Vi står inför ett millennieskifte. Det känns naturligt att tänka nytt. Att
tänka på kommande generationer. Under snart sagt hela 1900-talet har
miljöpolitiken varit fokuserad på att lösa problem. Miljöpolitiken har
varit reaktiv. Regeringens övergripande mål för miljöpolitiken är att till
nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i
Sverige är lösta. Det är bra att regeringen intar ett generationsperspektiv,
men tyvärr innebär ett sådant övergripande mål för miljöpolitiken att det
fortfarande är det nationella perspektivet och problemen som är i fokus.
Centerpartiet har en vision och en ambition om att utveckla ett
kretsloppssamhälle. Centerpartiet vill med denna motion vidga
miljöpolitikens perspektiv och fokusera på möjligheterna i det nya
tusentalet. Miljöpolitiken ska vara proaktiv. Det skapar möjligheter för
nya generationer av människor, företag och ledare.
2 Nya generationer människor
Att vidga miljöpolitikens perspektiv till att omfatta även kommande
generationer ligger i miljöpolitikens natur. Men generationsperspektivet
är inte enkelt. Världskommissionen för miljö och utveckling hade i sin
slutrapport "Vår gemensamma framtid", som presenterades 1987 av
kommissionens ordförande Gro Harlem Bruntland, ett tydligt
generationsperspektiv. Bruntlandkommissionens nyckelbegrepp var
hållbar utveckling. Begreppet har sedan dess haft ett kraftigt genomslag
och skapat en bred medvetenhet om miljö, naturresurser och vår framtid.
Med hållbar utveckling menade Bruntlandkommissionen en utveckling
som tillfredsställer dagens behov utan att inskränka kommande
generationers möjligheter att tillgodose sina behov. Efter
Bruntlandkommissionen har fler definitioner tillkommit många har
uppenbarligen velat definiera sin verksamhet som hållbar. Vartefter
definitionerna stigit i antal har begreppet tyvärr vattnats ur och blivit
otydligt.
Istället för att komma med nya definitioner på ett begrepp som kopplar
ihop utvecklingsbehov hos samtida och framtida generationer är det dags att
inse att den närmast framtida generationen är våra barn. Att se på miljöfrågor
ur ett barnperspektiv kan hjälpa oss att fatta kloka beslut för kommande
generationer. Ändå är det ovanligt att miljöfrågor sedda ur ett barnperspektiv
förekommer i debatten. Barn och unga är osynliga i det mesta av det
miljöarbete som sker, såväl nationellt som internationellt.
2.1 Barn och miljö
Omfattande kunskap finns om människans hälsa och vilka faktorer,
inklusive miljöfaktorer, som påverkar. Men specifik forskning om barn
och miljö är ännu i sin linda. Känt är att barn i allmänhet är mer känsliga
för föroreningar än vuxna. Den växande, ännu outvecklade kroppen är
känslig och sårbar. Barn har bristande erfarenhet som innebär mindre
möjligheter att undvika miljörisker. Barn har känsligare
kroppsfunktioner. Immunförsvaret utvecklas successivt, njurarna är till
exempel inte fullt utvecklade förrän i tvåårsåldern. En dålig och
förorenad miljö leder dessutom till att barn blir mer mottagliga för
sjukdomar av olika slag.
Hållbar utveckling handlar om respekt för kommande generationers behov
och möjligheter till utveckling. Därför måste barn och unga bli synliga och
respekteras. Syftet med Agenda 21 är att skapa en hållbar utveckling för hela
mänskligheten. Syftet med barnkonventionen är att skapa en hållbar uppväxt
för varje barn som föds på vår jord. Detta visar med all önskvärd tydlighet att
de båda dokumenten hör ihop. Det blir ingen uthållig utveckling om inte
båda dokumenten förverkligas. Barnen är framtiden och får de inte uppleva
livskvalitet både i form av en god naturmiljö och en god social miljö kommer
de inte att vara bärare av en hållbar utveckling.
Strategin bör vara att få in ett barnfokus i miljöarbetet på alla nivåer.
Barnperspektivet bör exempelvis föras in i arbetet med Agenda 21 ute i alla
våra kommuner. Beslutsfattare behöver förstå hur barn drabbas till sin hälsa,
att barn är särskilt utsatta och förstå barns tysta oro nu och inför framtiden.
Barnperspektivet behöver synas i arbetet med miljökvalitetsmålen. Riks-
dagen bör ge regeringen i uppdrag att inför beslut om miljökvalitetsmålen
specifikt redovisa hur barn påverkas.
Det är också viktigt att låta barn och unga komma till tals, i såväl den
privata sfären som i mer officiella sammanhang. Det är viktigt att lyssna till
dem och respektera deras oro och tankar. Genom att ta vara på deras klarsyn,
nyfikenhet, engagemang och kraft kan vi göra utvecklingen hållbar. Det
behövs ett barnperspektiv inom alla politikområden. Centerpartiet har i sin
motion om barn lyft behovet av en barnbilaga till regeringens budget.
2.2 Sunda och säkra livsmedel
Sunda och säkra livsmedel är oerhört viktigt för barns hälsa. När vi
diskuterar livsmedelskvalitet måste barnens perspektiv bli tydligt.
Barnens mat från tidiga år får aldrig bli en experimentverkstad. Nya
metoder, nya ämnen i maten får effekter i vissa fall inom en livstid.
Amerikanska myndigheter hävdar att hormonkött är ofarligt, medan EU
redovisar högre cancerrisker och t ex för tidig pubertet. Genmanipulerad
majs skadar fjärilars fortplantning heter det i en annan rapport. Men -
detta är måhända bara ännu ett skäl för att agera försiktigt på dessa
områden. Majs är vanlig i småbarnsmat - visst måste föräldrarna få
känna sig säkra på att den är hälsosam. Visst måste vi vara säkra på att
hormonkött inte söker sig in i burkarna med barnmat.
Eftersom regler och beslut inom EU har mycket stor betydelse för vår livs-
medelskvalitet måste Sveriges regering och svenska Europaparlamentariker
driva frågor som rör livsmedelskvalitet. Vi måste gemensamt se till att EU
sätter barnens hälsa i förgrunden för sin livsmedelspolitik. Sverige bör göra
sunda och säkra livsmedel till en av huvudfrågorna under vår ordförande-
period våren 2001. Detta bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet anser att biotekniken har stor potential. Tekniken är dock
förenad med risker som kan vara mycket långsiktiga och svåra att i tid
upptäcka om de blir verklighet. Möjligheterna måste därför kombineras med
ständig vaksamhet, en öppen offentlig debatt och tydliga gränser för vad som
är tillåtet. Eftersom vår kunskap ännu är så begränsad måste prövningen ske
från fall till fall vid tillämpning av modern genteknik. Försiktighetsprincipen
bör inom detta område tolkas relativt strikt. Ett strikt skadeståndsansvar ska
gälla för den som önskar introducera en gentekniskt förändrad organism i
begränsade försök eller på marknaden. Det bör kombineras med en
obligatorisk ansvarsförsäkring. Detta bör ges regeringen till känna.
