1 Inledning
Avfallsfrågorna utgör en central del av miljöpolitiken och i miljödebatten brukar avfallet betecknas som ett av de största problemen. Faktum är dock, att restprodukter och avfall egentligen är en naturlig del av samhället. Givetvis finns det fördelar såväl miljömässiga som ekonomiska i arbetet med att minimera avfallsmängderna. Miljöarbetet måste målmedvetet gå i den riktningen. I många fall är kritiken egentligen riktad mot konsumtionssamhället och kritiken mot avfallet som sådant saknar ofta miljömässig grund. Att människor har valfrihet och att vi har tillgång till de produkter vi önskar är dock en del av ett utvecklat välfärdssamhälle.
2 Kretslopp, källsortering och producentansvar
Kritik riktas ofta mot förpackningar. Man menar att förpackningarna leder till ökade avfallsmängder och därmed hotar miljön. Det är inte så enkelt som det låter. Förpackningstekniken bidrar till att minska mängden förstörda produkter och därmed till att minska avfallet. Upp till hälften av alla livsmedel förstörs i utvecklingsländerna och i östra Europa. I dessa länder framställs i allmänhet tillräckligt med livsmedel, men en stor del förstörs bl.a. genom angrepp av skadedjur och mögel vid lagring och genom dålig förpacknings- och distributionsteknik. FN:s världslivsmedelsråd, WFC, räknar med att 30-50 procent av alla livsmedel i de här länderna förstörs. I industriländerna är motsvarande siffra bara 2-3 procent. Allt för enkla lösningar på miljöproblemen leder ibland till en sämre miljö. Det får vi akta oss för. I många fall är väl utvecklade förpackningar en miljövinst.
Kretsloppet har av riksdagsmajoriteten framställts som ett mål i sig. Vi menar att kretsloppet skall ses som ett medel att uppnå uppställda mål. Allt som produceras återförs in i en kedja av återanvändning. Detta är efter- strävansvärt. Problemet är bara att det visat sig att kretsloppstänkandet inte i alla lägen ger den bästa tänkbara miljön. Långa transporter från pappers- insamling till återvinningsstationer, enskilda hushåll som tvingas ta bilen för att lämna flaskor och burkar, hushåll som tvingas diska mjölkförpackningar och liknande kan leda till en större miljöbelastning än om vi inte återvann dessa produkter. Dessutom har det visat sig att hushållsavfallet ligger allt längre i soprummen vilket leder till ökade problem i närmiljön. Bakterier, skadedjur och mögel växer så det knakar nära våra hem.
Det behövs en öppen och ärlig debatt om kretsloppstillämpningen. Dagens system innehåller många problem som måste lösas. Visst är det så att strävan ska gå i en riktning med maximal återvinning, men det får inte gå orimligt långt. Vi är inte negativa till kretsloppet som princip men det får aldrig bli ett självändamål. Miljöns bästa måste vara i det första rummet och ibland är inte kretsloppet som modell det bästa för miljön.
Riksdagens revisorer uppmanar, i en rapport från juni i år, till en samhälls- ekonomisk analys av producentansvaret för förpackningar. Vi instämmer i behovet av att se över den svenska avfallshanteringen, men förordar Naturvårdsverkets förslag från september att genomföra "en bredare samhällsekonomisk analys av olika alternativa system för att samla in och ta hand om uttjänta varor". Tilläggas bör också behovet av att analysera miljöeffekterna av dagens system.
3 Avfallsskatt
Genom propositionen 1998/99:80 "Lag om skatt på avfall" beslutade riksdagen i våras att införa en avfallsskatt. Den träder i kraft 1 januari 2000. Skatteförslaget går i princip ut på att allt material som förs in till en avfallsanläggning beskattas med 250 kronor per ton. Avdrag från skatten får göras för vissa avfallsslag och för avfall som förs ut från anläggningen. Vi röstade mot propositionen eftersom den får flera negativa effekter. Skatten straffar de återvinnings- och behandlingsverksamheter som bedrivs vid befintliga deponier. Flera tunga remissinstanser har påpekat denna effekt som har kommit att benämnas skattestaketet. Följden blir en snedvridning av konkurrensen som får till följd att miljömässigt väl fungerande verksamheter som bedrivs inom avfallsanläggningar tvingas att lägga ner eller flytta ut. Vi riskerar att avfallshantering av olika slag sprids ut runt omkring i våra kommuner i stället för att vara samlade på deponiområdet. Detta leder till ökade risker och ökad belastning på miljön. Det finns redan exempel på negativa effekter.
