I denna motion beskrivs grunderna i Moderata samlingspartiets
miljöpolitik. Den allmänna miljösituationen i Sverige har på många
områden förbättrats, bland annat tack vare teknikutveckling och ett
förbättrat kunskapsläge om miljöfrågorna. Det återstår dock mycket att
uträtta och det kommer även fortsättningsvis att krävas kraftfulla insatser
för att lösa många allvarliga miljöproblem. Halterna av växthusgaser
ökar i atmosfären och utsläppen av svaveldioxid, kväveoxider,
tungmetaller mm överstiger fortfarande de nivåer naturen långsiktigt tål.
Moderata samlingspartiet föreslår att följande utgångspunkter skall vara
vägledande för den fortsatta miljöpolitiken:
Miljöarbetet skall i första hand utgå från den enskilda människans ansvar.
Många människor känner som individer ett stort ansvar för vår gemensamma
miljö och är engagerade och pådrivande i miljöarbetet. Det individuella
ansvarstagandet och engagemanget är en viktig utgångspunkt för en effektiv
miljöpolitik.
Staten skall ta sitt ansvar för de uppgifter som inte den enskilda människan
eller marknaden kan utföra. Effektiv lagstiftning och olika typer av
ekonomiska styrmedel är viktiga verktyg i detta arbete. Miljöforskning,
miljöövervakning och kalkning av försurade sjöar och vattendrag är andra
områden där staten har ett huvudansvar.
Marknadsekonomin måste användas för att på ett dynamiskt sätt driva
miljöarbetet framåt. Handel med utsläppsrätter bör införas för att öka
måluppfyllelsen och kostnadseffektiviteten i miljöarbetet.
Det internationella samarbetet måste förstärkas. Sverige måste, när det
gäller de gränsöverskridande miljöproblemen, driva på för att få till stånd
avtal om mer långtgående utsläppsminskningar.
Moderata samlingspartiet redovisar fler miljöpolitiska förslag i särskilda
kommittémotioner inom följande områden: biologisk mångfald, kemikalie-
politik, vatten och vattendrag samt avfallshanteringen.
2 Inledning
Miljösituationen i Sverige har i takt med teknikutvecklingen, förbättrad
reningsutrustning och en högre kunskapsnivå på flera områden radikalt
förbättrats. Luftkvaliteten i städerna har stadigt blivit bättre, många sjöar
och vattendrag, som bara för några decennier sedan betraktades som
döda, har kunnat restaureras. Antalet fiskarter har därmed ökat och sjöar
och vattendrag har åter blivit möjliga att använda för bad och fiske. I
Östersjön har de allt lägre halterna av miljögifter lett till att antalet sälar
och rovfåglar ökat. Bland annat tack vare den ekonomiska och tekniska
utvecklingen har vi kunnat minska eller eliminera många tidigare stora
miljöproblem.
Icke desto mindre finns det fortfarande mycket att uträtta på miljöområdet.
Kraftfulla insatser kommer att krävas för att lösa de allvarliga miljöproblem
som har sin grund i mänsklig verksamhet. På det globala och regionala planet
är miljöproblemen framträdande. Halterna av växthusgaser ökar i
atmosfären, huvudsakligen beroende på användningen av fossila bränslen.
Detta riskerar leda till globala klimatförändringar som kan få ödesdigra
konsekvenser. Utsläppen av svaveldioxid, kväveoxider, tungmetaller m.fl.
ämnen till luften i vår del av Europa medför att nedfallen av dessa ämnen i
Sverige överstiger de kritiska belastningsgränserna. För att minska de
gränsöverskridande miljöproblemen krävs ett ökat samarbete över
nationsgränserna eftersom utsläppen i stor utsträckning sker i andra länder.
Ungefär 90 procent av det försurande nedfallet över Sverige kommer från
källor i andra länder. När det gäller övergödningsproblemen i Östersjön är
relationen likartad. Endast en liten del av den totala näringstillförseln till
Östersjön kommer från svenska källor. Miljöstörningarna medför att naturen
långsiktigt förändras och att många arter hotas av utrotning. En långtgående
minskning av den biologiska mångfalden skulle i sin förlängning hota
jordens förmåga att försörja oss.
Många av dagens miljöproblem har dock ändrat karaktär i jämförelse med
gårdagens. Från att i stor utsträckning handla om att komma till rätta med
punktutsläpp gäller det idag till stor del om att ytterligare öka resurs-
effektiviteten i samhället. Det handlar om att utnyttja hela marknads-
ekonomins drivkrafter för att få fram produkter och en produktion som gör
att den totala miljöbelastningen kommer ner till en nivå som naturen
långsiktigt tål. För att lyckas med detta kommer det även fortsättningsvis
behövas en effektiv lagstiftning och ekonomiska styrmedel. Det nya som
krävs i dagens dynamiska värld är att fullt ut använda marknaden och de
marknadsekonomiska verktygen i miljöarbetet. Detta tillsammans med ett
omfattande internationellt samarbete är en förutsättning för att på ett
effektivt
sätt komma till rätta med dagens och morgondagens miljöproblem.