Det går därutöver att lägga fast vissa generella gränslinjer. Ingrepp som
ger högre avkastning men samtidigt leder till lidande eller permanenta sjuk-
domstillstånd för våra husdjur ska inte tillåtas. Skapandet av grödor som är
motståndskraftiga mot bekämpningsmedel leder jordbruket i fel riktning och
bör heller inte godkännas. Så kallade markörgener som ger antibiotika-
resistens ska inte förekomma i produkter på marknaden.
Flera studier visar att systematisk användning av antibiotika i djurfoder för
tillväxtsyfte leder till att resistenta bakterier är på väg att bli ett allt
större
hälsoproblem. Sedan tidigare är det förbjudet i Sverige och Finland. Förutom
att det är motiverat av djurskyddsskäl, är ett förbud mot antibiotika i djur-
foder det enda sättet att garantera att vi i framtiden kan använda antibiotika
för att bekämpa bakteriesjukdomar. Den regelmässiga användningen av
antibiotika och andra medicinska preparat i foder i tillväxtsyfte måste därför
förbjudas inom hela EU. Yrkande i detta hänseende återfinns i Centerpartiets
motion Jordbruket - landsbygdens motor.
Centerpartiets utgångspunkt är att det inom hela EU ska finnas en sträng
tillämpning med förbud mot livsmedel och tillsatser som är farliga för män-
niskors hälsa. Därutöver är det angeläget att förbättra märkningen av livs-
medel för att underlätta för konsumenterna att välja bra mat. Centerpartiets
farhågor har nu besannats i och med dioxinskandalen i Belgien. Produktions-
land- eller område ska framgå och därtill om livsmedlet innehåller genmodi-
fierade produkter, antibiotika, hormoner, färgämnen eller andra tillsatser,
även om innehållet bara utgör en del av livsmedlet. Genom positiv märkning
stimuleras konsumenterna att köpa miljömärkta livsmedel och främjar på så
sätt en miljövänlig produktion. Centerpartiet kräver en konsekvent märkning
och aktivt arbete inom EU för att minska antibiotikaanvändning och genmo-
difiering av livsmedel.
Centerpartiet har till tidigare lagt motionsyrkande i linje med ovanstående
resonemang. Detta yrkande har ännu ej behandlats av riksdagen varför vi
avstår från att återupprepa yrkandet.
2.3 Biologisk mångfald
Att bevara den biologiska mångfalden, naturtyper såväl som livsmiljöer
och deras växter och djur, är vad både naturvården och miljövården
eftersträvar. Biologisk mångfald används ofta synonymt med artrikedom.
Begreppet har dock en vidare innebörd och omfattar även mångfalden av
gener och ekosystem. Genetisk variation är mångfalden av arvsanlag
eller ärftliga betingelser. Den genetiska variationen är därför grunden till
all biologisk mångfald.
Naturen innehåller oräkneliga arter som inte nyttjas av människan direkt
utan istället tillhandahåller viktiga gratistjänster; exempel på detta är arter
som pollinerar grödor eller håller skadeorganismer i schack, underhåller
jordar eller bryter ner dött material så att det kan användas för att skapa nytt
liv. För att behålla och utveckla livet på jorden är genetisk rikedom en
grundförutsättning. Man kan anföra minst tre skäl för att slå vakt om den
biologiska mångfalden. För det första handlar biologisk mångfald om etik.
Människan har inte rätt att utrota livsformer. För det andra handlar det om
risk. Vi vet för lite om mångfaldens betydelse för ekologisk stabilitet. Och
för det tredje handlar det om nytta. Arter kan i framtiden ge mänskligheten
stora vinster i form av medicin, bioteknik och gröda.
Mot bakgrund av dessa skäl är det motiverat att på alla sätt restaurera och
bygga upp de naturliga systemen så att de kan fullgöra funktionen att vara
den fysiska grunden för vår uthålliga utveckling. Genom kalkningsverksam-
heten neutraliseras det försurande nedfallets påverkan på våra sjöar och
vattendrag så att en normal flora och fauna kan återskapas. Den är även av
avgörande betydelse för arter som vandrar mellan söt- och saltvatten som lax
och laxöring. Även skogskalkningen har betydelse för att minska försur-
ningens påverkan. För att förbättra möjligheterna att minska försurningen av
landets sjöar och vattendrag behövs insatser utöver dem regeringen anslagit
medel till. Kalkningsverksamheten bör vara långsiktig, men är inget mål i
sig. Målet är att minska de försurande utsläppen så att vi inte behöver kalka
vattendrag och skogar.
Centerpartiet anser att miljökvalitetsnormer även skall omfatta biologisk
mångfald. Detta är motiverat med hänsyn till utarmningen av många värde-
fulla biotoper och minskningen av vissa arter. Det är möjligt att ett visst
antal
individer, av t.ex. en särskild djurart eller visst antal biotoper av något slag
inom ett område föreskrivs som miljökvalitetsnorm. Miljökvalitetsnormer är
föreskrifter om lägsta godtagbara miljökvalitet för vissa geografiska områden
eller för hela landet. Regeringen bör ges till känna att miljökvalitetsnormer
även skall omfatta biologisk mångfald.
2.3.1 Ideella organisationers betydelse för biologisk mångfald
I arbetet för att bevara den biologiska mångfalden utför organisationer
verksamma inom natur- och kulturmiljöområdet stora insatser. Organisa-
tioner som Svenska Naturskyddsföreningen och Sveriges
Hembygdsförbund är antagligen de som har den bästa bevakningen.
Dessa organisationer studerar och följer vaksamt hoten mot naturen,
förmedlar och medverkar i opinionsbildningen, uppmuntrar till vård av
byggnader och miljöer i såväl landsbygden som i stads- och
tätortsmiljöer. I många fall bidrar organisationerna till skötsel och
varsam förnyelse av dessa miljöer. Organisationernas verksamhet söker
påverka utvecklingen på miljöområdet i positiv riktning.
Ska Sverige vara en pådrivande kraft och ett föregångsland för ekologiskt
hållbar utveckling är det nödvändigt att ta till vara de goda krafter som finns
i redan verksamma organisationer. Det är dyrt för landet att låta bli. Ersätt-
ningen till de ideella krafterna är blygsamma jämfört med vad tjänstemän
och konsulter kostar. Centerpartiet har tidigare efterfrågat ett erkännande och
ett berättigat stöd genom uppräkning av anslag till de ideella organisa-
tionerna. I budgeten finns inte ett spår av vare sig erkännande eller anslags-
uppräkning. Centerpartiet föreslår att anslagen till ideella organisationer
verksamma inom natur- och kulturmiljöområdet räknas upp. I vår budget-
motion anslår Centerpartiet för detta ändamål ytterligare 5 miljoner till UO
20, anslaget A 2 Miljöövervakning m.m. och föreslår därutöver en
omfördelning inom ramen för anslaget. Vad som här anförts om uppräkning
av anslag till ideella organisationer verksamma inom natur- och kulturmiljö-
området bör ges regeringen till känna.
2.3.2 Jordbrukets betydelse för biologisk mångfald
I och med beslutet om EU:s långtidsbudget för perioden 2000-2006
slogs regelverket för stöd till mindre gynnade områden, miljöersättnings-
programmen, samt andra kompletterande åtgärder samman till en
landsbygdsagenda i en särskild landsbygdsförordning.
