Under de senaste tio åren har alltfler fall av förorenade områden
upptäckts. I flera fall har det skett och sker läckage bland annat från
deponier och gamla industriområden. Det kan röra sig om PCB,
kvicksilver, tungmetaller och en mängd olika kemikalier som är
svårnedbrytbara. Nedströms många äldre industrianläggningar typ
massaindustrier, kemisk industri, vissa verkstadsindustrier liksom
avfallsupplag finns det anledning att anta att det kommer att finnas ett
stort behov av sanering i framtiden. Nya miljöbalken stadgar att ansvaret
för att sanera och återställa i första hand ligger på den som utövar
verksamheten på platsen.
I budgetpropositionen för 2000 framhålls några exempel på insatser som
har gjorts med goda resultat. Det gäller Järnsjön i Hultsfred och Kristineberg
i Lycksele kommun. I de båda fallen fanns MoDo respektive Boliden AB
med och tog ett ekonomiskt delansvar för saneringarna.
2 Gammal miljöskuld - utan tydligt ansvar
Tyvärr finns också många exempel på svårigheterna att finna någon idag
ansvarig för föroreningar som kan ligga långt tillbaka i tiden. Det kan
också röra sig om företag som gått i konkurs. Bara i Växjö kommun
finns två exempel på hur svårt det kan vara att nå någon som vill ta
ansvar för vare sig förundersökningar eller, än mindre, sanering och
återställande av förorenade områden. Det gäller dels en industri som
uppenbarligen släppt ut cyanid, nickel och krom i dagvattnet, dels en
tidigare - nu nedlagd - massafabrik i Böksholm, vars mångåriga utsläpp
lagrats i vattnen nedströms den sedan många år sprängda och nu rivna
fabriken. Fler liknande exempel från andra delar av landet finns.
3 Höjda anslag är bra, men ...
I det budgetförslag som regeringen tillsammans med Vänsterpartiet och
Miljöpartiet nu lägger finns det förslag om rejäla höjningar av anslagen
för att komma till rätta med den miljöskuld som industrisamhället byggt
upp under åren. Förslaget är 65 miljoner för år 2000. För år 2001
beräknas anslaget till 150 miljoner och år 2002 till 300 miljoner.
4 Det går att få fram än mer!
Det skulle enligt vår mening vara möjligt att öka beloppet för att
därigenom öka tempot och omfattningen av saneringsarbetet. Bensin-
och oljebolagen i Sverige har bildat en fond vars syfte är att successivt
betala för de kostnader som uppstår när gamla bensin- och oljecisterner
grävs upp. Hur man gått till väga beskrivs bäst av det Svenska Petroleum
Institutet med citat från deras webbplats (http:/www.spi.se):
5 Nu saneras nedlagda bensinstationer!
När verksamheten på en bensinstation i dag upphör så sker en sanering av
eventuella föroreningar i samråd med miljöskyddsförvaltningen på orten. Så
har inte alltid varit fallet. Kunskapen om föroreningar har ökat och
miljökraven skärpts.
De senaste 25 åren har cirka 6 000 bensinstationer stängts och det finns ett
behov att undersöka om miljön påverkats av driften.
5.1 En frivillig lösning
Oljebolagen i Sverige har bildat SPIMFAB, SPI Miljösaneringsfond AB, för
att identifiera, undersöka och vid behov sanera gamla bensinstationstomter.
Oljebolagen i Sverige, Naturvårdsverket och Svenska Kommunförbundet
har träffat en överenskommelse om ett åtgärdsprogram. I ett av dessa parter
bildat Saneringsråd tas rekommendationer fram för hur arbetet ska
genomföras. Saneringsrådet lämnar också förslag till prioritering av vilka
platser som saneras under respektive verksamhetsår. SPIMFAB genomför
sedan det praktiska arbetet.
5.2 Finansiering
Programmet beräknas kosta cirka 100 miljoner kronor per år, och pågå i 10
till 15 år. Programmet är ett frivilligt initiativ från oljebranschens sida som
gagnar både fastighetsägarna, oljebolagen, myndigheterna och samhället. Ett
samlat genomförande leder till kostnadseffektiv sanering.
Dessutom undviks kostsamma och svåra juridiska utredningar om vem
som är ansvarig för eventuell nedsmutsning av fastigheter där
bensinförsäljning kan ha pågått i flera decennier av flera olika ägare.
SPIMFAB SPI Miljösaneringsfond AB bildades 1997. SPIMFAB:s uppgift
är att utan eget vinstintresse undersöka och vid behov sanera gamla nedlagda
bensinstationfastigheter.
6 Det goda exemplet
Detta goda exempel visar att oljebolagen solidariskt varit villiga att ta på
sig uppgiften att gemensamt betala av den gemensamma miljöskulden.
Också andra branscher som pappers- och massaindustrin, gruvindustrin,
kemiska industrin, verkstadsindustrin m fl borde vara beredda att ta sitt
ansvar. Att så inte redan skett kan bero på att det rör sig om fler
intressenter eller helt enkelt på att ingen tagit initiativ för en liknande
lösning.
Det är både rimligt och moraliskt riktigt att organisera ett liknande
samarbete och ansvar för fler branscher. Sådana miljö- och saneringsbolag
skulle förenkla förfarandet ur juridisk synpunkt och därmed vara effektiva
vad gäller tid, eftersom sega juridiska processer kan undvikas. Dessa bolag
skulle också bygga upp en kunskap och kompetens, som säkerligen ger
kostnadsfördelar och säkerhet vid saneringarna. Alla skäl talar för att bensin-
och oljebranschens goda exempel borde föras vidare. Som lämplig "barn-
morska" för att förlösa denna goda idé vore Miljödepartementet givet!
Regeringen bör ta initiativ till att fler branscher tar ett kollektivt ansvar
för
sanering av förorenade områden.
7 Hemställan
7 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om initiativ för att sanera förorenade områden.