2.1 Brister i regeringens miljöpolitik
Den av Socialdemokraterna förda miljöpolitiken präglas av brist på
helhetssyn och konsekvens. Inom områden som miljöforskning,
miljöövervakning och kalkning där staten har en viktig uppgift har det
gjorts stora neddragningar. Samtidigt har stora pengar satsats på statliga
bidrag till verksamheter med liten eller ingen miljönytta. Begrepp som
kostnadseffektivitet och miljönytta i förhållande till insats har regeringen
bortsett ifrån. Det som prioriterats har varit statliga bidrag företrädesvis
till kommunala projekt. Den klimatpolitik som förts är pinsam för ett
land som Sverige som både har ekonomi och kapacitet att vara ett
föregångsland inom miljöpolitiken.
Det börjar bli allt tydligare att den förda miljöpolitiken, med övertro på
statlig detaljstyrning och kommunala bidrag, inte är effektiv. Det är dags att
ta konsekvenserna av detta och satsa på en effektiv miljöpolitik med en klar
och tydlig målsättning. En bra miljöpolitik utgår från den enskilda
människans ansvar, att marknadsmekanismerna används för att utveckla
miljöpolitiken och att staten tar sitt ansvar för de kärnuppgifter som varken
den enskilde eller marknaden kan lösa.
2.2 Miljömålsarbetet
Riksdagen har lagt fast femton övergripande miljökvalitetsmål. De skall
vara utgångspunkt för ett system med mål- och resultatstyrning av
samhällets miljöarbete. De femton miljökvalitetsmålen är:
- Frisk luft.
- Grundvatten av god kvalitet.
- Levande sjöar och vattendrag.
- Myllrande våtmarker.
- Hav i balans samt levande kust och skärgård.
- Ingen övergödning.
- Bara naturlig försurning.
- Levande skogar.
- Ett rikt odlingslandskap.
- Storslagen fjällmiljö.
- God bebyggd miljö.
- Giftfri miljö.
- Skyddande ozonskikt.
- Begränsad klimatpåverkan.
- Säker strålmiljö
Regeringen har i prop 1997/98:145 angivit miljöpolitikens utveckling
och inriktning, riktlinjer som även riksdagen antagit. Där slås fast:
"Regeringens övergripande mål för miljöpolitiken är att till nästa
generation kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är
lösta." Moderata samlingspartiet anser att detta tidsmål är svårt att
uppnå. En generation räknas vara inom intervallet 25 år. Med den stora
mängd av olika miljömål som är beroende av utvecklingen i vår omvärld
finns det knappast någon möjlighet att uppnå målet på så kort tid.
Naturligtvis skall Sverige ha en mycket ambitiös målsättning på
miljöområdet. Goda resultat på sikt och väl genomarbetade metoder i
miljöarbetet är dock viktigare än tidsmål som kan vara svåra att uppnå.
För närvarande arbetar Miljömålskommittén med att ta fram delmål för
miljöarbetet. Det skall vara färdigt halvårsskiftet år 2000. Arbetet är mycket
omfattande. Bl.a. Naturvårdsverket, de olika sektorsmyndigheterna och
länsstyrelserna är engagerade i arbetet med att ta fram faktaunderlag och
lägga förslag inom respektive område. Till detta kommer en rad
utredningsuppdrag och seminarier. Arbetet med framtagande av realistiska
delmål är framtidsinriktat, och det är därför olyckligt om detta arbete skall
bedrivas under allt för hård tidspress. Beslutsunderlaget måste vara väl
förankrat och baserat på bästa möjliga fakta. Det är bättre att Miljömåls-
kommitténs arbete förlängs än att slutresultatet blir ofullständigt.
3 Utgångspunkter för fortsatt miljöarbete
Miljöpolitiken behöver förändras. Här följer de viktigaste
utgångspunkterna för att skapa en mer effektiv miljöpolitik som svarar
mot de krav dagens och morgondagens miljöproblem ställer.
3.1 Människans värde och ansvar
Människan är unik, och synen på och respekten för människovärdet
måste vara vägledande även i miljöarbetet. Människan har samvete,
förnuft, intelligens och kunskap. Det är utifrån dessa särskilda
egenskaper som människan har ett speciellt förvaltarskapsansvar för
naturen och miljön i stort. Det är också utifrån denna mänskliga förmåga
som miljöproblemen kan lösas, och miljöarbetet bedrivas med optimism
och framtidstro. Från moderat sida kan vi inte acceptera att människans
värde skulle jämställas med djurens eller andra delar i ekosystemet. I viss
miljödebatt finns tyvärr tendenser i den riktningen.
Den enskilda människans ansvar måste således vara utgångspunkten för
miljöpolitiken. Inte ens de mest genomtänkta regleringar kan ersätta den
kraft som ligger i det individuella ansvarstagandet. Människor känner ett
stort ansvar för sin gemensamma miljö och många har ett mycket starkt
miljöengagemang. Detta tillsammans med det enskilda ägandet främjar ett
hushållande och vårdande av resurserna som inte det kollektiva klarar av.
