Vatten är otvivelaktigt vårt viktigaste livsmedel. Av allt vatten på jorden är ca 97,5 % salt och bara ca 2,5 % sött. Det är dessa 2,5 % sött vatten av vilka en stor del är fruset vatten som vi ska dela på.
Globalt sett saknar 1,4 miljarder människor tillgång till rent vatten enligt en analys som gjorts av FN. Enligt FN kommer vattenbristen att beröra 2,3 miljarder människor år 2025. Jordens befolkning ökar, medan tillgången på jordens vatten är konstant. Två tredjedelar av världens befolkning bor i regioner som erhåller en fjärdedel av allt regn. Ju fler människor vi blir desto lägre blir andelen vatten per person. Problemet tilltar också på grund av den ojämna fördelningen av vatten. De flesta u-länder som hotas av vattenbrist ligger i områden där klimatet innebär låg nederbörd och hög avdunstning. De flesta av dem har dessutom stor befolkningsökning. Samtidigt som levnads- standarden ökar, ökar kravet på sötvatten till jordbruk och industri. Vatten- brist utgör ofta hinder för utveckling, särskilt i kombination med fattigdom. En knapp vattenresurs kan orsaka konflikter, både nationellt och inter- nationellt.
Sverige har fortfarande rikliga tillgångar på sötvatten. Bara ca 0,5 % av de tillgängliga vattenresurserna används. Dock är vattenfördelningen i landet ojämn. De stora mängderna finns i mellersta och norra Sverige, medan befolkningen är koncentrerad till landets södra delar. Brist på färskvatten kan förekomma i de sydöstra delarna av Sverige och i kustnära områden med många fritidshus. Vid de kommunala vattenverken råder sällan brist på råvatten.
Att vattnet är en så viktig och central del av vår värld visas av att de riktigt fattiga u-länderna också är fattiga på vatten. Den västerländska livsstilen innebär allmänt en stor resursförbrukning. Den livsstilen breder ut sig, även till u-länderna. Detta är ingen ekologiskt hållbar utveckling.
Vattenbildning
Allt vatten som finns i vår atmosfär bildar tillsammans hydrosfären. Det cirkulerar i ett globalt system med solen som kraftkälla. I kretsloppet avdunstar ca 0,5 miljon kubikkilometer varje år. Endast en mindre del av det som avdunstar från havet, förs in över land. När nederbörden når marken bildar vattnet ytvatten (flod eller sjö) eller infiltreras och blir markvatten, som används av växterna. Det överskott, som inte används av växterna, fortsätter att sjunka och fyller till slut markens porer och bildar grundvatten.
Grundvattnet ligger mer skyddat från bl.a. luftburna föroreningar och har därför oftast högre kvalitet än ytvattnet. Men grundvattnet är inte fritt från föroreningar. Människans aktivitet och samhällplaneringen har stor betydelse för hur grundvattnet berörs. Det är också viktigt att ta reda på grundvatten- magasinets storlek och flödeshastighet, så att inget överuttag görs. Vid för stora uttag sänks grundvattennivån, vilket kan ge stora konsekvenser för vattenföring och vattnets kvalitet. Bl.a. kan salt vatten tränga upp i grund- vattenmagasinen. I inlandet kan detta också ske genom att gammalt salt vatten (relikt eller fossilt vatten) tränger upp. Detta gäller områden, som ligger under den s.k. högsta kustlinjen, som alltså var kustlinje, när havet var som högst.
15 % av Sveriges invånare får vattnet från privata brunnar. Övriga försörjs av kommunala vattenverk, ca 2 100 till antalet. De 13 största vattenverken levererar tillsammans 40 % av allt kommunalt färskvatten. Vattenverken hämtar sitt vatten till 25 % från grundvatten, till 25 % från konstgjort grundvatten (ytvatten, som infiltreras genom en grusås) och till 50 % från ytvatten. Grundvattnet kan ofta användas direkt som det är. Ytvattnet kräver alltid mer eller mindre behandling.
I t.ex. Tyskland och Danmark, där råvattnet ofta är förorenat, har man system för användning av regnvatten från tak (ej papp- eller asbesttak) till exempelvis toalettspolning, tvätt, biltvätt, bevattning, drivhusodling, industri- vatten. Systemet är inte helt enkelt och anses inte ekonomiskt lönande i Sverige, som ju har riklig tillgång till bra råvatten.
