Avfallsfrågorna utgör en central del av miljöpolitiken och i miljödebatten
brukar avfallet betecknas som ett av de största problemen. Faktum är
dock, att restprodukter och avfall egentligen är en naturlig del av
samhället. Givetvis finns det fördelar såväl miljömässiga som
ekonomiska i arbetet med att minimera avfallsmängderna. Miljöarbetet
måste målmedvetet gå i den riktningen. I många fall är kritiken
egentligen riktad mot konsumtionssamhället och kritiken mot avfallet
som sådant saknar ofta miljömässig grund. Att människor har valfrihet
och att vi har tillgång till de produkter vi önskar är dock en del av ett
utvecklat välfärdssamhälle.
2 Kretslopp, källsortering och producentansvar
Kritik riktas ofta mot förpackningar. Man menar att förpackningarna
leder till ökade avfallsmängder och därmed hotar miljön. Det är inte så
enkelt som det låter. Förpackningstekniken bidrar till att minska
mängden förstörda produkter och därmed till att minska avfallet. Upp till
hälften av alla livsmedel förstörs i utvecklingsländerna och i östra
Europa. I dessa länder framställs i allmänhet tillräckligt med livsmedel,
men en stor del förstörs bl.a. genom angrepp av skadedjur och mögel vid
lagring och genom dålig förpacknings- och distributionsteknik. FN:s
världslivsmedelsråd, WFC, räknar med att 30-50 procent av alla
livsmedel i de här länderna förstörs. I industriländerna är motsvarande
siffra bara 2-3 procent. Allt för enkla lösningar på miljöproblemen leder
ibland till en sämre miljö. Det får vi akta oss för. I många fall är väl
utvecklade förpackningar en miljövinst.
Kretsloppet har av riksdagsmajoriteten framställts som ett mål i sig. Vi
menar att kretsloppet skall ses som ett medel att uppnå uppställda mål. Allt
som produceras återförs in i en kedja av återanvändning. Detta är efter-
strävansvärt. Problemet är bara att det visat sig att kretsloppstänkandet inte i
alla lägen ger den bästa tänkbara miljön. Långa transporter från pappers-
insamling till återvinningsstationer, enskilda hushåll som tvingas ta bilen för
att lämna flaskor och burkar, hushåll som tvingas diska mjölkförpackningar
och liknande kan leda till en större miljöbelastning än om vi inte återvann
dessa produkter. Dessutom har det visat sig att hushållsavfallet ligger allt
längre i soprummen vilket leder till ökade problem i närmiljön. Bakterier,
skadedjur och mögel växer så det knakar nära våra hem.
Det behövs en öppen och ärlig debatt om kretsloppstillämpningen. Dagens
system innehåller många problem som måste lösas. Visst är det så att strävan
ska gå i en riktning med maximal återvinning, men det får inte gå orimligt
långt. Vi är inte negativa till kretsloppet som princip men det får aldrig bli
ett
självändamål. Miljöns bästa måste vara i det första rummet och ibland är inte
kretsloppet som modell det bästa för miljön.
Riksdagens revisorer uppmanar, i en rapport från juni i år, till en samhälls-
ekonomisk analys av producentansvaret för förpackningar. Vi instämmer i
behovet av att se över den svenska avfallshanteringen, men förordar
Naturvårdsverkets förslag från september att genomföra "en bredare
samhällsekonomisk analys av olika alternativa system för att samla in och ta
hand om uttjänta varor". Tilläggas bör också behovet av att analysera
miljöeffekterna av dagens system.