Staten bör därför så långt det är möjligt verka för att fördela det kollektiva
miljöansvaret på individer, antingen direkt genom personligt ägande eller
genom företag eller små gemenskaper.
Det personliga ansvarets betydelse för miljön gör att det i dag går en
miljödriven privatiseringsvåg över världen. Många amerikanska national-
och delstatsparker finansierar sin verksamhet genom att ta betalt för sina
tjänster och den privata viltvården är där en förebild. Sanering av
miljöskadade områden behöver inte alltid ske med skattemedel, om privata
initiativ släpps fram. I Afrika har privata initiativ varit viktiga, bland annat
vid bildandet av reservat. Från USA finns även goda exempel på hur
förstörda vattendrag kan restaureras och fisket återställas genom privata
initiativ. I Sverige har vi dessvärre minskat incitamenten för motsvarande
initiativ, bl.a. genom att urholka fastighetsägarnas fiskerätt.
I allt fler länder privatiseras vattenresurser och vattenförsörjningen.
Frankrike och England var tidigt ute på detta område. Tack vare detta har
franska och engelska bolag nu ett försteg på världsmarknaden för
vattenförsörjning när fler länder, bl.a. Nya Zeeland, Jamaica och Argentina,
privatiserar vattenförsörjningen. Många av dessa länder har till skillnad från
Sverige knappa vattenresurser. Argumenten för privatiseringarna har blivit
mer praktiska och mindre ideologiskt betonade allteftersom fördelarna med
det privata ägandet har blivit uppenbara. För det första sköts verksamheten
mer effektivt i privatiserad form. Leveranssäkerheten ökar. För det andra
medför en överföring till privat ägande eller privat drift att de subventioner
som alltid följer av offentligt ägande försvinner. Detta leder i sin tur till
bättre hushållning. Vinstintresset leder också till att ansträngningar görs för
att öka tillgången på vatten. För det tredje avlastas ansträngda offentliga
finanser de tunga investeringar som på många håll måste genomföras i
vattenförsörjningssystemen.
Skötseln och förvaltandet av naturen kan förbättras om fler uppgifter
privatiseras. Naturvårdande uppgifter bör läggas ut på entreprenad.
Naturreservat bör i första hand skapas genom att skötselkontrakt upprättas -
inte genom att marken övergår i offentlig ägo. Äganderätten av
vattenresurser bör bli tydligare för att effektivisera hushållningen av
resurser.
Med denna inriktning kan staten koncentrera sina resurser till miljöproblem
som inte kan lösas av enskilda människor själva. Arbetet med att öka antalet
privata initiativ i miljöarbetet och miljöbevarandet måste intensifieras.
Möjligheten att lösa miljökonflikter genom juridiska processer bör öka.
Det juridiska ansvaret bör tydliggöras så att man på ett bättre sätt än idag kan
tillämpa principen om att förorenaren skall betala de kostnader föroreningen
ger upphov till. En inriktning där det blir lättare att utkräva ett juridiskt
ansvar skapar incitament och drivkrafter för att i högre grad än idag
förebygga miljöproblem. En stark och väl definierad äganderätt är dock en
förutsättning för att den som skadas av ett utsläpp skall ha möjlighet att få
ersättning. Samtidigt är en stark och väl definierad privat äganderätt
nödvändig för att kunna uppnå en effektiv hushållning med naturens resurser.
3.2 Statens ansvar
Staten skall ta ansvar för de uppgifter ingen annan kan utföra och inte
splittra resurserna på sådant som lika gärna kan skötas av medborgarna
och företagen. Det finns miljöproblem som inte kan lösas utan statens
medverkan. I dessa fall bör staten ingripa med de verktyg som står staten
till förfogande såsom lagstiftning, ekonomiska styrmedel och
överlåtelsebara utsläppstillstånd.
Det är av stor vikt att statens åtgärder på miljöområdet är ändamålsenliga
och kostnadseffektiva. I vissa fall, t.ex. när det gäller särskilt farliga ämnen
och processer, behövs totalförbud, medan det i andra fall kan handla om
mildare åtgärder såsom informationsinsatser. Ett annat viktigt krav är att
miljöbesluten grundas på generella regler i syfte att eliminera risken för
godtycke och konkurrenssnedvridning. Lagar är bättre än bidrag. En
bidragsstyrd miljöpolitik överlåter miljökostnaderna åt skattekollektivet och
signalerar att enskilda, företag och kommuner inte behöver ta eget ansvar.
Bidragspolitiken är skadlig därför att den är motsatsen till personligt
ansvarstagande och saknar inbyggda drivkrafter för miljöansvar. I en
bidragsstyrd miljöpolitik riskerar miljöansvaret att upphöra samma dag
bidragen upphör. I den mån bidrag skall förekomma bör de användas till helt
ny teknik. Rätt utformade kan miljölagar vara ett stöd för företagen och bidra
till att skapa förutsättningar för konkurrenskraftiga svenska miljöteknik-
företag.
