1 Inledning
Miljöpartiet de gröna bildades som ett resultat av ett allt större miljö- engagemang i samhället. För många kom uppvaknandet på 60-talet med Rachel Carsons bok Tyst vår. Kemikaliseringen började skörda offer i den svenska naturen. Kvicksilverbetning av utsäde resulterade i många fåglars död, och rovfåglar döende i kramp gjorde ekologi mycket påtaglig och vad som sker då gifter anrikas i näringskedjor.
Sedan dess har en hel del hänt. Idag är vi medvetna om försurning och klimatförändring. Det talas om det. Många tror dock att miljöproblemen är lösta, men i verkligheten finns de gamla miljöproblemen som försurning, övergödning och klimatförändringen kvar och nya har kommit till, alla kemikalier. De åtgärder som vidtagits har inte varit tillräckliga. Så var också slutsatsen på uppföljningsmötet till Rio, som hölls i New York 1997. Agenda 21 - det stolta flaggskeppet för ett nytt miljötänkande - har inte fått vind i seglen.
Att klimatförändringen existerar och fortgår är allmänt erkänt idag och också att detta är den största och allvarligaste överlevnadsfrågan framöver. Att den främsta orsaken är användning av fossila bränslen i en alldeles för stor utsträckning är också ett obestridligt faktum och att dessa bränslen måste ersättas med förnybara naturresurser. Att klimatförändringen måste lösas såväl på internationell basis som lokalt är också alla överens om. Det förfärliga är att så lite sker trots denna insikt.
Miljöfrågorna har alltså inte minskat i aktualitet sedan miljöpartiet bilda- des. De har ökat. Mänskligheten står inför stora utmaningar för att skapa en ekologiskt långsiktig livsstil. Många beräkningar har gjorts av hur många jordklot som behövs om alla människor ska leva som vi i i-världen gör idag. Idag nyttjar 20 % av jordens befolkning 80 % av resurserna. Att de 80 % som får de 20 % som blir över inte accepterar det är fullt förståeligt. Efter- som ekologin sätter gränser måste vi dela med oss och skapa ett gott sätt att leva som ger kommande generationer långsiktiga förutsättningar att leva lika gott. För det finns bara en jord.
I denna motion lyfts en del frågor fram för vilka det finns mer utförliga motioner lämnade separat.
2 Budgeten för år 2000 och framöver
Den budgetproposition som lagts är resultat av ett samarbete mellan regeringen, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Sedan detta samarbete inleddes har anslagen förstärkts rejält för miljön. Det är bra och nödvändigt och ett steg på vägen att skapa det ekologiskt hållbara samhället. I denna motion diskuteras en del av dessa satsningar men också stora miljöproblem vi måste ta itu med framöver, internationellt och nationellt. Den stora utmaningen finns där och vi är övertygade om att människan har kreativitet och fantasi för att lösa problemen - om vilja finns.
Eftersom vi anser att ekologin och ekonomin måste knytas ihop är inte bara tillskott på miljöanslaget nödvändiga. Den skatteväxling, som presen- teras i budgeten för år 2000, visar att så skall ske nu. Skatteväxling som princip har en stor acceptans i svensk politik idag, men det har varit svårare med praktiken.
3 Gör miljönämnderna i kommunen obligatoriska
En av de största utmaningarna inför det nya årtusendet är att komma till rätta med de miljöproblem de senaste generationerna skapat. Det är nödvändigt att mänskligheten lär sig att leva ekologiskt långsiktigt hållbart. Mycket av det arbetet måste ske i internationella fora, t ex. vad gäller klimatförändringen. Men mycket av arbetet måste också ske lokalt.
3.1 Miljöbalken
Ett instrument för att komma till rätta med lokala problem är lagstiftningen. Den nya miljöbalken, som gäller från den 1 januari 1999 och som togs fram i ett samarbete mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, har visat sig innehålla de skärpningar som behövs. Allt fler miljöförsyndelser och brott påtalas. Kommunerna har fått redskap i sin hand att förhindra och åtgärda sådant som inte är önskvärt och som leder bort från den ekologiska hållbarheten.