3 Avfallsskatt
Genom propositionen 1998/99:80 "Lag om skatt på avfall" beslutade
riksdagen i våras att införa en avfallsskatt. Den träder i kraft 1 januari
2000. Skatteförslaget går i princip ut på att allt material som förs in till en
avfallsanläggning beskattas med 250 kronor per ton. Avdrag från skatten
får göras för vissa avfallsslag och för avfall som förs ut från
anläggningen. Vi röstade mot propositionen eftersom den får flera
negativa effekter. Skatten straffar de återvinnings- och
behandlingsverksamheter som bedrivs vid befintliga deponier. Flera
tunga remissinstanser har påpekat denna effekt som har kommit att
benämnas skattestaketet. Följden blir en snedvridning av konkurrensen
som får till följd att miljömässigt väl fungerande verksamheter som
bedrivs inom avfallsanläggningar tvingas att lägga ner eller flytta ut. Vi
riskerar att avfallshantering av olika slag sprids ut runt omkring i våra
kommuner i stället för att vara samlade på deponiområdet. Detta leder till
ökade risker och ökad belastning på miljön. Det finns redan exempel på
negativa effekter.
En annan negativ effekt av den föreslagna avfallsskatten är att våra
samlade utsläpp av koldioxid sannolikt kommer att öka väsentligt.
Sammantaget är det mycket tveksamt om det finns några hållbara miljö-
argument överhuvudtaget som motiverar införandet av avfallsskatten. Risken
är uppenbar att skatten blir styrande på ett ur miljösynpunkt felaktigt sätt och
att skatten bland annat motverkar att materialflödena sluts i naturliga
kretslopp.
Rötning av avfall i bioceller är ett sätt att både utvinna energi och näring ur
avfallet. Eftersom tungmetaller och andra miljögifter binds fast stabilt i
rötresten kan näring utvinnas genom uppsamling av lakvatten. Detta kan
användas som gödslings- och bevattningsmedel i t.ex. energiskogsodlingar.
Biocellen fungerar på detta sätt som ett ekologiskt filter som kan avgifta
samhällets restprodukter. En skatt på avfall i enlighet med regeringens
proposition skulle försvåra och i värsta fall helt stoppa utvecklandet av den
här typen av miljövänlig teknik för omhändertagande av avfall. Cellrötning i
röt- och bioceller är exempel på metoder som klarar även rötning av
hushållsavfall. Införandet av avfallsskatten riskerar att leda till att större
delen av hushållsavfallet i stället körs till förbränningsanläggningar.
Skatten innebär en styrning som får till följd att avfall i större utsträckning
kommer att förbrännas vilket varken gynnar materialåtervinning eller
biologisk behandling. Transporterna av avfall kommer i och med en
koncentration till färre och större förbränningsanläggningar att öka. Det finns
också en risk att man genom stora investeringar i anläggningarna låser upp
utvecklingen och att det blir svårt för andra alternativ att hävda sig.
Kommuner anslutna till förbränningsanläggningar har knappast några
incitament för att satsa på materialåtervinning eller på att minska mängderna
avfall. Vi är inte principiellt mot förbränning av avfall i alla lägen, men mot
att styra över i denna grad som nu kommer att bli en effekt av skattens
införande. Några av riksdagens partier upptäckte detta problem och vill nu
även införa en skatt på förbränning. Då kan man konstatera att det enda det
förslaget resulterar i är en skattehöjning utan några miljöpolitiska mål, vilket
vi avvisar.
Införandet av skatten riskerar att leda till ökad illegal deponering i skog
och mark samt leda till att det fuskas med vikter och annat. Det kan uppstå
nya miljöproblem som vi tidigare inte varit vana vid.
En allvarlig brist i riksdagens beslut om avfallsskatt är att det saknas en
miljökonsekvensbedömning av avfallsskattens effekter. Det är alldeles
uppenbart att en skatt på avfall verkar styrande när det gäller hur olika
aktörer väljer att hantera sitt avfall. De olika konsekvenserna av en sådan
styrning är inte alltid de mest uppenbara. Vi anser att regeringen ska
återkomma till riksdagen med förslag om ett slopande av avfallsskatten.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kretslopp, källsortering och producentansvar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avfallsskatt.1