Landsbygdsagendan är, till skillnad från jordbrukspolitiken, ett till stora
delar frivilligt och delfinansierat program. När dessa medel i början av
hösten fördelades länderna emellan erhöll Sverige en mycket dålig
tilldelning av EU-resurser. Sveriges tilldelning av EU-medel blev cirka
1,3 miljarder kr/år, d v s cirka 3,4 procent av den totala budgeten. För
svensk del innebär det att vi förlorar cirka 0,5 miljarder kr/år i utebliven
EU-finansiering. Länder jämförbara med Sverige har erhållit ett
väsentligt bättre utfall, t ex Finland 2,5 miljarder kr/år och Österrike 3,7
miljarder kr/år. Med hänsyn till att beslutet om fördelning är kopplat till
en sjuårsbudget blir de ackumulerade effekterna avsevärda om inte
särskilda åtgärder vidtas. Konsekvenserna kan då bli att ambitionen i det
svenska miljöprogrammet för jordbruket måste dras ned vilket innebär
minskade möjligheter att hålla landskapet öppet och därmed bevara den
biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet. Yrkande i detta hänseende
återfinns i Centerpartiets motion Jordbruket - landsbygdens motor.
3 Nya generationer företag
Vägen till det ekologiskt hållbara Sverige handlar om att utveckla ett
modernt samhälle som utnyttjar högteknologiska lösningar för att nå en
hållbar tillväxt. Vi skall gemensamt växla spår och ge den ekonomiska
utvecklingen en hållbar inriktning. Dit kommer man i första hand inte
genom statligt styrda program, utan genom ett livskraftigt näringsliv och
en väl fungerande marknadsekonomi. Att forma en tydlig vision och
gemensam färdriktning är viktigt för att villkoren för företagande och
investeringar ska bli långsiktiga och inbjuda till satsningar på nya
kretsloppsanpassade lösningar.
3.1 Miljödrivna företag
Ett miljöanpassat näringsliv är en viktig förutsättning för att ställa om
Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle. En internationalisering av
det miljöanpassade näringslivet kan leda till ökad försäljning av svenska
tjänster och produkter med hög miljöprestanda. Det ger den tillväxt i
ekonomin som Sverige behöver för att kunna uppnå en uthållig välfärd.
Det ger resurser till skola, vård och omsorg. Potentialen för export av
tjänster och produkter med hög miljöprestanda är enorm. Den
internationella marknaden för miljöteknik beräknas uppgå till cirka 4 000
miljarder kronor och förväntas växa med 5-20 procent per år.
De företag som är verksamma inom marknaden för miljöteknik är
inriktade på rening av emissioner till luft och till vatten samt avloppsrening,
avfallshantering, sanering och bullerbegränsning. Till denna marknad räknas
också vissa miljökonsulttjänster, såsom mätning och analys av miljö-
påverkan. Miljöarbetet är åtgärdande och innebär ofta städning av andras
miljömisslyckande. Lagstiftning och myndighetskrav driver utvecklingen.
Miljölagstiftning och de stora infrastruktursatsningar, som gjorts för krets-
loppsanpassningen, har skapat ett försprång och komparativa fördelar för
svenska miljöteknikföretag. Detta försprång är idag i stort sett inhämtat av
flera andra länder. Sverige är numer nettoimportör av renodlad miljöteknik,
medan länder som Tyskland, Storbritannien, Frankrike och Danmark är
nettoexportörer.
Även om världsmarknaden för miljöteknik är omfattande är det i inter-
nationaliseringen av de miljödrivna företagen som den stora utmaningen och
potentialen ligger. Miljödrivna företag finns inom alla branscher och ofta
inom en annan verksamhet än miljö. Dessa företag hanterar miljöfrågorna
som en strategisk fråga, väl förankrat i ledningen. Miljöfrågor prioriteras i
varje val i företaget. Miljöarbetet är decentraliserat, proaktivt och före-
byggande. Kundkrav driver utvecklingen. Företagen tillhandahåller produk-
ter och tjänster med hög miljöprestanda.
3.2 Miljöexport vs lokala investeringsprogram
Regeringen skriver och talar ofta om att Sverige skall ställas om till ett
ekologiskt hållbart samhälle. Regeringens huvudspår till ett ekologiskt
hållbart samhälle går av allt att döma via de lokala
investeringsprogrammen. Det är fel väg. Riksrevisionsverket (RRV)
konstaterar i en uppföljning och utvärdering av de lokala
investeringsprogrammen (RRV 1999:37), att de lokala
investeringsprogrammen har bidragit till att miljöprofilen förstärkts i
flera, ofta redan planerade, projekt. Redan planerade miljöåtgärder inom
de kommunala förvaltningarna har ofta tidigarelagts. RRV bedömer att
de förväntade miljöeffekterna i många fall har överskattats. Resultatet av
de lokala investeringsprogrammen har med andra ord varit klent.
RRV kunde också konstatera att det i många av de studerade projekten i
större utsträckning är statliga skatteregler än det lokala investeringspro-
grammet som initierat och format projektet. Det ekologiskt hållbara Sverige
kommer inte att nås genom statligt styrda program, utan snarare genom en
väl fungerande marknadsekonomi och väl avvägda styrmedel. Politiken bör
skapa sådana förutsättningar för marknadsekonomin att den leder till god
hushållning och stimulerar miljöansvar.
Regeringen har beslutat om 2 320 miljoner kronor i bidrag till lokala
investeringsprogram för perioden 1998-2000 och 1 433 miljoner kronor för
perioden 1999-2001. Enligt kommunernas lokala investeringsprogram
väntas de åtgärder som beviljats stöd under 1999 ge cirka 3 500 direkta
arbetstillfällen och endast 600 bestående arbetstillfällen. Centerpartiet anser
att de miljömässiga och arbetsmarknadsmässiga resultaten av de lokala
investeringsprogrammen är allt för små i förhållande till de stora pengar som
anslås. Ingångna avtal med kommuner bör fullföljas. I övrigt bör projektet
avslutas och de återstående pengarna användas på ett för miljö och
sysselsättning mer kostnadseffektivt sätt. Detta bör ges regeringen till känna.
De förslag på insatser för en internationalisering av ett svenskt miljö-
anpassat näringsliv som Miljöexportutredningen presenterade i sitt slut-
betänkande (SOU 1998:118) kostnadsberäknades till 64 miljoner kronor.
Effekterna på näringsliv och sysselsättning av en sådan satsning är med all
säkerhet mångdubbelt större än de bestående effekterna av de lokala investe-
ringsprogrammen. Detta till en hundradel av det som regeringen totalt avser
att betala ut i bidrag till lokala investeringsprogram. Ändå tvekar regeringen
och satsar i budgeten för år 2000 endast 5 miljoner för att underlätta svenska
företags export av varor och tjänster med höga miljöprestanda.
Centerpartiet anser att en satsning om ytterligare 25 miljoner under
budgetåret 2000 och därefter 30 miljoner under vardera 2001 och 2002
behövs. Medlen kan omfördelas från ramanslaget för stöd till lokala investe-
ringsprogram. Med en sådan satsning kan hela den samlade strategi som
presenterades av Miljöexportutredningen i "Sustainable Sweden - a
SUCCESS story" (SOU 1998:118) genomföras i sin helhet och säkerställa ett
jämnt tillflöde av nya miljöanpassade företag, lösningar och nya teknologier.
