Fortfarande avverkas oersättliga skogar i Sverige. Samtidigt hotas och missgynnas flera djur- och växtarter av skogsbruket. Svenska staten har ett ansvar för att skydda de sista naturskogarna. Staten måste också arbeta för ett skogsbruk som inte utarmar ekosystem och biologisk mångfald.
Den biologiska mångfalden i Sverige minskar i snabb takt. I dag är 1 948 arter utrotningshotade eller kraftigt minskande. Varannan dag avverkas i Sverige områden där det är känt att hotade arter lever. Vänsterpartiet har tillsammans med regeringen och Miljöpartiet kraftigt ökat anslagen för köp av mark för bildande av skogsreservat och poängterat att de sista resterna av naturskog och gamla träd måste skyddas. Ännu har dock inte denna inställning trängt igenom i skogsnäringen. Långsamma att ta till sig detta tänkande tycks även vissa offentliga och kyrkliga skogsägare vara.
1 Naturskogar
Den naturskog som, opåverkad av människan, tidigare täckte större delen av vårt land har nästan helt ersatts av en betydligt fattigare "produktionsskog". På några hundra år har skogarna tagits i anspråk av skogsbruket. Bara sedan 1950 har avverkning skett på över 40 % av skogsarealen.
Nu hotas också de sista resterna av oskyddade naturskogar. Trots en ökad medvetenhet i skogsbruket om naturvård sker ständigt nya avverkningar av dessa skogar. Det handlar om ekologiska system som inte kan återskapas inom överskådlig tid. Naturskogarna innehåller många kvaliteter som saknas i "produktionsskogarna". Grova och gamla träd, död och döende ved, är ett livsvillkor för många hotade arter. Forskarna anser att staten nu har ungefär tio år på sig att på olika sätt skydda naturskogarna om inte oersättliga naturvärden skall gå förlorade.
2 Nyckelbiotoper och rödlistade arter
Ett så stort antal som 1 948 djur- och växtarter i skogen finns på forskarnas "rödlistor".
Det innebär att de är utrotningshotade eller på kraftig tillbakagång. Många av dessa arter finns i nyckelbiotoper (särskilt känsliga miljöer i skogen). Dessa skogsmiljöer är mycket sällan skyddade som reservat eller liknande. Tack vare samarbetet mellan regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har anslaget för att skydda värdefulla biotoper höjts, men hoten mot de "röd- listade" arterna är fortfarande akut.
Avverkningar förekommer trots att man i många fall känner till de höga naturvärdena. Bara under åren 1994 till 1996 avverkades minst 500 områden med rödlistade arter i Sverige, enligt uppgifter från Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen. Det betyder att ungefär ett sådant område avverkas varannan dag i vårt land. Till det kommer ett stort mörkertal. Områden som aldrig hinner uppmärksammas eller kartläggas innan de är borta.
I dagarna har Svenska naturskyddsföreningen i Jokkmokk funnit rester av avverkade tallar som är mer än 550 år gamla. Avverkningen är utförd 1998 på mark som förvaltas av Statens fastighetsverk (SFV). Skogsvårdsstyrelsen har inte haft något att invända mot avverkningen. Den här typen av gammelskog finns nästan inte alls kvar i Europa. Sverige har ett internationellt ansvar att bevara den.
Det är mycket ovanligt med så gamla tallar i Sverige och ett stort antal djur- och växtarter riskerar att försvinna när sån här skog avverkas. Flera rovfågelarter, till exempel havsörn och kungsörn, är beroende av gamla träd för att bygga bo. I området har mer än 10 hotade (rödlistade) arter hittats, bland annat nordlig nållav och tallstocksticka. Staten borde vara föregångare vad gäller naturvård i skogen. Men i verkligheten har SFV lägre ambitioner än många skogsbolag. Agerandet står i bjärt kontrast till miljöministerns uttalande om att SFV skall vara ett föredöme.
I maj 1999 presenterade Svenska naturskyddsföreningen en enkät om markägares naturvårdsambitioner i skogen. Enkäten visade att offentliga markägare har lägre ambitioner än de stora skogsbolagen. SFV hamnade på 25:e plats i rankingen av de stora markägarnas naturvårdsambitioner. I en flerpartimotion under föregående riksdagsår motionerade Vänsterpartiet och Miljöpartiet om att SFV:s avkastningskrav skulle omprövas. Vidare föreslogs att regeringen skulle ge sådana instruktioner till SFV att inventeringar av naturvärden och skyddsvärda biotoper skyndsamt skulle genomförs samt att skogsinnehavet måste certifieras.
