För att minska försurningen och bevara den biologiska mångfalden av våra sjöar och vattendrag har vi under många år bedrivit kalkningsverksamhet och detta har visat sig vara mycket positivt. Det är viktigt att vi långsiktigt motarbetar den pågående försurningen av våra sjöar och vattendrag och att pågående kalkningsprojekt ej tvingas avbrytas i förtid.
I statens finanser ses kalkningen som en kostnad, men det är faktiskt tvärtom. Kalkningen är en åtgärd som är lönsam och som genererar både arbetstillfällen och inkomster inom många områden utanför det rena kalkningsarbetet. Man glömmer i sammanhanget de positiva synergieffekter som kalkningen ger i vårt land. Det finns utredningar som visar att samhället får tillbaka 3-4 kronor på varje satsad "kalkningskrona". Ekoturismen är en av våra snabbast växande branscher där många, ofta lokala, företag med framgång använder sig av våra naturresurser som bas för sin näring. Det rör sig om uthyrning i stugbyar, kanotuthyrning, försäljning av fiskekort, vild- markscamping, forsränning med mera. Dessa näringar bidrar också till att hålla glesbygden vid liv. Vi har dessutom sportfisket, som förutom rekreation också betyder stora inkomster. Det viktigaste av allt i detta sammanhang - människors livskvalité - går naturligtvis inte att sätta pris på. Dessutom är produkterna och tjänsterna i stort helsvenska, svensk kalk, svenska transportföretag, svenska entreprenörer. Kalkningsanslagen snurrar alltså runt i svensk ekonomi. Det är viktigt att vi belyser den totala samhälls- nyttan med kalkningsanslaget.
Den ryckighet som varit inom kalkningsverksamheten, där anslaget har pendlat upp och ner, har påverkat verksamheten i negativ riktning. Kompetens försvinner genom att duktiga konsulenter och handläggare i kommuner och hos länsstyrelser byter till annat arbete.
Det är mycket viktigt att samordning sker mellan kommuner, länsstyrelser och Naturvårdsverket för att uppnå största möjliga nytta av kalknings- verksamheten.
För att kalkningsbranschen i framtiden skall vara effektiv behövs en stabilitet med ej för stora och snabba svängningar mellan åren eller mellan olika produkter och metoder. Det behövs långsiktighet för att de skall utvecklas och våga investera. En god framförhållning är viktig för att de skall kunna planera och leverera i rätt tid och utnyttja produktions-, transport- och spridningsresurser på ett optimalt sätt. Detta bör ges regeringen till känna.
I årets budgetförslag ökar anslaget med 20 miljoner för kalkning av sjöar och vattendrag däremot saknas det finansiering av Skogsstyrelsens program för skogsmarkskalkning och vitaliseringsgödsling. Centerpartiet anser att det är angeläget att detta program kan genomföras och därför föreslår vi i vår budgetmotion att 25 miljoner ytterligare tillförs anslaget A3 till åtgärder för att bevara den biologiska mångfalden.
Anslaget A3 innehåller medel för avsättning av skyddsvärd skogsmark samt medel för kalkning. Vi anser att dessa olika områden skall delas i budgethänseende. Detta för att få en mera långsiktig politik inom dessa områden än vad vi tidigare haft. När det gäller medel för skyddsvärd skogs- mark är det viktigt att dessa fördelas så att en större andel kan reserveras för biotopskydd och naturvårdsplaner. För att vi skall nå en biologisk mångfald behöver vi många små olika områden väl spridda över landet. Det är också viktigt att medel reserveras för skötsel och tillsyn av de naturvårdsområden som bildas. Även medel till ersättning för skador som kan uppstå i angränsande skog som kan skadas av insektsangrepp bör finnas. För att kunna finansiera detta har Centerpartiet anslagit ytterligare 10 miljoner till medel för skyddsvärd skogsmark enligt ovanstående beskrivning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den stora samhällsnytta som kalknings- verksamheten utgör,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att ha en stabilitet i budgetmedlen till kalkningsverksamhet för att uppnå största möjliga nytta med anslaget till kalkning.
Stockholm den 5 oktober 1999
Birgitta Carlsson (c)
Eskil Erlandsson (c)