Strategin med SUCCESS innebär bland annat kunskapsuppbyggnad och att
stimulera skapandet av gedigna nationella nätverk. Genom att stimulera
nätverksbildning mellan små och stora miljödrivna företag, myndigheter,
högskolor och universitet, bransch- och miljöorganisationer kan nätverk
utvecklas, komplementära kompetenser, som kan agera på utlandsmark-
naden. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag i linje med vad
som här anförts.
3.3 Miljökrav vid offentlig upphandling
Staten kan använda flera instrument för att förstärka näringslivets miljö-
anpassning. Ett instrument är skatte- och avgiftssystemet som stegvis bör
förändras så att miljökostnaden blir synlig i priset på marknaden. Ett
annat instrument är den offentliga upphandlingen som kan användas till
att stödja introduktion av ny miljöteknik. Den offentliga sektorn
upphandlar årligen produkter och tjänster för omkring 200-250 miljarder
kronor. Staten bör föregå med gott exempel vad gäller miljökrav i
offentlig upphandling. Regeringen bör vara pådrivande inom EU för att
förändra upphandlingsdirektiven så att det blir möjligt att ställa offensiva
miljökrav vid offentlig upphandling. Detta bör ges regeringen till känna.
4 En ny generation kretsloppstänkande
Användningen av förnybara energislag och material är grunden för en
hållbar utveckling. Genom att återanvända varor och återvinna material
kan kretsloppet slutas. Konsumtion som skadar miljön måste successivt
minskas. Det är en utmaning för Sverige och övriga västvärlden att gå
före och visa att en hållbar livsstil går att förena med hög
levnadsstandard.
Centerpartiet vill se kretsloppsarbetet gå in i en nya fas. Det är dags att
förändra produktionen så att mindre mängd råvaror används och återvunnet
material utnyttjas till att framställa miljövänligare produkter. En ny
generation kretsloppstänkande kommer att bli drivkraft för ekonomisk
tillväxt och industriell utveckling samt ge ett klimat för företagande och
innovationer. Det nya kretsloppstänkandet innebär en mäktig förnyelse av
varje del i samhället. Det är grunden för medveten resurshushållning och för
ökad användning av förnybara resurser samt återvinning av lagerresurser.
Det kommer att stimulera forskningen, hela utbildningssamhället och den
tekniska utvecklingen.
En ny generation kretsloppstänkande kan sammanfattas i fyra begrepp. För
det första behöver vi ökad resurseffektivitet. Begrepp som faktor 4 och faktor
10 börjar bli kända och de står för det tänkande som innebär att vi ska få ut
större nyttighet med hjälp av mindre energi och mindre råvaror. För det
andra måste vi eliminera själva begreppet avfall och utveckla ett
produktionssystem utifrån biologiska grunder. På så sätt förändrar vi själva
karaktären på våra produkter och möjliggör därmed slutna kretslopp.
För det tredje måste vi skapa ett helt nytt sätt att se på vad som i grunden
är en nyttighet. Vi måste fråga oss vad det är som har ett värde i sig för oss.
Det är inte säkert att köpet av en grej som utför saker åt oss är det rätta.
Sannolikt kommer vi istället att mer och mer bli beroende av och efterfråga
funktioner som kan tillhandahållas på ett mer effektivt sätt. För det fjärde
måste vi på alla sätt restaurera och bygga upp de naturliga systemen så att de
kan utgöra den fysiska grunden för vår uthålliga utveckling.
4.1 Avgifta kretsloppen
I ett ekologiskt uthålligt samhälle finns inte längre någon oro för att
kemikalier hotar människa eller natur. Det har åter blivit självklart att
kunna dricka vatten, äta mat och andas luft utan att för den skull riskera
hälsan. Mammor känner sig trygga att barnet via modersmjölken får den
bästa starten i livet. Ofödda barn utsätts inte för farliga ämnen under
graviditeten. Både djur och människor kan leva utan att långsamt
förgiftas av den miljö de befinner sig i. Men idag känns visionen
fortfarande avlägsen. Människan är snarare på väg att undergräva de
grundläggande förutsättningarna för liv på jorden.
Den tekniska utvecklingen har skapat nästan obegränsade möjligheter att
framställa nya, naturfrämmande ämnen. Vår förmåga att utvinna och anrika
naturens egna ämnen ur jordskorpan har mångdubblats på några få decennier.
Nya ämnen och material har bidragit till ökad levnadsstandard, skapat
effektivare transporter och underlättat många andra funktioner i samhället,
exempelvis lagring av värme och kyla. Människans uppfinningsrikedom på
kemikalieområdet är på många sätt grundläggande för vår moderna livsstil.
Medaljen har en baksida. Utvecklingen har skett utan tanke på kemi-
kaliernas vidare öde i naturen. De flesta av de ämnen vi använder sprids förr
eller senare med vind och vatten och kan i vissa fall förflyttas över hela
jordens yta eller miltals upp i atmosfären. Fettlösliga och långlivade ämnen
lagras upp i näringskedjorna, och hamnar i våra livsmedel. Livet igenom
samlas ett förråd av tungmetaller och långlivade, naturfrämmande ämnen i
vår vävnad. Redan det ofödda barnet drabbas av sådana via mammans blod.
Konsekvenserna av denna globala kemikaliespridning är i stort sett
okända. Hittills har vi framför allt kunnat utläsa effekter inom djurvärlden,
där ämnen visat sig ha förmåga att påverka livets känsligaste processer: De
kan framkalla cancer, försvaga immunförsvaret och ge upphov till allergier
och andra sjukdomar. Vissa av dem påverkar hormonsystemen, med
konsekvenser för intelligens, parningsbeteende och fertilitet. Erfarenheterna
av klassiska miljögifter, som DDT och PCB, visar tydligt att kemikalier har
förmåga att hota hela artbestånd. Effekter har visat sig uppstå även vid ex-
tremt låga halter, i synnerhet under ömtåliga skeden i livet. Även människan
påverkas.
4.1.1 En kemikaliepolitik för nya generationer
När riksdagen fattade beslut om generationsmålet "Giftfri miljö" antog
man på en och samma gång ett både radikalt och operativt mål för
kemipolitiken. Miljökvalitetsmålet innebär att inom en generation ska
halterna av farliga ämnen som förekommer naturligt i miljön vara nära
bakgrundsnivåerna och halterna av farliga naturfrämmande ämnen i
naturen ska ha minskat till halter nära noll. Med detta beslut ratificerade
Sverige som första land Esbjergdeklarationen från Nordsjökonferensen
1995. I och med Esbjerdeklarationen valde Västeuropa att helt anamma
försiktighetsprincipen, man beslutade att alla utsläpp av farliga ämnen
ska elimineras inom en generation. Målet Giftfri miljö innebär till och
med en skärpning av Esbjergdeklarationens tidsram. Enligt deklarationen
räcker det med att utsläppen har upphört inom en generation.
Generationsmålet stadgar att nära-noll-nivåer ska ha uppnåtts inom en
generation. Det betyder att utsläppen måste upphöra i god tid före 2020.