En annan negativ effekt av den föreslagna avfallsskatten är att våra samlade utsläpp av koldioxid sannolikt kommer att öka väsentligt. Sammantaget är det mycket tveksamt om det finns några hållbara miljö- argument överhuvudtaget som motiverar införandet av avfallsskatten. Risken är uppenbar att skatten blir styrande på ett ur miljösynpunkt felaktigt sätt och att skatten bland annat motverkar att materialflödena sluts i naturliga kretslopp.
Rötning av avfall i bioceller är ett sätt att både utvinna energi och näring ur avfallet. Eftersom tungmetaller och andra miljögifter binds fast stabilt i rötresten kan näring utvinnas genom uppsamling av lakvatten. Detta kan användas som gödslings- och bevattningsmedel i t.ex. energiskogsodlingar. Biocellen fungerar på detta sätt som ett ekologiskt filter som kan avgifta samhällets restprodukter. En skatt på avfall i enlighet med regeringens proposition skulle försvåra och i värsta fall helt stoppa utvecklandet av den här typen av miljövänlig teknik för omhändertagande av avfall. Cellrötning i röt- och bioceller är exempel på metoder som klarar även rötning av hushållsavfall. Införandet av avfallsskatten riskerar att leda till att större delen av hushållsavfallet i stället körs till förbränningsanläggningar.
Skatten innebär en styrning som får till följd att avfall i större utsträckning kommer att förbrännas vilket varken gynnar materialåtervinning eller biologisk behandling. Transporterna av avfall kommer i och med en koncentration till färre och större förbränningsanläggningar att öka. Det finns också en risk att man genom stora investeringar i anläggningarna låser upp utvecklingen och att det blir svårt för andra alternativ att hävda sig. Kommuner anslutna till förbränningsanläggningar har knappast några incitament för att satsa på materialåtervinning eller på att minska mängderna avfall. Vi är inte principiellt mot förbränning av avfall i alla lägen, men mot att styra över i denna grad som nu kommer att bli en effekt av skattens införande. Några av riksdagens partier upptäckte detta problem och vill nu även införa en skatt på förbränning. Då kan man konstatera att det enda det förslaget resulterar i är en skattehöjning utan några miljöpolitiska mål, vilket vi avvisar.
Införandet av skatten riskerar att leda till ökad illegal deponering i skog och mark samt leda till att det fuskas med vikter och annat. Det kan uppstå nya miljöproblem som vi tidigare inte varit vana vid.
En allvarlig brist i riksdagens beslut om avfallsskatt är att det saknas en miljökonsekvensbedömning av avfallsskattens effekter. Det är alldeles uppenbart att en skatt på avfall verkar styrande när det gäller hur olika aktörer väljer att hantera sitt avfall. De olika konsekvenserna av en sådan styrning är inte alltid de mest uppenbara. Vi anser att regeringen ska återkomma till riksdagen med förslag om ett slopande av avfallsskatten.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kretslopp, källsortering och producentansvar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avfallsskatt.1
Stockholm den 4 oktober 1999
Göte Jonsson (m)
Ingvar Eriksson (m)
Carl G Nilsson (m)
Catharina Elmsäter-Svärd (m)
Lars Lindblad (m)
Per-Samuel Nisser (m)
Berit Adolfsson (m)
Inger René (m)
Anders G Högmark (m)
Patrik Norinder (m)
Lars Björkman (m)
Ola Sundell (m)
1 Yrkande 2 hänvisat till SkU.