Den illegala handeln med utrotningshotade djur och växter omsätter
ofantliga belopp. Sverige har inte förskonats från denna handel. Tvärtom
tenderar problemen att öka inom landet. Detta kan säkert förklaras av
allemansrätten och därmed tillgängligheten till det svenska landskapet.
Genom offensiva turismsatsningar som till stor del riktar in sig på den
svenska naturen har vi fått en ökad exponering.
I Sverige utgör kriminaliteten som rör hotade djur och växter ett hot mot
fåglar. Ugglor, och andra arter som upplevs som vanliga, till exempel änder,
finkar med flera, är ofta föremål för fångst och handel. Falkar och örnar är
särskilt eftertraktade då de kan omsättas inom falkenerarbranschen som är
tillåten i många länder till exempel Tyskland, Österrike, Spanien, England
och inom hela arabvärlden. Inom den etablerade falkenerarvärlden där både
jakt och tävlingar med fåglarna förekommer kan man få mycket höga priser
för bra exemplar.
Kriminaliteten som rör fåglar kan indelas i följande:
1. Insamlande av befruktade ägg.
På senare år en allt vanligare metod där man tidigt bevakar boplatser och
när ägget är lagt plundrar boet och för med sig äggen i särskilda
värmeboxar. Äggen kan senare kläckas i annat land och födas upp.
Handeln är därefter möjlig eftersom fågeln är uppfödd i fångenskap.
2. Insamlande av ägg för urblåsning och samling.
En metod som var vanligare förr men som ändå fortfarande förekommer.
Ofta eftersträvar samlaren av ägg att få flera kullar av samma fågelpar
varför äggen tas från samma fågelpar år efter år.
3. Fångst av levande fåglar.
En idag vanlig metod där både ugglor och dagrovfåglar fångas in och
sövs för att transporteras till köpare. Här förekommer även insamlandet
av mindre ovanliga fågelarter som säljs vidare som burfåglar inom och
utom landet.
4. Dödande av fåglar för uppstoppning och handel eller samling.
En metod som förekommit under lång tid och som fortfarande
förekommer. Vanligen handlar det om beställningsarbeten med beställare
i utlandet.
De personer som ägnar sig åt illegal insamling av såväl levande som döda
fåglar eller deras ägg är ofta mycket kunniga och bedriver verksamheten helt
affärsmässigt. Ofta är flera personer inblandade där man inleder arbetet med
att rekognoscera under tidig vår och till och med snitslar vägen genom
skogen fram till boet så att de som genomför själva plundringen lättare skall
finna platsen.
Genom åren har det genomförts mycket lyckade försök att förhindra denna
typ av kriminalitet och rovdrift på den svenska naturen. I samarbete mellan
polisen, länsarbetsnämnden, kommuner och länsstyrelser har så kallade
fågelvakter utbildats inom ramen för så kallade ALU-projekt. Dessa personer
har haft till uppgift att under hela säsongen kartlägga var boplatser finns och
därefter bevaka dessa boplatser. Man har därigenom lyckats förhindra att
boplatserna störts av det rörliga friluftslivet men också förhindrat stöld av
ägg och levande fåglar.
I takt med att arbetsmarknaden förbättrats och länsarbetsnämnderna får allt
mindre medel till sitt förfogande har detta inneburit att dessa projekt har
försvunnit. Även om det har varit angelägna uppgifter har de ej gått att
finansiera.
Vår uppfattning är att fågelvakterna fyllt en mycket viktig roll som
försvarare av den svenska naturen och förhindrare av en alltmer utbredd
kriminalitet inom området. Det skulle vara naturligt att, när nu inte Arbets-
marknadsverket klarar att finansiera verksamheten, annan statlig myndighet
borde få detta ansvar.
För oss synes det naturligt att Naturvårdsverket skulle få ett ansvar för
verksamheten. Naturligtvis kan man inte klara verksamheten utan att noga
planera och budgetera den, varför det i detta läge är rimligt att låta
Naturvårdsverket utreda förutsättningarna att finansiera och samordna en
nationell fågelvaktsorganisation utifrån de behov som finns lokalt.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att låta utreda möjligheten till en nationell
fågelvaktsorganisation.