Genom miljömålet Giftfri miljö är den långa diskussionen kring fara och
riskbegreppens användning i kemikaliepolitiken till ända. Nollnivåer ska nu
bilda norm för kemikaliepolitiken. Inneboende egenskaper skall i fort-
sättningen utgöra grunden för åtgärder. Försiktighetsprincipen ska fungera
som utgångspunkt för kemikaliepolitiken.
Miljömålskommittén har i uppdrag att föreslå delmål och åtgärdsstrategier
för att nå de miljömål som riksdagen antagit. För målet Giftfri miljö har
Kemikalieinspektionen på uppdrag av regeringen gjort en utredning om
delmål och handlingsvägar för att nå generationsmålet. De delmål som
Kemikalieinspektionen föreslår i sin utredning är helt otillräckliga för att nå
det beslutade generationsmålet. I förslaget finns en tydlig strävan efter att
förskjuta tyngdpunkten i generationsmålet ifrån "nolltolerans" för farliga
ämnen och till traditionell gränsvärdesfilosofi. Centerpartiet accepterar inte
Kemikalieinspektionens försök att omdefiniera generationsmålet. Kemikalie-
inspektionens förslag kan inte ligga till grund för Miljömålskommitténs
arbete. Förslaget bör helt avvisas. Istället bör Kemikommitténs betänkande
En hållbar kemikaliepolitik (SOU 1997:84) ligga till grund för Miljömåls-
kommitténs arbete med miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. Detta bör ges rege-
ringen till känna.
Om vi lyckas ta fram lämpliga delmål och handlingsvägar har Sverige
stora möjligheter att omdana inte bara den svenka kemikaliepolitiken utan
hela EU:s kemikaliepolitik. Vi har en svensk miljökommissionär som sätter
reformer inom kemipolitiken som första prioritet. Det finns förhoppningsvis
ett gediget nationellt utredningsarbete att basera förslag på. Sverige är
ordförande för EU:s ministerråd under första halvåret 2001. Strax innan
kommer kommissionen att lägga fram sitt förslag till kemipolitik (senast 31
december 2000), vilket ger Sverige möjlighet att initiera och driva på beslut
inom ministerrådet under vår ordförandeperiod. Det är något av en
beslutsmässig drömsituation. Vi har alla möjligheter att forma en kemikalie-
politik för nya generationer.
4.2 Slut kretsloppen
Regeringen ger tyvärr inte någon samlad bild för den framtida
hanteringen av de stora materialflödena i samhället. Stora materialflöden
såsom sand och grus, olja, fosfor och livsmedel diskuteras inte. De
resonemang och analyser som Kretsloppsdelegationen presenterat saknas
i regeringens politik. Regeringen hamnar i ett traditionellt soptänkande
som saknar de framåtsyftande linjer och förslag som är nödvändiga.
Centerpartiet för en miljöpolitik där naturen brukas utan att förbrukas. I
första hand bör avfall undvikas, i andra hand återanvändas eller
återvinnas och som tredje alternativ energiutvinnas. Visst material måste
omhändertas för destruktion på ett säkert sätt. Materialåtervinning bör
prioriteras framför energiutvinning när detta är miljömässigt motiverat.
För att behålla vår levnadsstandard i framtiden och ha ett uttag av
naturresurser som är hållbart måste resurseffektiviteten öka drastiskt. Vi
måste få ut mer nytta av varje insatt resurs.
Kretsloppsdelegationen har utformat ett förslag till generellt producent-
ansvar för uttjänta varor som skulle ge drivkraft till en kretsloppsanpassad
produktutveckling, som samtidigt är konkurrensneutral. Producentansvaret
bör även medföra informationsplikt. Producenten skall vara tvungen att
lämna information om sina varor vad gäller varornas innehåll av material och
ämnen. Företagen bör uppmuntras att fortsätta utvecklingen av miljöled-
ningssystem, livscykelanalyser, produktinformation och andra redskap för
hållbar produktion och konsumtion.
För att få med de enskilda individerna i kretsloppsarbetet är det viktigt att
det är enkelt att agera miljövänligt. Tillgängligheten till miljöstationer för
att
lämna avfall och servicen hos miljöbolagen för omhändertagande av avfall
måste vara god. För att ytterligare driva på kretsloppsarbetet finns det
anledning att se över och skärpa de återvinningsmål som uppnåtts. Center-
partiet anser att det inom en sådan översyn bör tas hänsyn till regionala
aspekter och långa transportavstånd. Skärpta återvinningsmål får inte
innebära högre miljöbelastning. Detta bör ges regeringen till känna.
4.2.1 Producentansvar för elektriska och elektroniska produkter
Regeringen har framfört att producentansvar för elektriska och
elektroniska produkter skall införas från och med år 2000. Förslaget, som
nyligen godkänts av EU genom s.k. notifiering, innebär att kommunerna
får ansvar för större delen av hushållens uttjänta el-artiklar.
Den planerade förordningen bygger på miljöbalkens regler om producent-
ansvar, men kommer trots det att lägga ansvaret på kommunerna snarare än
producenterna. Orsaken är att förordningen tvingar producenterna att ta emot
en uttjänt vara endast i de fall konsumenten köper en motsvarande ny vara. I
andra fall kommer producentansvaret inte att gälla. Uttjänta elektriska och
elektroniska varor kommer då liksom i dag att betraktas som hushållssopor
eller grovsopor och omfattas av kommunalt avfallsansvar.
Om förordningen genomförs innebär det en uttunning av ambitionerna när
det gäller producentansvaret. Tidigare förordningar om producentansvar för
förpackningar, bildäck och bilar har inneburit ett fullt ansvar för produ-
centerna att utan ersättning ta emot uttjänta varor, oavsett om konsumenten
samtidigt köper en ny vara eller inte.
Den allt intensivare användningen av hemelektronik ger upphov till ökade
mängder elskrot. Enligt flera kommunala avfallsföretag kommer avfalls-
avgiften att höjas, eftersom den föreslagna förordningen innebär fortsatt
kommunalt ansvar för uttjänta el-artiklar. Ett fullt genomfört producent-
ansvar hade i stället lagt kostnaden på producenterna. Riksdagen bör ge
regeringen i uppdrag att snarast utreda och återkomma med förslag till
totalt producentansvar för elektriska och elektroniska produkter.
4.2.2 Fosforåtervinning
Av olika växtnäringsämnen intar fosfor en nyckelposition såväl i
odlingen som i kretsloppet stad-land vad gäller hushållning med ändliga
naturresurser. Detta beror på att fosfor mer än andra växtnäringsämnen är
en ändlig och icke förnybar resurs. Man räknar med att världens brytbara
fosforreserver räcker i några hundra år med nuvarande teknik och
ekonomi. I diskussionen om en långsiktigt hållbar samhällsutveckling
intar därför hushållningen med fosfor en viktig roll. Kväveföreningar är
inte en ändlig resurs. Det är därför inte ett absolut villkor för uthållighet
att de kväveföreningar som finns i avlopp och avfall återförs till
odlingsmarken.
En fosforanvändning där fosfor förs med livsmedel till städerna och sedan
går till spillo genom att den släpps ut med avloppsvattnen eller läggs på
avfallsdeponi är självfallet inte uthållig. Fosforflödet måste slutas och
fosforn återföras till odlingsmarken. Ett absolut villkor för uthållighet är
dock att återföringen av fosfor kan ske på ett sådant sätt att man inte
irreversibelt skadar åkermarken genom att förorena den med metaller,
hormonförändrande ämnen eller långlivade naturfrämmande föreningar.
