Avliva myten!
I olika sammanhang framhålls det att Sverige halverat användningen av
bekämpningsmedel. Det vore ju lysande - om det var sant.
Sant är det i och för sig. Mängden har nästan halverats, men skälet till det
är ju inte att det sprutas mindre antal hektar numera utan att det man sprutar
blivit giftigare så att det räcker med betydligt mindre mängd i liter räknat än
förr. Med det sättet att räkna kan de flesta länder slå sig för bröstet eftersom
lågdospreparaten inte bara gjort insteg i Sverige utan internationellt. Det
gäller till exempel Roundup.
Den enda minskningen som vore relevant att räkna är antalet hektardoser
och där ser verkligheten inte alls så ljus ut. Just nu ökar användningen av
bekämpningsmedel igen. För Roundup är ökningen mycket stor. År 1995
såldes ca 360 ton, år 1996 ca 416 ton, år 1997 var försäljningen ca 500 ton
och 1998 ca 700 ton.
Bekämpningsmedel i yt- och grundvatten...
Bekämpningsmedel och deras nedbrytningsprodukter kan vara svåra att
analysera. Enligt forskare som håller på med analyser är tillverkaren ofta
obenägen att lämna ut information om detta. Man finner allt man kan
analysera, påstod en forskare för några år sedan.
Nu kommer alltfler rapporter om restsubstanser i vatten. Det är till och
med så att kemikalierna sprids snabbare till sjöar och vattendrag än man
tidigare trott och att halterna ofta är så höga att de kan ge biologiska skador.
Ny forskning visar att 0,1-0,3 % av de bekämpningsmedel som sprids
transporteras vidare till sjöar och vattendrag. Det innebär att ca 1 500 kilo
kemikalier så småningom hamnar i sjöar, vattendrag och våra hav. Ca 90
olika kemiska substanser är godkända för att ta död på insekter, ogräs och
svamp i jordbruket. Många av dem är vattenlösliga.
Idag finns inget miljöövervakningsprogram för att kontinuerligt mäta be-
kämpningsmedelsrester. Naturvårdsverket och SLU har dock börjat under-
sökningar främst i södra Sverige. I Skåne finner man bekämpningsmedel i så
gott som alla prover. Man kan också konstatera att nedbrytningen i vatten
varierar kraftigt. De kan bli kvar i flera år och påverkar ekosystemet hela
tiden.
Det visar sig vid undersökningarna att halter som ger långsiktiga skador på
vattnets ekosystem förekommer och att det dessutom rör sig om flera olika
substanser, ca 13 stycken. För ett ogräsmedel (isoproturon som finns bl a i
Cougar ) fann man halter som var 30 gånger högre än vad som anses vara
acceptabelt. För insektsmedlet pirimikarb (ingår i Pirimor) var halten 70
gånger högre än MPC (Maximum permissible concentration), dvs. vad som
tros vara ofarligt.
Det är på tiden att bekämpningsmedel inkluderas i miljöövervakningen,
även de nya lågdospreparaten. Det är också viktigt att få veta vilka de
ekologiska effekterna blir av preparaten.
...och i grund- och dricksvatten
Hälften av alla bekämpningsmedel som används i Sverige används i
Skåne. Det är därför inte förvånande att man nu finner
bekämpningsmedel i såväl grund- som dricksvatten. Halterna över EU:s
gränsvärde för dricksvatten, 0,1 mikrogram per liter, är vanliga. För en
skåning är sannolikheten att få i sig bekämpningsmedel med
dricksvattnet närmast absolut, en 97-procentig sannolikhet. Skyddet av
vattentäkter är mycket dåligt speciellt vad gäller de privata brunnarna.
Även gifter som förbjudits i Sverige sedan länge återfinns i grundvatten.
Det hemska är att halterna inte sjunker. Atrazin, den aktiva substansen i
det numer förbjudna ogräsbekämpningsmedlet Totex, har hittats i
vattentäkter i Hässleholm. Det förbjöds 1989, men är en substans vi kan
få tillbaka, om EU för upp det på sin positiva lista.
EU:s positiva lista inte så positiv
Inom EU ser man just nu över vilka bekämpningsmedel som skall vara
godkända. Här är det inte meningen att något land ska få gå före, inte.