Till de offentliga kärnuppgifterna på miljöområdet hör miljöforskning,
miljöövervakning, kalkning och ansvar för uppfyllandet av nationella och
internationella överenskommelser såsom klimatpolitiken. Andra statliga
områden, som behöver förstärkas, är rättsväsendet och tillsynsverksamheten.
På dessa statliga kärnområden måste staten ta sitt ansvar. Det handlar till stor
del om att göra en klarare prioritering, lämna åt marknaden och de enskilda
medborgarna att lösa det de löser bäst och koncentrera statens insatser där de
mest behövs.
Statens uppgifter bör i övrigt renodlas så att de framförallt handlar om att
få miljöarbetet att fungera så effektivt som möjligt. I detta ligger att staten
inte skall ägna sig åt att detaljstyra på vilket sätt ett miljömål skall uppnås
inom t.ex. återvinningsområdet. Detta skall i stället avgöras inom respektive
näring.
Staten har däremot en viktig uppgift när det gäller att övervaka att
marknadsaktörer och konsumenter har tillgång till objektiv, korrekt och
saklig miljöinformation. Genom forskning och miljöövervakning kan ny
kunskap och information tas fram som gör att såväl företag som enskilda kan
fatta relevanta beslut och på ett aktivt sätt välja produkter med minsta
möjliga miljöpåverkan.
3.3 Ekonomisk tillväxt och god miljö
Tillståndet i världen visar att utveckling och ekonomisk tillväxt är en
grundförutsättning för att uppnå en god miljösituation. Att vi behöver
ekonomisk tillväxt för att komma till rätta med fattigdoms- och
miljöproblemen slogs fast vid FN:s miljökonferens i Rio de Janeiro
1992:
Ekonomisk tillväxt, social utveckling och utrotande av fattigdom är de
viktigaste prioriteringarna för u-länderna och är i själva verket en
förutsättning för att de nationella och globala målen om en hållbar utveckling
skall uppnås. (Agenda 21)
Det visar sig också att de marknadsekonomiskt inriktade industriländerna
har lyckats allt bättre när det gäller att kombinera den ekonomiska
tillväxten med miljöhänsyn. Miljöförbättringarna beror ytterst på den
ekonomiska tillväxten. Tack vare ökade resurser har ny teknik kunnat
utvecklats. Detta har lett till ett effektivare resursutnyttjande, minskade
miljöstörningar och ökat miljöintresse hos medborgarna och
konsumenterna. Den ekonomiska tillväxten hade inte varit möjlig utan
marknadsmässig prissättning som stimulerar resurssnål teknik och
alternativ resursanvändning. Oljeprischocken i början av 1970-talet ledde
i industriländerna bland annat till att nya bostäder blev 30-75 procent
mer energieffektiva enbart mellan åren 1973 och 1980. Situationen i de
f.d. socialistiska staterna i Öst- och Centraleuropa stärker uppfattningen
att ekonomisk tillväxt är nödvändig för att åstadkomma framgångar på
miljöområdet. Bristen på ekonomiska resurser och frånvaron av en
fungerande prissättning av naturresurser medförde rovdrift och
kortsiktighet i brukandet av naturresurserna. Östtysklands årliga utsläpp
av svaveldioxid vid kollapsen 1989 översteg Västtysklands mer än fem
gånger, trots att folkmängden var fyra gånger mindre och
levnadsstandarden betydligt lägre.
Framgångarna med att bemästra miljöproblemen i vår del av världen är
också intimt kopplade till det personliga ansvaret som betonas mer i mark-
nadsekonomierna än på andra håll. Människor tar ansvar för det de äger. Inga
regleringar kan ersätta den kraft som ligger i detta. Det personliga ansvaret,
det enskilda ägandet och en fungerande marknadsekonomi är avgörande för
en fortsatt positiv utveckling. Kollektiva lösningar och centraliserat
beslutsfattande har stora begränsningar. Om vi inte inser detta minskar
utrymmet för den dynamiska process som gör att alltfler människor kan leva
ett bättre liv. Restriktioner som bottnar i brist på framtidstro kan hindra sund
ekonomisk tillväxt och göra utvecklingspessimismen självuppfyllande.
3.4 Den fria marknaden som drivkraft
I den rika delen av världen har miljöintresset och omsorgen om miljön
vuxit i snabb takt. Detta har starkt påverkat det konkurrensutsatta
näringslivet. Det är ingen slump att miljövänligt papper först
introducerades i i-länderna och inte i u-länderna. När människor börjar
fundera över hur deras beslut påverkar miljön och i vissa fall ändrar sina
konsumtionsvanor, tvingas företagen att följa efter - om de vill behålla
sina kunder och sina vinster. Att producera miljövänligt har blivit ett
viktigt konkurrensmedel. Alltfler företag har dessutom upptäckt att
miljöanpassning inte bara är ett sätt att anpassa sig till utvecklingen och
försvara vinsten, utan också ett sätt att öka vinsten. Man talar i dag om
affärsdriven miljöutveckling. Företagen söker intensivt efter möjliga
miljöförbättringar i syfte att sänka sina kostnader för avfall, spill, rening
och resursförbrukning och för att vinna nya försäljningsargument inför
konsumenterna. Miljöarbetet inom företagen har kommit längre än
många hunnit uppfatta. Utvecklingen har skett med den snabbhet, kraft
och intensitet som bara är möjlig när det är marknadens järnhårda
spelregler som styr utvecklingen. Företag har ryckt åt sig mycket av
initiativet på miljöområdet framför de miljövårdande myndigheterna och
underskrider i dag på viktiga områden frivilligt de gränsvärden som
dessa myndigheter satt upp.
