Inledning
Enligt konventionen om biologisk mångfald skall vi arbeta för att det ska finnas livskraftiga stammar av olika arter. Den havsvandrande öringen i de två nordligaste länen är utrotningshotad, till och med i större utsträckning än laxen. Öringen har sina lekområden i älvar, åar och mindre vattendrag. Efter att ha fötts i något av dessa vattendrag stannar öringen i något år, för att sedan vandra ut i kustregionen. När den sedan ätit upp sig i kustområdena och nått rätt ålder vandrar den åter upp till vattendragen för lek. Innan mitten av 1960-talet fanns det gott om havsöring i länens älvar och havsöringsstammen var livskraftig trots goda fångster av öring. Tyvärr har havsöringen sedan dess minskat mycket drastiskt så till den grad att den i dag kan sägas vara utrotningshotad.
En stark och livskraftig havsöringsstam i älvarna är dessutom en viktig förutsättning för en växande fisketurism. Med en livskraftig öringstam och ett hållbart nyttjande av fisken som resurs kan fisketurismen få en positiv utveckling i länens glesbygdskommuner. En utveckling av en hållbar fisketurism skapar troligen många nya arbetstillfällen inom flera branscher, arbetstillfällen som i dessa kommuner kan bidra till att stoppa den kraftiga utflyttningen och skapa framtidstro i glesbygden.
Behov av stärkt skydd
Det finns inte bara en orsak till att havsöringen i de två nordliga länen har minskat så kraftigt, utan det handlar om flera samverkande faktorer. Skogsbruket genom flottningsrensningar, stora kalhyggen, dikningar och kanske framför allt avverkning längs vattendragen har påverkat reproduktionen och uppväxtområdet negativt. En oskadad havsöringsälv producerar smolt till ett värde av cirka 150 000 kronor per hektar.
Ytterligare en viktig faktor för nedgången är att kusterna har många vikar, skär, holmar och grundområden som gör fritidsfisket efter havsöring lättåtkomligt. Här kan det finnas behov av att begränsa det fria kustfisket eller införa en kvot på hur många fiskar man får ta, en s.k. bag limit.
Till dessa två negativt påverkande orsaker måste också yrkesfisket till havs efter öring läggas, och det kan finnas anledning att se över detta. För att stärka stammen av havsöring krävs därför en kraftfull åtgärdsplan som också innehåller viss skärpt lagstiftning. En lagstiftning som innebär att den som förorsakar fiskdöd som skadar allmänt fiskeintresse skall ersätta skadan. De utdömda böterna vid sådant brott bör tillfalla fiskevården. Vad som ovan anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag till en åtgärdsplan och skärpt lagstiftning som stärker havsöringsstammen i de två nordliga länen.
Stockholm den 29 september 1999
Stig Eriksson (v)
Lennart Gustavsson (v)
Siv Holma (v)
Maggi Mikaelsson (v)