Klimatfrågan är en av vår tids största ödesfrågor. Utan radikala och
framåtsyftande åtgärder kommer vi inte att nå någon lösning. Medan
regeringen tillsätter utredningar om hur vi skall nå riksdagens nya
miljömål om begränsad klimatpåverkan och väntar med viktiga åtgärder
så finns det människor runt om i landet som inte vill skjuta frågan längre
in i framtiden, som vill ta tag i frågan nu och som faktiskt i praktisk
handling gör något för att minska sin egen och vår gemensamma
klimatpåverkan. Ett sådant föredöme är Utmanarkommunerna. De är fem
kommuner (Lund, Säffle, Uppsala, Växjö och Övertorneå) som, i ett
avtal med Naturskyddsföreningen, har åtagit sig att arbeta lokalt med
klimatfrågan.
De säger sig vara otåliga och vill på ett konstruktivt sätt bidra till att
tempot i klimatpolitiken ökar. De har därför valt att gå före i utvecklingen för
att ställa om sina samhällen så att de använder så lite som möjligt av fossila
bränslen, först och främst i den kommunala verksamheten men i
förlängningen även i kommunerna som geografisk enhet.
Det lokala arbetet för att nå riksdagens miljömål om begränsad
klimatpåverkan bör ses som en resurs i den nationella klimatpolitiken. Vi
anser att Utmanarkommunerna bör ses som ett föredöme, och regeringen bör
med sin politik sträva efter och underlätta att fler kommuner följer efter för
att bredda det lokala arbetet med att nå målet om en begränsad
klimatpåverkan. Det finns i dag åtskilliga hinder för kommunerna att göra ett
bra klimatarbete på lokal nivå och dessa hinder bör undanröjas. Vi vill här
visa på några exempel på sådana problem.
Det råder i dag oklarheter om vilka miljökrav som kan ställas på
produktionssätt och transportsätt av en vara eller en tjänst. Det är t.ex. i dag
inte möjligt att ställa krav på korta transporter vid en upphandling, trots att
det är uppenbart att ökade transportsträckor också ökar miljöproblemen.
I dag får inte bilar som ägs av kommunen användas privat av de anställda,
vilket förhindrar en inriktning mot fler kommunala bilpooler. Kommunerna
har i dag inte möjlighet att använda sig av miljöstyrande vägavgifter för att
minska biltrafiken och styra över till mer kollektiva transporter och
cykeltrafik.
Energiskattepolitiken är i dag utformad så att det kan vara dyrare att
använda förnybara bränslen än fossila bränslen, vilket med kommunernas
ansträngda ekonomi hindrar en omställning till det förnybara.
Energiskattepolitiken är dessutom ryckig och saknar långsiktighet vilket
också försvårar långsiktiga satsningar på förnybara energislag. Ett exempel
på otydlighet i energipolitiken är uttalanden kring en eventuell
naturgasledning genom landet. Om denna blir av kommer garanterat
bioenergiutvecklingen i ett flertal regioner att avta.
Det är nödvändigt att rätta till problemen i den nationella klimatpolitiken
för att det kommunala klimatarbetet skall kunna ta fart på allvar och för att
fler kommuner skall kunna följa Utmanarkommunernas exempel. Vi anser
därför att regeringen bör utveckla samarbetet med kommunerna i
klimatarbetet och ta initiativ för att undanröja de hinder som finns för
kommunernas klimatarbete. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen bör utveckla samarbetet med
kommunerna i klimatarbetet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att kommunernas klimatarbete skall vara en
viktig del i den nationella strategin för begränsad klimatpåverkan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen bör ta initiativ till att undanröja de
hinder som finns för kommunernas klimatarbete.