Rovdjurens antal i Sverige idag är större än det varit någon gång under 1900-talet. Nästan dagligen rapporteras i massmedia om möten mellan människa och rovdjur. Det handlar ofta om vargar och björnar men även om lo och järv. Att antalet rovdjur ökar är naturligtvis glädjande eftersom det är av stor betydelse för den biologiska mångfalden att livskraftiga rovdjursstammar kan utvecklas och bevaras. Men det finns också tyvärr en baksida, nämligen den att intressekonflikter uppstår då rovdjur orsakar avsevärd skada eller olägenhet. Dessa intressekonflikter, främst mellan djurägare och rovdjur men också mellan jägare och rovdjur, måste lösas. Även människors rädsla för att röra sig i rovdjursrika områden måste tas på allvar. Om inte intressekonflikterna löses finns risk för illegal jakt på rovdjur.
Det är intressant att notera att liknande intressekonflikter finns i de andra nordiska länderna med likartade rovdjursstammar. Konflikter mellan människor och rovdjur kan vara olika i till exempel Sverige och Norge. I Norge är det framför allt tamdjursägarna som konfronteras med rovdjuren, i Sverige har det på senare tid varit jägare och deras hundar. I Sverige är det mest vargen som är omdiskuterad. Både i Sverige och i Norge kräver jägar- organisationer skyddsjakt på varg. Eftersom det inte råder några nations- gränser för djuren kan det till och med vara samma rovdjur som orsakar diskussion i båda länderna.
Rovdjurspolitiken är nationell även om gemensamma samtal och forskningsprojekt bedrives. Det är av största vikt att frågorna kring rovdjurs- politiken löses gemensamt i de nordiska länderna. Det kan handla om förebyggande åtgärder, anslag till utsatta näringsidkare och även jakt och skyddsjakt på rovdjur. Det nordiska samarbetet måste alltså fördjupas för att samordna lagstiftning, tillstånd för skyddsjakt samt brottsbekämpning. Självklart ska det regionala samarbetet över nationsgränserna fördjupas. Det pågår nu en diskussion om en sammanhållen rovdjurspolitik i Sverige. Regeringen bör i detta sammanhang ges i uppdrag att initiera samtal med Norge och Finland om ett djupare samarbete om rovdjursfrågorna. Vad som ovan skrivits om en gemensam lösning och utveckling av rovdjurspolitiken bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en gemensam nordisk rovdjurspolitik.
Stockholm den 4 oktober 1999
Dan Kihlström (kd)