Men balken ställer också krav på den lokala tillsynsmyndigheten. Kritiken växer inom kommuner där miljö- och hälsoskyddsnämnden skrotats och bakats in i någon annan nämnd, vanligen byggnadsnämnden. Man menar att miljöfrågorna försvinner och att tillsynsmyndigheten inte blir fri och oberoende.
3.2 Självständiga miljönämnder ett måste för offensiv politik
År 1993 hade 72 % av kommunerna separata miljönämnder. Idag har den siffran minskat till 39 %. Det har också inneburit att förvaltningarna slagits ihop. En undersökning visar att i de kommuner där miljönämnd och förvaltning slagits ihop med en annan nämnd känner sig 48 % motarbetade i sin tjänsteutövning och 54 % säger sig ha upplevt jäv. I kommuner med självständiga nämnder och förvaltningar är motsvarande siffror 21 respektive 16 %. Miljöchefen hamnar ofta i jävssituationer som är mycket besvärliga och hotar intentionerna i miljöbalken. Miljöpolitiken tappar mark.
Vi delar den uppfattning som facket och många kommuners politiker och tjänstemän framfört: gör miljö-och hälsoskyddsnämnderna obligatoriska igen. Det är nödvändigt för att miljöbalken skall få det genomslag avsikten är, men också för att den lokala tillsynsmyndigheten skall få den själv- ständiga ställning den behöver. Sist men inte minst skapas ett forum för miljöengagemang i kommunen, ett engagemang som är nödvändigt om rege- ringens vilja att skapa ett ekologiskt hållbart samhälle skall bli verklighet. Miljöpolitiken måste stärkas - inte försvagas - på alla nivåer. Vi föreslår därför att de kommunala miljönämnderna åter görs obligatoriska.
4 Sanering och efterbehandling av förorenade områden
Det kanske inte är så glamouröst att städa, men mp anser att viljan till ekologisk hållbarhet måste manifesteras i satsningar för att åtgärda de miljöskadade områdena. Antingen tar denna generation hand om försyn- delserna eller så överlåter vi det till kommande generationer. Det handlar om att börja betala av den miljöskuld som byggts upp under detta århundrade i en allt snabbare takt.
4.1 Många områden finns det ...
Det finns många miljöskadade områden i Sverige, där gifter läcker till naturen, ca 2 000 platser enligt Naturvårdsverket, men antalet kan vara 7 000, eftersom ingen komplett utredning finns. Det finns kvicksilver och andra tungmetaller, kreosot och stabila organiska kemikalier som läcker eller kommer att läcka ut och påverka det levande och även oss själva om inget görs.
4.2 Från 0 kronor år 1998 till 300 miljoner kronor år 2002
Sedan samarbetet mellan regeringen, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har det dock skett en del. För oss i Miljöpartiet har detta varit en viktig och prioriterad fråga. Från att ha varit 0 år 1998 ökas anslaget till 40 Mkr år 1999, 65 Mkr år 2000, 150 Mkr år 2001 och 300 Mkr år 2002. Anslaget återfinns under utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård och heter A4 Sanering och återställning av miljöskadade områden. Dessutom finns möjligheter att söka medel för sanering ur anslag E1 Stöd till lokala investeringsprogram, LIP, inom UO 18.
Naturvårdsverkets rapport 4454 Handlingsprogram för efterbehandling kom 1995. Den klassar de objekt man känner till i olika riskklasser och föreslår också hur arbetet kan organiseras.
4.3 Räcker anslaget till ambitionerna?
I regeringens proposition 1997/98:145 Vår miljö anförs att mark- och vattenområden skall vara fria från gifter, skadliga ämnen och andra föroreningar. Målsättningen är att allt skall vara åtgärdat till år 2020.
