Regeringens skrivelse presenterar inriktningen av svenskt landsbygds- program för perioden 2000-2006 och ett nytt mål för den ekologiska produktionen. Under avsnitt 4.2.4, Kompensationsbidrag i mindre gynnade områden, är regeringens bedömning att bidrag till mindre gynnade områden bör, under den kommande programperioden, lämnas för aktivt utnyttjade arealer av vall och betesmark inom de mindre gynnade områdena (LFA-områdena) i norra och södra Sverige. Detta kompensationsbidrag skall även i fortsättningen riktas till jordbruksföretag med mjölk- och köttproduktion. Regeringen skriver vidare att kompensationsbidraget bör bibehållas på dagens budgeterade nivå.
I skrivelsen föreslås att gränserna för mindre gynnade områden bör förbli i princip oförändrade. Inom stödområde 1-3 i norra Sverige bör inga för- ändringar av nuvarande gränser för olika stödnivåer ske. Dock föreslås att inom stödområde 4 skall en gränsjustering ske, genom att områden i södra Värmlands län flyttas till ett stödområde med lägre ersättningsnivå.
I Jordbruksverkets utredning kring de regionala stöden sägs att "stödområde 4 har en heterogen karaktär. Skillnaden är stor mellan de sämre regionerna i norra delen och områden kring Vänerkusten, där förutsättningar- na mer liknar det mindre gynnade område som omfattar de sydsvenska skogs- och mellanbygderna, stödområde 5." I södra området är det främst förutsättningarna för spannmål som är jämförbara. När det gäller vallen är återväxten sämre i dessa områden. Att försämra ersättningsnivåerna för dessa områden löser inga problem.
Totalt kan denna gränsjustering endast ge staten en besparing på omkring 10 miljoner kronor. De effekter som den enskilde kan drabbas av är av mycket större mått. De slår mot enskilda lantbruksföretagare med animalie- produktion som inte bor på "slätten" och inte har så mycket spannmål. Dessa får stå för hela besparingen. Ser man på lantbrukets hela ersättningssystem, så går spannmålsproducenten skadeslös ur denna gränsflyttning av stödom- råden. De negativa effekterna för enskilda lantbruksföretagare, som blir resultatet om denna skrivelse går igenom i riksdagen, är inte acceptabla. Det måste finnas långsiktighet i de förutsättningar som ges till lantbruks- företagarna. Det är förutsättningen för att investeringar skall göras och att nya generationer skall våga satsa på en framtid inom lantbruksnäringen.
Jordbrukets betydelse för Värmland kan inte nog betonas, speciellt jordbruket i Vänerbygden som är motorn för hela länets lantbruk. Transporter, veterinärtjänst, rådgivning och service som är anpassat till hela länet är beroende av Vänerbygden. En neddragning av ersättningarna i detta område, med sänkt konkurrenskraft som följd, kommer att drabba övriga delar av länet hårt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ej genomföra gränsjusteringar i stödområdena i Värmland,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de negativa effekterna av att flytta gränser för stödområden inom jordbruket i södra Värmland.
Stockholm den 2 november 1999
Per-Samuel Nisser (m)