Miljöbalken trädde i kraft den 1 januari 1999, med, som jag tror, en mycket god intention, att skapa översiktlighet och tydlighet. Dock har redan några stora problem uppstått, som jag inte tror ligger i den politiska viljan. Jag vill här ge ett par exempel över hur miljöbalken har slagit som jag finner mycket olyckligt.
Det ena fallet gäller ett litet företag som utför forskning och utveckling med huvudsaklig inriktning syntetisering av substanser (s.k. intermediärer) i mycket små mängder. Företagets totala yta är mindre än 500 m2. Forskningen och utvecklingen sker företrädesvis för stora läkemedelsföretag. Företaget som utför forskning har en liten produktion (som annars troligtvis inte skulle ha skett, åtminstone inte i Sverige,) med få anställda. Företaget har mycket hög kompetens. Vad som i dag har hänt är att detta forsknings- och utvecklingsföretag har blivit klassat som en så kallad A-anläggning eftersom vissa av dess substanser säljs. Mängden substanser som fortlöpande tillverkas och säljs är mindre än två kilo per år. Enligt beslut hos läns- styrelsen ska tillstånd för verksamheten sökas hos Miljödomstolen. Enligt miljöbalken 6 kap 4 § skall länsstyrelsen lämna beslut i fråga om bedömning av betydande miljöpåverkan för en planerad verksamhet. Den planerade verksamheten finns upptagen i bilaga till förordningen (1998:905) om miljö- konsekvensbeskrivningar, som en verksamhet vilken skall antas medföra betydande miljöpåverkan. Förordningen ger inget utrymme för bedömning av den betydande miljöpåverkan baserat på tillverkningens storlek. Detta får till konsekvens att företaget för det första har tvingats upphöra med vissa delar av sin verksamhet, för det andra kommer det eventuellt att påföras oerhört höga tillsynsavgifter. Avgiftens storlek tar inte alls hänsyn till storleken på företaget, utan små som multinationella företag får i dag betala samma tillsynsavgift från länsstyrelse och kommun. Balken medger i och för sig att avgiften kan prövas i efterhand men detta medför en för företaget oacceptabel osäkerhet. Detta är en av flera liknande orimligheter och behöver snarast ändras.
Det andra gäller när ett företag som är tillståndspliktigt vill göra en mindre utökning av sin verksamhet. Då ska hela verksamheten miljöprövas, som om den inte tidigare fanns. Detta har förhindrat många utökningar och därmed har flera arbetstillfällen gått om intet. Det ökar också belastningen för tillståndsgivande myndigheter med fördröjningar som följd, beslut kan ta mer än ett år, för i och för sig smärre justeringar i anläggningar vilka tidigare kunde hanteras på ett betydligt smidigare sätt inom miljöskyddslagen. Detta skapar ett sämre utgångsläge för utökningar av företag i Sverige. I ett läge när många stora företag har utländska företagsledningar kommer troligtvis utökningen i någon annan del av världen.
Ovan nämns ett par exempel som kommit till min vetskap, och som jag finner mycket olyckliga. Detta gör att en översyn av miljöbalken redan nu är på sin plats, där vissa justeringar måste kunna göras omgående.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av miljöbalken.
Stockholm den 1 oktober 1999
Ewa Thalén Finné (m)