan bevaras och utvecklas. För att det ska
kunna ske måste de intressekonflikter som uppstår i områden där rovdjur
förekommer tas på allvar.
Sverige, Norge och Finland har likartade rovdjursstammar och liknande
intressekonflikter vad avser förhållandet mellan till exempel de areella
näringarna och det berättigade behovet av livskraftiga rovdjursstammar. För
rovdjuren existerar inga nationsgränser. Samtidigt är rovdjurspolitiken
nationell. Det förekommer gemensamma forskningsprojekt och liknande
länderna emellan vilket är mycket positivt. Men detta samarbete borde
fördjupas i syfte att så långt möjligt samordna insatserna vad gäller till
exempel bedömningar avseende behov av skyddsjakt, bekämpning av brott
mot lagstiftning relaterad till rovdjuren samt andra frågor som är av
gränsöverskridande karaktär. Även det lokala och regionala gränsöver-
skridande samarbetet bör utvecklas. Därför bör regeringen initiera samtal
med våra nordiska grannländer om ett fördjupat samarbete om rovdjurs-
frågorna. Detta arbete bör rimligen genomföras i samband med att, som
regeringen aviserat, en sammanhållen rovdjurspolitik föreslås. Vad som ovan
sagts om utveckling av det nordiska samarbetet i rovdjursfrågor bör ges
regeringen till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nordiskt samarbete i rovdjursfrågor.