En beräknad kostnad för att klara av saneringarna av alla "miljöbomber" är minst 20 miljarder kronor. Om siffran visar sig riktig och ambitionen är att få allt åtgärdat till år 2020 behöver inte bara det statliga anslaget förstärkas rejält framöver, det är också angeläget att få igång saneringar där förorenaren skall betala. Det kan gälla industritomter, sjöar och vattendrag med fibrer och förgiftade sediment, soptippar mm. Om ambitionen är att åtgärda ca hälften av riskklass 1-objekten, de mest angelägna objekten, under en 5-årsperiod, vilket föreslås i utredningen, räknar man med en kostnad på ca 4,5 miljarder kronor. Eftersom PPP, Polluters Pay Principle, gäller torde en del av detta kunna bekostas av förorenaren, men många av dessa "synder" är gamla och ingen ansvarig finns kvar. Den statliga kostnaden beräknas i utredningen till ca 2,5 miljarder kronor.
Vi i Miljöpartiet de gröna anser att det nya anslaget A4 Sanering och återställning av förorenade områden visar att medvetenheten om problemen och viljan att åtgärda dem finns hos den majoritet som samarbetar om budgeten. Att anslaget successivt förstärks över åren beror på att kompetens måste återskapas och arbetet ta ny fart. Uppföljningen av vad som sker måste dock ske fortlöpande för att utröna när anslaget behöver förstärkas. Det handlar naturligtvis om vilka objekt som kan åtgärdas, vilka åtgärder som behöver vidtas och kostnader för dem och hur nära i tiden efterbehandlingen kan komma igång. Naturvårdsverkets uppgift blir mycket viktig i den processen.
5 Äntligen rejäla anslag för skydd av skog och nyckelbiotoper!
I det budgetsamarbete, som Miljöpartiet deltar i, har en av våra hjärtefrågor varit skogen. Anslagen för skydd har successivt ökats. I år är anslaget 340 miljoner kronor. För de kommande åren är det 390, 500 och 500 miljoner kronor. Det betyder att det nu finns goda förutsättningar att skydda skog. Dessa medel finns under anslag A3 i Miljödepartementets budget. Biotopskyddet sker över anslag H2 på UO 23 Jordbruk mm. Där ser anslagen ut enligt följande: 1999 40 Mkr, år 2000 70 Mkr och 125 Mkr för vardera av åren 2001 och 2002.
5.1 Mer skog behöver skydd
Idag är ca 900 000 ha eller knappt 4 % av den produktiva skogsmarken skyddad som naturreservat, domänreservat eller nationalparker. Det mesta ligger inom det fjällnära skogsområdet och mindre än 1 % av den produktiva skogen i andra delar av landet har skydd. Samtidigt visar de nyckelbiotopsinventering, som avslutades i december 1998, att skogarna i Syd- och Mellansverige hyser många nyckelbiotoper. Totalt var 0,83 % av den skog som undersökts, ca hälften av landets produktiva skogsmark, klassad som nyckelbiotop. Man fann 40 071 nyckelbiotoper med en genomsnittlig yta av ca 3 ha. Hittills är endast 893 av dessa skyddade, men naturvårdsavtal har slutats med markägare för ytterligare 370 biotopskyddsområden.
5.2 Kompetens nödvändigt
De ökande anslagen innebär en utmaning. Det gäller nu att ha en organi- sation med den kunskap som krävs för att klara att spara den skog som behöver skydd.
Skogsorganisationen i landet har ändrats de senaste åren. Antalet skogs- vårdsstyrelser har minskat och nu finns 10 kvar. Riksrevisionsverket har i en rapport nyligen om naturvården i skogen påpekat att dessa tio SVS-regioner i Sverige borde ha varsin biolog anställd. Det känns mycket angeläget nu när satsningen i budgeten är så stor på biotopskyddet.
Även från en del länsstyrelser kommer oroande signaler. Man har inte personella resurser och kompetens för att skydda de skogar man vill skydda. I vissa fall hinner man enligt uppgift inte ens undersöka skogar som inte redan finns listade som värdefulla. Fler skogsbiologer behövs. Det här tycks enligt uppgift främst gälla södra och mellersta landet.
Det finns anledning att följa upp länsstyrelsernas och skogsorganisationens möjligheter att skapa det skydd av nyckelbiotoper och skog som den majoritet som samarbetar om statsbudgeten vill genomföra. Vi finner det angeläget att det finns biologisk kompetens på skogsvårdsstyrelserna. Om en utvärdering visar att resurserna i detta avseende och på länsstyrelserna inte räcker bör detta åtgärdas i den kommande budgeten.