Vattenvård
Stora grundvattenmagasin finns i grus- och sandavlagringar, men i de moränlager, som täcker större delen av landet, är grundvattenmagasinen förhållandevis små. Konflikten mellan samhällets behov av grus respektive en naturlig grundvattenbildning är ett problem. Naturgrus är en ändlig resurs. Med nuvarande gruskonsumtion kommer hälften av kommunerna att ha förbrukat sina grusresurser inom 30 år. Gräver man bort sand och grus, spolierar man också förutsättningarna för återbildning av grundvatten. Kristdemokraterna har därför krävt en hushållningsplan för användning av naturgrus.
En långsiktigt hållbar vattenförsörjning förutsätter att vattentäkterna skyddas. Det gäller både grundvatten och ytvatten. Det allmänna miljöarbetet svarar för en del av detta skydd men inom särskilt viktiga vattenförsörjnings- områden bör vattenskyddsområden upprättas. Genom förnuftig kommunal planering behöver därvid inte motstridiga intressen uppstå gentemot lantbrukarna. Annars bör ersättning lämnas för intrång, särskilt om marken inte alls får brukas.
Vattenkonsumtion
År 1945 var vattenförbrukningen per person i Sverige ca 150 l/dygn, 1970 225 l/dygn, idag ca 200 l/dygn.
Hushållets vattenförbrukning l/dygn
personlig hygien 60
disk 40
matlagning/dryck 10
WC 40
tvätt 30
övrigt 20
Summa 200
Av dessa 200 l används 66 liter som varmvatten. Varmvattnet är oftast uppvärmt med hjälp av energi, som bidrar till vår miljöskuld. Hälften av miljöskulden beräknas falla på vår energianvändning.
Kommunalt färskvatten används till miljoner kubikmeter/år
industri 95
hushåll 543
allmän service m.m 95
förluster + egen förbrukning 219
Summa 952
Produktionskostnaden för vatten är endast en tiondel av kostnaderna för distribution. Det ligger ca 67 000 km dricksvattenledningar i marken i Sverige. Läckor lagas för ca 1 miljon kr/dag. De flesta vattenledningssystem är gamla och behöver förnyas.
Vattenberedningen kräver en del resurser. Exempelvis ska ytvatten renas, varvid slam alstras. Detta slam deponeras f.n., vilket är ett problem, eftersom slammet är så vattenhaltigt. Alternativ finns nu i form av anaerob behandling i damm, som dock kräver stor yta.
En slösaktig vattenanvändning måste motverkas av många skäl. Det är nödvändigt med en heltäckande kartläggning, som redovisar kommunernas nuvarande och framtida behov av vattenförsörjning.
Dricksvattenkvalitet
Konsumenten vill och ska ha rent vatten, d.v.s. fritt från bismak, färg och grumling, dessutom hög leveranssäkerhet samt acceptabla kostnader för vatten och avlopp. På grund av vår rikliga vattentillgång kan en hög hälsoskyddsnivå hållas beträffande dricksvattnet. Gränsvärden för olika ämnen i vattnet är satta så lågt att man riskfritt ska kunna dricka vattnet ett helt liv. Livsmedelsverket är tillsynsmyndighet.
Grundvattnet kan innehålla mineraler, som kan ge vattnet färg, grumling och bismak. Radon och fluorid kan förekomma i grundvattentäkter men påverkar inte smak eller utseende. Transporten genom ledningsnätet kan påverka vattnet. Rostavlagringar och slam kan ge grumligt vatten, som kan lukta och smaka illa. Flödeshastigheten spelar här stor roll. Flyter vattnet för långsamt, d.v.s. vid för litet vattenuttag eller för klen rördimension, blir det sådana problem. I en del rör finns det påväxt av alger och annat, särskilt om flödet är ganska långsamt. En del rör är asbesthaltiga.
Enligt EG-direktiv ska dricksvattnet kontrolleras vid tappstället, d.v.s. hos konsumenten. Rutinmässigt kontrolleras vattnet redan vid vattenverket beträffande olika parametrar. Kontroll sker via ackrediterade laboratorier. Den generella kvaliteten visar sig vara god, men tillfälliga störningar är vanliga.
Surt vatten framstår alltmer som en riskfaktor för ohälsa hos människan. Det är nödvändigt med förstärkt forskning om vattenkvalitetens betydelse för hälsan.
