Regeringen har i 1999 års ekonomiska vårproposition behandlat frågan om ytterligare resurser för biotopskydd och naturvårdsavtal. Utöver vad som där redovisades föreslår regeringen ytterligare 20 miljoner kronor för budgetåret 2000. Anledningen är att insatserna på dessa områden behöver förstärkas kraftigt.
Vid utgången av år 1998 hade sammanlagt 893 biotopskydd beslutats med en sammanlagd areal på 2 424 hektar. Sammanlagt 370 naturvårdsavtal hade slutits med en sammanlagd areal om 2 300 hektar. Cirka 960 hektar natur- och kulturvårdsobjekt har fått stöd under 1998.
De kraftigt ökade statliga insatserna för att bevara den biologiska mång- falden inriktar sig på långsiktigt bevarande i hela skogslandskapet. Att permanent undanta skogsmark från framtida skogsbruk är en angelägen insats.
I början av 1999 redovisade Skogsstyrelsen sin omfattande inventering av skyddsvärda biotoper, den så kallade nyckelbiotopsinventeringen. Invent- eringen utgör ett förnämligt underlag för en del i arbetet med att klara skogs- politikens miljömål, då nyckelbiotoperna utgör viktiga kärnområden för arters kvarlevnad.
Den satsning som nu görs i budgetpropositionen för 2000 genom utökade medel för biotopskydd och naturvårdsavtal är mycket bra. Behovet av pengar till skydd av biotoper är stort, men man klarar inte alla typer av biotoper genom skydd.
I stora delar av södra Sverige, till exempel på Gotland, är en mycket stor andel av nyckelbiotoperna så kallade hävdbiotoper, för Gotlands del hela 60 % av nyckelbiotoperna. Även bland övriga nyckelbiotoper är en stor andel i behov av kontinuerlig vård och skötsel. Skötseln är i dessa nyckelbiotoper oftast en förutsättning för att naturvärdena skall bestå på längre sikt. Den skötsel som krävs kan till exempel vara hamling av träd, röjning eller beteshävd. För dessa biotoper är skyddsinstrumentet biotop- skydd oftast inte användbart. Naturvårdsavtal är möjligt att teckna även för hävdbiotoper men de löser inte problemet med det kontinuerliga skötsel- behovet. Ersättning för naturvårdsavtal är inte heller tänkt som en skötsel- ersättning utan mer som en stimulans för att markägaren frivilligt avsätter ett visst område för naturvårdsändamål.
Det som idag saknas för att klara de skötselkrävande nyckelbiotopernas naturvärden är dels resurser till enskild rådgivning i nyckelbiotoper, dels anslag till de faktiska skötselåtgärderna.
Idag finns en bidragsform, NOKÅS, som möjliggör ett 70-procentigt stöd till aktiva natur- och kulturvårdsåtgärder i skogen. Detta anslag är dock väldigt litet, 1999 uppgick det på riksnivå till 7,7 miljoner kronor, för Gotlands del 230 tkr. Enligt budgetpropositionen kommer anslaget att vara oförändrat år 2000.
Nyckelbiotopsinventeringen är ett mycket bra underlag för arbetet med att klara skogspolitikens miljömål. Vissa av nyckelbiotoperna kräver skydd, detta skydd kan ske dels i form av biotopskydd eller naturreservat, dels genom markägarnas frivilliga avsättningar.
Andra nyckelbiotoper kräver skötsel för att naturvärdena skall bestå eller utvecklas. Skogsvårdsorganisationens personal skall kunna ge markägarna goda råd kring skötseln och skapa ett intresse och förståelse hos markägaren kring vården av nyckelbiotoper. För att få till stånd skötselinsatser i en önskvärd omfattning krävs dessutom ökat direktstöd till skogsägarna som hjälp att finansiera de nödvändiga skötselinsatserna, till exempel i form av ökat anslag till NOKÅS.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av skötsel och rådgivning i bevarandet av naturvärdena i nyckelbiotoper.
Stockholm den 30 september 1999
Lilian Virgin (s)