Omställningen till ett ekologiskt hållbart Sverige är en av 2000-talets
utmaningar. För att nå ekologisk hållbarhet måste användandet av
resurser utvecklas och utnyttjas rätt.
Från och med år 2005 skall endast sådant material som ej går att förbränna
eller återvinnas få läggas på deponi. För att uppnå detta måste en helhetsyn
vid källsortering bli en självklarhet och hänsyn tas till materialet.
Producentansvaret trädde i kraft 1994. Det innebär att producenterna av
förpackningar har ansvar för att samla in, forsla bort och återvinna för-
packningarna.
Producentansvaret är bra, det är bra att tillverkaren får tillbaka sin för-
packning och det finns också då en morot till att förbättra eller minska
mängden emballage. Dock uppstår ett problem när den enskilda människan
kommer till återvinningsstationen.
När man källsorterar och skall lämna till återvinningsstationen är det
endast förpackningar av papper och kartong, wellpapp, glas, metall, plast -
hård och mjuk - som kan lämnas där. Alltså endast det som förpacknings-
industrin har ansvar för.
Enligt nuvarande lagstiftning har kommunerna det övergripande ansvaret
för allt övrigt, det vill säga det som inte är förpackningar.
Gröna nyckeltal är ett instrument för att följa det övergripande målet om
hållbar utveckling. Avfall som deponeras skall med nyckeltal belysa hus-
hållningen med materiella resurser i samhället. Avfallet, det vill säga de
uttjänta produkterna som läggs på deponi, kan medföra att farliga ämnen
läcker till omgivningen. Därför är det av stor vikt att vi i vårt arbete med att
ställa om Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle ser över de brister som
finns i omställningsprocessen. Därför bör man se över källsorteringen och
skapa förutsättningar för att kombinera producentansvar med materialansvar,
och kanske även diskutera ett införande av ett mer utvecklat pantsystem.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en helhetssyn vid sopsortering.