1 Inledning
Under de senaste tio åren har alltfler fall av förorenade områden upptäckts. I flera fall har det skett och sker läckage bland annat från deponier och gamla industriområden. Det kan röra sig om PCB, kvicksilver, tungmetaller och en mängd olika kemikalier som är svårnedbrytbara. Nedströms många äldre industrianläggningar typ massaindustrier, kemisk industri, vissa verkstadsindustrier liksom avfallsupplag finns det anledning att anta att det kommer att finnas ett stort behov av sanering i framtiden. Nya miljöbalken stadgar att ansvaret för att sanera och återställa i första hand ligger på den som utövar verksamheten på platsen.
I budgetpropositionen för 2000 framhålls några exempel på insatser som har gjorts med goda resultat. Det gäller Järnsjön i Hultsfred och Kristineberg i Lycksele kommun. I de båda fallen fanns MoDo respektive Boliden AB med och tog ett ekonomiskt delansvar för saneringarna.
2 Gammal miljöskuld - utan tydligt ansvar
Tyvärr finns också många exempel på svårigheterna att finna någon idag ansvarig för föroreningar som kan ligga långt tillbaka i tiden. Det kan också röra sig om företag som gått i konkurs. Bara i Växjö kommun finns två exempel på hur svårt det kan vara att nå någon som vill ta ansvar för vare sig förundersökningar eller, än mindre, sanering och återställande av förorenade områden. Det gäller dels en industri som uppenbarligen släppt ut cyanid, nickel och krom i dagvattnet, dels en tidigare - nu nedlagd - massafabrik i Böksholm, vars mångåriga utsläpp lagrats i vattnen nedströms den sedan många år sprängda och nu rivna fabriken. Fler liknande exempel från andra delar av landet finns.
3 Höjda anslag är bra, men ...
I det budgetförslag som regeringen tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet nu lägger finns det förslag om rejäla höjningar av anslagen för att komma till rätta med den miljöskuld som industrisamhället byggt upp under åren. Förslaget är 65 miljoner för år 2000. För år 2001 beräknas anslaget till 150 miljoner och år 2002 till 300 miljoner.
4 Det går att få fram än mer!
Det skulle enligt vår mening vara möjligt att öka beloppet för att därigenom öka tempot och omfattningen av saneringsarbetet. Bensin- och oljebolagen i Sverige har bildat en fond vars syfte är att successivt betala för de kostnader som uppstår när gamla bensin- och oljecisterner grävs upp. Hur man gått till väga beskrivs bäst av det Svenska Petroleum Institutet med citat från deras webbplats (http:/www.spi.se):
5 Nu saneras nedlagda bensinstationer!
När verksamheten på en bensinstation i dag upphör så sker en sanering av eventuella föroreningar i samråd med miljöskyddsförvaltningen på orten. Så har inte alltid varit fallet. Kunskapen om föroreningar har ökat och miljökraven skärpts.
De senaste 25 åren har cirka 6 000 bensinstationer stängts och det finns ett behov att undersöka om miljön påverkats av driften.
5.1 En frivillig lösning
Oljebolagen i Sverige har bildat SPIMFAB, SPI Miljösaneringsfond AB, för att identifiera, undersöka och vid behov sanera gamla bensinstationstomter.
Oljebolagen i Sverige, Naturvårdsverket och Svenska Kommunförbundet har träffat en överenskommelse om ett åtgärdsprogram. I ett av dessa parter bildat Saneringsråd tas rekommendationer fram för hur arbetet ska genomföras. Saneringsrådet lämnar också förslag till prioritering av vilka platser som saneras under respektive verksamhetsår. SPIMFAB genomför sedan det praktiska arbetet.
5.2 Finansiering
Programmet beräknas kosta cirka 100 miljoner kronor per år, och pågå i 10 till 15 år. Programmet är ett frivilligt initiativ från oljebranschens sida som gagnar både fastighetsägarna, oljebolagen, myndigheterna och samhället. Ett samlat genomförande leder till kostnadseffektiv sanering.
Dessutom undviks kostsamma och svåra juridiska utredningar om vem som är ansvarig för eventuell nedsmutsning av fastigheter där bensinförsäljning kan ha pågått i flera decennier av flera olika ägare.
SPIMFAB SPI Miljösaneringsfond AB bildades 1997. SPIMFAB:s uppgift är att utan eget vinstintresse undersöka och vid behov sanera gamla nedlagda bensinstationfastigheter.
6 Det goda exemplet
Detta goda exempel visar att oljebolagen solidariskt varit villiga att ta på sig uppgiften att gemensamt betala av den gemensamma miljöskulden. Också andra branscher som pappers- och massaindustrin, gruvindustrin, kemiska industrin, verkstadsindustrin m fl borde vara beredda att ta sitt ansvar. Att så inte redan skett kan bero på att det rör sig om fler intressenter eller helt enkelt på att ingen tagit initiativ för en liknande lösning.
Det är både rimligt och moraliskt riktigt att organisera ett liknande samarbete och ansvar för fler branscher. Sådana miljö- och saneringsbolag skulle förenkla förfarandet ur juridisk synpunkt och därmed vara effektiva vad gäller tid, eftersom sega juridiska processer kan undvikas. Dessa bolag skulle också bygga upp en kunskap och kompetens, som säkerligen ger kostnadsfördelar och säkerhet vid saneringarna. Alla skäl talar för att bensin- och oljebranschens goda exempel borde föras vidare. Som lämplig "barn- morska" för att förlösa denna goda idé vore Miljödepartementet givet! Regeringen bör ta initiativ till att fler branscher tar ett kollektivt ansvar för sanering av förorenade områden.
7 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om initiativ för att sanera förorenade områden.
Stockholm den 30 september 1999
Lennart Värmby (v)
Lennart Beijer (v)
Gunilla Wahlén (v)
Kjell-Erik Karlsson (v)
Maggi Mikaelsson (v)
Jonas Ringqvist (v)