6 Skydda sumpskogen
I en särskild motion lyfts sumpskogen fram. Här följer en förkortad version av denna.
Under året har rapporten Sveriges sumpskogar sett dagens ljus. En sumpskog är ett område med blöt eller fuktig mark där minst hälften av vegetationen är fuktighetskrävande, så kallade sumpmossor, som vitmossor, björnmossor eller brunmossor. Träden skall ha en krontäckning av minst 30 % och en medelhöjd av minst tre meter. Det här är ingen biotop, som tilltalar oss människor, men för lavar, mossor, insekter, många fåglar och däggdjur är biotopen mycket uppskattad. Många sumpskogar hyser rödlistade arter.
6.1 Finns mindre än man trodde
Även om 20 % av landets yta täcks av våtmarker fann inventerarna färre sumpskogar än man väntat, totalt 290 000 stycken på tillsammans 1,3 miljoner hektar. Medelstorleken är 4,4 ha. I den produktiva skogsmarken är 4,2 % sumpskog.
Ungefär en tredjedel av sumpskogarna har klassats med avseende på sina naturvärden. I klass 1, sumpskogar med mycket höga naturvärden, återfinns 5-8 %. I klass 2 med höga naturvärden placeras ca 25 % av sumpskogarna. Den övervägande delen, ca 60 %, har placerats i klass 3, som utgörs av ordinär sumpskog med vissa naturvärden. Ca 10% av sumpskogarna är starkt påverkade och hänförs till klass 4. Dessa siffror är inte alls exakta och mer fältbesök behöver göras.
6.2 Många arter beroende av sumpskogar
Sumpskogarna kryllar av liv. Här finns en oerhörd mångfald av arter.
Av landets kärlväxter förekommer så mycket som 60 % i sumpskogar. Man finner ett 30-tal rödlistade. Men det är mossor som är sumpskogens karaktärsväxter. 36 rödlistade arter finns i denna biotop. Även gruppen lavar är rikt representerad, och 35 rödlistade arter förekommer.
Både den högre och den lägre faunan är väl företrädd i sumpskogen. Speciellt lövkärr hyser många fågelarter. Mindre hackspett, mindre flug- snappare, stjärtmes och härmsångare finns. De två första återfinns i hot- kategori 4 i ArtDatabankens hotlista. Järpe, sump- och blandskogens karak- tärsfågel, finner alknoppar i denna biotop. I norra Sverige kan man finna videsparven och i Baltikum den mytomspunna och ur Sverige försvunna svarta storken. Tjädern, speciellt hona med ungar, söker föda i sumpskogen.
Älg, rådjur och hare betar gärna videbuskar i sumpskogar och i sydsvenska sumpskogar med öppna småvatten påträffas flera groddjursarter. Den mycket sällsynta buskmusen kan förekomma i såväl lövsumpskogar som fuktiga barrsumpskogar.
Av de lägre djuren dominerar snäckor, sniglar och många insekter. Det surrar av mygg.
6.3 Viktigt att skydda sumpskog
Många sumpskogar är klassade som nyckelbiotoper. De återfinns samtliga i naturvärdeklass 1, sumpskogar med mycket höga naturvärden. I budget 2000 förstärks anslaget för skydd av nyckelbiotoper. Biotopskyddet sker över anslag H2 på UO 23 Jordbruk mm. Där ser anslagen ut enligt följande: år 1999 40 Mkr, 2000 70 Mkr och 125 Mkr för år 2001 och lika mycket för år 2002. Med den anslagsförstärkningen torde det vara möjligt att skydda sumpskogarna inom klass 1.
Utredningen anför dock att det stora flertalet sumpskogar bör kunna brukas med anpassad skogsskötsel utan att de värden dessa har går förlorade. Det gäller främst naturvärdeklass 3 och 4, totalt ca 70 % av landets sumpskogar.
