Strandskyddet är i dag generellt och gäller kusterna, sjöar, vattendrag och inte minst skärgårdarna i Sverige. Syftet med strandskyddet är att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och växtlivet. Strandskyddsområdet omfattar land- och vattenområde intill 100 meter från strandlinjen vid medelvattenstånd. Strandskyddet kan vid behov utökas upp till totalt 300 meter.
Detta har givit många problem för dem som bor och verkar i skärgården. Det är svårt eller helt omöjligt att anpassa och bygga om sitt boende eller annan verksamhet. Inte heller tillåts nybyggnation i strandnära miljöer p.g.a. strandskyddet. Några få undantag görs från skyddet. Det är byggnader, anläggningar, anordningar eller åtgärder som behövs för jordbruket, fisket, skogsbruket eller renskötseln och som inte tillgodoser bostadsändamål. Andra typer av verksamheter skall alltså inte tillåtas att utvecklas i vattnets närmiljö och i skärgården. Det generella förbudet mot att bygga nära vatten hindrar människor från att bosätta sig vid miljöer som man i alla tider har uppskattat.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får förordna att ett strandområde som uppenbart saknar betydelse för att tillgodose strandskyddets syften inte omfattas av strandskydd. Här krävs alltså ett aktivt beslut från politiker och berörd myndighet för att upphäva strandskyddet. För den enskilda människan som vill utveckla sin verksamhet eller bygga sin bostad vid vattnet, är det olyckligt att utgångspunkten är att all mark ska vara fritt från om- eller nybyggen. Människor som vill bygga intill vatten har inte längre samma äganderätt till sin mark som man haft sedan lång tillbaka i tiden.
Många människor vill bo i vattennära miljöer men hindras av det generella strandskyddet. Sverige är ett av de länder som har mest strand per invånare. Ur bevarandesynpunkt borde istället regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få förordna att ett strandskyddsområde inrättas där marken är bevarandevärd från exploatering. Utan ett sådant beslut skall strandnära områden gälla under samma lagstiftning som alla övriga fastigheter. Det skall alltså krävas ett aktivt handlande för att inrätta ett strandskydd, istället för dagens generella regler.
Strandskyddet skulle till skillnad från i dag utgå från att kommunerna ger strandskyddets status på de områden man finner vara bevarandevärda från ny exploatering. All annan strandmark skall ha samma rättsliga status som kommunens övrig mark.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av förändringar i miljöbalken.
Stockholm den 28 september 1999
Marietta de Pourbaix-Lundin (m)