För Sverige kan detta leda till en rejäl tillbakagång. I EU är ca 800
substanser godkända mot ca 100 här. Hittills har man testas 87 substanser
av vilka endast 37 är godkända i Sverige - 8 med kraftiga begränsningar.
24 är förbjudna, 26 aldrig provade av svenska myndigheter. Bland de
förbjudna finns ämnen som är cancerogena, ger fosterskador, är akut
giftiga och är svårnedbrytbara. En substans förbjöds redan 1966 i
Sverige. Många av dessa substanser återfinns nu i grundvattnet. Att få
tillbaks dem till Sverige skulle kasta miljöpolitiken 30 år tillbaka i tiden.
Det får inte ske!
Gäller PPP?
Vem ska betala för undersökningar och skador på vatten och miljö?
Enligt miljöbalken ska PPP - Polluter Pays Principle - gälla. Det borde
alltså vara lantbruket som ska betala en förgiftad natur eller en
oanvändbar brunn. Dock är det ju omöjligt att veta från vilken åker
bekämpningsmedlet kommer, men att ett ansvar måste utkrävas av
användaren är uppenbart, för denna verksamhet som för all annan som
hanterar sådant som kan påverka människors hälsa och miljön, som det
står i miljöbalken.
Det bör utredas hur ansvaret för läckage av bekämpningsmedlen skall
utkrävas enligt PPP.
Åtgärder av nöden
I Danmark är problemet ännu större än i Sverige - eller om det beror på
att man undersökt mer. För några år sedan rapporterades att man funnit
giftrester i 25 % av vattentäkterna på södra Jylland och att Köpenhamns
vattenverk fått stänga två vattentäkter efter att rester av 41 (!) olika
preparat hittats.
För många bekämpningsmedel testas inte nedbrytning i vatten före
godkännandet. Man påstår att substanserna bryts ned snabbt i jord, men nu
visar det sig att den mikrobiella aktiviteten och temperaturen är faktorer som
påverkar nedbrytningshastigheten. I de svenska kalla jordarna med låg
aktivitet stämmer inte det som står i företagens dossier om substanserna. Här
läcker gifterna ut eller transporteras ned till grundvattnet.
Det här är inte vare sig ekologiskt hållbart eller acceptabelt ur hälso-
synpunkt. Det är dags att ta fram en avvecklingsplan för bekämpningsmedel.
Detta bör ges regeringen till känna.
De nya rönen visar också det omöjliga i EU:s positiva lista. Eftersom
uppenbarligen nedbrytningstiden är längre här i norr måste Sverige med
emfas hävda att substanser som vi av olika skäl förbjudit här inte ska
godkännas på nytt. Redan nu är vissa substanser som Sverige har förbud för
aktuella för godkännande. Den svenska modellen som substituerar ut farliga
substanser när bättre dyker upp måste få genomslag. Ett krav, som måste
drivas, är att substanser inte får godkännas om inte analysmetoder finns för
att finna substansen och dess nedbrytningsprodukter i mark och vatten.
Biocider - livsdödare
Men som sagt: en avvecklingsplan för bekämpningsmedel i Sverige är av
nöden för att få ett samhälle som är ekologiskt långsiktigt hållbart. Nu
finns kunskapen att bekämpningsmedel läcker - även de som används
idag - och då måste det åtgärdas.
Inga gifter är ofarliga. De dödar liv. Det är ju det som är biocidernas
uppgift - att precis som ordet antyder vara livsdödare - oavsett om det gäller
livet på åkern eller livet i vattnet. Ett insektsmedel dödar såväl bladlöss som
fjärilar och vatteninsekter. Ett totalutrotningsmedel som Roundup dödar alla
växter såväl på land som i vatten. Att arter slås ut och ekosystem förstörs är
alltså inte något att förvånas över. Men acceptera? Inte!
Och inte heller att ha dem i dricksvattnet!
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att bekämpningsmedel inkluderas i miljööver-
vakningen, även de nya s.k. lågdospreparaten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att det bör utredas hur ansvaret för läckage av
bekämpningsmedlen skall utkrävas enligt PPP,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en avvecklingsplan för bekämpningsmedel,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om EU:s positiva lista.