Rapporten är en mycket bra inventering av sumpskog i landet. Men den visar också att det finns skäl att gå vidare. Eftersom bara ca en tredjedel av objekten kunnat naturvärdeklassas är det angeläget att besöka även resten för att få veta vad vi har för biologiska värden i sumpskogen.
Det är också angeläget att ta fram en plan för bevarandet, med avseende på både vilka områden som behöver varaktigt skydd och vilka specifika naturhänsyn som skall tas i dem som kan brukas.
7 Myrar och skyddet
Efter ett långvarigt utrednings- och beredningsarbete kom till slut ett beslut om "Myrskyddsplan för Sverige" våren 1994. Planen var inte komplett. Myrrika Norrbottens län saknades, information om omgivande fastmarksskog var bristfällig eller inaktuell. Fortfarande saknas konkreta åtgärdsprogram och skyddsplaner om rikkärr, sumpskogar, mader och slättsjöar.
I propositionen 1996/97:75 Skydd av hotade arter m m. sägs att "sump- skogar, mader och rikkärr bör särskilt uppmärksammas i naturvårdsarbetet med våtmarker". Trots detta är regeringens ambition i proposition 1997/98: 145 Svenska miljömål att endast 50 % av Myrskyddsplanens objekt skall vara skyddade om en generation.
7.1 Budgetförstärkningar
Medlen till naturvård och skydd av natur har förstärkts rejält sedan samarbetet mellan regeringen och Miljöpartiet inletts. En del myrar kan säkert sparas som del av skogsmark. Så sker idag, men inte alla myr- marker är omgivna av skog med sådana värden.
Det är därför angeläget att se över skyddet av myrar, främst de som klassats som skyddsvärda i Myrskyddsplanen. Det måste klargöras om det är möjligt att skydda dessa inom befintliga anslag eller om ytterligare medel måste till för att även denna naturtyp med sin biologiska mångfald skall finnas kvar för framtiden.
8 Marina reservat
I årets budgetproposition finns en text om havsmiljön (sid 11 i UO20). Här sägs att behovet av skydd är stort och att arbete pågår. Det är bra. Från Miljöpartiets sida har vi i flera partimotioner påpekat detta behov. Arbetet måste nu fördjupas, konkretiseras och påskyndas. Detta redovisar vi utförligare i separat motion.
8.1 Sverige ligger efter
Under senare år har ett antal naturreservat avsatts i rent marin miljö, s.k. marina reservat, som syftar till att skydda livet under havsytan, den biologiska mångfalden vi inte ser, men som är viktig att bevara och som behöver skydd på många håll. Till de områden som fredats på detta sätt hör Gullmarsfjorden och Stigfjorden i Bohuslän samt vattnen kring Gotska Sandön och Holmöarna i Västerbotten.
Men fortfarande finns många områden som borde ha ett skydd, men som inte fått det. Dit hör området runt Koster på Västkusten och området runt Landsort i Östersjön bland andra. Planen "Marina reservat i Sverige" har inte realiserats. Sverige ligger efter internationellt sett i skyddet av havsmiljön.
8.2 Konflikter
Arbetet med inrättandet av marina reservat har pågått länge, men har hittills inte lett till tillräckliga bevarandeinsatser. Det finns konflikter - hot som inte bara miljöförstöring med gifter som anrikas och sjukdomar som M74. På vissa områden utgör även fisket ett hot. Det finns biotoper som grunda kustområden med exempelvis mjukbottnar, ålgräsängar och musselbankar, barnkammare för många arter, som förstörs av vissa fiskeredskap som trål. I många fall handlar ett skydd snarare om att reglera fiskemetod än att förbjuda fiske. Annat beståndsbevarande fiske som sker utifrån de biologiska förutsättningarna kan mycket väl enligt vår mening bedrivas inom marina reservat. Från Miljöpartiet de grönas håll menar vi att denna typ av konflikter kan och måste lösas samtidigt som dessa unika och nödvändiga biotoper skyddas.