Företagens miljöarbete syns utåt genom miljöredovisningar, marknads-
föring och förändringar av produkterna. Hade miljökraven i allt varit satta av
myndigheter hade företagens miljöarbete knappast nått så långt. Men
möjligheten att spara kostnader eller öka intäkter genom miljöarbetet har lett
till djupare omvälvningar. Företagen omorganiserar sig själva, inför nya
tillverkningsmetoder och utbildar medarbetarna i miljöfrågor. Finansmarkna-
den har börjat intressera sig för miljöfrågor när företagens framtidsutsikter
skall bedömas. Miljötekniker, miljökonsulter, miljöinformatörer, miljö-
ekonomer, miljöjurister och miljöchefer är nya, kvalificerade yrken som
skapats inom företagen.
3.5 Internationellt samarbete
Det internationella samarbetet om miljöfrågor blir allt viktigare. Ett
framgångsrikt samarbete har stor betydelse för Sverige eftersom vi är
starkt påverkade av gränsöverskridande miljöproblem. Det
internationella miljösamarbetet följer för Sveriges vidkommande två
spår, dels samarbetet kring EU:s miljöpolitik, dels internationella
ansträngningar för att lösa globala miljöproblem. Möjligheten att skapa
överstatliga regler gör att EU kan nå stora framgångar när det gäller att
minska miljöproblemen. Utvidgningen av EU till fler medlemsländer
inom vårt eget närområde ökar möjligheterna att inom ramen för EU-
samarbetet eliminera gränsöverskridande miljöproblem i vår del av
Europa. Sverige bör påverka miljöpolitiken i EU så att EU inte ägnar sig
åt onödig detaljreglering på miljöområdet. EU bör heller inte ägna sig åt
sådana uppgifter som bättre kan skötas av de enskilda medlemsländerna.
I stället bör EU prioritera de gränsöverskridande miljöproblemen i alla de
former de kan uppträda.
Sverige behöver på ett mer aktivt och konsekvent sätt driva de
gränsöverskridande miljöfrågorna såväl inom FN som i EU. Östersjö-
samarbetet och miljöbiståndet till Baltikum och övriga länder i Östeuropa
måste fortsätta. Sverige bör särskilt prioritera Östersjön och Östersjöregionen
samt Kolahalvön i detta samarbete. Sverige bör också verka för en ökad
harmonisering av miljöreglerna i EU i syfte att öka effektiviteten i den inre
marknaden och i den gemensamma miljöpolitiken. Detta gäller främst de
gränsöverskridande miljöproblemen.
Inom FN:s ram är det viktigt att Sverige trycker på för att få till stånd
begränsningar av koldioxidutsläppen och för att få till stånd marknads-
ekonomiska reformer i tredje världen. Sveriges möjligheter att nå framgångar
i det internationella miljösamarbetet bygger på vår trovärdighet och vår
kompetens. Våra egna resultat och prioriteringar på miljöområdet är således
viktiga. Den svenska klimatpolitiken, som den bedrivs i dag, försvagar tyvärr
vår trovärdighet. Att kräva att andra länder skall minska sina utsläpp,
samtidigt som vi själva ökar dem, inger inte förtroende för Sverige i det
internationella miljöarbetet.
4 Handel med utsläppsrätter
Det behövs nya grepp i genomförandet av miljöpolitiken. Om
målsättningen med miljöpolitiken är att vi skall uppnå en långsiktigt
hållbar livsmiljö där den biologiska mångfalden värnas är det dags att
ompröva kriterierna för hur gränsvärden och reningskrav sätts. På vissa
områden skulle det vara lämpligt att vid fastställande av reningskrav och
utsläppsmängder börja utgå från de nivåer som människa och omgivande
miljö långsiktigt mår bra av. En sådan modell skulle innebära en
ambitionshöjning i miljöarbetet som i sin tur ställer krav på mer
kostnadseffektiva miljöverktyg. Ett sådant verktyg är handel med
överlåtelsebara utsläppsrätter som på ett dynamiskt sätt använder sig av
marknadsekonomins möjligheter att kombinera hög måluppfyllelse med
överlägsen kostnadseffektivitet.
Erfarenheter från bland annat USA visar att system med handel med
överlåtelsebara utsläppsrätter är mycket effektiva i miljöarbetet. Den stora
poängen med detta verktyg är att det är ett marknadsekonomiskt verktyg så
tillvida att dynamiken i marknadsekonomin används för att på ett så
kostnadseffektivt sätt som möjligt minska skadliga utsläpp.
