Regeringen har i 1999 års ekonomiska vårproposition behandlat frågan
om ytterligare resurser för biotopskydd och naturvårdsavtal. Utöver vad
som där redovisades föreslår regeringen ytterligare 20 miljoner kronor
för budgetåret 2000. Anledningen är att insatserna på dessa områden
behöver förstärkas kraftigt.
Vid utgången av år 1998 hade sammanlagt 893 biotopskydd beslutats med
en sammanlagd areal på 2 424 hektar. Sammanlagt 370 naturvårdsavtal hade
slutits med en sammanlagd areal om 2 300 hektar. Cirka 960 hektar natur-
och kulturvårdsobjekt har fått stöd under 1998.
De kraftigt ökade statliga insatserna för att bevara den biologiska mång-
falden inriktar sig på långsiktigt bevarande i hela skogslandskapet. Att
permanent undanta skogsmark från framtida skogsbruk är en angelägen
insats.
I början av 1999 redovisade Skogsstyrelsen sin omfattande inventering av
skyddsvärda biotoper, den så kallade nyckelbiotopsinventeringen. Invent-
eringen utgör ett förnämligt underlag för en del i arbetet med att klara skogs-
politikens miljömål, då nyckelbiotoperna utgör viktiga kärnområden för
arters kvarlevnad.
Den satsning som nu görs i budgetpropositionen för 2000 genom utökade
medel för biotopskydd och naturvårdsavtal är mycket bra. Behovet av pengar
till skydd av biotoper är stort, men man klarar inte alla typer av biotoper
genom skydd.
I stora delar av södra Sverige, till exempel på Gotland, är en mycket stor
andel av nyckelbiotoperna så kallade hävdbiotoper, för Gotlands del hela
60 % av nyckelbiotoperna. Även bland övriga nyckelbiotoper är en stor
andel i behov av kontinuerlig vård och skötsel. Skötseln är i dessa
nyckelbiotoper oftast en förutsättning för att naturvärdena skall bestå på
längre sikt. Den skötsel som krävs kan till exempel vara hamling av träd,
röjning eller beteshävd. För dessa biotoper är skyddsinstrumentet biotop-
skydd oftast inte användbart. Naturvårdsavtal är möjligt att teckna även för
hävdbiotoper men de löser inte problemet med det kontinuerliga skötsel-
behovet. Ersättning för naturvårdsavtal är inte heller tänkt som en skötsel-
ersättning utan mer som en stimulans för att markägaren frivilligt avsätter ett
visst område för naturvårdsändamål.
Det som idag saknas för att klara de skötselkrävande nyckelbiotopernas
naturvärden är dels resurser till enskild rådgivning i nyckelbiotoper, dels
anslag till de faktiska skötselåtgärderna.
Idag finns en bidragsform, NOKÅS, som möjliggör ett 70-procentigt stöd
till aktiva natur- och kulturvårdsåtgärder i skogen. Detta anslag är dock
väldigt litet, 1999 uppgick det på riksnivå till 7,7 miljoner kronor, för
Gotlands del 230 tkr. Enligt budgetpropositionen kommer anslaget att vara
oförändrat år 2000.
Nyckelbiotopsinventeringen är ett mycket bra underlag för arbetet med att
klara skogspolitikens miljömål. Vissa av nyckelbiotoperna kräver skydd,
detta skydd kan ske dels i form av biotopskydd eller naturreservat, dels
genom markägarnas frivilliga avsättningar.
Andra nyckelbiotoper kräver skötsel för att naturvärdena skall bestå eller
utvecklas. Skogsvårdsorganisationens personal skall kunna ge markägarna
goda råd kring skötseln och skapa ett intresse och förståelse hos markägaren
kring vården av nyckelbiotoper. För att få till stånd skötselinsatser i en
önskvärd omfattning krävs dessutom ökat direktstöd till skogsägarna som
hjälp att finansiera de nödvändiga skötselinsatserna, till exempel i form av
ökat anslag till NOKÅS.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av skötsel och rådgivning i bevarandet
av naturvärdena i nyckelbiotoper.