9 Västerhavet
Västerhavsprojektet (1990-95) kartlade de storskaliga processerna och miljöeffekterna i Kattegatt och Skagerraks havsområden. Arbetet, vars slutrapport kom i oktober 1996, benämns Västerhavsprojektet. Rapporten (NV rapport 4676) visade att situationen är alarmerande och har förvärrats för Kattegatt och Skagerrak. Under de senaste 10-20 åren har halterna av kväve och fosfor bara ökat. Övergödningen påverkar ekosystemen genom ökad produktion av plankton, som i sin tur orsakar syrgasbrist vid bottnarna. När vattenföringen i de tyska och holländska floderna har varit särskilt hög har det märkts en klar ökning av syrgasbristen.
9.1 Snabbväxande grönalger och andra giftiga alger
Under den senaste tioårsperioden har mängden fintrådiga och snabbväxande grönalger ökat drastiskt i Bohusläns grunda vikar. Numera är mellan 30 och 40 procent av de grunda områdena täckta av alger sommartid. Just dessa platser är viktiga "barnkammare" och skafferi för fiskar och kräftdjur. Den omfattande algförekomsten har inneburit negativa förändringar på kustvattnens ekosystem och biologiska mångfald.
9.2 Alla sorters gifter
30 miljoner ton partiklar och gifter uppskattas följa strömmarna in från södra Nordsjön till Skagerrak och norra Kattegatt för att främst ackumuleras i djuphålorna. Utöver dessa giftupplag har lokala utsläpp av gifter i höga koncentrationer sedimenterats utmed kusten. Via luften transporteras mängder av gifter, bl a polyaromatiska kolväten (PAH), som så småningom hamnar i ytsedimenten. Radioaktiva ämnen, som teknetium, följer med strömmarna från upparbetningsanläggningen Sellafield på den engelska västkusten. Dumpningar av avfall från fartyg i Nordsjön uppskattas till 50 000-70 000 kubikmeter/år, varav en stor del når svenska vatten och stränder.
9.3 Allvarliga biologiska effekter
De senaste resultaten från undersökningar som Institutionen för Marin Ekologi, Göteborgs Universitet/Kristinebergs Marina Forskningsstation, utfört 1997-98 visar klara störningar i bottenmiljön och i flera fall har en försämring inträffat jämfört med tidigare undersökningar. I sammanfatt- ningen skriver forskarna:
Utbredningen av låga syrekoncentrationer har varit mycket omfattande under 1997 i flera av fjordarna kring Orust och i Gullmarsfjorden. I flera fjordar har en betydande del av vattenvolymen saknat syre eller haft så låga syrekoncentrationer att fisk inte kunnat överleva och att bottenfaunan eliminerats eller minskat i antal. Provtagning av bottenfauna visar på mycket kraftiga störningar i flertalet av dessa områden. Jämförelser med tidigare undersökningar visar på en omfattande utslagning av bottendjur i Gullmarsfjorden, Havstensfjord, Stigfjorden och Ellösfjorden, samt att djur torde saknas på djup större än 10 meter i Kalvöfjorden och Koljöfjorden.
Värre än 1997-98 har det aldrig varit.
9.4 Ett nytt Västerhavsprojekt i nordisk regi är nödvändigt
Regeringen bör ta till sig forskarnas resultat och öka satsningen på att försöka rädda de marina ekosystemen, våra kanske viktigaste framtida "skafferier". Miljöpartiet har genom samarbetet med regeringen sett till att miljöforskningen får kraftigt ökade anslag framöver. Det behövs nu en ny kraftsamling kring miljöforskning som rör Västerhavet med forskare från olika discipliner och i samarbete med de nordiska grannländerna - ett nytt nordiskt Västerhavsprojekt.
Det är dags att ta tillbaka den ledande roll som Sverige spelat inom miljö- forskningen tidigare. Inom ramen för sin ökande budget bör Naturvårds- verket få i uppdrag att organisera hur finansieringen av ett sådant projekt skall ske.
Hårdare utsläppskrav, nationellt och internationellt, är redan nu nödvändigt för att minimera giftiga utsläpp. Insatser för att minska närsaltsbelastningen måste också förstärkas. Vad som är säkert är att det inte finns någon åter- vändo, om vi vill upprätthålla ett hållbart livssystem i havet och - i för- längningen på land.