Vad systemet handlar om är att tillsynsmyndigheten fastställer hur mycket
utsläpp av ett ämne som kan tillåtas inom ett område. Detta görs lämpligen
utifrån beräkningar av kritiska belastningsnivåer eller utifrån en plan om hur
man på sikt skall komma ner till den kritiska belastningsgränsen, det vill säga
nivån för vad naturen långsiktigt tål. Om man tänker sig att området, eller
"bubblan", skulle sättas över Storstockholm skulle det innebära att den totalt
tillåtna utsläppsmängden fördelas mellan de aktörer som bedriver
verksamhet som ger upphov till utsläpp av det aktuella ämnet. Ett inledande
problem är att göra en rimlig fördelning av tillåten utsläppsmängd, men det
kan lösas om man t.ex. det första året utgår från de faktiska utsläppen för att
sedan successivt minska utsläppsrätterna. Minskningen av utsläppsrätterna
måste ske långsiktigt, och målsättningen att sänka den totala
utsläppsmängden måste vara väl känd där de planerade minskningarna är
offentliga så att aktörerna har tillgång till korrekt information. Dynamiken i
systemet är att tillsynsmyndigheten får kontroll över de totala utsläppen
samtidigt som spelreglerna är tydliga för aktörerna som sinsemellan på en fri
marknad får köpa och sälja utsläppsrätter. Den höga kostnadseffektiviteten
kommer sig av att reningsinsatserna automatiskt styrs dit det är billigast att
rena. Varje aktör ställs inför beslutet att minska sina utsläpp genom
ytterligare rening eller att köpa rätten på marknaden till det pris marknaden
fastställer beroende på utbud och efterfrågan. För att systemet inte skall
verka hämmande på tillkomsten av nya företag kan tillsynsmyndigheten
reservera en viss procent av de totala utsläppsmängderna till nyetableringar.
Det finns naturligtvis också problem förknippade med överlåtelsebara
utsläppsrätter, inte minst när det gäller kontroll och uppföljning av "bubblor"
på internationell nivå. Exakt hur olika system med utsläppsrätter skall
utformas måste därför utredas, likaså för vilken typ av utsläpp samt på vilken
nivå "bubblorna" skall etableras. Det är troligt att det för många typer av
utsläpp är lämpligt att utforma så kallade bubblor på EU-nivå, andra kanske
på global eller nationell nivå. Det är viktigt att utnyttja de möjligheter
systemet med utsläppsrätter ger såväl inom Sverige som inom EU. Lämpliga
områden att börja med på EU-nivå skulle kunna vara växthusgaser och
försurande utsläpp. På global nivå skulle systemet med fördel kunna
användas för att minska utsläppen av koldioxid. På svensk nivå eller inom
Östersjösamarbetet skulle man kunna använda systemet för att på ett
kostnadseffektivt sätt begränsa utsläppen av närsalter till Östersjön.
5 Övergripande miljöfrågor
Det är angeläget att leva upp till följande mål i miljöarbetet: Människors
hälsa och miljö skall skyddas. Värdefulla natur- och kulturvärden skall
skyddas och vårdas. Den biologiska mångfalden skall bevaras. Mark,
vatten och fysisk miljö i övrigt skall användas så att en långsiktigt god
hushållning tryggas.
Många delar i miljöarbetet berör flera viktiga miljöområden. Försurningen
påverkar den viktiga frågan om biologisk mångfald i skogen, i
jordbrukslandskapet och i vattnet. Miljöproblem som påverkar flera sektorer
måste hanteras med särskild målmedvetenhet.
5.1 Miljöforskning och miljöövervakning
Miljöforskningen och miljöövervakningen är statliga kärnuppgifter som
måste prioriteras. Bägge verksamheterna är viktiga för att våra kunskaper
på miljöområdet skall öka. Med en bra miljöövervakning kan vi särskilja
vad som är miljöförstöring och vad som är t.ex. naturliga variationer.
Genom forskningen kan vi vinna kunskap om vilka effekter olika slags
utsläpp har på organismer. Dessa kunskaper är i grunden avgörande för
att vi skall kunna bedriva en effektiv miljöpolitik, med riktiga
avvägningar och prioriteringar. Efter den socialdemokratiska regeringens
neddragningar på miljöforskningen finns det idag ett stort uppdämt
behov speciellt av miljöeffektforskning. Stora problem och
kunskapsluckor återstår vad gäller olika ämnens miljöeffekter. Sverige
var tidigare en framstående forskarnation på miljöområdet men har under
senare år förlorat viktig kompetens och inte minst tid.
Det behövs nu en kraftfull satsning på miljöforskningen för att bibehålla
kompetens och återupprätta Sveriges internationella position. Det är också
viktigt att trygga försörjningen av ny forskarkompetens genom att
universiteten ges tillräckliga resurser för utbildning av studenter som kan gå
vidare till miljöforskning. Moderata samlingspartiet föreslår därför ökade
anslag till miljöforskningen.
