Läder naturligt eller miljöskadligt?
Läder använder vi varje dag. Tanken att någonting så naturligt som läder
skulle kunna innehålla ämnen som kan göra oss sjuka ligger inte nära till
hands, men vid den moderna framställningen av läder används en del
kemikalier. Dessa ämnen påverkar oss människor och vår omgivande
miljö. Det mesta av det läder vi använder importeras.
Lädret används till bl. a. skor, skärp, jackor, möbler och väskor, och de
som handhar lädret vid tillverkningen, garvningen, kan vara utsatta, men
även skomakare, handskmakare och tillverkare av arbetshandskar kan
drabbas. Den typ av garvning av läder, som görs i dag använder sig av en hel
del gifter såsom krom, färgämnen och konserveringsmedel.
Kromet är allergiframkallande och finns kvar i lädret till 2 procent efter
kromgarvningen.
Azo-färger klassas som cancerogena
Färgämnena är ofta s.k. azo-färger, vilka är klassade som cancerogena,
och en del andra trendiga syntetfärger. EU har inte låtit oss behålla vårt
undantag för azo-färgämnen, vilket ytterligare kan utsätta oss för fara.
Mest framträdande är färger i importerat läder. En varningstext på
lädervaror färgade med azo-färger bör tas fram.
Pentaklorfenoler bildar dioxiner
Långa transporter medför att konserveringsmedel används för att lädret
inte skall mögla. Ett sådant konserveringsmedel är pentaklorfenol, vilket
är förbjudet som träimpregneringsmedel, men tillåtet i skor och även i
barnskor. Sverige har begränsningar för pentaklorfenol, men i Tyskland
tillåts 200 gånger mindre mängd än i Sverige. Kemikalieinspektionen har
gjort en rapport om kläder, där förbud skall komma och det är glädjande
att nu också pentaklorfenol i läder uppmärksammas för ett kommande
förbud.
Pentaklorfenol används i Indien och Kina med flera länder och på grund av
att stora mängder billigare läder importeras till Sverige, så får vi också in
konserveringsmedlet hit. Vid våra svenska garverier har pentaklorfenol
minskats, men svårigheten ligger ju i att det importeras så mycket hudar.
Militären har använt stora mängder pentaklorfenoler, bl.a. i maskeringsnät,
som försvaret nu vill ha destruerat. När pentaklorfenoler bränns så bildas det
dioxiner, vilka är än mer giftiga.
Läderavfall, gamla skor m.m. bränns i allmänhet vid avfallshanteringen.
Detta är en av anledningarna till att läder borde klassas som miljöfarligt
avfall, eftersom dioxiner kan bildas vid förbränningen. Trots att Sverige nu
är restriktivt vid användningen av pentaklorfenol, så finns pentaklorfenol till
25 % i vårt blod . Ett totalförbud mot pentaklorfenoler måste komma till
stånd.
Kromgarvat läder bör klassas som miljöfarligt avfall
Läder garvas med kemikalier, främst 3-värt krom, som används i 95 %
av allt läder. 3-värt krom är allergiframkallande och kan omvandlas till
6-värt krom vid upphettning. 6-värt krom betecknas som giftigare än 3-
värt och har förutom allergiframkallande effekt även en
cancerframkallande effekt. Det är just på grund av att det 3-värda kromet,
som används vid garvningen, omvandlas till den farligare sortens 6-värda
krom vid förbränning, som uttjänt läder bör klassas som miljöfarligt
avfall tillsammans med den ovan beskrivna risken för dioxinbildning.
Skor och övriga lädervaror, som är tillverkade enligt krommetoden, bör
därför vara miljöfarligt avfall, när de hamnar på soptippen.
Vegetabilgarvning och barkgarvning
En lösning vore att framställa läder på ett mer naturenligt sätt genom att
använda vegetabiliska ämnen. Detta sätt att garva läder har gamla anor i
vårt land och innebär inte så stor fara för miljön och vid handhavandet av
lädret.
Kromallergiker tål inte läder som är garvat med 3-värt krom och använder
sig därför av vegetabilgarvat läder. Vegetabilgarvning och gammaldags
barkgarvning tar lång tid, medan kromgarvat läder blir färdigt på en månad.
Anställda inom läderindustrin, såsom skomakare, försäljare i skoaffärer
och konsumenter riskerar att drabbas av cancer, allergier och hormonella
rubbningar. Vid garvningen binds kemiska ämnen i hudarna för att bibehålla
och återskapa naturliga egenskaper som smidighet, skydd mot väta och
temperaturskiftningar. Hudarna färgas eftersom kromgarvningen ger en
grågrön färgton.
Undersökning och studier om exponering av kemiska ämnen och av
förekomst av cancer hos anställda inom garveri-industrin har gjorts på
Yrkesmedicinska kliniken i Lund. Studierna härrör från tre stora, numera
nedlagda, industrier. Förekomsten av cancer jämfördes med förväntad
förekomst och det visade sig att 33 fall mer än förväntat antal av 200 fall
blev resultatet.
Nasalcancer, myelom och sarkom var härvid överrepresenterade. Samband
mellan läderdamm och sarkom, lösningsmedel och lungcancer, samt
läderdamm och cancer i bukspottkörteln observerades.
Forskning kring hantering och användning av läder måste till, för att
undvika ytterligare skador. Läder som bärs nära kroppen skall inte vara en
fara för hälsan och innebära så tydliga risker som nu är fallet.
Substitutionsprincipen skall användas även för lädertillverkning och här
finns en lång tradition av en helt annan tillverkning med användning av
naturliga, mer ofarliga ämnen. Traditionen går tusentals år tillbaka och den
kunskapen är helt möjlig att ta till vara i dag, även i vårt moderna samhälle.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att uttjänta lädervaror, som är garvade enligt
krommetoden, skall klassas som miljöfarligt avfall,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att forskning bör initieras om riskerna med
läderhantering och dess samband med cancer,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att substitutionsprincipen bör gälla för använd-
ningen av kemikalier vid lädertillverkning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om s.k. azo-färgämnen och att en varningstext bör
placeras på lädervaror innehållande sådana färger,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett totalförbud mot pentaklorfenoler.