Västerhavsprojektet (1990-95) kartlade de storskaliga processerna och
miljöeffekterna i Kattegatt och Skagerraks havsområden. Arbetet, vars
slutrapport kom i oktober 1996, benämns Västerhavsprojektet och
finansierades av Naturvårdsverkets forskningsnämnd. Rapporten (NV
rapport 4676) visade att situationen är alarmerande och har förvärrats för
Kattegatt och Skagerrak. Under de senaste 10-20 åren har halterna av
kväve och fosfor bara ökat. Stora mängder kväve transporteras in från
södra Nordsjön. Övergödningen påverkar ekosystemen genom ökad
produktion av plankton, som i sin tur orsakar syrgasbrist vid bottnarna.
När vattenföringen i de tyska och holländska floderna har varit särskilt
hög har det märkts en klar ökning av syrgasbristen.
Snabbväxande grönalger och andra giftiga alger
Under den senaste tioårsperioden har mängden fintrådiga och
snabbväxande grönalger ökat drastiskt i Bohusläns grunda vikar. Numera
är mellan 30 och 40 procent av de grunda områdena täckta av alger
sommartid. Just dessa platser är viktiga "barnkammare" och skafferier
för fiskar och kräftdjur. Den omfattande algförekomsten har inneburit
negativa förändringar på kustvattnens ekosystem och biologiska
mångfald.
Trenden är dyster. De senaste 20 åren har syrekoncentrationen i Kattegatts
och östra Skagerraks djupvatten minskat betydligt. Och det fortsätter. Nivåer,
som är kritiska för djurlivet i Kattegatt och i flera av Bohusläns fjordar
uppstår årligen. Våren 1998 upplevde vi en kraftig algblomning i Skagerrak.
Den var t.o.m. mer omfattande än den kända blomningen av mördaralgen
Chrysocromulina 1988. I Norge slogs hundratals ton lax ut och utefter
bohuskusten drabbades bl. a. horngäddan.
Alla sorters gifter
30 miljoner ton partiklar och gifter uppskattas följa strömmarna in från
södra Nordsjön till Skagerrak och norra Kattegatt för att främst
ackumuleras i djuphålorna. Utöver dessa giftupplag har lokala utsläpp av
gifter i höga koncentrationer sedementerats utmed kusten. Via luften
transporteras mängder av gifter, bl a polyaromatiska kolväten (PAH),
som så småningom hamnar i ytsedimenten. Radioaktiva ämnen, som
teknetium, följer med strömmarna från upparbetningsanläggningen
Sellafield på den engelska västkusten in mot den svenska västkusten, och
radioaktiviteten stiger i bl.a. tång och räka. Dumpningar av avfall från
fartyg i Nordsjön uppskattas till 50 000-70 000 kubikmeter/år, varav en
stor del når svenska vatten och stränder och på bottnarna ligger också
stora mängder sänkt krigsmateriel, uppskattat till 170 000 ton, varav ca 5
000 ton senapsgas, som förr eller senare kommer att vålla stora
bekymmer.
Allvarliga biologiska effekter
Med Västerhavsprojektet kunde forskarna för första gången konstatera
att sedimenten innehåller gifter som påverkar de fysiologiska processerna
och ger biologiska effekter på olika arter av bottendjur och på fisk. Göta
Älvs mynning och Skagerraks djupare bottnar tycks ha blivit särskilt
drabbade och är klart giftigare än referensbottnar vid Färöarna.
Ännu finns lyckligtvis inga tydliga tecken på att fisk eller skaldjur inne-
håller gift i koncentrationer som kan bedömas vara farliga för människan.
Men när är gränsen nådd? Västerhavsprojektet visade hur miljögifterna och
eutrofieringen, genom den ökade närsaltsbelastningen, storskaligt påverkar
våra kusthav. Frågan är när de allvarliga brytpunkterna överträds som
äventyrar viktiga funktioner i ekosystemet.
1997-98 års uppföljning - ekosystemet ur balans
De senaste resultaten från undersökningar som Institutionen för marin
ekologi, Göteborgs universitet/Kristinebergs Marina Forskningsstation
utfört 1997-98, visar klara störningar i bottenmiljön och i flera fall har en
försämring inträffat jämfört med tidigare undersökningar. I
sammanfattningen skriver forskarna: "Utbredningen av låga
syrekoncentrationer har varit mycket omfattande under 1997 i flera av
fjordarna kring Orust och i Gullmarsfjorden. I flera fjordar har en
betydande del av vattenvolymen saknat syre eller haft så låga
syrekoncentrationer att fisk inte kunnat överleva och att bottenfaunan
eliminerats eller minskat i antal. Provtagning av bottenfauna visar på
mycket kraftiga störningar i flertalet av dessa områden. Jämförelser med
tidigare undersökningar visar på en omfattande utslagning av bottendjur i
Gullmarsfjorden, Havstensfjord, Stigfjorden och Ellösfjorden, samt att
djur torde saknas på djup större än 10 meter i Kalvöfjorden och
Koljöfjorden." Värre än 1997-98 har det aldrig varit. Så stor yta som ca
60 kvadratkilometer drabbades hårt. Ekosystemet förlorar balansen och
kaos breder ut sig i fiskens barnkammare.
Ett nytt västerhavsprojekt i nordisk regi är
nödvändigt
Regeringen bör ta till sig forskarnas resultat och öka satsningen på att
försöka rädda de marina ekosystemen, våra kanske viktigaste framtida
"skafferier". Miljöpartiet har genom samarbetet med regeringen sett till
att miljöforskningen får kraftigt ökade anslag framöver. Men samtidigt
ser vi att den miljörelaterade forskningen i västerhavet drastiskt minskat
under de senaste åren. Naturvårdsverkets forskningsmedel har upphört,
men återkommer nu med blygsamma 20 miljoner kronor för år 2000.
Under tiden har Mistras och WWF:s satsningar på havsforskning
koncentrerats till Östersjön. Här finns en uppenbar obalans som måste
rättas till. Det behövs en ny kraftsamling kring miljöforskning som rör
västerhavet med forskare från olika discipliner och i samarbete med de
nordiska grannländerna - ett nytt nordiskt västerhavsprojekt.
Statsmakterna har satsat mycket pengar på att bygga upp en av världens
modernaste forskningsstationer på Kristineberg vid Gullmaren. Här är idag
många forskare från Göteborgs universitet och Vetenskapsakademien
verksamma. Kristinebergs Marina Forskningsstation borde kunna bli ett
forskningscentrum för en nysatsning i universitetets regi. Det är dags att ta
tillbaka den ledande roll som Sverige spelat inom miljöforskningen tidigare.
Inom ramen för sin ökande budget bör Naturvårdsverket få i uppdrag att
organisera hur finansieringen av ett sådant projekt skall ske. Det handlar om
ca 20 miljoner kronor under en 7-10-årsperiod och ett initiativ till nordiskt
samarbete (Norge och Danmark i första hand). Fortsatta satsningar på den
marina forskningen är avgörande om vi skall få kontroll över problemen och
kunna åtgärda dem.
Hårdare utsläppskrav, nationellt och internationellt, är redan nu
nödvändiga för att minimera giftiga utsläpp. Insatser för att minska
närsaltsbelastningen måste också förstärkas. Vad som är säkert är att det inte
finns någon återvändo, om vi vill upprätthålla ett hållbart livssystem i havet
och - i förlängningen på land.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att snarast initiera ett nytt
västerhavsprojekt, i nordiskt samarbete, och att samtidigt öka
insatserna för att minska belastningen på vårt känsliga och utsatta
kusthav.