Kolmårdens djurpark har under de senaste åren fått nya ägarförhållanden
vilket skapat nya förutsättningar för verksamheten. Från att ha varit
kommunägt driver nu privata intressen parken.
Fortfarande kvarstår det orimliga faktum att staten inte iklätt sig ett
nationellt ansvar för de delar av parkens verksamhet som hör samman med
forsknings- och informationsarbete syftande att bevara djurarter som är
utrotningshotade. Detta arbete innebär en satsning på att öka den biologiska
kunskapen i samhället som på sikt medverkar till att rädda miljön med alla
sina hundratusentals olika växt- och djurarter. Här har staten ett ofrånkomligt
ansvar om man skall leva upp till stolta paroller om biologisk mångfald.
Djurparkerna har i samarbete med Internationella Naturvårdsunionen
(IUCN) utarbetat "Djurparkernas Globala Bevarandestrategi". Denna strategi
har Kolmårdens djurpark tagit fasta på med en strategi och vision med
tydliga naturvårdsmål. Detta har jag med flera i tidigare motioner detaljerat
redovisat varför jag nu inte upprepar detta utan hänvisar till tidigare
behandling. Noteras bör dock ännu en gång att Kolmården, parallellt med
bevarandearbetet med vilda arter, också medverkar i genbanksprogram för
olika hotade svenska husdjursraser. Industrialiseringen av jordbruket har
gjort en rad urgamla lantraser överflödiga i den moderna animalieproduk-
tionen, med påföljden att de raskt håller på att försvinna. Med dem
försvinner då också unika och sedan århundraden nedärvda anpassningar till
den svenska naturen och det svenska klimatet, vilka kan bli ovärderliga i
framtiden om förhållandena för produktionen ändras. Det finns fina gen-
banksgrupper av ett 15-tal sådana raser i Kolmården, bl a rödkullig boskap
och allmogeget. En unik företeelse i Kolmården är den serum- och vävnads-
bank som byggts upp sedan början av 70-talet och nu innehåller ett tusental
prover från parkens djur. Med dagens nya DNA-teknik har helt nya
möjligheter till utnyttjande av dessa vävnader öppnats, bl a faderskaps-
bestämning på delfin, släktskapsbestämning för djurparksvargar i relation till
de vilda svenska vargarna m m. Även toxikologer, molekylärbiologer, endo-
krinologer samt myndigheter har utnyttjat och utnyttjar vävnadsbanken.
Nämnas bör också att Kolmården driver en egen räddningsstation som
fungerar som ett akutsjukhus för skadat vilt, framförallt dagrovfåglar och
ugglor. Dessa topprovdjur är extra hårt utsatta för en rad olika riskfaktorer
som finns i det moderna samhället. Efter det att parkens veterinär har
åtgärdar en skada tar fågelexperterna över och fullföljer rehabiliteringen med
flygträning. De fåglar som inte blir så återställda att de kan släppas kan
sättas
i avel och deras ungar kan släppas ut i frihet. Kolmården medverkar i Projekt
Berguv på detta vis.
Man måste fråga sig om det i längden är rimligt att Kolmårdens djurpark
utan statliga insatser skall bedriva sådan verksamhet som ytterst är ett
nationellt ansvar, att bevara utrotningshotade djur. Efter ägarförändringarna
kan nu saken komma att ställas på sin spets.
Utan insatserna som görs i Kolmården skulle det svenska arbetet med
bevarandeprogram och ökad förståelse för naturvård bli mycket fattigare.
Om man jämför Kolmårdens djurpark med Skansen kan man konstatera att
den anläggningen bidragsfinansierats från kommunen och landstinget samt
staten under många år. Till en del givetvis för dess kulturhistoriska insats
men proportionerna i förhållande till att staten inte satsar någonting på en
kultur- och naturverksamhet som Kolmårdens djurpark verkar alltmer
orimliga. Stiftelsen Bohus Avelscentrum - Nordens Ark i Bohuslän - har
också fått statligt stöd i samband med att riksdagen antog propositionen om
biologisk mångfald. Detta för att stärka förutsättningarna att rädda och
bevara utrotningshotade svenska och utländska djurarter. Om det skälet
kunde gälla för Nordens Ark måste samma synsätt definitivt kunna läggas på
Kolmårdens djurpark som ju har en betydligt mer omfattande verksamhet.
Vid riksdagens tidigare prövning av om Kolmårdens djurpark skulle kunna
få statliga anslag har de olika fackutskotten haft välvilliga skrivningar men
sedan frånhänt sig ansvaret för denna verksamhet. Det är nu hög tid att ett
nationellt ansvar tas för den verksamhet i Kolmårdens djurpark som kan
hänföras till det nationella bevarandeintresset. Staten har också ett ansvar för
det kultur- och naturhistoriska perspektivet i detta sammanhang. Lämpligen
bör medel kunna anslås såväl från kulturbudgeten som från miljöbudgeten.
Regeringen bör överväga om ett nationellt stöd kan utformas så att Kol-
mårdens djurpark tillförsäkras ett årligt statligt anslag för de verksamheter
som är av nationellt intresse. Därmed skulle staten markera att Kolmårdens
djurpark ses som en omistlig del i arbetet med att bevara utrotningshotade
djurarter och som en del i Sveriges kultur- och naturhistoria.
Momsproblematiken är ett annat område som i högsta grad berör förut-
sättningarna för att driva djurparker. I en annan motion behandlas den frågan
separat innebärande krav om en lägre momssats som motsvarande anlägg-
ningar har i övriga Europa.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att överväga om ett nationellt stöd kan ut-
formas som tillförsäkrar Kolmårdens djurpark medel för bevarande-
arbetet.