Problemet med radonförekomst i dricksvatten berör i huvudsak bergs- borrade brunnar. Här har funnits ett anslag för bidrag till radonsanering av dricksvatten. Detta bidrag upphörde den 1 augusti 1999. Bidraget har inte utnyttjats i förväntad utsträckning. Eftersom radon i vatten bedöms som en betydande hälsorisk, anser Kristdemokraterna att det även i framtiden bör finnas möjlighet för bidrag till radonsanering.
Avlopp och alternativa toalettsystem
Sveriges kommunala avloppsvatten genomgår numera en långt mer om- fattande rening än några decennier tillbaka i tiden. Idag är landets tätorts- befolkning utan undantag ansluten till reningsverk. Närmare 95 % av tät- orternas avloppsvatten genomgår både kemisk och biologisk rening. Metoder finns nu att ta hand om slammet från reningsverken genom aneorob behandling.
Kommunerna bör ha ett särskilt avloppssystem för spill- och dagvatten, eftersom stora mängder dagvatten ger utspädning i det kommunala avloppsreningsverket och därmed sämre effektivitet. Särskild rening av detta vatten kan behövas. För övrigt bör man undvika att dagvatten från hårt trafikerade ytor leds till reningsverken. Föroreningar i detta vatten kan riskera kvaliteten på slam och eventuell biomull.
Kristdemokraterna vidhåller att man ska uppdra åt Naturvårdsverket att utarbeta en strategi för övergången från dagens kollektiva vattentransporte- rande storskaliga toalettsystem till ett ekologiskt hållbart system. Krav och normer måste fastställas avseende prestanda, pålitlighet och funktionalitet. Det måste ske en kraftsamling kring forskning, systemutveckling och produktutveckling.
Kompetent personal
Det är numera en avancerad balansakt att framställa och distribuera dricksvatten. Dagens va-verk liknar alltmer processindustrier. I framtiden kommer den bilden att förstärkas. Datatekniken blir helt oumbärlig i driften och som uppföljnings- och planeringsinstrument. Inom de närmaste åren kommer ett stort antal anställda att lämna branschen på grund av ålder. En generationsväxling förestår. Hittills har utbildning skett via Kommunförbundet i samarbete med VAV. Branschen anser själv att gymnasie- och högskoleutbildade ungdomar är framtidens rekryteringsbas, vilket kräver samarbete mellan bransch och skola, lämpligen regionalt. Va-utbildningar bör finnas över hela Sverige. Men det behövs sådan kunskap även för dem som ska leverera anläggningarna.
Även forskningsmiljöer med tillräcklig bredd behövs. Dessa måste också omfatta relevanta stödvetenskaper. I Norge finns redan ett sådant forsknings- centrum.
Kalkning
Surt vatten framstår alltmer som en hälsorisk. Sedan länge vet vi att livet i sjön reduceras vid sjunkande pH. Vid lågt pH går många metaller i lösning. En ökad koncentration i vattnet av dessa metaller kan medverka till sjuklighet. Sjöar och vattendrag har kalkats för att motverka detta. Mycket talar nu för att skogskalkning är en bra metod, särskilt där skogsförsurningen är uttalad p g a fortsatt svavelnedfall. Enligt EG:s nya vattendirektiv ska vattenförvaltningen följa avrinningsområdena. Vi kristdemokrater anser det vara en riktig princip. Kalkningen måste tillförsäkras nödvändiga medel vilka vi anvisar i budgetmotionen.
Övergödning har drabbat våra syd- och mellansvenska kust- och havs- vatten. Den har ansetts härröra bl a från jordbruket. En avhandling på SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) gör det troligt att en stor orsak är den minskade kvävefällningen i våtmarker. Sedan mitten på 1800-talet har 2 500 sjöar sänkts och andra våtmarker dikats ut i syfte att öka jordbruket och minska arbetslösheten. Därvid minskades kvävefällningen från 80 % till 50 %, anser man. När nu vattenförvaltningen ska ske efter vattenavrinnings- områden bör en plan för kvävefällning upprättas för varje avrinningsområde. Utöver att våtmarker anläggs bör jordbruket bedrivas med så litet kväve- utsläpp som möjligt.
