Under året har rapporten Sveriges sumpskogar sett dagens ljus. Den är
resultatet av många års sumpskogsinventering. En sumpskog är ett
område med blöt eller fuktig mark där minst hälften av vegetationen ska
vara fuktighetskrävande. Bottenskiktets vanligaste fuktighetskrävande
arter är så kallade sumpmossor som vitmossor, björnmossor eller
brunmossor. Träden ska ha en krontäckning av minst 30 % och en medel-
höjd av minst tre meter. Det här är ingen biotop som tilltalar oss
människor, men för lavar, mossor, insekter, många fåglar och däggdjur är
biotopen mycket uppskattad. Här finns ett myller av liv och som exempel
kan nämnas att tjäderhonan tar sina ungar till detta insektsparadis. Många
sumpskogar hyser rödlistade arter.
Finns mindre än man trodde
Även om 20 % av landets yta täcks av våtmarker fann inventerarna färre
sumpskogar än de hade väntat. I Norrbotten är visserligen 66 % av all
skogsmark sumpskog och här har inte dikats så mycket, men i södra
Sverige är bilden en annan. Här har nästan 70 % av all skog på produktiv
mark avvattnats. Man fann totalt 290 000 olika sumpskogar på
tillsammans 1,3 miljoner hektar. Medelstorleken är 4,4 ha. I den
produktiva skogsmarken är 4,2 % sumpskog.
Ungefär en tredjedel av sumpskogarna har klassats med avseende på deras
naturvärden. I klass 1, sumpskogar med mycket höga naturvärden, återfinns
5-8 %. I klass 2 med höga naturvärden placeras ca 25 % av sumpskogarna.
Den övervägande delen, ca 60 %, har placerats i klass 3, som utgörs av
ordinär sumpskog med vissa naturvärden. Ca 10 % av sumpskogarna är
starkt påverkade och hänförs till klass 4. Dessa siffror är inte alls exakta och
fler fältbesök behöver göras.
Skogsdikning
Skogsdikningen har varit populär under detta sekel. Under 30-talet
startade många dikningar för att sedan återupptas i stor skala från 60-
talet. Under 80-talet dikades 30 000 ha per år och det utgick bidrag till
avvattningen. En uppgift säger att 350 000 ha sumpskog har försvunnit
de senaste 20 åren.
Sedan 1994 gäller ett generellt förbud mot skogsavvattning. I samband
med miljöbalken skärps reglerna för markavvattning. Särskilt nämns skydds-
dikning.
Många arter beroende av sumpskogar
Sumpskogarna kryllar av liv. Här finns en oerhörd mångfald av arter.
Även triviala sumpskogar har rikare naturvärden än omgivande brukad
fastmarksskog och man kan också se att naturvärden i fastmarksskogen
ökar med ökande andel sumpskog i landskapet. Det är därför inte
förvånande att många sumpskogar som klassas i klass 1 också finns med
i nyckelbiotopsinventeringen som nyckelbiotoper.
Många arter, som är beroende av sumpskogar, har minskat rejält som
resultat av detta. Som exempel kan nämnas enkelbeckasin. Arten har minskat
med 75 % sedan mitten av 70-talet, där utdikningen tros vara den viktigaste
orsaken till tillbakagången.
Av landets kärlväxter förekommer så mycket som 60 % i sumpskogar.
Man finner ett 30-tal rödlistade, t.ex. glesgröe (hotkategori 2), lappranunkel
(klass 4) och skogslysing (klass 2). Men det är mossor som är sumpskogens
karaktärsväxter. 36 rödlistade arter finns i denna biotop. Även gruppen lavar
är rikt representerad och 35 rödlistade arter förekommer.
Både den högre och den lägre faunan är väl företrädd i sumpskogen.
Speciellt lövkärr är mycket artrika, för fåglar kanske den mest artrika bland
alla skogsbiotoper. Mindre hackspett, mindre flugsnappare, stjärtmes och
härmsångare finns. De två första återfinns i hotkategori 4 i Artdatabankens
hotlista. Järpe, sump- och blandskogens karaktärsfågel, finner alknoppar i
denna biotop. I norra Sverige kan man finna videsparven och i Baltikum den
mytomspunna och ur Sverige försvunna svarta storken. Tjädern, speciellt
hona med ungar, söker föda i sumpskogen.
Älg, rådjur och hare betar gärna videbuskar i sumpskogar och i sydsvenska
sumpskogar med öppna småvatten påträffas flera groddjursarter, t.ex.
lövgroda (hotklass 2) och ätlig groda (4). Den mycket sällsynta buskmusen
(hotklass 3) kan förekomma i såväl lövsumpskogar som fuktiga barrsump-
skogar.
Av de lägre stående djuren dominerar snäckor, sniglar och många insekter.
Det surrar av mygg.
Hur skyddas sumpskog?
Många sumpskogar är klassade som nyckelbiotoper. De återfinns
samtliga i naturvärdeklass 1, sumpskogar med mycket höga naturvärden.
I budget 2000 förstärks anslaget för skydd av nyckelbiotoper.
Biotopskyddet sker över anslag H 2 på utgiftsområde 23 Jordbruk m.m.
Där ser anslagen ut enligt följande: 40 miljoner kronor år 1999, 70
miljoner kronor år 2000, 125 miljoner kronor år 2001 och lika mycket för
år 2002. Med den anslagsförstärkningen torde det vara möjligt att skydda
sumpskogarna inom klass 1.
Utredningen anför dock att det stora flertalet sumpskogar bör kunna brukas
med anpassad skogsskötsel utan att de värden som dessa har går förlorade.
Det gäller främst naturvärdeklasserna 3 och 4, totalt ca 70 % av landets
sumpskogar.
Viktigt att gå vidare
Rapporten är en mycket bra inventering av sumpskog i landet. Men den
visar också att det finns skäl att gå vidare. Eftersom bara cirka en
tredjedel av objekten kunnat naturvärdeklassas är det angeläget att
besöka även resten för att veta vilka biologiska värden vi har i
sumpskogen.
Det är också angeläget att ta fram en plan för bevarandet, såväl vad avser
vilka områden som behöver varaktigt skydd som vilka specifika naturhänsyn
som skall tas i de områden som kan brukas. I vissa fall är ett brukande av
godo eftersom det öppnar upp. I andra fall kan sumpskogen ha antagit mer av
urskogskaraktär och bör bevaras som sådan. Det viktiga är att denna biotop,
så viktig för den biologiska mångfalden i skogen, såväl för hotade som mer
vanliga arter, blir kvar. Mycket är redan borta på grund av dikning framför
allt i södra Sverige.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om behovet av fortsatt fältundersökning av sumpskog
i syfte att klassificera densamma,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om behovet av en plan för bevarande av sumpskog.