Betydande mängder avloppsslam produceras oavbrutet i våra reningsverk.
Varje person i Sverige producerar ca 100 kg slam (= 1 kg fosfor) per år.
Inriktningen hittills, aviserad från regering, riksdag och naturvårdsverk, har
varit att slammet skall återanvändas i jordbruket om angivna kvalitets-
kriterier uppnås. Ett exempel på denna inriktning är att regeringen, i sitt
gröna nyckeltal som ska belysa hur vi hushållar med fosfor, mäter hur
mycket fosfor som återförs till åkermark genom användning av slam som
näringsämne.
I perspektivet "hållbar utveckling" finns dock skäl att ifrågasätta det lämp-
liga i att långsiktigt - säg flera tiotal, femtio, hundra år - tillföra marken
de
föroreningar som slammet trots kvalitetskriterierna innehåller. Bedömningen
gäller då särskilt metaller, som stannar kvar och anrikas i jorden. Även
framtida generationer ska kunna bruka åkermarken.
En mer "långsiktigt hållbar slamhantering" är att separera slammet i olika
nyttiga produkter, som var för sig kan återanvändas, organiskt material för
sig, metaller för sig och fosfor i lämplig ren fraktion för jordbruksanvänd-
ning för sig. I Stockholm, Malmö och Helsingborg arbetar man parallellt
med den nuvarande hanteringen av slammet med en alternativ utveck-
lingslinje där slammet separeras i olika nyttiga produkter. Det behövs ett
omfattande forsknings- och utvecklingsarbete inom detta område. Så länge
signalerna från såväl central politisk nivå som naturvårdsverk entydigt
anvisar att fosfor ska återföras till åkermark via slammet är det dock svårt att
med kraft driva en alternativ utvecklingslinje och, framför allt, att finansiera
en sådan.
Mot bakgrund av den avfallsskatt som införs från och med 1 januari 2000
och det generella förbud mot deponering av organiskt avfall som införs från
och med 2005 är det angeläget att uppmärksamma frågan om hushållning
med fosfor. Knappheten på fosfor är ett stort resursproblem. Alternativet till
återvinning är förbränning. För att möjliggöra en långsiktigt hållbar
slamhantering måste riksdagen erkänna hushållningen av fosfor som en prin-
cipiellt viktig fråga för utvecklingen mot ett ekologiskt hållbart samhälle.
Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att ta initiativ till en internationell
fosforkonvention för att uppmärksamma fosfor som en kritisk resurs.
Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att initiera frågan om fosfor-
hushållning i EU, där en grönbok bör utarbetas.
Riksdagen bör i övrigt besluta om att arbeta efter följande strategi för
fosforåtervinning:
Riksdagen bör frångå sitt tidigare ställningstagande om spridning av
slam på åkermark och slamöverenskommelsen mellan LRF, VAV och
Naturvårdsverket bör omarbetas.
Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att återkomma med förslag på
utformning av ekonomiska styrmedel för att prioritera återvunnen fosfor
framför jungfrulig fosfor.
Riksdagen bör ge regeringen och dess myndigheter uppdrag att ta
initiativ till överläggningar med kommunerna (Kommunförbundet) om
hur en kursändring i slamhanteringen kan komma till stånd.
5 Energiförsörjning för nya generationer
Centerpartiet har tillsammans med regeringen ingått en energipolitisk
överenskommelse om omställning till ett hållbart energisystem. Genom
Regeringsrättens utslag har det nu klarlagts att riksdagens beslut om
stängning av Barsebäck kan verkställas. I slutet av november kommer
driften i kärnkraftsreaktorn Barsebäck 1 att upphöra. Därmed inleds den
kärnkraftsavveckling som Centerpartiet så länge kämpat för och som
svenska folket röstade fram i folkomröstningen 1980. I takt med att
kärnkraft och fossilbränslen avvecklas bör de ersättas av ett mer
decentraliserat energisystem. Även om fossilgas är det minst
miljöstörande fossila bränslet är det inte aktuellt med en storskalig
introduktion av fossilgas eller en ny gasledning genom Sverige.
Centerpartiet står fortsatt bakom de energipolitiska besluten i riksdagen.
5.1 Förnybara energikällor
I Sverige kommer biobränslen att under överskådlig tid ha en central
betydelse för ett hållbart energisystem. Viktiga utvecklingssteg är en
bred marknadsintroduktion av biodrivmedel samt elproduktion från
biobränslen. En omställning av energisystemet efter dessa riktlinjer
bygger på att vi tar till oss nya högteknologiska lösningar. Genom att
leda utvecklingen kan vi forma en samhällsekonomiskt effektiv
energiförsörjning och samtidigt skapa exportmöjlighet för svensk
miljöteknik.
Ett hållbart energisystem måste bygga på förnybara energikällor. Sverige
bör vara föregångare med höga ambitioner och sträva efter att minska de
klimatpåverkande utsläppen från fossila bränslen. Biobränslen minskar
utsläppen och är miljöteknikmässigt och näringspolitiskt bra. Biobränslen
ska vara fria från beskattning. Torv är ett inhemskt bränsle. I beskatt-
ningshänseende bör torv jämställas med biobränslen. Det skulle göra torven
än mer konkurrenskraftig gentemot olja och kol. Samtidigt bör inte torven
konkurrera ut biobränslen.
För att förbättra vår miljö och minska växthuseffekten är det nödvändigt
att forskningen kring alternativa energisystem och bränslen intensifieras.
Forskning kring energisystem baserade på inhemska och förnybara bränslen
skapar komparativa fördelar för Sverige och möjliggör svensk export av
miljöteknik.
5.1.1 Vindkraft
För en förnybar energikälla som vindkraft är det inte forskning om själva
energikällan som är begränsande för utbyggnaden. I dagsläget är det
snarare otydligheter i reglerna kring tillståndsprövningen för
vindkraftverk samt låg prioritering av vindkraftsintresset gentemot andra
sedan tidigare etablerade intressen som verkar begränsande för
vindkraftens utbyggnad.
Vindkraftsutredningen pekar i sitt slutbetänkande (SOU 1999:75) på att det
behövs ett kvantitativt mål för vindkraftsutbyggnaden. Med ett kvantitativt
mål kan vindkraftsintresset hävdas i sådan fysisk planering och tillstånds-
prövning, där vindkraftsintresset behöver vägas mot andra sedan tidigare
etablerade intressen rörande mark- och vattenanvändning. Utan kvantitativt
mål blir det otydligt vilken tyngd vindkraften skall ges i avvägningar mellan
olika intressen. Denna otydlighet lever vi med idag.
Vindkraftsutredningen föreslår som ett planeringsmål att i ett första steg
redovisa områden för en utbyggd vindkraft som svarar mot en produktion av
10 TWh per år. Centerpartiet anförde redan vid behandlingen av miljöbalken
att vindkraften skulle klassas som riksintresse. Vi ser med tillfredsställelse
att
Vindkraftsutredningen har kommit fram till samma slutsats. Det behövs en
nationell vindkraftsplan där vissa områden kan utpekas som riksintressen för
vindkraftverk enligt bestämmelserna i 3 kap. miljöbalken. I samband med
inrättande av en nationell vindkraftsplan bör den i dagsläget otydliga
rollfördelningen mellan kommun och länsstyrelse vid tillståndsprövning av
vindkraftsverk förtydligas.