10 Laxfiske
Det har funnits mer lax i de norrländska vattnen i år än på mycket länge. Det är glädjande. Det skapar förutsättningar för såväl yrkesfiske som sportfiske. Finns det till och med för mycket som en del hävdar? Fortfarande är dock yngelsjukdomen M74 ett reellt hot och orsakerna inte klarlagda.
10.1 Inte alls för mycket vildlax
Att den vilda laxen är starkt hotad är väl känt. Enligt beräkningar är endast 7 % av laxstammen i Östersjön idag vild lax, andra uppgifter säger ca 10 %.
För att den vilda laxen skall kunna flyttas från hotkategori 2 Sårbar måste populationen bli mycket större. Dessutom måste miljöhoten försvinna. För den vilda laxen är fisket ett hot och borde snarast upphöra. Det är av det skälet Miljöpartiet gång på gång aktualiserar fisket av lax ute i Östersjön på laxens tillväxtområden. Där fångas såväl odlad som vild lax och risken är uppenbar att detta kan hota den vilda laxen. Att man nu flyttat 50 % av kvoten till Norrland där selektivt fiske på odlad lax är möjligt är bra, men vi vill se en fortsättning av den politiken.
10.2 TAC ökar
Det paradoxala är att medan den vilda laxen är liten numerärt ökar antalet odlade laxar för varje år. I årets förhandlingar i Warszawa ökades därför antalet laxar som får tas upp i Östersjön, TAC, till 450 000 laxar. Siffran för förra vintern var 410 000. För Sveriges del innebär detta att 123 650 laxar får tas upp, en ökning med 10 990 stycken. Fiskeriverket fördelade förra året hälften av detta till Norrlandskusten.
10.3 Den odlade laxen börjar tvärtom bli för talrik
Det stora antalet odlade laxar utgör faktiskt idag också ett hot mot de vilda laxar som finns kvar. Anledningen till ökningen är utsättningen. I de vattendomar som följde på älvexploateringen står att kraftbolaget skall sätta ut lax. Man kramar därför lax, som vill in i utbyggda älvar för att leka, på rom och mjölke. Laxynglen föds sedan upp i bassänger och sätts ut vid två års ålder. Varje år sätts ca 2,5 miljoner laxyngel ut i det fria i Sverige. De vandrar ned till södra Östersjön, växer till där under 2 år och vandrar sedan mot Norrland för att leka. När mycket lax söker sig mot kusten är risken uppenbar att en del av de odlade laxarna tar sig in i älvar, som inte byggts ut och där den vilda laxen har en frizon. Det sker enligt uppgift nu.
Det finns därför skäl att se över vattendomarna. Att fortsätta utsättningen verkar just nu inte meningsfullt. Det vore bättre att se över möjligheter att låta lax vandra upp i älvar, som idag är stängda. Genom att se till att de kan ta sig in i och förbi vattenmagasin kan ett fint fiske efter lax skapas i miljöer uppströms vattenmagasinen. Det kan ge underlag för ny fisketurism, ett behövligt tillskott i glesbygder.
Det här är åsikter vi hört från olika håll i "fiskevärlden", men inget sker. Vattendomarna tycks orubbliga trots att de inte gynnar laxen på bästa sätt idag. Se över dem och förändra där så behövs genom att ersätta krav på utsättning med åtgärder för att möjliggöra vandringsvägar för laxen! Detta bör ges regeringen till känna.
11 Giftigt avloppsslam
Slammet, som idag används till gödsla åkrarna, innehåller alldeles för höga halter av kadmium, andra farliga metaller, läkemedel och sjukdomsalstrare. Det är ett problem som måste åtgärdas. Om slam överhuvudtaget skall användas som gödselmedel och inte spridas enbart av kortsiktiga kvittblivningsskäl, måste det givetvis vara rent.