5.2 Försurning och övergödning
Försurningen, som orsakas av svaveldioxid och kväveoxider, är ett av de
mest allvarliga hoten mot den svenska naturen. Omkring 90 procent av
nedfallet härrör från andra källor än svenska. Stora utsläppskällor är
sjöfarten och användningen av fossila bränslen och biobränslen inom
energisektorn. En alltför stor näringstillförsel via bl.a. reningsverk,
läckage från jordbruk och nedfall av luftburet kväve från
förbränningsprocesser leder till övergödning och påverkar därigenom
livsbetingelserna för olika arter. Tack vare en väl utbyggd svensk
vattenrening - eller på grund av miljöförsummelser i de före detta
socialistiska diktaturerna - står Sverige enbart för ca 10 procent av
fosfor- och kvävetillförseln till Östersjön.
En ökad fossilbränsleanvändning inom elproduktionen måste i detta
sammanhang undvikas. Om Barsebäcksverket ersätts med import av
kolkraftsproducerad el från Danmark ökar utsläppen i närområdet av
kväveoxider och svaveldioxid från energisektorn med mellan 10 och 25
procent. Den planerade förtida kärnkraftsavvecklingen bör därför av
miljöskäl stoppas. Dessutom måste hårdare krav ställas på utsläppen från
energi- och kommunikationssektorn. Inom kommunikationssektorn står
sjöfarten för en oproportionerligt stor andel av svaveldioxidutsläppen.
Sverige bör såväl vidta nationella åtgärder som driva frågan inom EU.
Vidare måste kväveoxidutsläppen från arbetsmaskiner och vägtrafik minska.
Kraven på avgasrening på gräsklippare och utombordsmotorer måste
skärpas. De flesta gräsklippare och utombordsmotorer har ingen eller
bristfällig reningsutrustning och står i dag för förvånansvärt stora utsläpp.
Åtgärder som stimulerar en snabbare förnyelse av bilparken bör vidtas.
Nya kostnadseffektiva medel för att minska kvävetillförseln från mark och
reningsverk behövs. De kommunala reningsverken borde på relativt kort sikt
kunna omfattas av ett system med köp- och säljbara utsläppsrätter för
närsalter. Härigenom kan investeringar i reningsverk och annan vattenrening
styras så att de sker där marginalkostnaden för att reducera utsläppen är lägst.
Dessutom bör anläggandet av våtmarker i odlingslandskapet och
skyddszoner utmed vattendrag stödjas i syfte att öka naturens egen förmåga
att bromsa näringsläckaget. Utdikningen av våtmarker har tidigare forcerats
av staten genom bidrag och rådgivning, vilket gör det rimligt att staten också
tar ett visst ansvar för återställandet av våtmarker på strategiskt valda
platser.
Kalkningsinsatserna av försurade sjöar och vattendrag måste fortsättnings-
vis genomföras på en tillräcklig nivå. Principen skall vara att sjöar och
vattendrag som hittills kalkats skall ingå i den kommande nationella
kalkningsplanen. Den socialdemokratiska regeringen har tidigare anslagit för
lite pengar till kalkningsinsatser och dessutom försummat den viktiga
uppföljningen med allvarliga försurningsskador som följd. Regeringen bör
vidare ges i uppdrag att utforma ett sammanhållet program för skogs-
kalkning. Det internationella samarbetet i Östersjöområdet samt inom EU
måste ytterligare intensifieras för att få till stånd bindande avtal om
utsläppsminskningar.
5.3 Klimatpolitiken
Sverige har tidigare varit ett föredöme när det gäller att minska och
kontrollera utsläppen av växthusgaser. Tack vare utbyggnaden av
kärnkraften under 1970- och 80-talen kunde vi minska vårt oljeberoende.
Utsläppen av koldioxid kunde sänkas med ca 40 procent. I slutet av
1980-talet beslutade Sverige, som ett av de första länderna, om ett
nationellt mål för att begränsa koldioxidutsläppen. Det senaste
riksdagsbeslutet om koldioxidutsläppen fattades 1993. Enligt detta skall
Sverige stabilisera utsläppen av koldioxid från fossila bränslen år 2000
till 1990 års nivå, för att därefter minska dem. På senare tid har det
emellertid blivit allt mer uppenbart att målet att begränsa
koldioxidutsläppen inte längre tillhör de mest prioriterade områdena i
den socialdemokratiska regeringens miljöpolitik. Ingenting tyder idag på
att målet att år 2000 stabilisera utsläppsnivåerna på 1990 års nivå
kommer att uppnås. Scenariot blir inte bättre av den planerade förtida
avvecklingen av kärnkraften som med säkerhet kommer att medföra en
dramatisk ökning av utsläppen av koldioxid.
Den svenska regeringens agerande i klimatfrågan skadar Sveriges
anseende på miljöområdet. Vi kommer å ena sidan inte att klara av det
nationellt uppsatta målet om begränsning av utsläppen av koldioxid samtidigt
som vi å andra sidan släpar efter när det gäller att ta ansvar för
genomförandet av internationella avtal. I juni 1998 enades EU:s miljö-
ministrar om målet att EU i enlighet med protokollet från 1997 års
klimatkonferens i Kyoto skall minska utsläppen av växthusgaser med 8
procent till 2010, jämfört med 1990. Samtidigt förhandlade Sverige till sig
rätten att öka utsläppen med 4 procent. Sverige hamnar därmed i samma
grupp som Grekland, Spanien, Portugal och Irland som också får öka sina
utsläpp, medan övriga EU-länder skall frysa eller minska utsläppen.