Vad som anförts om nationell vindkraftsplan och förtydligande av rollför-
delningen mellan kommun och länsstyrelse vid tillståndsprövning av vind-
kraftsverk bör ges regeringen till känna.
5.2 Principer för ett nytt system av energiskatter
Generellt sett ska ett väl fungerande system med energiskatter vara
uppbyggt så att skatterna ska styra marknadspriset för att spegla
energislagens totala kostnad för samhället. I en fungerande
marknadsekonomi ska priset på en vara eller tjänst dels spegla
konsumenters och producenters värdering samt de kostnader som
framtagning och användning av varan orsakar. Råoljepriset speglar
exempelvis inte de kostnader i form av försurning och växthuseffekt som
oljeanvändningen orsakar. Därför korrigeras marknadspriset så att inte
oljeanvändningen blir för hög, med miljö- och hälsoproblem som följd.
Vidare är en grundläggande princip att det är förorenaren som ska betala
för utsläpp och resursutnyttjande.
Väl utformade ekonomiska styrmedel låser inte utvecklingen vid vissa
tekniska lösningar eller miljömässiga delmål utan stimulerar kreativitet och
utveckling. Det blir lönsamt att skydda miljön och effektivisera resursan-
vändningen genom ständiga förbättringar. Marknadsekonomins dynamik och
utvecklingskraft verkar därmed i miljöns tjänst. För att skapa en sådan god
marknad är det viktigt att också se över existerande subventioner och stöd
från stat och kommun så att inte dessa motverkar en hållbar utveckling.
Miljardsubventionerna till Europas kolgruvor är kanske det tydligaste
exemplet på hur stöd av detta slag snedvrider ekonomin och motverkar
viktiga miljömål.
Centerpartiet anser att ett system för energibeskattning bör byggas från
grunden. Att fortsätta lappandet på dagens inkonsekventa och otydliga
system av energiskatter är en omväg till ett ekologiskt hållbart samhälle.
Principerna för ett nytt system bör vara att förorenaren betalar och att de
olika energislagens marknadspris ska spegla samhällets totala kostnader.
Detta innebär att regering och riksdag ska sätta tydliga miljömässiga ramar
för energisystemet. Inom dessa ramar ska sedan marknadsekonomins
dynamik och utvecklingskraft verka i miljöns tjänst.
5.2.1 Grön skatteväxling
Ekonomiska styrmedel som till exempel skatter och avgifter ger som en
sidoeffekt inkomster till statskassan. Det innebär att staten kan sänka
andra skatter och avgifter som är störande för samhällsekonomin.
Begreppet grön skatteväxling är tydligt till sin innebörd. Grön
skatteväxling innebär sänkt skatt på arbete och höjda skatter på
miljöförstöring och användning av ändliga naturresurser. Regeringen
säger sig i budgeten ta ett nytt steg mot en grön skatteväxling. Det är en
sanning med modifikation. Vad gäller höjning av miljöskatter är det sant
att det finns ett sådant inslag i budgeten. Däremot finns det inga sänkta
arbetsgivaravgifter med i budgetförslaget. För trovärdigheten i begreppet
grön skatteväxling är det olyckligt att regeringen med benägen hjälp av
Miljöpartiet förfelar begreppet och kallar sitt trixande mellan höjda och
sänkta miljöskatter och ökade utgifter för grön skatteväxling.
Centerpartiet föreslår i sin skattemotion en riktig grön skatteväxling. I
Centerpartiets förslag till grön skatteväxling är det raka rör mellan höjda
miljöskatter och sänkta arbetsgivaravgifter.
I en tid med hög arbetslöshet trots högkonjunktur och uppenbara
miljöproblem anser Centerpartiet att den självklara strategin är att sänka
skatten på arbete och öka skatten på miljöförstöring och användning av
ändliga naturresurser. På så vis kan fler människor få jobb samtidigt som vi
stimulerar en effektivare resursanvändning och kretsloppsanpassad produk-
tion. Vad som ovan anförts om en riktig grön skatteväxling bör ges
regeringen till känna.
6 Regeringens förda miljöpolitik
Under fyrpartiregeringen utvecklade regeringen en tydlig strategi för
kretsloppsanpassning av samhället. Miljöpolitiken har sedan
Socialdemokraterna övertagit regeringsmakten präglats av brist på
strategi. Det räcker inte med övergripande miljömål. Det behövs
handlingskraft och vilja också. Bidrag och subventioner kan inte vara en
huvudstrategi för att utveckla ett hållbart samhälle. Tyvärr har
regeringens politik alltför ofta haft den inriktningen inom miljöområdet. I
stort sett har regeringens insatser på miljöområdet under förra och
innevarande mandatperiod begränsat sig till det miljarder som satsas på
lokala investeringsprogram. Centerpartiet kan, i likhet med bland annat
Naturskyddsföreningen och Riksrevisionsverket, konstatera att delar av
det över 6 miljarder stora anslaget använts till projekt vars miljönytta inte
alltid är tydlig.
6.1 Miljöåtgärder med anledning av budgetpropositionen för år
2000, utgiftsområde 20 och 21
Regeringen förstärker resurserna till kalkning av försurade sjöar och
vattendrag med ytterligare 20 miljarder kronor. Det är bra. Däremot
saknas finansiering för Skogsstyrelsens omfattande program för
skogsmarkskalkning och vitaliseringsgödsling. Centerpartiet vill fullfölja
det åtgärdsprogram som Skogsvårdsstyrelsen tagit fram. Inom
utgiftsområde 20 anslår därför Centerpartiet i sin budgetmotion
ytterligare 25 miljoner till kalkning inom anslaget A 3 Åtgärder för att
bevara den biologiska mångfalden.
Inom anslaget A 3 Åtgärder för att bevara den biologiska mångfalden finns
medel för avsättning av skyddsvärd skogsmark samt medel för kalkning. Det
är enligt vår mening viktigt att dessa olika områden delas i budgethänseende.
Detta för att nå mera förutsägbara anslagsnivåer för respektive insatser och
förhoppningsvis en mera långsiktig politik än vad som gäller idag. När det
gäller medel för skyddsvärd skogsmark är det mycket viktigt att dessa för-
delas så att en större andel kan reserveras för biotopskydd och naturvårds-
planer. Det innebär att flera små områden kan komma ifråga runt om i landet
och därmed en större möjlighet att nå en biologisk mångfald. Medel bör
också reserveras för skötsel och tillsyn av de naturvårdsområden som bildas
samt medel till ersättning för angränsande skog som skadas av t.ex.
insektsangrepp i ett reservat - en utveckling som tyvärr redan startat på
många håll i landet. Centerpartiet avsätter 10 miljoner mer än regeringen till
medel för skyddsvärd skogsmark för att användas på sätt som beskrivits
ovan.