11.1 Metaller
I det svenska slamberget finns ca 350 kg kadmium. Slammet sprids på mark nära tätorterna på några procent av åkerarealen, inte för att jordbruket betraktar det som ett idealiskt gödselmedel och sprider det med optimal fosforgiva, utan för att kommunerna har ett problem och ofta t.o.m. betalar för att bli av med slammet. Slamgivorna anpassas då istället efter hur mycket som kan spridas inom ramen för gränsvärden för tungmetaller, bl a koppar och kadmium. Följden blir både övergödsling och anrikning av tungmetaller i den tätortsnära åkermarken.
Koppar är vid sidan av kadmium det stora problemet med slammet. Allt slam har mycket höga kopparhalter - även i en trekammarbrunn på landet. Även zink och andra metaller finns i för höga halter.
Nu visar mätningar från flera reningsverk att slammet även innehåller andra metaller. Det gäller silver, platina, palladium och wolfram. Bara silverhalten i åkerjord kan dubbleras på mindre än 10 år, vilket är ytterst oroande, då silver är extremt toxiskt för mikroorganismerna i åkerjorden.
Naturvårdsverket anser sig idag inte ha resurser att vidta några åtgärder. Det är allvarligt.
11.2 Smitta
Dagens vattenburna avloppssystem kan i värsta fall fungera som en storskalig spridare av smittämnen om inte dessa är helt avdödade. Tyvärr är t ex infektionsklinikernas avlopp anslutna till reningsverken, och det är tveksamt om sjukhusens smittreningsutrustning permanent är i funktion. I Sverige desinficeras inte slam som sprids i livsmedelsproduktionen.
11.3 Dags att separera
För att komma till rätta med spridning av koppar, zink, silver, wolfram, platina, uran och kadmium är det nödvändigt att styra bort det giftiga slammet från åkern. I stället måste våra näringsämnen källsepareras från annat avloppsvatten. Det bästa sättet att slippa rena är att aldrig blanda. Och blandar man inte näringsämnen i urin med avloppsvatten finns det inga miljögifter att vara rädd för.
Slammet från vårt avloppsnät kan aldrig inpassas i ett uthålligt kretslopp - det är ett istället frågan om ett "ohjälpligt systemfel". Näringen till åkern är inte detsamma som slammet till åkern.
Det finns alltså all anledning att inte använda slammet som jordförbätt- ringsmedel. Försiktighetsprincipen måste tillämpas.
12 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning av anslaget A 4 under utgiftsområde 20,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om målet att klara sanering och efterbehandling av förorenade områden till år 2020 och behov av resurser för detta,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämn- der åter bör göras obligatoriska,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om biologisk kompetens på skogsvårdsstyrelserna,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skoglig kompetens på länsstyrelserna,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av fortsatt fältundersökning av sump- skog i syfte att klassificera densamma,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en plan för bevarande av sumpskog,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att se över skyddet av myrar,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om marina reservat,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att i nordiskt samarbete snarast initiera ett nytt Västerhavsprojekt och samtidigt öka insatserna för att minska belastningen på vårt känsliga och utsatta kusthav,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall upphöra med fiske på blandade bestånd av lax på tillväxtområdena i Östersjön och i stället flytta den svenska laxkvoten så att ett selektivt fiske efter odlad lax kan ske,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omförhandling av gällande vattendomar om utsättning av laxyngel, 2
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till gränsvärden för hur skatt kan tas ut på kadmium i rötslam i syfte att styra bort det giftiga slammet från åkrarna,
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till erforderliga för- ändringar i lagstiftningen som understöder systemskiftet för käll- sorterande va-system och återskapad växtnäringsbalans inom jord- bruket,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om slam och försiktighetsprincipen,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att förhindra att silver anrikas i jorden med slam.
Stockholm den 1 oktober 1999
Birger Schlaug (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Mikael Johansson (mp)
Ingegerd Saarinen (mp)
Helena Hillar Rosenqvist (mp)
Kia Andreasson (mp)
Barbro Feltzing (mp)
Gunnar Goude (mp)
Matz Hammarström (mp)
Thomas Julin (mp)
Per Lager (mp)
Ewa Larsson (mp)
Yvonne Ruwaida (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Kerstin-Maria Stalin (mp)
Lars Ångström (mp)
1 Yrkande 3 hänvisat till UU. 2 Yrkande 12 hänvisat till BoU.