Moderata samlingspartiet menar att Sverige måste ta sitt ansvar i
klimatarbetet. Det behövs en genomtänkt svensk klimatpolitik som gör att
Sverige åter kan spela en viktig roll i det internationella klimatarbetet.
Den förtida avvecklingen av kärnkraften leder till att den svenska
energisektorns negativa miljöbelastning ökar radikalt. Följden av de ökade
utsläppen blir större utsläpp av växthusgaser, försurande ämnen och ämnen
som bidrar till övergödningen av Östersjön. Stängningen av två reaktorer i
Barsebäck innebär på kort sikt att Sverige drabbas av ökade utsläpp av
koldioxid på minst 5 miljoner ton, vilket motsvarar utsläppen från 1,4
miljoner personbilar, samt en betydande ökning av utsläpp som leder till
försurning och övergödning. Merparten av utsläppen kommer dock att ske i
Danmark, Polen m.fl. länder varifrån vi kommer att importera el som
produceras i kolkraftverk. Avveckling av Barsebäck gör dessutom att den
socialdemokratiska regeringens framförhandlade rätt att öka utsläppen av
växthusgaser inte kommer att räcka till. Utsläppen blir med all sannolikhet
större än vad de internationella avtalen tillåter.
Den av Socialdemokraterna förda energipolitiken leder därmed till en
kraftigt försämrad miljösituation i Sverige, större utsläpp, stora
samhällsekonomiska och privatekonomiska kostnader beroende på
kapitalförstöring och ökade elpriser. Energipolitiken är därmed ett mycket
tydligt exempel på den socialdemokratiska regeringens oförmåga till
helhetssyn, som framförallt drabbar miljön, men också samhällsekonomin
och skattebetalarna. Det är därför av stor vikt att en ingående konsekvens-
utredning genomförs beträffande kärnkraftsavvecklingens negativa påverkan
på miljön.
5.4 Äganderätten och miljöbalken
Det privata ägandet är en viktig hörnsten i det demokratiska systemet.
Därför krävs ett starkare grundlagsskydd för detta ägande. I samband
med miljöbalksarbetet aktualiserades frågan om skyddet för
äganderätten. Trots att Lagrådet påtalade att balkförslaget stred mot
äganderättens grundlagsskydd, beslutade riksdagsmajoriteten anta
balkförslaget på nämnda punkt. Vi har således en miljöbalk som strider
mot grundlagen. Moderata samlingspartiet kan inte acceptera detta.
Konflikten mellan äganderättsskyddet och miljöbalken berör i stor
utsträckning de aréella näringarna, med urholkat äganderättsskydd som följd.
Tillämpningen av den "allmänna hänsynsregeln", "stoppregeln" och
"lokaliseringsregeln" kan medföra intrång i pågående markanvändning utan
att ersättning utgår. Detta är inte rimligt. Miljöbalken måste omarbetas så att
den allmänna hänsynsregeln, stoppregeln och lokaliseringsregeln inte
tillämpas på jord- och skogsbruket inom ramen för pågående mark-
användning.
Ett annat problem ur äganderättssynpunkt gäller den lagreglerade
tillämpningen av allemansrätten vad beträffar verksamhet på annans mark.
Det naturliga är att kommersiell eller liknande verksamhet på privat mark
alltid skall kräva markägarens tillstånd. Lagen är orimlig på den punkten då
det är länsstyrelsen som skall pröva verksamheten ur miljösynpunkt, men
markägaren skall inte ha möjlighet att säga nej ur äganderättssynpunkt.
Lagen måste ändras så att markägaren får rätt att säga nej till verksamheten
utifrån äganderättens intresse.
Moderata samlingspartiet var positivt till beslutet om miljösanktionsavgift,
men påtalade felaktigheten i att avgiften skulle kunna tas ut innan ett
överklagande avgjorts. Det visar sig nu vid tillämpningen av miljösanktions-
avgiften att vissa kommuner driver denna möjlighet orimligt långt. Så kan
t.ex. en kommun, utan att påminna vederbörande, kräva en näringsidkare på
flera tusen kronor i miljösanktionsavgift bara därför att vederbörande
förbisett att lämna in en årlig miljörapport i tid. Det minsta man kan begära
är att näringsidkaren får en påminnelse och därefter möjlighet att fullgöra sin
skyldighet innan någon miljösanktionsavgift krävs ut. Reglerna för rätten att
ta ut miljösanktionsavgift måste ses över.
6 Hemställan
6 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om miljömålsarbetet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utgångspunkter för det fortsatta miljöarbetet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om handel med utsläppsrätter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om miljöforskningen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om försurning och övergödning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om klimatpolitiken,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om äganderätten och miljöbalken.