På 1950-talet uppskattade man Sveriges naturgrustillgångar till minst 75
miljarder ton. I slutet av 1982 beslutade riksdagen att en
landsomfattande översiktlig inventering av naturgrus och alternativa
material (bergkross, morän) skulle genomföras. En första etapp av denna
inventering är klar. I första hand har områden kring tätorter med mer än
10 000 invånare, grusbristområden i övrigt nedanför fjällregionen samt
sådana områden där det finns starka naturvårdsintreessen eller
markanvändningskonflikter inventerats. Undersökningarna visar vilken
typ av material som finns och i grova drag vilka mängder som, med
hänsyn till andra samhällsintressen, kan utnyttjas. Man har dock inte
tagit hänsyn till skärpta krav på dricksvattenkvalitet som kan innebära
större behov av att spara grusförekomster som grundvattenmagasin.
På uppdrag av Naturvårdsverket försökte Sveriges geologiska under-
sökning (SGU) med utgångspunkt i inventeringarna bedöma hur länge de
tillgängliga naturgrustillgångarna kommer att räcka med den förbruk-
ningstakt som rådde fram till år 1994 och med de restriktioner som beaktats i
inventeringarna. Enligt dessa bedömningar kommer naturgruset att vara
förbrukat inom 30 år i ca 50 av Sveriges kommuner. För ca 15 av dessa
kommuner kommer naturgruset att vara slut inom 10 år.
En slutrapport från Naturvårdsverket publicerad år 1997 redovisar bl.a.
vilka områden och material som har inventerats samt en översikt över slutfört
eller pågående arbete i landet med att vidareutveckla inventeringarna till
materialhushållningsplaner. En utvärdering av den första etappen och
behovet av fortsatt inventeringsverksamhet behandlas också.
Det saknas statistik över den totala mängden naturgrustillgångar i landet.
Under senare år, sedan skatten på naturgrus infördes, har förvisso
förbrukningsmönstret ändrats. I stället för grus används i dag också krossat
berg. Bristsituationen på naturgrus existerar dock fortfarande, speciellt i
södra Sverige. SGU uppger att naturgruset i över 40 kommuner räcker i
mindre än 20 år under förutsättning att produktionen ligger på samma nivå
som idag.
Riksdagen antog i april i år 15 nya nationella miljömål vilka ska uppnås
inom en generation, d v s 25 år. Naturgrusresurserna beaktas i två av
miljömålen. I miljökvalitetsmål 2, rörande grundvattnets kvalitet, poängteras
att naturgrusuttag inte får påverka en hållbar dricksvattenförsörjning
negativt. Enligt miljökvalitetsmål 11, God bebyggd miljö, ska användningen
av naturgrus minimeras. Då tillgången är begränsad är det angeläget att
naturgrus bara används för de ändamål som det oundgängligen behövs för.
Ett överuttag av naturgrus leder till en framtida bristsituation och svårigheter
för kommande generationer att tillgodose sina behov. Mål 11 innebär även
att naturgrusavlagringar med stort värde för dricksvattenförsörjningen och
för natur- och kulturlandskapet ska bevaras. Inom vissa områden i landet är
försörjningen med dricksvatten nästan uteslutande beroende av naturgrus-
förekomsterna, vilket innebär att utvinningen av naturgrus måste upphöra
helt.
Att naturgrusuttaget begränsas har även stor betydelse för bevarandet av de
rullstensåsar från vilka naturgrus till största del tas ut. Rullstensåsarna har
en
viktig funktion som ytvattenrenare och är även genom sina natur- och
kulturvärden betydelsefulla inslag i landskapsbilden.
Trots dessa ambitiösa miljömål, införandet av skatt m m är det uppenbart
att naturgrus med nuvarande uttagsnivåer på många håll i landet kommer att
vara en bristvara och att detta kommer att få negativa konsekvenser såväl för
den yttre miljön som för dricksvattenförsörjningen. Mot denna bakgrund
torde det vara oundgängligen nödvändigt att ytterligare begränsa uttaget av
naturgrus vilket i sin tur kräver en skärpning av gällande regelverk.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en begränsning av uttaget av naturgrus.