Regeringen avsätter inom UO 21 500 miljoner kronor till ett samarbete
med de svenska biltillverkarna för forskning och utveckling av ny teknik för
framtidens miljövänliga bilar. Centerpartiet biträder detta samarbete. Det är
viktigt att det i Sverige utvecklas säkrare, lättare och miljövänligare bilar
som kan köras på alternativa bränslen. Centerpartiet har i tidigare
riksdagsmotion uppmanat regeringen att samla bilindustri och bränslebolag
för att introducera biodrivmedel i stor skala. Vi återupprepar nu denna
uppmaning. Inom ramen för forsknings- och utvecklingsarbetet med
bilindustrin bör biodrivmedel vara en prioriterad fråga.
Centerpartiet biträder dock inte finansieringen av samarbetet. Regeringens
förslag innebär att forskningsanslag omfördelas från universitet och
högskolor till fordonsindustrin. Detta är inte acceptabelt. Ett utökat sam-
arbete med svensk fordonsindustri kring utveckling av mer miljövänliga och
energieffektiva fordon får inte gå ut över statens anslag till forskning och
utveckling inom energiområdet vid universitet och högskolor. För att inte
skära ner på forskning och utveckling inom energiområdet vid universitet
och högskolor anslår Centerpartiet i sin budgetmotion ytterligare 100
miljoner kronor till anslaget B 4 Energiforskning inom UO 21.
Sverige har en av Europa äldsta bilparker. De sämsta bilarna drar mycket
bensin eller diesel. Det skiljer cirka en halv liter per mil i
bränsleförbrukning
mellan de äldsta och nyare. Det är ofta barnfamiljer som kör storförbrukande
bilar. En energisnålare bil skulle betyda mycket för familjeekonomin, för
trafiksäkerheten och för miljön. Som en åtgärd utanför UO 20 föreslår
Centerpartiet i sin budgetmotion därför en tillfällig höjning av skrotnings-
premien till 8 000 kr under år 2000. Syftet är att få bort gamla bensinsluk-
ande bilar som är dåliga både för miljön och för trafiksäkerheten. Höjningen
av skrotningspremien från dagens 1 500 kronor till 8 000 kronor skall
finansieras ur skrotningsfonden och fördelas över en femårsperiod.
6.2 Miljöbalken
Den 1 januari 1999 trädde miljöbalken i kraft. Syftet med miljöbalken
(MB) är att samla, samordna, skärpa och bredda miljölagstiftningen för
hållbar utveckling. När den socialdemokratiska regeringen tillträdde år
1994 drog man tillbaka det förslag till miljöbalk som den borgerliga
fyrpartiregeringen lanserat. Trots att man på så sätt vann ytterligare tid är
det anmärkningsvärt att balken från början var långtifrån fulländad.
Nu håller en ny miljöbrottsorganisation med speciellt utbildade åklagare
och poliser på att ta form under Riksåklagarens överinseende. Centerpartiet
bejakar utvecklingen mot ett starkare miljöskydd och föreslår därför några
lagstiftningsåtgärder för att komma åt några av den nuvarande balkens
brister.
De yttersta instrumenten för att driva igenom de materiella reglerna i
miljöbalken återfinns i balkens 29 och 30 kap. Det handlar om straff-
bestämmelser, påföljder och miljösanktionsavgifter. Centerpartiet anser att
dagens regler i dessa avseenden är bristfälliga och att skärpningar är
nödvändiga.
De flesta miljöbrott som begås idag begås inte därför att man vill skada
miljön, utan för att man därigenom kan minska sina kostnader. Brotten
föregås därför ofta av kalkyler där kostnaderna för eventuellt straff vägs mot
vinsten av att bryta mot reglerna. Det är därför det är så viktigt att de
straffrättsliga sanktionerna fungerar och att det ska vara kännbart att över-
träda reglerna. Samhällets budskap måste otvetydigt vara att brott mot
miljöreglerna aldrig ska löna sig.
Ett hinder för en effektiv miljöbrottsbekämpning är rekvisitet "ringa brott"
i 29 kap. 11 §. Begreppet är inte definierat och orsakar en onödig osäkerhet
vid bedömningen av vad som är straffbart, vilket ofta resulterar i att åtal
läggs ned. Reglerna i 20 kap. rättegångsbalken vad avser åtalsunderlåtelse
torde vara tillräckliga. Därför bör rekvisitet avlägsnas ur balken. Detta bör
ges regeringen till känna.
Miljösanktionsavgifterna ligger på alltför låga nivåer vilket bidrar till att
företag kallt räknar med att bryta mot reglerna och betala avgifterna om de
blir upptäckta. Denna ordning är inte tillständig. Antingen får man höja den
högsta miljösanktionsavgiften eller överväga om det är överhuvudtaget är
nödvändigt med ett takbelopp. Centerpartiet förordar den förstnämnda
lösningen. Vad som ovan sagts om höjning av en högsta miljösanktionsavgift
bör ges regeringen till känna.
7 Hemställan
7 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att, inför beslut om miljö-
kvalitetsmålen, speciellt redovisa hur barn påverkas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige bör göra sunda och säkra livsmedel
till en av huvudfrågorna under Sveriges ordförandeperiod i EU,4
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett strikt skadeståndsansvar och obligatorisk
ansvarsförsäkring för den som önskar introducera en gentekniskt
förändrad organism i begränsade försök eller på marknaden,3
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att inom EU förbjuda regelmässig användning av
antibiotika och andra medicinska preparat i foder i tillväxtsyfte,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att miljökvalitetsnormer även skall omfatta
biologisk mångfald,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om uppräkning av anslag till ideella organisationer
verksamma inom natur- och kulturmiljöområdet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att avsluta projektet med lokala investerings-
program och att använda de återstående pengarna på ett för miljö och
sysselsättning mer kostnadseffektivt sätt,5
8. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om
en samlad strategi för miljöexport i linje med vad som presenterats av
Miljöexportutredningen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att vara pådrivande inom EU för att förändra
upphandlingsdirektiven så att det blir möjligt att ställa offensiva
miljökrav vid offentlig upphandling,1
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en ny kemikaliepolitik,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en översyn och skärpning av återvinningsmålen
där hänsyn tas till regionala aspekter och långa transportavstånd,
12. att riksdagen begär att regeringen snarast utreder och åter-
kommer med förslag till generellt producentansvar för elektriska och
elektroniska produkter,
13. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ till en inter-
nationell fosforkonvention för att uppmärksamma fosfor som en kri-
tisk resurs,
14. att riksdagen begär att regeringen initierar frågan om fosfor-
hushållning i EU, där en grönbok bör utarbetas,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en strategi för fosforåtervinning,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nationell vindkraftsplan och förtydligande av
rollfördelningen mellan kommun och länsstyrelse vid tillståndspröv-
ning av vindkraftverk,5
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en riktig grön skatteväxling,2
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att avlägsna rekvisitet ringa brott ur miljöbalken,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om höjning av en högsta miljösanktionsavgift.
Stockholm den 30 september 1999
Lennart Daléus (c)
Agne Hansson (c)
Birgitta Carlsson (c)
Margareta Andersson (c)
Rolf Kenneryd (c)
Kenneth Johansson (c)
Lena Ek (c)
1 Yrkande 9 hänvisat till FiU.
2 Yrkande 17 hänvisat till SkU.