Effektiv kamp mot oljeutsläpp
Östersjön trafikeras av tankfartyg som kan ta laster upp till 150 000 ton. Ännu större fartyg anlöper hamnarna vid Kattegatt och Skagerrak. Åtskilliga utsläpp sker idag avsiktligt i samband med att fartygen rengör sina oljetankar eller pumpar ut oljeförorenat barlastvatten under resans gång. Detta är sedan länge förbjudet, men risken för upptäckt är tydligen för liten för att vara avskräckande.
Den svenska kustbevakningen avslöjade 415 oljeutsläpp 1994, 482 utsläpp 1995, 411 utsläpp 1996, 395 utsläpp 1997 och 395 stycken 1998. Endast i ett 40-tal fall har vattenföroreningsavgift tagits ut. Ett litet antal fall per år har kunnat härledas till utsläpparen. Av dessa har inget lett till straffrättsliga åtgärder.
Kustbevakningen har idag mycket svårt att härleda oljeutsläppen trots spaning med båt och flyg. Oljerester från fartygsdrift uppblandas ofta med rengörings- eller lösningsmedel, så att resterna löses upp, innan de hunnit upptäckas och registreras av kustbevakningen.
Kristdemokraterna har under många år krävt att regeringen ska agera för att förbättra lagstiftningen och arbeta för skärpta sanktioner för att förhindra oljeutsläppen i våra farvatten. Vi har även påtalat nödvändigheten av att möjliggöra uppbyggnad av oljemottagningsanläggningar i berörda grann- länder runt Östersjön och vi föreslår ökade resurser till kustbevakningen för effektivare tillsyn och kontroll. Det har gått mer än en hel mandatperiod utan konkreta resultat. Antalet oljeutsläpp till sjöss är fortfarande ca 400/år, troligen med stort mörkertal. Det måste bli ett stopp på det innan Östersjön blir ett stort oljetråg.
Globala åtgärder
Det svenska biståndsarbetet har bl a varit inriktat på vattenförsörjningsfrågor. Biståndet grundar sig på lokalt ägande och folkligt deltagande. Tekniken ska vara enkel och billig, så att folk har råd med både byggande och underhåll. Kvinnorna är en viktig målgrupp. De har ansvar för familjens hälsa och välbefinnande, inklusive vattenhämtningen. Det bistånd, som är inriktat på vattenresurser, handlar dels om ökad kunskap hos befolkningar och deras ledare, dels samarbete för rättvis fördelning av de knappa vattenresurserna. Kunskapen ska förändra beteendet, t.ex. beträffande personlig hygien, förbättrade brunnar och införande av nya latriner. Det behövs ny bevattningsteknik och bättre brukningsmetoder i vattensnålt syfte. Också fortsättningsvis skall vattenförsörjning ha högsta prioritet i biståndsarbetet.
För att på ett bättre sätt skydda våra gemensamma vattentillgångar föreslår vi att Sverige i FN tar initiativ till tillskapandet av en global vattenkonven- tion. Vi ser ingen motsättning mellan regionala överenskommelser och en övergripande konvention.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av ökande vattenresurshushållning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om grushushållningsplaner,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kartläggning av landets vattentillgångar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad forskning kring vattenkvalitetens betydelse för hälsan,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om radonsanering av vatten,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en strategi för övergång till ekologiskt hållbara toalettsystem,3
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning av personal vid vattenverken,3
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändiga medel för att upprätthålla kalkningen av sjöar och vattendrag på nuvarande nivå,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpt lagstiftning för att effektivare komma åt ansvariga för oljeutsläpp från fartyg,2
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppbyggnaden av mottagningsanläggningar för olja,2
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade resurser till kustbevakningen för effekti- vare tillsyn och kontroll avseende oljeutsläpp,1
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige inom FN skall arbeta för en global vattenkonvention.
Stockholm den 29 september 1999
Ester Lindstedt-Staaf (kd)
Dan Ericsson (kd)
Caroline Hagström (kd)
Ulla-Britt Hagström (kd)
Ulf Björklund (kd)
Johnny Gylling (kd)
Tuve Skånberg (kd)
Amanda Agestav (kd)
Magnus Jacobsson (kd)
Harald Bergström (kd)
Mikael Oscarsson (kd)
1 Yrkande 11 hänvisat till FöU. 2 Yrkandena 9 och 10 hänvisade till TU.
3 Yrkandena 6 och 7 hänvisade till BoU.