Motivet till motionen var att det inte kan vara rimligt att ålägga ett statligt verk avkastningskrav som leder till att skogsvårdslagens miljömål riskerar att överträdas.
Det är också en trovärdighetsfråga att staten på sina egna markområden är ett föredöme när det gäller miljöhänsyn. Den senaste tidens rapporter om avverkning av mycket gamla träd visar att motionskraven från förra året fortfarande är aktuella. Om inte SFV omgående upphör med avverkningar av skog med mycket höga naturvärden ifrågasätter vi om förvaltningen av detta skogsinnehav skall ligga kvar på verket i fråga. Regeringen bör därför i ägardirektiv till SFV ålägga verket att snarast miljöcertifiera sitt skogsinnehav, eller pröva frågan om att överföra förvaltningen av den berörda skogsmarken till Naturvårdsverket. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
3 Skydda de gamla träden
I dagens skogsvårdslagstiftning finns regler för lägsta avverkningsålder. Det finns däremot ingen lagstiftning som ger ett skydd mot avverkning. Vi anser att gamla träd som är äldre än 200 år ej skall avverkas. Även enstaka gamla träd kan vara ytterst värdefulla som biotop åt en mängd andra arter, främst insekter. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag om sådana ändringar i skogsvårdslagen som ger ett skydd mot avverkning av gamla träd.
4 Sveriges åtaganden och löften
Riksdagen har redan tidigare beslutat om en hög ambitionsnivå för bevarandet av den biologiska mångfalden i vårt land. Målet är att ingen djur- eller växtart skall utrotas av människan. Sverige har också åtagit sig detta genom flera internationella konventioner, bland annat konventionen om biologisk mångfald. I internationella sammanhang har Sverige ofta drivit frågan om bevarandet av arter och deras livsmiljöer, bl.a. vid Riokonferensen 1992, som ledde fram till konventionen om biologisk mångfald.
Ändå har Sverige en påfallande liten andel skyddad skogsmark vid en internationell jämförelse. Bara 0,8 % av den produktiva skogsmarken nedanför fjällkedjan är skyddad i reservat eller liknande. Fattigare länder är ofta bättre på detta - av den tropiska regnskogen är nästan 10 % skyddad. I stora delar av södra Sverige är mindre än en tiondel skyddad.
Enligt forskare på Skogsvetenskapliga fakulteten i Umeå konstaterar man att Sveriges boreala skogar aldrig haft så lite gammal skog, så lite grova träd, så lite döda träd som nu på 1900-talet. Detta har skapat ett stort naturvårdsproblem som inte har någon direkt koppling till virkesförrådets storlek utan hänför sig till skogens struktur. För att lösa detta problem måste skogsbruket öka förekomsten av gammal skog och döda träd drastiskt för att försöka återskapa något av det som kännetecknade det forna skogslandskapet.
Även ur andra internationella perspektiv har Sverige ett speciellt ansvar för sina skogsmiljöer. Våra skogar innehåller arter som inte finns på andra platser, våra skogar får allt större betydelse för en ekologisk turism och rekreation. Redan i dag är våra orörda skogar i södra Sverige nationalekonomiskt mer värdefulla än omkringliggande produktionsskogar. Förutom att inrätta fler reservat är det därför viktigt att det bedrivs ett arbete för att utvidga de reservat och nationalparker som finns, särskilt i södra Sverige. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna
5 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ändra i ägardirektiven till Statens fastighetsverk, alternativt att pröva frågan om att överföra förvaltningen av Statens fastighetsverks skogsinnehav till Naturvårdsverket,1
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådana ändringar i skogsvårdslagen att ett skydd mot avverkning av gamla träd införs,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utvidga befintliga skogsreservat och nationalparker.
Stockholm den 1 oktober 1999
Murad Artin (v)
Sten Lundström (v)
Maggi Mikaelsson (v)
Kjell-Erik Karlsson (v)
Jonas Ringqvist (v)
Siv Holma (v)
Johan Lönnroth (v)
Marie Engström (v)
Per Rosengren (v)
Lars Bäckström (v)
Willy Söderdahl (v)